I fredags så fick vår lilla sjuka tant då äntligen lämna den här världen för nästa. Så skönt att det inte tog längre tid än det gjorde ändå.
Det känns lite speciellt eftersom just den här tanten har varit med ända sedan jag började jobba på hemtjänsten för tre somrar sedan. Hon var en såndär tant som man gick till med skräckblandad förtjusning på något sätt eftersom hon var väldigt speciell ibland med sina egna rutiner som skulle göras på ett visst sätt. Hon hade också århundradets tajtaste stödstrumpor och att få på dessa var en kamp. Men just därför kommer man alltid att minnas henne och hon var en sådan som visade att hon tyckte att man var bra, på sitt eget lilla sätt. Alltid när man var där på kvällen så fick man ta en kall nektarin i kylskåpet,om hon gillade det man hade gjort.
Ja en speciell tant det var det, Vila i frid lilla Greta.