Ibland klagar jag på min pojk.
Han gör inte det, inte det och inte det. Och så gör han det också,som jag inte gillar.
Men ibland blir jag påminnd om hur lyckligt lottad jag är. När jag pratar med vänner vars pojkvänner verkligen har seriösa problem. Där förhållandet blir lite av en strid.
Då tänker jag på vilken tur jag har som har en pojkvän vars största problem är att han är lite hypokondrisk och har svårt för att planera.
Jag är lyckligt lottad jag, som inte har större saker att klaga på.
Tack för det min kära!