Under julaftonsdiskussionerna kom vi in på ämnet om hur mycket man ska lämna ut om sig själv på internet. Ska man skriva ut sin adress och lägga ut massvis med bilder på sina barn på sin blogg eller facebooksida?

Jag är av åsikten att många lägger ut alldeles för mycket info om sig själva utan att tänka på följderna.
Själv är jag ganska restriktiv med vad jag lägger ut och vad jag skriver var. Det kanske man inte tänker på eftersom jag skriver ganska personligt i min blogg, men jag har ganska genomtänkta restriktioner för mig själv.
Exempelvis så skriver jag inte om min blogg på min facebook av den enkla anledningen att jag inte vill att mina arbetskamrater ska kunna hitta till min blogg.
Dessutom nämner jag aldrig någonsin efternamn på någon jag skriver om (om det inte är en författare eller något sånt.) Vissa nämner aldrig hela förnamn heller men jag har valt att göra det för att göra det mer personligt, förutom när det gäller namn på barnen på jobbet, som bara benämns med en bokstav.
Mitt eget efternamn har aldrig nämnts av den enkla anledningen att jag inte vill att min chef ska kunna googla mig och hitta min blogg.
Detsamma gäller min gatuadress eller namnet på förskolan jag jobbar på, dessa har aldrig nämnts.
Vad det gäller bilder så lägger jag inte ut bilder på folk som inte givit sitt samtycke, bilderna på Elsa har exempelvis Helena godkänt.
Många tänker inte alls på sådant.
Min kusin berättade att hon googlar alla som är anställda under henne en gång i månaden. Hur pass "schysst" det är var en diskussion som inte gav något tydligt svar. Min inställning är att har man lagt ut något på nätet så får man också stå för konsekvenserna av vad det kan tänkas användas till.

Eftersom jag kom att tänka på den diskussionen idag så googlade jag mig själv. Jag vet att mitt examensarbete ofta kommer upp först när man gör det, och så var det även idag. Men idag när jag googlade så hittade jag en rolig sak.
Någon har använt mitt examensarbete som källa till sitt eget!
Det måste jag erkänna känns väldigt smickrande! Dels för att någon äntligen fått användning av något som man slet så mycket med, och dels för att denna person måste ha tyckt att mitt arbete i så fall varit bra.
Dessutom hade hon väldigt liknande rubriker som jag hade i mitt, dvs citat från barnen, och hon hade till och med citerat mig. Det som var roligt med det citatet var dock att det var ett rent felcitat. Hon hade citerat det som ”Utomhuspedagogik och estetiskt skapande med bild och form har en tydlig gemensam nämnare, nämligen att båda ämnena upplevs med sina sinnen” (s. 8). Jag tyckte dock att det inte alls lät som mitt sätt att formulera mig på och gick in på mitt arbete och tittade på sidan 8, mycket riktigt så lyste citatet med sin frånvaro. Men men, jag är glad ändå.

Så mycket mer hittade jag inte på min googling av mig själv, och det ser jag enbart som en bra sak.