Då var man tillbaka på jobbet.
Det är konstigt, man klagar på att man måste gå upp på morgnarna och när helgen är slut så längtar man till nästa. För att inte tala om vad man längtar till längre ledigheter!
Men när man legat hemma ett par dagar börjar man faktiskt längta dit. Jag blev faktiskt glad igår när jag fick veta att jag var välkommen till jobbet idag. Dels var det väl för att det är ganska dyrt att ligga hemma, man känner hur lönen tickar iväg. Är man riktigt sjuk så bryr man sig ju inte så mycket om det, man har ju inget annat alternativ än att vara hemma. Annat är det när man börjar känna sig frisk, hade jag fått vara hemma idag också hade rastlösheten börjat komma krypande. Men det är inte bara lönen, det är också till stor del för att jag tycker om att vara på jobbet. Man saknar barnen och mitt jobb är faktiskt givande för mig som person (även om jag ibland tvivlar när man får sjunga "Gubben i lådan" 88 gånger eller får stå i 40 minuter och göra fart på gungan). Dessutom saknar man arbetskamraterna.
Jag har nog valt rätt yrke ändå.