Igår var det kusinfika med semla.
Jag ääääälskar semlor, så gott det var! Riktigt trevligt med just semlor, tända ljus och mycket fnitter.
Diskussionen uppstod kring varför det heter "blowjob" när man egentligen inte blåser?
Otroligt hur många olika situationer man kan använda ordet "blowjob" i, haha!

Dagens tema är vardagsliv. Istället för en bild från mitt eget vardagsliv så blir det en från min brors, det här är hans vardag.

Först mina vanliga jobbtider. Sen:
Husmöte,
personalmöte,
socmöte,
språkpilotmöte.
Boxpass,
simning,
styrketräning.
Matlagning,
kusinfika,
och gärna något mer än äta, jobba, träna, sova.
Läsa?
Pyssla?
En ledig kväll på hela veckan.
Besök fredag- söndag,
fest,
bakfylla och underhålla gäster.
Sen är det måndag igen.


Jag har sagt det förut och säger det igen, hur har folk tid med familj?

Helgen har varit som en rosa liten bubbla.
En rosa bubbla fylld med goda middagar, läckra bakelser, cupcakes, tårta och semla. Diskussioner, mys i soffan, skratt, promenader och passionerade stunder. Närhet och någon att vakna upp bredvid. Fikor med några av mina sötaste och fina hemgjorda alster och presenter.
När jag klev av tåget i ett blött Linköping så sprack dock bubblan, som en såpbubbla.
Plopp.
Komma hem till en tom, mörk och tyst lägenhet utan någon att krama får ögonen att tåras.
Men på golvet väntar 4 födelsedagskort, på bordet värmer nu den gula lilla blomman upp min vardag. Jag tänder ljus, sätter på klassisk musik och äter Skagenröra direkt ur burken. Trots det fortsätter tårarna att rinna. Dels för att jag hatar att sakna, men också av tacksamhet för det jag har att sakna.
Jag är så tacksam för de här helgerna i rosa bubblor, för även om det gör ont när de brister så ligger ett ljust rosa skimmer kvar över den stundande helvetesveckan.

Vad är det för en dag? Är det en vanlig dag? Nej det är ingen vanlig dag för det är Stinas 25årsdag, hurra hurra hurra! =)
Så har man kommit till den där dagen, som jag fruktat lite, men idag har jag ingen ångest utan njuter bara. Gav mig själv finfrukost med ciabatta med skagenröra och juice imorse, inte kan man äta havregrynsgröt på sin födelsedag. Jag har redan fått 2 kort och tre 3 sms och flaggan är utsatt på huset på jobbet som alltid när någon fyller år. Sedan har jag fått grattiskramar från kollegorna som alla konstaterar att det var länge sedan de fyllde 25, men att det fortfarande minns det. Får en att känna sig mindre gammal iaf, skönt! =) I eftermiddag bär det av till Växjö och ikväll blir det middag på Akropolis med gullet. Imorrn ska jag träffa Stina och på söndag Josse och Mira. En skön helg blir det och idag ska jag njuta. Det är ganska  kul att fylla år ändå!

Z. på dagis är väldigt förtjust i djur. Han leker tiger eller lejon hela tiden och så älskar han att sitta tillsammans med en och titta i en pärm vi har med en massa bilder på djur i. Efter hand har han blivit ganska duktig på många av djuren i pärmen och gillar att peka ut vad varje djur är för något. Häromdagen satt vi och gjorde precis det då jag pekade på en grävling och frågade vad det var för djur. Han funderade några sekunder och kunde antagligen minnas att det åtminstone slutar på "ling".
-Kyckling!

Jag har inte tyckt att det där med ekonomins nedgång har varit något som drabbat oss vanliga dödliga, fram tills nu.
Kusinen är varslad, expojkvännen har fått sparken och kompisens kille ligger å gungar på sträcket till att få detsamma. Då känns det lönt med alla de där åren jag pluggade.
Jag som klagar över min usla lön för så långt plugg är ganska nöjd med att jag valde ett yrke där det just nu är brist på folk och som är lite beroende av kronans upp eller nedgång... Just nu iaf.
Så gött det känns att veta att jag inte kommer att bli varslad imorrn. Men man borde kanske gå med i a-kassan iaf....

Då var man tillbaka på jobbet.
Det är konstigt, man klagar på att man måste gå upp på morgnarna och när helgen är slut så längtar man till nästa. För att inte tala om vad man längtar till längre ledigheter!
Men när man legat hemma ett par dagar börjar man faktiskt längta dit. Jag blev faktiskt glad igår när jag fick veta att jag var välkommen till jobbet idag. Dels var det väl för att det är ganska dyrt att ligga hemma, man känner hur lönen tickar iväg. Är man riktigt sjuk så bryr man sig ju inte så mycket om det, man har ju inget annat alternativ än att vara hemma. Annat är det när man börjar känna sig frisk, hade jag fått vara hemma idag också hade rastlösheten börjat komma krypande. Men det är inte bara lönen, det är också till stor del för att jag tycker om att vara på jobbet. Man saknar barnen och mitt jobb är faktiskt givande för mig som person (även om jag ibland tvivlar när man får sjunga "Gubben i lådan" 88 gånger eller får stå i 40 minuter och göra fart på gungan). Dessutom saknar man arbetskamraterna.
Jag har nog valt rätt yrke ändå.

Nu har jag suttit här och pillat med photoshopandet ett tag. Mest experimenterat lite med olika filter och liknande eftersom det kan göra enorm skillnad på en bild. Så här kommer samma bild, fast i fyra olika utföranden, vad tycks?

Varje gång jag kollar runt på tisdagstemats alla länkar blir jag så avundsjuk men samtidigt så inspirerad.
Jag vill också kunna ta så grymma bilder!
Jag vill också kunna redigera dem så att de blir sådär grymt snygga.
Jag vet egentligen att det enda som kan bidra till det är träning. Träning på att fota i alla vinklar och vrår jag kan komma på. Träning på att photoshopa, photoshopa och photoshopa i timmar för att få till grymma bilder.
Träning, och motivation, är allt som krävs.
Och så kanske tid, men tid har man om man har motivationen anser jag.
Jag tror jag ska be Madde ställa upp som modell och börja göra lite sessions med henne, det är sådana bilder jag saknar att kunna ta. Landskap och närbilder har jag redan i tusental. Idag måste jag sitta hemma hela dagen utan att kunna göra så mycket.  Det finns nog inte någon dag som passar bättre än denna att påbörja träningen med photoshopandet....

Eftersom jag sitter hemma från jobbet och ugglar idag också så har jag all tid i världen att vara med på tisdagstemat. Dagens tema är skyltar. Jag vet inte om jag har haft med den här bilden förut på bloggen, något litet i huvudet viskar att jag har det. Men men, i så fall har jag med den igen. Jag tycker att den är så charmig! Så här kommer min skylt som var uppsatt på en halvskranglig rödfärgad bod längs med vattnet nere vid Bunkeflostrand i Malmö.

 

Jag har haft assvårt att komma på saker att äta i helgen, inte varit sugen på någonting. Men så ikväll kom jag på vad jag ville äta, en såndär liten god micropizza hade varit perfekt! Så jag började rota i frysen, snälla snälla säg att jag köpte en den där gången jag stod och höll i en. Men icke, jag hade varit duktig och inte köpt någon. Det är ju precis då man ska ha sin gulliga pojkvän här. Så man kan hosta lite, titta med rådjursögonen på honom, jag är ju faktiskt sjuk, ta hand om mig! Har man tur traskar han då till Ica. Men inte heller han är här. Fan ta distansförhållanden.

Tecken på att Stina är sjuk är när hon:

Kan ligga timma efter timma i soffan å glo på meningslösa tvprogram utan ens en liten tendens till rastlöshet.
Inte ens funderar på att bära varken linser eller bh.
Får tvinga sig själv ut på promenad och tycker att en kvarts promenad är evighetslång. Dessutom blir hon sjukt andfådd av att bara gå upp från källaren.
Äter två chokladbitar, tycker inte ens att de smakar speciellt gott och vill inte ha fler!!! (det är nog det tydligaste tecknet...)

Jag skulle inte ha varit så kaxig.
I fredags tyckte jag att jag nästan kände mig frisk, men så enkelt var det inte. Igår kände jag mig jäkligt krasslig från och till och låg mer eller mindre utslagen mellan 12-16. Under de perioder jag kände mig friskare så passade jag på att städa och tvätta så nu börjar det kännas väldigt fräscht här inne, det är ju gött iaf! Idag tycker jag att det känns bättre igen, men jag tänker inte ta ut något i förskott den här gången. Ska ta det lugnt å känner jag framåt dagen att det är bättre ska jag ta mig en sväng till Ikea bara för att hitta på något å inte bara sitta hemma och uggla. Men jag ser positivt på det ändå. Nu låg jag hemma i helgen så jag slapp karrensdag, och jag hade inget alls planerat för helgen. Så nu kommer jag att ha frisknat till tills nästa helg då jag fyller år och ska ner till Växjö. Så om sjukan nu skulle komma, jag har bara väntat på den, så valde den en väldigt bra tidpunkt att göra det. En riktigt slö helg har det blivit med andra ord.

Igår morse när jag vaknade var jag inte alls i form. Jag kände mig som en gammal kärring när jag haltade/hasade mig ut till toaletten med mina stela ben pga träningsvärk. Huvudet bankade, det värkte i hela kroppen, rethostan var värre och jag hade sovit pissigt. Först tänkte jag inte gå till jobbet alls, men sen när jag kände efter så hade jag ju ingen feber. Lojal som jag är kan jag inte stanna hemma om jag inte har feber. Dessutom är det alltid värst på morgnarna, tänk om jag sedan vaknat vid 9 och känt mig pigg igen! Det vill man inte lägga en karrensdag på! Så jag stoppade i mig en Ipren och tog bussen till jobbet. Jag kunde jag bara åka hem om det blev värre, men det blev helt okej. Det var lugnt med barn och jag gick på Ipren hela dagen. På eftermiddagen dök jag ner i sängen och rörde mig knappt därifrån, läste och glodde på tv. Idag är det redan bättre, hostar och snorar lite bara men mår inte dåligt.
Mina immunförsvarskrigare är ena riktiga hjältar, de slåss så bra att det som jag varit nu är det sjukaste jag har varit på väldigt länge. Ikväll är det mys med Sara som gäller, vi ska äta tacos, dricka vin och se på film, en alldels lagom kväll. Resten av helgen får bli väldigt lugn, läsa böcker och kanske ta en secondhandrunda är mina enda planer. Hosta får jag nog göra några dagar till så det blir ingen träning, men mina krigare är hjältar.

Lovade mig själv jag skulle börja träna tre gånger i veckan och hittills har jag klarat av två, väldigt bra måste jag säga. Dock så killar det så dant i halsen (hade varit trevligare med killar i halsen, men men) och det känns som att jag är påväg mot förkylningshållet... Men det märks ju, jag har trott jag skulle bli förkyld massor med gånger under hösten men sen hände inte ett smack ändå.
Annars flyter veckan ganska obemärkt förbi. Få barn på dagis eftersom alla är sjuka i diverse åkommor, inga större saker planerade annat än att Sara och jag ska på afterwork på fredag vilket ska bli väldigt trevligt. Jag småplanerar en fest om några helger, inget stort, det blir vad det blir. Tågbiljetterna till Växjö på min födelsedag är bokade, då blir det middag med gullet.
Ska gå någon sorts kurs genom jobbet nu, som handlar om IT och media. Där kommer vi att få diverse uppgifter som vi får göra hemma om vi vill och sedan skicka in till läraren. För det får vi 40 timmars komp! Så j-vla gött! Jag vill inte ta ut något i förskott, men det känns som lättförtjänta komptimmar, nice!
Fick en komplimang av en förälder idag som inte var menat som en komplimang men som kändes bra att höra. Jag sa att vi inte haft någon skadegörelse sedan jag började på förskolan, då undrade hon hur länge jag jobbat där. När jag sa att det var från augusti så trodde hon inte det, hon trodde jag varit där mycket längre för jag verkade "vara så inne i det". Det känns väldigt kul att uppfattas så av föräldrar som inte ens har sitt barn på min avdelning!
Visst finns det alltid orosmoln på himlen, mer eller mindre stora. Men i det stora hela känns det väldigt bra just nu. Det liksom flyter och jag känner mig peppad. Min 25årskris har börjat lugna ner sig lite, även om den ligger och gnager lite ibland. Men sånt är livet. Som jag sa till Madde häromdagen: Om det aldrig går ner så kan det heller inte gå upp.

En riktigt bra helg!
Norrköping!
Middag, goda drinkar och massa prat med gullungen Madde.
Ut på Pallace och träffa söta bror och grabbarna grus.
Gladfylla och massa dans.
Somna sent, vakna tidigt.
Hemma vid 12, softa resten av dagen.
Det är en riktigt bra helg det!

Solen lös väldigt starkt ute idag så när man skulle äta frukt släppte man ner persiennerna så barnen skulle slippa bli bländade. När barnen väl sitter i skugga säger lilla S. :
-Nej gör inte så! Nu blir ju solen ledsen...

(Som tur var kunde den lysa in som den ville i fönstret i rummet intill, alla glada och nöjda.)

Några av pojkarna i 4-5årsåldern på syskonavdelningen springer runt på gården och sparkar en fotboll till varandra. Deras fröken kommer ut på gården och säger:
-Åh, spelar ni fotboll!?
Barnen svarar:
- Näe, vi spelar Fifa!

Borde man bli orolig?

Dagens negativa.
Igår var Z. på dagis (ja man får säga dagis, man måste inte alls säga "förskolan") hela dagen. Jag bytte blöja på honom, gav honom mellanmål och lekte med honom. Idag ringde hans mamma, Z. har kräkts hela natten. Gaahhh! Jag vill inte ha någon kräksjuka. Har inte haft någon på många år. Men nu har jag på känn att jag kommer att åka dit, får jag den inte nu så är jag nog immun, som man faktiskt kan vara. Blä för kräksjuka, oavsett sort.

Dagens positiva.
Min träningsvän håller nog på att utvecklas till en vän även utanför träningen. Idag pratade vi förhållanden och ganska seriösa saker under vår simning. Nästa fredag har vi bokat in en after work då vi ska dricka vin och prata skit, man gör sådant alldeles för sällan. Det känns väldigt bra.
Ett tillägg till dagens positiva är min kväll. Laga god mat bara till mig själv, till tonerna från Winnerbäck. Till efterrätt blir det att prova en ny smoothie med smak av ananas och kokos, helt i min smak. (Blir den god ska jag bjuda dig på den när du kommer Josse!) Resten av kvällen blir läsning i min bok som nu blivit tokspännande, naturgodis och let´s dance. Någon rastlöshet existerar inte idag och inga funderingar heller. Ibland är livet bra gött att leva.

Minns ni blogginlägget om att första delen i en serie med sju böcker inte gick att få tag i? Minns ni att jag var så förbaskat arg för att Imorgon när kriget kom inte fanns att köpa? Idag kom den på posten, i ett vadderat kuvert. Nu står den uppställd i min bokhylla. Jag köpte den på nätet av en privatperson. Vad gjorde man innan internet fanns?

Idag satt jag i soffan efter att jag ätit,slökollade på tv, funderade på vad jag skulle hitta på. Dessutom så frös jag så nedrans om fötterna, ni vet sådär så att man fryser i hela kroppen bara för fötterna är så kalla. Funderade på om jag skulle ta mig en dusch, men jag blir så himla torr på vintern och då är det inte bra att duscha hela tiden.
Då kom jag på det, jag skulle använda min darr.
När jag var liten hade min farmor ett fotbad som darrade, jag tyckte det var väldigt festligt och kallade det för "darren". Tycker fortfarande att det är ett väldigt talande och bra namn. Nu föll det sig så att jag fick en likadan darr, fast i modernare version, av min bror i julklapp. Inget jag önskat mig direkt men det kan väl komma till nytta någon gång tänkte jag. Så nu plockade jag fram den, fyllde med varmt vatten, satte mig i min puff med en bok i handen som just nu är väldigt spännande, sänkte ner mina fötter i darren och satte på darret. Där satt jag sedan och njöt ett bra tag tills jag kom på att jag läst att man inte fick ha den på i mer än 20 minuter i sträck.
Så skönt det var!
Det här ska jag göra till en vana, fötterna blir så fräscha när man får fila och smörja dem lite med, och jag blev varm å gó i hela kroppen.
Darren, en underskattad julklapp!

Jag brukar sällan bry mig om min ålder. Födelsedagar brukar passera ganska obemärkta och jag är inte någon storfirare. Ett år mer eller mindre brukar jag tänka. Brukar. Men inte den här gången.
Jag har en sån sjuk 25årskris!!!
Är det innan dess man ska ha gjort allt det där man ska göra innan man ska "binda sig"?  Det har inte jag gjort! Och är det inte nu man ska börja planera för man, barn och hus? Då måste jag alltså säkert veta att Henke är den person jag vill ska bli pappa till mina barn... Men om jag har svårt att föreställa mig det då? Måste man göra slut då?
När mamma var 25 fick hon mig! Jag är så milslångt bort från det!
Det känns liksom som att 25 är gränsen för att "nu är du vuxen, nu ska du göra en massa vuxna saker".
Jag vet inte om jag vill bli vuxen och göra vuxna saker.
"Man är inte äldre än man gör sig" ekar samtidigt i mitt huvud.
Kanske jag bara skulle ta och gömma mig under täcket, sjukskriva mig och sova bort hela min födelsedag. Då passar de kanske bra att fira sen i maj, då kanske jag har vant mig vid tanken på att bli vuxen...

Jag går fortfarande runt och funderar, och plötsligt känns Stacie Orricos sång More to life så talande.
Precis så känner jag nu.

I've got it all, but I feel so deprived
I go up, I come down and I'm emptier inside
Tell me what is this thing that I feel like I'm missing
And why can't I let it go
There's gotta be more to life...
Than chasing down every temporary high to satisfy me
Cause the more that I'm...
Trippin' out thinkin' there must be more to life
Well it's life, but I'm sure... There's gotta be more
I've got the time and I'm wasting it slowly
Here in this moment I'm half-way out the door
Onto the next thing, I'm searching for something that's missing
I'm wanting more
I'm always waiting on something other than this
Why am I feelin' like there's something I missed....
Always... Always...
More to life
There's gotta be more to life
There's gotta be more to life
More to my life

Det där med kommunens budgetar är något som jag aldrig kommer att förstå mig på.
För några månader sedan gick jag till chefen och frågade om vi kunde få 200 kr till att måla om en vägg i matrummet på vår avdelning, men nej. Något sådant fanns det givetvis inte några pengar till. Så vi skramlade fram pengarna själva och målade vår vägg läckert röd som lyfte hela rummet.
Men nu precis innan jul så kom ju de som bestämmer på att de inte skulle behöva använda sin reservbudget som de har ifall något oväntat skulle hända. Så där satt man på en massa pengar som skulle brinna inne vid nyår om ingen gjorde av med dem. Så det beställdes några nya trehjuliga cyklar till barnen, varje avdelning fick en digital fotoram och så fick man önska om man ville ha något speciellt till sin avdelning. Vår avdelning har länge velat ha nya möbler till vårt "dockis", ni vet små spisar och sånt, för våra var så gamla och fula. Jovisst, det kunde vi få beställa om vi bestämde oss snabbt. Vi frågade givetvis vad vi hade för budget, vad fick vi beställa för? Inget tak var svaret vi fick, vi fick beställa för vad vi ville! Ni anar inte hur fruktansvärt dyra såna saker är att beställa från de ställen som vi har avtal med, och eftersom vi fick beställa vad vi ville tog vi till i överkant och beställde för 8000 kr! 8000 för lite dockismöbler!
Låt mig alltså klargöra: För ett par månader sedan kunde vi inte få 200 kr, och nu beställde vi för 8000.... Det blir så jädra snedvridet! Visserligen kommer vi inte att tro på att vi får dem förrän se står ihopmonterade på vår avdelning, men de ska tydligen komma i nästa vecka.
Inte nog med det. Innan jul kom chefen in en sväng på avdelningen, vilket är mycket sällsynt kan jag berätta. Hon kom lagom till lunch och vi gick in och satte oss med barnen, hon flöt mest omkring men följde ju med. Då kommer den oslagbara kommentaren: Oh, er röda vägg är ju så fin!
Det är då man önskar att det inte var ens chef så att man kunde säga rakt ut vad man egentligen tänkte: Ja den är ju inte tack vare dig, kärring.

Här gott folk kommer en liten påminnelse om hur lätt man kan förändra en bild med hjälp av photoshop. Och det här har jag gjort, en glad amatör. Tänk då vad proffs kan göra! Något att tänka på nästa gång du ser nya foton på blondinbella, reklamen för nya skönhetskrämen eller utviksbruden i Slitz...

Jag kan inte låta bli att undra om nyårskrönikor bara är ett sätt att bevisa för sig själv att man har gjort något vettigt under det gångna året? Ibland undrar man ju var all tiden tar vägen! En liten miniversion av en nyårskrönika slog det mig idag att jag kanske ändå skulle ha. Så här kommer den, Årskrönikan över 2008.

2008 var ett sådant år då det hände väldigt mycket i mitt liv och mycket förändrades.
Året inleddes med att spendera mycket tid på tåg.
Jag pendlade ner till Malmö minst ett par dagar i veckan för att äntligen göra min sista termin på lärarutbildningen på Mah. Resten av tiden gick åt till att skriva min c-uppsats och det blandat med praktik och att hinna träffa Henke var ganska häktiskt ett tag. Vi tog oss ändå tid till att åka till Cypern en vecka och även om både flickorna och jag var upptagna så blev det en del morgonpromenader och fikor.
Framåt sommaren blev det många arbetsintervjuer och efter att ha nobbat några jobb stod jag plötsligt där i maj och hade tackat ja till ett jobb i Linköping.
I juni tog jag examen som förskollärare och lärare för tidigare år.
Sommaren innebar sommarjobb inom äldrevården som vanligt och det var en ganska intetsägande sommar. Mycket jobb men vi hann ändå en liten sväng till Öland och jag försökte träffa Henke ibland. Värst den sommaren var att lämna mitt kära Växjö, lägenheten 20:023 på Stallvägen blev utflyttad och städad med hjälp av mina käraste. Den regniga sommaren tog dock snabbt slut och den 1 augusti flyttade jag in i min nya lägenhet i Linköping och den 3 augusti började jag på mitt nya jobb.
Tillvaron förändrades ganska drastiskt och man försökte anpassa sig till den. Vänner och pojkvän långt borta, få vänner i nya staden och nytt jobb kan vara påfrestande. Vissa stunder skitjobbigt. Men sakta men säkert började man vänja sig. Sedan försvann hela hösten i ett nafs. Jobb, träning, farande fram och tillbaka mellan Växjö, Linköping och hemhemma tog mycket tid. Plötsligt var det december och 2008 var slut.
2009 känns väldigt öppet och inte många planer finns för det nya året. Jag fyller 25 och ska ha fest i maj. För första gången på många år ska jag ha en riktig sommarsemester. Resten vet jag inget om, den som lever får se...