Något av det bästa som finns är ett skrattanfall.
Ett sådant skrattanfall då man skrattar så där riktigt hjärtligt, och där tårarna sprutar. Tyvärr har jag dem alldeles för sällan nuförtiden. Men igår hade jag ett riktigt skrattanfall, inte så att tårarna sprutade, men nästintill.
Igår lyckades kära Sara och jag äntligen få ihop en kväll då vi båda kunde ses! Kors i taket! Så jag åkte hem till henne direkt efter jobbet och efter väldigt god soppa så satte vi oss i köket för att pyssla som vi hade bestämt att vi skulle göra. Då gick Erik (Saras sambo) in och la sig i tvsoffan. Det var han som förorsakade skrattanfallet eftersom deras tvdosa helt enkelt fått spunk och kastat om allting som finns på en tvdosa.
Kanalerna låt huller om buller och till och med volymknapparna hade bytt plats.
Så han låg där inne och rapporterade vilka platser de olika kanalerna låg på, och när han kom till 6:an på dosan så hittade han knappen för att höja volymen. Problemet var bara att när han skruvat upp volymen jättehögt för att visa oss att han hittat volymen, så hittade han inte knappen för att sänka den igen. Inte ens när han stängde av tvn och satte på den igen så blev ljudet sänkt.
Herregud vad jag skrattade!
Efter mycket om och men så hittade han tillslut knappen för att kunna skruva ner (den låg på playknappen för videon?). Då hade jag skrattat så det räcker för en vecka eller två.