Banta är ett begrepp som jag inte tror på.
Att man avstår från en massa saker för att gå ner i vikt. Men sen då? När man gått ner de där kilona å intalar sig själv att man kan äta normalt igen? Då går man ju upp det!
Nej, jag tycker mer om begreppet "skärpa sig". Jag bantar aldrig, men jag har perioder då jag skärper mig.
Just nu har jag en sådan period då jag försöker att gå promenad innan frukost (inte alla dagar, men ofta), försöker träna en tre till fyra gånger i veckan och när jag inte äter godis och försöker undvika massa onyttigheter som efterrätter å kakor och sånt såvida det inte är ett festligt tillfälle. Annars äter jag ungefär som jag brukar.
Och det funkar. Det är så jäkla gött när man märker att ens ansträngningar ger resultat!
När man kan plocka fram måttbandet och det visar en centimeter mindre än förra gången. Eller när någon säger till en att det syns. Lite muskligare inbillar jag mig att jag har blivit med, jag tycker iaf att det ser ut som det och jag kunde höja alla vikter på gymmet igår, men jag har inga vetenskapliga belägg för det. Och när man märker att något händer blir man så jäkla pepp på att fortsätta kämpa, ja då blir det riktigt kul. Då känns det inte som en ansträngning längre, då njuter man av det. Nu njuter jag.