Det är lustigt. Lustigt att man inte kan bestämma sig. Bestämma sig för vad man egentligen tycker. Jag kan ena stunden tycka att jag lever toppen, för att nästa stund fundera på som i sången There´s got to be more to life.

Jag vill göra mer saker men är ändå nöjd med att jag har så mkt softartid.
Jag vill vara singel samtidigt som jag tycker det är underbart skönt med pojkvän.
Jag kan tycka att jag är ensam när jag ändå vet att jag har många bra vänner.
Jag vill sticka iväg nånstans samtidigt som jag har det tryggt och skönt här.
Jag vill göra revolt mot livet samtidigt som jag vet att jag har det bättre än många andra.
Det kliar i mig samtidigt som jag är lugn och harmonisk.
Jag kan helt enkelt inte bestämma mig och vara helt nöjd.