Så här på luciadagen minns jag luciadikten som jag läste i 6:an men som jag fortfarande kan utantill.
Jag tycker den är så vacker. Vi får se om det blir till att titta på något luciatåg idag, man borde ju för att öka på den ikkeexisterande julstämningen.... Jag tycker om lucia!

Jag hälsar er alla som förr mången gång,
med ljus i min krona, med stämningsfull sång.
Jag kommer när mörkast det är här i norden,
när allt synes dött och förfruset på jorden.
Men ofta vi även i hjärtat förnimma,
som vore där ej en endaste strimma.
Av strålande ljus och av livande hopp,
som om isiga kylan där hejdat sitt lopp.
Lucia, symbol för där ljust vill vara,
som kommer från ovan, det evigt klara.
Som skimra i dunklet i var männsko själ,
som lysa och värma vill, och allt göra väl.
Du eviga stråle, du sol över allt,
träng in i vårt  bröst där det nu är så kallt.
Jag hälsar er alla som förr mången gång.
Med ljus i min krona, med stämningsfull sång.