Jag är en person som uppskattar en bra debatt, jag beundrar människor som är rappa i käften och kan komma med bra argument för sina saker. Det jag dock inte tål är människor som måste tycka bara för tyckandets skull och som alltid måste komma med sista ordet bara för att de gillar att höra sin egen röst.
Idag hade vi studiedag och på eftermiddagen så sprang vi först runt i olika grupper och skulle skriva ner vad vi tänkte på när vi hörde orden: Jämlikhet, Jämställdhet, Solidaritet och några till. Sen när vi kom tillbaka skulle vi försöka komma fram till en gemensam definition i hela storgruppen (kanske 40 pers?)
På jämlikhet kom vi fram till att vi skulle skriva att det är att "Alla människor har samma rättigheter och skyldigheter." Sen skulle vi lägga till att de skulle ha samma möjligheter också. Jag sa då som förslag att vi bara kunde lägga till det på listan så det blev "Alla människor har samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter" men se det tyckte inte en liten fröken duktig. Och sedan var det igång.
I säkert 20 minuter diskuterade vi det för de ville att vi skulle definiera det till den milda grad! Men grejen är den att ju mer du definierar ett begrepp desto mer målar du in dig i ett hörn, för du kommer alltid att missa något . Är ett begrepp mer öppet finns det mer plats för tolkningar. Så efter de där 20 minutrarna, vad blev det då? Jo, precis det jag föreslagit redan från början blev resultatet! ¨
Sen var det dags för nästa ord: Jämställdhet. Och självklart måste fröken duktig och en annan miss "jag måste tycka hela tiden" komma med argument hela tiden! Jag ska inte gå in i detalj på det, men en del av det gick åter igen ut på definition.
Men herregud, vi hade skrivit "Alla" innebär inte det alla lesbiska, judar, handikappade, you name it! Alla är alla!
Men icke. De höll på å tjatade och tjatade och tillslut blev de så desperata efter att ha rätt att de började gå in på helt nya saker som inte hade med det hela att göra. Och de tjatade om å om å om igen om samma saker.
I sådana diskussioner kan jag bara inte hålla tyst, vilket kan vara till ondo ibland.
Tillslut var jag så förbannad att jag nästan satt och skakade och hade sådan lust att bara springa fram, ta ett strupgrepp och bara skrika: Vad i hela helvete är det som du inte fattar människa!!!??? Fick nästan bita mig i tungan för att inte bli otrevlig.
När vi äntligen kom ut på fikarast så sa några av mina kollegor till mig: Det är bra Stina, hon har varit en besserwiesser ända sen hon kom hit. Hon har behövt sättas på plats, jag hejar på dig!