Jag börjar komma in mig här i stan. Trivs suveränt bra med min lägenhet, på jobbet går det bra och jag börjar sakta men säkert utforska staden. Att det har gått så bra hittills beror nog också tills stor del på att jag är väldigt bra på att vara ensam och hitta på saker att göra. Dock har jag inte alls många tvkanaler, varken 3:an eller 5:an, så det finns inte mycket att se på. Sen har jag inte fixat nån dvdspelare än, min dators cdläsare funkar inte, och bredbandet är alldeles för dåligt för att ladda hem på. Därför är det lite segt de dagar när man helst bara vill krypa upp i soffan.
Nästa problem är väl vännerna. En av de jobbigaste sakerna med att flytta tycker jag är att anstränga sig för att skaffa nya vänner. När man går i skolan sker det så automatiskt, man träffar folk i sin egen ålder hela tiden. Men när man jobbar blir det hela så mycket svårare. Ingen på jobbet är i min ålder, jag drar snarare ner medelåldern rejält. Så då måste man verkligen engagera sig för att träffa någon att umgås med. Jag är väldigt glad för att jag har Marie här, men man vill ju inte bara vara med som något jäkla påhäng hela tiden. Det hela blir ju inte bättre av att man saknar sina Växjökompisar massor heller. Ännu har det inte varit så farligt, för de har inte varit nere i Växjö de heller. Men nu börjar alla återvända dit, nästa vecka börjar Växjölivet att återgå till det normala. Sivans, morgonpromenader, tvkvällar, fikor, träningspass och pysselkvällar.  Nästa vecka börjar mitt liv i Växjö, utan mig...