Jag är så trött på resestrul.
I fredags hade jag förväntat mig  att bli försenad, eftersom det ryktades om snöstorm och allt. Till min förvåning blev det dock bara 10 min sent från Linköping. Sådant brukar de köra ifatt, tänkte jag. Men icke. När vi började närma oss Alvesta var vi ännu mer sena, och jag hade bara 10 min på mig innan mitt anslutningståg gick. De ropade då ut i högtalarna att tåget till Växjö skulle vänta in, gud va skönt tänkte jag. Tills de ändrade sig. Tåget skulle visst inte alls vänta in och jag missade det med 4 minuter. De 4 minuterna gjorde så jag fick vänta i 50 minuteri Alvesta för en tågresa som tar 10 minuter.Så jävla sur jag var!
Igår skulle jag ju ta mig tillbaka till Växjö igen och min Swebusexpressbuss gick kl 16.40. Jag funderade på om jag skulle ta bussen som gick till stationen vid 16 eller den vid 16.18. Jag bestämde mig för 16.18 eftersom bussresan bara tar 10 minuter, så det ska man ju hinna. Man ska ja, om inte bussen är försenad. Bussen var försenad. När vi kom fram till stationen var jag beredd att tokrusa mot bussen för att hålla den kvar när Henke kom med väskorna efter, den kunde ju faktiskt vara någon minut sen. Men den var inte någon minut sen och jag hann lagom se bussen åka iväg när jag kom springande. Jahopp. Vad skulle jag göra nu? Jag var ju tvungen att ta mig till Linköping och var inte säker på att det skulle finnas några tågbiljetter eftersom det var söndagen på höstlovet när alla vill åka. Tur i oturen fanns det en biljett kl 19.07 för 450 kr. Det var bara att ta den. Jag orkade inte ens bli sur, vad gör det om hundra år? Som tur var så var ju Henke med mig så vi gick en promenad och fikade på mcdonalds. Sen hann jag läsa i min bok till jobbet med efter att han åkt hem. Jag anlände också till Linköping vid samma tid som jag skulle ha gjort med bussen så det var ingen fara på taket. Men nu har det strulat oftare än det har funkat, så man får väl bara vänja sig...