Min pojkvän är en aning tankspridd.
Ibland kan det driva mig till vansinne, men man har liksom fått vänja sig vid det om man ska vara tillsammans med honom. Så när jag hittade en bok på rean som hette "Ursäkta vi glömde något, en bok om tankspriddhet" så tyckte jag att det kunde passa honom ganska bra. När jag dessutom läste i boken att den var till för den som titt som tätt letar efter saker och som hittar fjärrkontrollen i kylskåpet så förstod jag att den var helt rätt. (Han brukar hitta fjärrkontrollen i kylskåpet med jämna mellanrum).
När jag läste i den satt jag tidvis och skrattade så att tårarna rann, bland annat på bussen så folk måste trott jag var knäpp. Den var så sjukt rolig med berättelser på tankspridda saker som folk gjort.
Så igår fick han den av mig i födelesdagspresent tillsammans med lite andra saker. Han skrattade åt piken och läste lite i den och fnittrade lite. Men det roligaste var dock det som hände sedan.
Pojken skulle fixa efterrätt och hade köpt glass och kolasås men när vi skulle äta det hittade han inte kolasåsen. Han letade och letade men kunde inte hitta den så jag fick hjälpa till. Jag hittade den på första stället jag letade på. Den låg så fint i frysen, nedstoppad samtidigt som glassen och var jäkligt svår att klämma ut sen så trögflytande som den var. Behöver jag säga att boken passade honom?