Hittade nyss ett papper på golvet här hemma som hade trillat ner från min anslagstavla.
Det var en ritning över hur Stubors 22 kvm lägenheter på Stallvägen 20-26 ser ut.
Då började jag tänka tillbaka.
Det räcker att jag tänker tillbaka ett år i tiden så var mitt liv så totalt annorlunda.
För ett år sedan gick jag och tittade i brevlådan varje dag, med skräckblandad förtjusning för att se efter om inte mitt antagningsbrev hade kommit.
För ett år sedan var jag inte Växjöstudent utan en Malmöstudent som gick och hoppades på att hon skulle komma in i Växjö, och när hon väl gjorde det så undrade hon vad hon gett sig in på? Varför lämna den trygga Malmövärlden för att bege sig till ett ställe där hon nästan inte kände någon?
För ett år sedan hade jag aldrig kunnat drömma om att jag skulle läsa idrott som sidoämne, nu känns det som en av de bästa infall jag fått.
För ett år sedan var jag tillsammans med Nisse som jag nästan varit tillsammans med i 2 år, och de vänner jag skulle komma att sakna mest över sommaren var i stort sett bara Tania.
För ett år sedan var jag inte medveten om att Josse, Mira, Henke, David och alla ni andra som jag lärt känna i Växjö existerade. Nu är ni några av de som betyder allra mest för mig.

På bara ett år har jag: utökat mitt festande nåt enormt (frågan e om man ska se det som positivt eller negativt?), jag lever det studentliv jag aldrig haft innan, jag har utökat min umgängeskrets ggr 100 sådär och lärt känna människor som betyder så grymt mkt för mig och som jag förhoppningsvis kommer att hålla kontakten med i många år framöver, jag har hittat en ny pojkvän som jag tycker sååå mycket om och trivs underbart bra med (Nisse du vet att du alltid kommer att ha en plats i mitt hjärta dock) och mitt liv har varit bättre än jag någonsin kunna föreställa mig den där dagen när jag äntligen bestämde mig för att söka till Växjö.
Jag är övertygad om att det var ett av de beslut som varit livsavgörande för mig och jag vill sluta med tacka alla er som gjort mitt år där så underbart. Det är ni som gör det värt varenda minut av pendlingstid i höst.
För ett år sedan visste jag inget om hur livet skulle se ut, mitt mål var att fixa en termin i Växjö iaf.
Nu känns det så konstigt att tänka på....

Blommor.
Vad jag älskar blommor.
Tur jag har en mamma som gör detsamma och som planterar dem i massor.
Jag går runt och tittar, luktar och fotar.
Efter att ha tittat på bilderna, hur kan man inte älska dem?

                  


    

Man gnuggar sömnen ur ögonen, då man blivit väckt av fågelkvitter.
Ligger kvar en stund å vet att man inte har bråttom upp,
men beslutar sig ändå för att gå ner och fixa till sig lite frukost.
Drar på sig sin fula men ack så sköna morgonrock och gäspar lite.
Dörren till farmor är öppen så man får sig ett "Godmorgon" och "Har du sovit gott" innan man går ner i köket.
Ensam hemma och pallar inte laga gröt så man öppnar brödlådan, åh, det finns flera olika sorters bröd.
Och likadant är det med pålägget, massa sorter att välja på!

Gör mig ett par mackor, häller upp ett glas mjölk och traskar barfota ut till trädgårdsmöblerna.

Sitter där med min fula morgonrock, i solsken och fågelkvitter med min frukost och vacker natur runtomkring och bara njuter med mig själv som enda sällskap.
Sånt borde alla få uppleva!