Henke fick ett infall om att han skulle korsstygnsbrodera ett ordspråk till en av sina familjemedlemmar i julklapp. Så efter en del om och men hittade vi med vägbeskrivning av "flickorna" på jobbet idag en handarbetesbutik där vi inhandlade Aidaväv, rött Molinégarn och trubbig nål.
Har man aldrig broderat innan så kan det vara ganska praktiskt att ha en flickvän som gjorde en del sådant i syslöjden i åttan och faktiskt var ganska bra på det. Med andra ord fick jag hjälpa honom med de förberedande grejerna och sedan skulle jag lära honom hur man sydde.
Efter en stund skrattade jag så att jag grät.
Oslagbara kommentarer som: "Jag måste ha dyslexi eller något", "Är det här en ruta?", "Har jag sagt att jag inte kan räkna?", "Fan vad jobbigt att man måste tänka hela tiden" "Varför valde jag inte något kortare, typ Hej" och "Kan du räkna efter här om jag har räknat rätt, jag har uppfunnit ett eget system" haglade över mig medan han tålmodigt men suckande träningsbroderade ett "t".
Men övning ger färdighet. Nu sitter han i soffan under lampan med nålen i högsta hugg. Man får helst inte prata med honom men efter en stund kommer han ut hit i köket och visar stolt som en tupp upp sin senaste bokstav. Hittills har han klarat av "t" och "u". Bara 20 to go....