På tisdagar börjar jag först kl 9 och igår när jag trillade in var de flesta barnen på grannavdelningen eftersom vi har öppet mellan de båda avdelningarna på förmiddagarna så barnen kan välja var de vill leka. Men så kommer ett barn ut i hallen och får syn på mig. Han lyser upp med hela ansiktet och säger glatt:
-Hej Stina!
-Hej Z. svarar jag.
Sedan springer han in i rummet bredvid och ropar högt:
-W. Stina är här!
Det hörs ett glädjerop och rätt som det är så har jag två pojkar som springer rakt emot mig och kastar sig om mina ben i världens kram!
När jag sedan kommer in på avdelningen är lilla F. där, hon går inte ens på min avdelning men vi ses ganska ofta när hon börjar tidigt och jag öppnar. När hon får se mig lyser hon upp, jag får sätta mig på knä och får ännu en varm kram.
När vi kommer tillbaka från skogen senare har ett barn anlänt som inte var där när vi gick. När jag hälsar på J. springer han fram och kramar mig i en glad och ganska snorig kram.
Hur klarar folk att jobba på kontor?