Kramsjuk. Det bara kliar i mig. Det kliar i mig efter en kram. En såndär riktigt stor och mysig sådan som varar i mer än 5 sekunder. En kram man kan sjunka in i och bara vara, att försvinna från världen för en liten liten stund. Allra bäst vore ju att få ligga och mysa i sängen med någons armar tätt omkring mig i flera timmar. Herre gud vad jag saknar det. Men man kan inte alltid få det man vill. Att det kliar i mig gör tyvärr inte så att killarna kommer och radar upp sig i fina led för att erbjuda mig sin största och goáste kram. Kramar är faktiskt livsviktigt och det är inte ett av mina skämt. Utan kroppsberöring dör vi, det är vetenskapligt bevisat. Så, även om ni inte har något led med kramsjuka killar efter er, så gå åtminstone ut och krama era nära och kära, era vänner. Kramas bör man, annars dör man.