Första GI veckan är över, resultat?

Så var då den första GI veckan över. 
Frågan blir då, vad blev resultatet?
Lyckades jag äta bara GI mat i en vecka?
Gick jag ner något i vikt?

På första frågan kan jag svara både ja och nej. Under hela arbetsveckan har jag varit jätteduktig, det har gått kanon med maten. Men sedan när det blev helg så sket jag i det. Så i helgen har jag ätit ris, potatis, våfflor och annat sött och onyttigt. Jag har dock inte ätit en enda smörgås på hela veckan! Det är en bedrift för mig som är en mackälskare! Jag har inte heller ätit något godis förutom lite mörk choklad (som man får äta för det är lågt GI i det). Så hela dieten har gått över förväntan på den punkten.
På andra punkten var jag osäker först. Det kändes inte som att jag hade gått ner något men när jag kom hem och ställde mig på vågen så visade den mindre än vanligt. Hur mycket kan jag inte säga exakt, men mellan 0.5-1 kilo nåt sånt tror jag. Men vågen kan ljuga, det kan vara tappade muskler som gör att man väger mindre, så jag tog mina mått också. Jodå, jag hade gått ner 1 cm både under byst, vid midjan och på höfterna. För att verkligen fastställa en viktnedgång tog jag sedan till klänningen och jeansen. Klänningen som satt lite för korvigt senast jag provade den, och jeansen som jag köpte när jag var äckligt ultrasmal efter operationen och som jag ibland endast med stor möda kan knäppa. Jojo men! Klänningen satt nu alldels perfekt och jeansen kan jag just nu sitta i och skriva utan att överhuvudtaget kvävas.
Konstaterande: Jag gick ner i vikt!

Så nu när det gick så bra blir jag peppad att köra en vecka till, när jag ändå är uppe i det menar jag! Därför kör jag nu en vecka till och det ska bli intressant att se om jag kan utöka min reportoar eller om jag får äta samma mat som förra veckan, haha.


Say cheese

Igår var det dags för jobbets julfest.
Det hela var väldigt hemligt och vi hade bara fått veta att vi skulle mötas vid Skorpan kl 17.50 och att vi skulle ha med oss inneskor. Senare visade det sig att det var en ostprovning vi skulle på! Eftersom det inte är något man tar sig för annars så var det väldigt trevligt. Jag lärde mig enormt mycket mer om ost än jag kunde innan (vilket var ungefär ingenting). Man fick också en mycket större förståelse varför ost är så dyrt, fatta hur enormt många processer det är i att göra ost!
Min favorit blev en fransk vitmögelost med ett namn jag inte ens är i närheten av att minnas. Skönt att kunna sitta ner och prata med kollegorna på de andra avdelningarna också, utan en massa barn springande runt benen eller tidspressen att rasten snart är slut. En trevlig tillställning! I eftermiddag bär det av till Västervik och sedan bär det av till Jenny med Tessan, ytterligare något som ska bli väldigt trevligt! Äntligen helg!


Så jäkla gött

Efter mycket om och men så släpade jag och Sara oss till boxpasset. Ingen av oss var på topp men vi resonerade så att vi får gå dit å köra vad vi orkar.
Det ångrar jag inte. Fy satan vad roligt det var!!!
Jag påmindes verkligen om varför jag gillar att gå på boxpass, trots att Sara och jag knappt känner varandra funkade det jättebra och instruktören och musiken var super!
Sara som aldrig kört boxpass innan konstaterade att hon gillade det skarpt hon med och nu har hon bestämt sig för att skaffa sig ett träningskort, om jag bara såg till att få med henne till träningar. Gärna för mig, det är mycket mycket roligare att gå på pass när man är två! Så nu har jag fått mig en träningskompis också, äntligen!
När jag kom hem studsade jag runt, lagade wok med pasta (efter träning ska man äta kolhydrater även om man går på GI, kroppen behöver det för att byggas upp), diskade och skrattade när alla diskade bestik rasade ner i diskvattnet igen. Humöret är på topp och jag ska passa på att sopa trapphuset medan det håller i sig. Sen blir det en långdusch, telefonprat och Bonde söker fru. Faan va nice.


Kraaaaamas

På tisdagar börjar jag först kl 9 och igår när jag trillade in var de flesta barnen på grannavdelningen eftersom vi har öppet mellan de båda avdelningarna på förmiddagarna så barnen kan välja var de vill leka. Men så kommer ett barn ut i hallen och får syn på mig. Han lyser upp med hela ansiktet och säger glatt:
-Hej Stina!
-Hej Z. svarar jag.
Sedan springer han in i rummet bredvid och ropar högt:
-W. Stina är här!
Det hörs ett glädjerop och rätt som det är så har jag två pojkar som springer rakt emot mig och kastar sig om mina ben i världens kram!
När jag sedan kommer in på avdelningen är lilla F. där, hon går inte ens på min avdelning men vi ses ganska ofta när hon börjar tidigt och jag öppnar. När hon får se mig lyser hon upp, jag får sätta mig på knä och får ännu en varm kram.
När vi kommer tillbaka från skogen senare har ett barn anlänt som inte var där när vi gick. När jag hälsar på J. springer han fram och kramar mig i en glad och ganska snorig kram.
Hur klarar folk att jobba på kontor?



På GI fronten intet nytt

Jag känner inte att kilona rasar av mig, å andra sidan har jag väl inte gått upp i vikt heller.
Jag känner mig inte alls mycket piggare och mindre uppblåst, snarare tvärtom. Men för att vara rättvis kan man inte skylla GI metoden för att jag har förkylnings/spänningshuvudvärk.
Jag var sur som attan igår när jag kom hem trött och lite hungrig vid 19.30 på kvällen och jag inte bara kunde ta mig ett glas varm oboy och ett par goda skinkmackor. Vad äter man som mellanmål förutom frukt? Tispa gärna annars kommer jag att föräta mig på banan och yoghurt.
Men det är ju bara tredje dagen, vad kunde jag förvänta mig? En mirakelkur?
Igår kände jag mig i alla fall väldigt stolt när jag inte smakade en smula av den rosa prinsesstårtan som stod på jobbet. Ni som känner mig vet hur barnsligt förtjust jag är i prinsesstårta så det var en bedrift kan jag säga er!
Hoppas kunna gå på boxpass ikväll även om jag faktiskt känner mig rätt halvkass idag, vi får se hur det artar sig under dagen. Idag är det redan onsdag och halva veckan har gått, kampen mot kolhydraterna fortsätter...




Ajabaja för en underbar rosa liten prinsesstårta....

Varför?

En pojke från ett annat dagis i närheten kommer över på eftermiddagen till oss eftersom hans dagis stänger tidigare än hans föräldrar slutar jobba.
I hallen har  barnen varsin plats för sina kläder, och över varje hylla hänger en bild på det barn som är ägare till platsen.
Pojken ställer sig i hallen och tittar sig omkring. Sedan frågar han varför det hänger bilder över hyllorna.
-Jo, för att om det här är Olivias plats så hänger Olivias bild över den.
-Varför?
- För att man ska kunna se på bilden att "det här är Olivias plats".
-Jaha.... Varför?
- Jo för då vet Olivia att det är hennes plats.
-Varför?
- För att då kan Olivia komma in, se att det är hennes plats och så kan hon hänga sina kläder där.
-Jaha... Varför?

Man kan ju på psykbryt på mindre! Och nej, jag kom inte alls med långa pedagogiska utläggningar tills han var nöjd med svaret, klockan var 16.30 på eftermiddagen. Jag gav upp.


Dagens GI konstateranden

Rätten jag lagade igår smakade mig inte alls idag, vet inte om de helt enkelt var för att den var äcklig eller om jag bara kände mig lite konstig... En kombination av båda tror jag.
Middagen är däremot mycket godare, riktigt god faktiskt!
Röda linser är inte alls lika goda som de ser ut.... De är absolut fullt ätbara, men om de bara kunde låta bli att mosa sönder sig skulle de definitivt bli godare, något att träna på.
Jag råkade göra en liten GI miss idag helt ofrivilligt, socker i teet ska jag ju inte ha, socker är massvis med kolhydrater! Men det bara slank ner som det brukar göra och i efterhand kom jag på det. Dessutom får man tänka sig för så man inte tar den där pepparkakan i personalrummet, eller den halva knäckemackan som blev kvar vid mellanmålet. Ja fällorna är många.

GI veckan är inledd.

Så var GI veckan inledd!
Sitter här med en tallrik yoghurt med banan, kanel och linfrön istället för min vanliga havregrynsgröt. I lunchlådan ligger en rätt jag lagade igår med squash, vitlök, linser, makaroner, tomatpure, paprika och lite annat smått och gott. Till middag blir det yoghurtmarinerad kyckling med linser och sallad. Mellanmålen blir frukt och när jag kommer hem efter jobbet tänkte jag ta en joggingtur (om inte vädret är för pissigt).
Henke har just stretat iväg till stationen i pissvädret och jag är inställd på att behöva cykla en kvart tidigare än vanligt eftersom snön yr i luften och motvind är att förvänta sig. Idag har även termobyxorna åkt fram eftersom termometern visar på 4.7 minusgrader. Nu är vintern här med allt man kan förvänta sig, burr och lite mysigt. Men när det gäller cykelturerna till jobbet är det bara burr.
Då var den nya GI veckan inledd...

Betnér var grym

Betnér var grym. Jag hade inte förväntat mig något annat heller, men han var grym.

Mysko GI grejer

Nu när jag läst lite i ämnet så finns det en del saker med GI dieten som gör mig förundrad. Här kommer några av dem:

Om du har på vinäger på din sallad eller äter citron till maten sänks målets GI värde eftersom det sura hämmar en del av det enzym som bryter ner maten och därför går blodsockret inte upp lika snabbt.


Ju kortare tid du kokar din pasta eller potatis, desto lägre GI eftersom det tar längre tid för kroppen att smälta den då. Det innebär också att potatismos har ett mycket högre GI än vanlig kokt potatis eftersom att det går igenom matsmältningen mycket snabbare.

Äter du rester av maten som du åt igår så får den lägre GI dag nummer två eftersom stärkelsen "stelnat" och inte bryts ner av kroppen lika snabbt som då den lagades.

Det innebär alltså, om man utgår från t.ex. pasta (som man egentligen inte ska äta jättemycket av eftersom det ändå är en ganska hög GI) så blir GI värdet på gårdagens halvkokta pasta med vinäger på mycket lägre än om du äter färdikokt pasta direkt från kastrullen, utan citron. Mysko. Jag förstår resonemanget, men det blir ändå mysko


Imorrn är det fredag

Idag var det fruktansvärt segt att gå upp ur sängen. Jag ville bara ligga kvar och blunda, bara lite till.... Men så fick jag påminna mig själv. Det är torsdag idag, redan början av slutet av arbetsveckan! Dessutom kommer Henke hit ikväll och jag har inte träffat honom på nästan 3 veckor nu, så det ska bli dundermysigt. Och imorrn blir det ännu bättre, börjar inte förrän kl 9 så man kan ta sig lite sovmorgon, sedan har jag tagit semester från kl 13 plus att jag har möte 10-11. Det innebär en väldigt kort arbetsdag, sen är det bara hem och svida om för på kvällen är det middag och Betnér som gäller. Fasen vad roligt det ska bli!!! Kvällen ska dessutom avslutas med en cider tillsammans med Jenny och Madde, och så Henke då såklart. Resten av helgen ska bara vara lugn å skön.
Med tankarna på det så tvingar man upp sig själv och vacklar runt med halvslutna ögon. Imorrn är det fredag....

GI tankar

Intressant nog har jag fått väldigt olika respons på om jag kommer att gå ner något i vikt efter bara en vecka med GI diet. Josse slog fast att det kommer jag nog inte göra, för hon gjorde inte det på en vecka.
Camilla sa att det kommer jag alldeles säkert att göra, hon gick ner 4 kilo.
Man undrar vad det beror på? Hur seriöst man går in för det? Hur mycket man har att ta av innan? Hur man sköter balansen med att faktiskt äta kolhydrater, speciellt efter träning?
Intressant ska det bli i alla fall, den saken är säker. Har läst i min bok ikväll och samlat lite tips, som att vinäger och citron sänker GI värdet på en måltid, kan vara bra att veta. Hittat lite goda recept också, så en vecka ska nog inte bli så stort problem, tror jag nu åtminstone....


Att ha liv i sina händer

Idag har jag varit på min första nätverksträff.
Det innebär att vi var två ur personalen, chefen, en kvinna från socialen och mamman från den familj som vi nu känner att det börjar bli akut att lösa hemsituationen för. Att sitta på själva mötet var inte så jobbigt, jag behövde inte säga så mycket när det var så många personer runtomkring som gör detta mer eller mindre ofta. Men en sak var jobbig. Det var att titta in i mammans tårfyllda ögon och bara se hur de skrek: Hjälp mig för jag orkar snart inte det här längre! Jag fick ta ett djupt andetag för att inte själv få tårfyllda ögon. Jag har nog aldrig sett någon så hjälplös tidigare. Man börjar känna vilken otrolig makt man har att förändra någons liv då. Man bara känner hur man har barnens liv sina händer, gör vi inget nu så kan det vara för sent. Dock kändes det som att mötet fick en positiv utgång och vi hoppas nu att hjulen sakta ska börja rulla och att vårt berömda svenska välfärdssystem ska fungera som det är tänkt.
Efter jobbet stack jag och tränade efter jag repeterat mantrat som Josse och jag diskuterade häromdagen: Det är inte så att en gång är ingen gång, en gång är mer än ingen gång! Det var otroligt skönt att träna, lika mycket för själen så man fick bearbeta dagens alla intryck, som för kroppen. Nu har jag tänkt krypa ner i sängen och läsa i den där GI boken och få lite inspiration. Man känner sig på något sätt lite "tom" efter en dag med så många känslomässiga intryck. Och åter igen påminner man sig själv om att sluta klaga på alla jävla småsaker och bara njuta av att man har det så förbannat bra!



Var är Stina?

På tisdagar har jag en timmas friskvård på morgonen, så jag börjar först kl 9. Igår kväll funderade jag på om jag inte skulle ta och friskvårda mig lite idag, gå och simma eller gå en promenad kan man ju göra fastän man är förkyld. Men nej, trots att jag vaknade tidigt imorse så pallade jag bara inte, låg bara kvar i sängen och bara va. Energi och vilja är något som saknas just nu. Jag orkar bara inte ta tag i saker, jag orkar inte vara hurtig. Vilket blir en ond cirkel eftersom jag får ännu mindre ork när jag inte tränar.
Jag känner inte riktigt igen mig själv.
Var är den glada, peppade Stina som kan vara så äckligt hurtig? Den här Stina går runt och bara är, skulle helst gå runt i mysbyxor hela dagarna och funderar på att skita i att gå till jobbet när klockan ringer på morgonen. Hon gör inget kul, och försöker knappt ta tag i något heller, är nöjd med att sitta hemma och uggla. Jag måste försöka hitta tillbaka lite till den gamla Stina, annars kommer den här Stina att ruttna bort.

En (GI) tanke börjar gro...

Igår kollade jag lite på Kalla fakta som handlade om debatten mellan om man ska äta fettsnål eller fettrik kost, jag kan tycka att sådant är intressant. Kursen i hälsopedagogik är något av det mest intressanta jag läst!
Själv är jag väldigt anti dieter.
Visserligen kan du gå ner massor i vikt, men sedan när du börjar "äta vanligt" igen kommer du att gå upp en hel del av de där kilona igen. Jag tror mer på en sund balans mellan vad du äter och på hur mycket du rör dig.
Ändock har jag ändå läst en del om GI och liknande, enbart för jag tycker det är intressant och vill hålla mig uppdaterad. Jag har hela tiden tänkt att jag aldrig skulle kunna gå på en GI diet, av den enkla anledningen att jag tycker för mycket om sådant som innehåller kolhydrater. Smörgåsar, pasta, potatis, socker, mums!
Men igår började en liten tanke att gro. Inte kan det vara så svårt, man borde egentligen prova! Så nu har jag tänkt att jag ska gå på strikt GI diet i en vecka. Kan jag hålla mig ifrån allt som har med kolhydrater att göra? De finns ju överallt! Tänk så mycket jag behöver avstå då...
Dessutom vill jag se om allt de säger är sant. Blir man mindre uppblåst, piggare och mår bättre? Går man ner något i vikt på bara en vecka?
Men för detta vetenskapliga experiment krävs förberedelse! Jag ska läsa i en bok om GI som jag har, jag ska göra en matsedel med exakt vad jag ska äta denna vecka och jag måste handla en massa i förväg. Ska det va så ska de va, ingen GI slacker här inte, utan strikt diet. Om jag hinner förbereda mig blir det nästa vecka, annars får det bli veckan därpå.
Och ni kära läsare ska bli mycket väl uppdaterade, det lovar jag. Fortsättning följer...


På tal om Ikea...

En kollega sitter i soffan efter maten och leker med små plastdjur tillsammans med ett barn. De har precis letat fram hela familjen giraff.
-Titta, säger kollegan, här kommer hela familjen giraff och går. Jag undrar var de är påväg?
Då utbrister barnet:
-Till Ikea!


Topp tio?

Jag skulle gissa på att jag hamnar på topp tio när det gäller mest frekventa besökare den här veckan när jag varit på Ikea fyra gånger på sex dagar...


Min sköna helg

Jag har slutat att vara bitter över att jag inte har någon att umgås med i helgen. Jag ska ha en riktigt skön helg med en hel lista på saker jag ska göra:
Pyssla, minst två olika grejer, det kliar lite i fingrarna
Städa, skönt när det känns fräscht
Ligga nedkrupen och läsa med tända ljus
Träna, om inte förkylningen sätter stopp
Shoppa, några pysselsaker och Ikea
Laga saker, två väskor och en klänning bland annat
Ta sovmorgon, inte ställa någon klocka!
Äta god mat och godis, mmm, massor med godis
Se på film, har jag inte tagit mig tid till på evigheter
Photoshopa, träna lite till kursen och skapa lite eget
En hel massa andra saker som jag kommer att komma på

Ahh! Klockan 13 slutar jag idag, då blir det Ikea, kanske stan och sedan myskväll med tända ljus och filmtittande nedkrupen under min gosiga filt med godispåsen. Äntligen fredag!

Bröllopsform ger ångest.

Bröllopsform är ett program jag börjat följa nu, lagom engagerande och man kan fälla en liten tår om man vill. Även ikväll har jag tittat och det var nog nyttigt. För vilket dåligt samvete jag fick! Jag har sugit på både träning och kost i snart en hel månad.... Och som de tjatar om hur kosten och träningen är viktig, vilket jag egentligen vet, men struntat i....
Antaligen är det en bidragande del till att jag är så himla trött hela tiden.
Jag MÅSTE börja skärpa mig!!!
Det finns ju inga bra undanflykter!
I helgen så ska de jävlar i mig göras upp ett kost å träningsschema, som ska hållas!!!

Dragkejdan

Jag håller just nu på med att försöka bestämma mig om min jacka och provar den ibland sådär när jag får ett infall. Jag provar den uppdragen, med olika scarfar (eller heter det scarfes? de lärde tvistar), med luva, utan luva osv.
Idag fick jag för mig att läsa på alla de där lapparna som följer med som sitter vid prislappen och informerar om alla superbra saker som just den här jackan har. Då upptäckte jag en mycket intressant lapp som jag tidigare missat i mitt 24 åriga liv.
Lappen som beskriver hur man gör för att dra upp dragkejdan.
Blev tvungen att wikipedia ordet dragkedja för att ta reda på vad sakerna man drar i för att öppna dragkedjan med heter, som ni ser heter de löpare, man lär sig något nytt varje dag. Här följer Wikipedias beskrivning av vad en dragkedja/blixtlås är: (är du extra intresserad kan du gå in och läsa historia och se en animation på hur en dragkedja fungerar)

Blixtlås eller dragkedja är en slags låsanordning för bland annat klädesplagg. Denna kan öppnas och slutas med en löpare som dras mellan två rader av häktor.

Blixtlås tillverkas ofta av plast eller av metall. I tunnare plagg passar de finare och mjukare plastblixtlåsen som kan färgas i alla modefärger, men metallblixtlås förekommer fortfarande när grövre textilier ska låsas ihop. Ännu grövre blixtlås, oftast i plast, förekommer exempelvis på skor och väskor.

Normalt har blixtlås en definierad början och ett slut men även blixtlås som kan öppnas och låsas från två håll förekommer.

De vanligaste blixtlåsen har de två halvorna fast förenade med varandra i ena änden. Med det öppningsbara blixtlåset kan man lätt haka isär halvorna, när löparen förts ända till föreningspunkten. Lika enkelt kan man haka samman halvorna, när blixtlåset ska stängas.

Men åter till lappen på jackan.
Visserligen är det en jacka med två "löpare" så att den går att öppna från två håll, men ändå, behövs det en beskrivning?
Jag ska nu citera lappen, som är på engelska:
When closing. Pull down the slider to the lower slider. Firmly insert the pin into the base. (Faling to do this may cause mailfunction). Pull up the slider.
When opening. Pull down the slider to the lower slider. Remowe the pin gently.

Så nu gott folk vet ni hur man öppnar och stänger en dragkedja. Information som jag verkligen känt att jag saknat
innan....


Helgen som inte blev

Kalendern var full med alternativa personer att umgås med i helgen som kommer. Men en efter en droppar de av och nu återstår typ ingen alls, som bor här i närheten alltså. Jag ville vara kvar här i helgen, bara vara, städa, photoshopa, pyssla å träna. Men å sitta själv å uggla hela jäkla helgen vet jag inte om jag e så lockad av. Så nu vet i fasen hur jag ska göra....

Jackångest....

Jag har köpt en jacka idag, en jacka som jag inte är helt hundra på om jag ska behålla. Min smärtgräns för priset på en jacka går vid 1000 lappen, denna kostade mer... Men jag köpte den iaf, ska prova den 88 gånger å sen får jag se om jag behåller den eller lämnar tillbaka. Man vill ju ändå vara väldigt nöjd med en jacka man betalat så mycket pengar för.
Tyvärr ser man inte på bilden att den är småmönstrad, men ser den inte lite småtråkig ut? Vad säger ni kära läsare, ge mig råd!

Tisdagstema: Fågel, fisk eller mittemellan

Den här bilden tycker jag kan passa på dagens tema. Man ser knappt om den hänger fågel eller mittemellan, och så är den ute efter en fisk...


Under för själen

Småshopping med mamma,moster och kusinen. Skjutsande av bror och pojkarna och höra roliga kommentarer så man skrattar så man kiknar. Somna tidigt, gå upp tidigt. Sy lite. Läsa långa stunder i en bok jag själv valt, ingen för att jag måste genom jobbet. Gå promenad med mormor. Äta god mat. Baka pepparkakor med mamma. Sitta och prata viktigheter och strunt. Softa runt i mina stora mjukisbyxor med otvättat hår å mysa.
Det är en helg hemhemma i stora huset i stora skogen. En helg som gör under för själen! Jag älskar att komma hem!

Vuxendiskussionen fortsätter

Diskussionen kring definitíonen att "vara vuxen" fortsätter.
Igår var jag, mamma, moster och kusin Ullis på en liten minijulmarknad i en affär det kryllade av miljoner grejer. Jättemysig utflykt att göra en lördagsförmiddag. När vi satte oss och fikade kom vi in på diskussionen att vara vuxen igen. Moster hade hört en definition (en aning ironisk) som löd att man var vuxen när man diskade efter maten och inte innan maten (dvs att man inte behöver diska en tallrik innan maten för att överhuvudtaget ha något att äta på). Vi kom nog fram till att definitionen på att vara vuxen är när man kan ta egna beslut, utan att alltid vara tvungen att fråga sina föräldrar först. En ganska bra definition tycker jag.
Igår kände jag mig väldigt vuxen när jag var hos en av min brors kompisar som jag även räknar lite som min kompis. Han är ett år yngre än mig och blev pappa för ett halvår sedan. Det var en mycket oplanerad sak, men ändå, när jag fick se korten på väggen på hans lilla Elliott så börjar det "suga i äggstocken" som Elida sa en gång. Jag vill också ha en liten bäbis!
Sedan jag skjutsat bror och grabbarna till nästa fest åkte jag hem genom dimman och kl 22 en lördagskväll låg jag nedkrupen i sängen och läste i en bok av Khaled Hosseini. Jag är nog väldigt vuxen ändå. (eller kallas det enbart för att vara tråkig?)

Den här boken läser jag nu, hittills väldigt bra!

Folk med hjärna använder hjälm

Varje morgon och eftermiddag cyklar jag i 20-25 minuter till/från jobbet. Min lägenhet och mitt jobb ligger ungefär på motsatta sidor av stan. Det tycker jag är bra! Det är tack vara den cyklingen som jag inte blir tjock som en köttbulle såna här veckor när jag varken hinner eller orkar träna och äta bra. Om jag tycker det är bra i december när snön yr och det är 15 minusgrader när jag ska iväg till jobbet kl 5.30 på morgonen låter jag dock vara osagt.
Det faktum att jag använder cykelhjälm 99% av cykelturerna är något som vi diskuterat lite i kamratkretsen. Som Josse sa:" Jag tycker det är jättebra med cykelhjälm, men jag skulle aldrig använda det här på Campus". Varför är man egentligen så fånig att man tycker det är töntigt med cykelhjälm? När jag var yngre hade vi ett klistermärke som vi fått någonstans där slogan löd: "Folk med hjärna använder hjälm". Det tycker jag säger ganska mycket. Jag känner mig absolut inte som världens coolaste i min cykelhjälm och håret ser ju nästan alltid ut som skrutt när jag kommer fram. Men jag resonerar så att hellre är jag lite ful i håret och känner mig töntig 40 minuter om dagen än att jag blir hjärnskadad resten av livet. Tänk så jävla bitter jag skulle vara om det verkligen hände något, att jag blev påkörd eller så, så att jag verkligen blev allvarligt skadad, om hjälmen hade tagit hela smällen, och så hade jag ingen på mig. Jag skulle aldrig kunna förlåta mig själv då! Så av den anledningen har jag även reflexväst på mig när jag cyklar hem i mörkret på kvällarna nu, nej tack, jag vill inte bli överkörd av en bil som inte ser mig.
Det jag dock förundras är över alla dessa människor man möter på cykel i mörkret som varken har hjälmar, reflexer eller lysen! Märker de inte själva hur dåligt andra syns som inte har det? Eller tror de kanske att de är självlysande och odödliga? Eller har de kanske en dödsönskan? Jag vill i alla fall varken dö eller bli skadad och för den sakens skull ser jag gärna ut som en tönt 40 minuter om dagen.

Jag skulle ha hånglat med Josse

Jag vet, förlåt!
Jag har varit jättedålig på att uppdatera den här veckan, men det har varit en väldigt häktisk vecka!
Jag planerade ju att dra på mig en lite bacill den här veckan, men det misslyckades ju (jag skulle ha hånglat med dig Josse!). Så denna veckan har jag varit på personalmöten, föräldramöten, gått långpromenad med Lena, varit hos gynekolgen, tvättat, städat,varit på massage,  you name it! Igår var jag så trött att jag stupade isäng vid 21.15 å somnade på minuten efter att jag pratat klart med Henke vid 21.30. Så det har varit mycket denna veckan, träning och matlagning har hamnat långt ner på listan. Men så är det, och imorrn är det fredag! Nu hägrar en lugn och rofylld helg hemma i skogen...

En bild från i lördags

En liten bild från Sivans i lördags, hämtad från Växjöpuls.


Resestrul

Jag är så trött på resestrul.
I fredags hade jag förväntat mig  att bli försenad, eftersom det ryktades om snöstorm och allt. Till min förvåning blev det dock bara 10 min sent från Linköping. Sådant brukar de köra ifatt, tänkte jag. Men icke. När vi började närma oss Alvesta var vi ännu mer sena, och jag hade bara 10 min på mig innan mitt anslutningståg gick. De ropade då ut i högtalarna att tåget till Växjö skulle vänta in, gud va skönt tänkte jag. Tills de ändrade sig. Tåget skulle visst inte alls vänta in och jag missade det med 4 minuter. De 4 minuterna gjorde så jag fick vänta i 50 minuteri Alvesta för en tågresa som tar 10 minuter.Så jävla sur jag var!
Igår skulle jag ju ta mig tillbaka till Växjö igen och min Swebusexpressbuss gick kl 16.40. Jag funderade på om jag skulle ta bussen som gick till stationen vid 16 eller den vid 16.18. Jag bestämde mig för 16.18 eftersom bussresan bara tar 10 minuter, så det ska man ju hinna. Man ska ja, om inte bussen är försenad. Bussen var försenad. När vi kom fram till stationen var jag beredd att tokrusa mot bussen för att hålla den kvar när Henke kom med väskorna efter, den kunde ju faktiskt vara någon minut sen. Men den var inte någon minut sen och jag hann lagom se bussen åka iväg när jag kom springande. Jahopp. Vad skulle jag göra nu? Jag var ju tvungen att ta mig till Linköping och var inte säker på att det skulle finnas några tågbiljetter eftersom det var söndagen på höstlovet när alla vill åka. Tur i oturen fanns det en biljett kl 19.07 för 450 kr. Det var bara att ta den. Jag orkade inte ens bli sur, vad gör det om hundra år? Som tur var så var ju Henke med mig så vi gick en promenad och fikade på mcdonalds. Sen hann jag läsa i min bok till jobbet med efter att han åkt hem. Jag anlände också till Linköping vid samma tid som jag skulle ha gjort med bussen så det var ingen fara på taket. Men nu har det strulat oftare än det har funkat, så man får väl bara vänja sig...


RSS 2.0