Varje morgon och eftermiddag cyklar jag i 20-25 minuter till/från jobbet. Min lägenhet och mitt jobb ligger ungefär på motsatta sidor av stan. Det tycker jag är bra! Det är tack vara den cyklingen som jag inte blir tjock som en köttbulle såna här veckor när jag varken hinner eller orkar träna och äta bra. Om jag tycker det är bra i december när snön yr och det är 15 minusgrader när jag ska iväg till jobbet kl 5.30 på morgonen låter jag dock vara osagt.
Det faktum att jag använder cykelhjälm 99% av cykelturerna är något som vi diskuterat lite i kamratkretsen. Som Josse sa:" Jag tycker det är jättebra med cykelhjälm, men jag skulle aldrig använda det här på Campus". Varför är man egentligen så fånig att man tycker det är töntigt med cykelhjälm? När jag var yngre hade vi ett klistermärke som vi fått någonstans där slogan löd: "Folk med hjärna använder hjälm". Det tycker jag säger ganska mycket. Jag känner mig absolut inte som världens coolaste i min cykelhjälm och håret ser ju nästan alltid ut som skrutt när jag kommer fram. Men jag resonerar så att hellre är jag lite ful i håret och känner mig töntig 40 minuter om dagen än att jag blir hjärnskadad resten av livet. Tänk så jävla bitter jag skulle vara om det verkligen hände något, att jag blev påkörd eller så, så att jag verkligen blev allvarligt skadad, om hjälmen hade tagit hela smällen, och så hade jag ingen på mig. Jag skulle aldrig kunna förlåta mig själv då! Så av den anledningen har jag även reflexväst på mig när jag cyklar hem i mörkret på kvällarna nu, nej tack, jag vill inte bli överkörd av en bil som inte ser mig.
Det jag dock förundras är över alla dessa människor man möter på cykel i mörkret som varken har hjälmar, reflexer eller lysen! Märker de inte själva hur dåligt andra syns som inte har det? Eller tror de kanske att de är självlysande och odödliga? Eller har de kanske en dödsönskan? Jag vill i alla fall varken dö eller bli skadad och för den sakens skull ser jag gärna ut som en tönt 40 minuter om dagen.