Bit ihop.
Jag är trött som en gnu.
Mina ögon känns som grustag och näsan rinner.
Det regnar ute och jag ska cykla till jobbet.
De har hittat en mördad kvinna i Linköping och om ett par timmar ska jag ha utvecklingssamtal på engelska. Sen ska jag göra klart en jäkla kvalitetsredovisnig.
Oh happy day.
Det är sista arbetsdagen Stina, bit ihop...
Mina ögon känns som grustag och näsan rinner.
Det regnar ute och jag ska cykla till jobbet.
De har hittat en mördad kvinna i Linköping och om ett par timmar ska jag ha utvecklingssamtal på engelska. Sen ska jag göra klart en jäkla kvalitetsredovisnig.
Oh happy day.
Det är sista arbetsdagen Stina, bit ihop...
Cider, tatueringar och egenhet.
När jag pratade en snabbis med Henke i eftermiddags (han hinner inte prata ikväll eftersom han först har fotbollsträning och sedan är det ju den enormt jätteviktiga championsleaguefinalen) så sa jag ikväll har jag inte en massa åtaganden och känner mig avslappnad, jag ska nog till och med ta mig en cider. Svaret jag fick då minns jag inte ordagrant men det gick ut på att det trodde han inte jag skulle göra, chansen skulle vara större att jag tog ett glas saft.
Då blir jag förnärmad.
Inte direkt för att han tror att jag skulle dricka saft, jag gillar saft och står glatt för att jag hundra gånger hellre dricker det än kaffe.
Jag blir förnärmad av att han tror att han känner mig så väl att han vet allt om mig, att jag aldrig skulle ta en cider en vanlig onsdagskväll. Då får jag sådan klåda i kroppen efter att motbevisa honom och göra något han verkligen inte förväntar sig.
Aldrig kommer jag att glömma min expojkväns min när jag kom hem och visade upp min tatuering som jag gjort utan att berätta något för honom innan. Han var totalt chockad och var en stund helt övertygad om att den var fejk. Sedan började han re om att han skulle ringa mina föräldrar och berätta det (de visste inget heller). Då blev jag sur och sa åt honom att han kunde hålla tyst om han inte kunde komma på något positivt om det hela.
Han sa givetvis allt det där för att han var chockad, aldrig trodde han väl att jag skulle gå och tatuera mig! (det trodde nog inte jag heller egentligen och hade nog aldrig gjort det om inte Ullis dragit med mig)
Jag gillar inte det faktum tror att de vet allt om mig, inte ens min pojkvän som jag varit tillsamans med i två år och som faktiskt borde veta en hel del. Lite egen är jag, och vill så förbli.
Så nu ska jag ta mig en cider bara för att visa att jag visst kan ta en cider en onsdagskväll utan fest. Min tatuering har jag förövrig aldrig ångrat och jag får faktiskt fortfarande komplimanger för den (och ingen annan i hela världen har en likadan, där lyser min egenhet igenom igen).
Det är onsdagskväll, jag sitter med en cider i handen (strax), njuter av att inte mycket måste göras, att imorrn är det sista arbetsdagen denna veckan för mig, och på lördag är det fest!
Då blir jag förnärmad.
Inte direkt för att han tror att jag skulle dricka saft, jag gillar saft och står glatt för att jag hundra gånger hellre dricker det än kaffe.
Jag blir förnärmad av att han tror att han känner mig så väl att han vet allt om mig, att jag aldrig skulle ta en cider en vanlig onsdagskväll. Då får jag sådan klåda i kroppen efter att motbevisa honom och göra något han verkligen inte förväntar sig.
Aldrig kommer jag att glömma min expojkväns min när jag kom hem och visade upp min tatuering som jag gjort utan att berätta något för honom innan. Han var totalt chockad och var en stund helt övertygad om att den var fejk. Sedan började han re om att han skulle ringa mina föräldrar och berätta det (de visste inget heller). Då blev jag sur och sa åt honom att han kunde hålla tyst om han inte kunde komma på något positivt om det hela.
Han sa givetvis allt det där för att han var chockad, aldrig trodde han väl att jag skulle gå och tatuera mig! (det trodde nog inte jag heller egentligen och hade nog aldrig gjort det om inte Ullis dragit med mig)
Jag gillar inte det faktum tror att de vet allt om mig, inte ens min pojkvän som jag varit tillsamans med i två år och som faktiskt borde veta en hel del. Lite egen är jag, och vill så förbli.
Så nu ska jag ta mig en cider bara för att visa att jag visst kan ta en cider en onsdagskväll utan fest. Min tatuering har jag förövrig aldrig ångrat och jag får faktiskt fortfarande komplimanger för den (och ingen annan i hela världen har en likadan, där lyser min egenhet igenom igen).
Det är onsdagskväll, jag sitter med en cider i handen (strax), njuter av att inte mycket måste göras, att imorrn är det sista arbetsdagen denna veckan för mig, och på lördag är det fest!
Tack älskling.
Jag klagar på att han inte minns saker och glömmer sedan att han skulle spela fotboll imorgon och datumet för vår årsdag.
Jag får mindre utbrott på att han inte har någon citronpeppar hemma och han springer och köper.
Jag gör klart att jag förväntar mig städat, på riktigt, nästa gång och han städar som sjutton.
Jag kommer med beska kommentarer, kittlar honom, är sur och svarar "det är inget" när han frågar vad problemet, jag pikar honom, jag förväntar mig att han ska skämma bort mig med att hämta saker och ge mig massage.
Ibland undrar jag hur och varför han står ut. Speciellt nu när vi ses så sällan, då får han ju inte ens regelbunden sex för mödan.
Jag tar den där pojken alldeles för mycket förgivet.
Tack älskling.
Jag får mindre utbrott på att han inte har någon citronpeppar hemma och han springer och köper.
Jag gör klart att jag förväntar mig städat, på riktigt, nästa gång och han städar som sjutton.
Jag kommer med beska kommentarer, kittlar honom, är sur och svarar "det är inget" när han frågar vad problemet, jag pikar honom, jag förväntar mig att han ska skämma bort mig med att hämta saker och ge mig massage.
Ibland undrar jag hur och varför han står ut. Speciellt nu när vi ses så sällan, då får han ju inte ens regelbunden sex för mödan.
Jag tar den där pojken alldeles för mycket förgivet.
Tack älskling.
Ord är överflödiga.
Idag när vi var ute skulle en treåring från grannavdelningen förklara för mig att de hade klippt gräset utomhus. Problemet var bara att han inte kunde ordet gräsklippare eller kom inte ens på vad klippa hette på svenska. Så han började säga:
"Dom har.... kört.... gräset... litet. Och under tiden visade han horisontellt med handen över gräsmattan och när han sa litet höll han upp pekfingret och tummen och måttade ut den ungefärliga längden som gräset nu hade mellan dem.
Jag fattade precis vad han menade.
Tänk vad många överflödiga ord vi använder i vårt dagliga tal.
Tisdagstema: Frukt
En smaklös frukt, i dubbel bemärkelse.
Spotify. Jag är fast.
En hiss som jag skulle gjort för länge sedan nu men som inte blivit.
Ett program som verkligen förtjänar en hiss, eller många hissar.
Spotify.
Hur brilliant är inte ideén?
Jag är fast, helt underbart bra program!
Mer behöver inte sägas.
Ett program som verkligen förtjänar en hiss, eller många hissar.
Spotify.
Hur brilliant är inte ideén?
Jag är fast, helt underbart bra program!
Mer behöver inte sägas.
Spontanitet, en lyx.
Det blev ingen fika med Stina idag, vi fick flytta den till imorgon. Men istället blev det en spontan stund med Josse. Så skönt det är att bara titta in på hemvägen från stan. Sätta sig vid köksbordet, dricka saft och äta smaskig rabarberpaj. (Josse är en förträfflig kock/konditor om ni inte visste det) Sedan bara pratade,pratade och pratade vi. Vips så har det gått flera timmar och det var dags att gå hem. Det är en lyx och så otroligt viktigt.
Bingolotto, yeah!
Idag är det fredag, och jag är inte på jobbet! Tjoho!
Jag och pojken tog oss sovmorgon och sov till 9.30, mycket ovanligt för att vara lilla Stina. Igår var jag på sittning med flickorna och deras flickor. En riktigt riktigt bra sittning måste jag säga, den kan verkligen noteras på topp tre över bästa sittningar. Bingolottotemat var klockrent! Vi fick spela bingo, ringa in och vinna lådor det drogs på lottnumret och Loket och Lotta var i högform. En sittning med mycket som hände, och utan bordsplacering så vi kunde sitta i vårt gäng. Riktigt mysigt. Ikväll får vi se vad händelsen blir, är möjligt att jag får sitta hemma ensam, men jag dör inte av det i så fall. Nu är det stan som gäller, systemet, Panduro och fika med min lilla Stina.
Jag och pojken tog oss sovmorgon och sov till 9.30, mycket ovanligt för att vara lilla Stina. Igår var jag på sittning med flickorna och deras flickor. En riktigt riktigt bra sittning måste jag säga, den kan verkligen noteras på topp tre över bästa sittningar. Bingolottotemat var klockrent! Vi fick spela bingo, ringa in och vinna lådor det drogs på lottnumret och Loket och Lotta var i högform. En sittning med mycket som hände, och utan bordsplacering så vi kunde sitta i vårt gäng. Riktigt mysigt. Ikväll får vi se vad händelsen blir, är möjligt att jag får sitta hemma ensam, men jag dör inte av det i så fall. Nu är det stan som gäller, systemet, Panduro och fika med min lilla Stina.
En viktig sak.
Igår var jag på nätverksträff. Där var mycket folk i ett litet rum för en viktig sak.
Så viktig att det handlar om ungars liv.
När jag går därifrån känner jag mig tom, psykiskt utmattad och nästan gråtfärdig. Inte för att det kom fram något jätteviktigt på mötet, vi kommer faktiskt inte fram till nästan något alls, mer än några insikter.
Nej jag vill gråta för jag vill inte att sådana här möten ska få finnas.
De skulle inte få finnas av en enkel anledning.
De skulle inte få behövas!
Men tyvärr så behövs de, och jag ber bara för att det ska leda fram till något bra...
Så viktig att det handlar om ungars liv.
När jag går därifrån känner jag mig tom, psykiskt utmattad och nästan gråtfärdig. Inte för att det kom fram något jätteviktigt på mötet, vi kommer faktiskt inte fram till nästan något alls, mer än några insikter.
Nej jag vill gråta för jag vill inte att sådana här möten ska få finnas.
De skulle inte få finnas av en enkel anledning.
De skulle inte få behövas!
Men tyvärr så behövs de, och jag ber bara för att det ska leda fram till något bra...
Bara en scarf?
Igår lekte lilla blonda N. med en scarf och virade den tjusigt runt halsen, som hon vet att mammor gör.
Några timmar senare lekte lilla chokladbruna M. med samma scarf. Hon la den istället på huvudet och bad kollegan knyta, som hon vet att mammor gör.
Den lilla episoden gjorde det tydligt för mig hur svårt det måste vara för de utländska barnen att komma till oss ibland. Det var bara en scarf, men den gjorde stor skillnad.
Några timmar senare lekte lilla chokladbruna M. med samma scarf. Hon la den istället på huvudet och bad kollegan knyta, som hon vet att mammor gör.
Den lilla episoden gjorde det tydligt för mig hur svårt det måste vara för de utländska barnen att komma till oss ibland. Det var bara en scarf, men den gjorde stor skillnad.
Tisdagstema: Gammal, äldre, äldst
Jag gillar bilder när man blir lite konfunderad över vad det egentligen är som man ser. Där man får titta efter och fundera. Vad som är gammalt, äldre och äldst i den här bilden får du själv klura över...
få
Hem.
Förra gången jag kom tillbaka till Linköping efter att ha spenderat helgen i Växjö så hände en liten milstolpe. När jag klev av tåget for nämligen tanken genom huvudet: Skönt att komma hem.
Hem.
Det var då jag insåg att jag ändrat tankesätt. Förut åkte jag hem till Växjö över helgerna och tillbaka till Linköping på söndagen. Nu åker jag till Växjö på fredagen och hem till Linköping på söndagen.
Linköping är mitt hem nu.
Jag gillar staden och har liksom accepterat att det är här jag bor nu. Och trots att jag fortfarande kan längta tillbaka som en tok ibland så är det en livsstil jag längtar efter. Jag längtar efter mina söta och allt vi brukade göra, inte till staden.
Nu har jag vant mig vid det här sättet att leva och till min förvåning inser jag att jag inte vill tillbaka. Jag vet att det aldrig kommer att bli likadant igen och är tillfreds med tanken. Fick jag erbjudandet att flytta tillbaka nu skulle jag inte ta det. Det är stor skillnad mot för några månader sedan, då hade jag lätt flyttat tillbaka igen.
Växjö känns alltmer avlägset, trots att jag är där med jämna mellanrum. Tack för två av de mest betydelsefulla åren i mitt liv, men nu har jag ett nytt hem.
Hem.
Det var då jag insåg att jag ändrat tankesätt. Förut åkte jag hem till Växjö över helgerna och tillbaka till Linköping på söndagen. Nu åker jag till Växjö på fredagen och hem till Linköping på söndagen.
Linköping är mitt hem nu.
Jag gillar staden och har liksom accepterat att det är här jag bor nu. Och trots att jag fortfarande kan längta tillbaka som en tok ibland så är det en livsstil jag längtar efter. Jag längtar efter mina söta och allt vi brukade göra, inte till staden.
Nu har jag vant mig vid det här sättet att leva och till min förvåning inser jag att jag inte vill tillbaka. Jag vet att det aldrig kommer att bli likadant igen och är tillfreds med tanken. Fick jag erbjudandet att flytta tillbaka nu skulle jag inte ta det. Det är stor skillnad mot för några månader sedan, då hade jag lätt flyttat tillbaka igen.
Växjö känns alltmer avlägset, trots att jag är där med jämna mellanrum. Tack för två av de mest betydelsefulla åren i mitt liv, men nu har jag ett nytt hem.
Finnar å ryssar å Linköpingsbor har det värre än du nånsin tror...
Ja, ni har antagligen hört den förut.
Men den är ju bara så jädra cool. Och ja, det stämmer, öschötskan är faktiskt precis sådär ful!
Säg till mig när jag börjar låta sådär, för det ska aldrig hända!
Men den är ju bara så jädra cool. Och ja, det stämmer, öschötskan är faktiskt precis sådär ful!
Säg till mig när jag börjar låta sådär, för det ska aldrig hända!
Vill du också ha en snigel på ögat...
I förra veckan när jag cyklade till jobbet blåst det plötsligt in något rakt in i ögat på mig. Eftersom jag har linser gjorde det faktiskt inte särskilt ont, men man vill ju ändå inte ha något i ögat. Så man blinkar, blinkar och blinkar. Efter några blinkningar trodde jag att insekten, som jag trodde att det var, hade blinkats in under ögonlocket. (var tar egentligen skräp som blinkas in i ögat vägen sen? )
Men det visade sig snabbt att det hade den inte, utan låg nere på nedre ögonlocket. Så jag började pilla bort det samtidigt som jag cyklade och fick bort skräpet. Döm om min förvåning när jag tittar på nageln och inser att det är inte någon fluga.
Det var en liten liten men ändå ganska tjock grön larv!
Jag kunde då lite småfnittrandes inte låta bli att tänka på den numera klassiska slogan:
"Vill du också ha en snigel på ögat"...
Tur att jag redan betalar tv-licensen då....
Men det visade sig snabbt att det hade den inte, utan låg nere på nedre ögonlocket. Så jag började pilla bort det samtidigt som jag cyklade och fick bort skräpet. Döm om min förvåning när jag tittar på nageln och inser att det är inte någon fluga.
Det var en liten liten men ändå ganska tjock grön larv!
Jag kunde då lite småfnittrandes inte låta bli att tänka på den numera klassiska slogan:
"Vill du också ha en snigel på ögat"...
Tur att jag redan betalar tv-licensen då....
Dagens hissar.
Idag är en bra dag och jag känner för att göra tre hissningar
Ingen bakfylla.
Trots en trevlig kväll på Harrys igår har bakfyllan inte infunnit sig idag. Det har inneburit att jag fått en del gjort, bla. börjat på en jobbgrej (duktigt Stina!), tvättat och fixat lite. Dessutom har jag hunnit ha det mysigt med Madde med frukost bestående av scones som förtärdes till Ronja Rövardotter.
Mitt hår.
Var hos frisören igår och klippte och slingade mig. Fy fasiken vad dyrt det är, men den här gången kändes det värt varenda krona. Jag är så jädra nöjd! Det blev jätteblont och fint, topparna känns fräscha utan att längden försvann speciellt mycket och det är länge sedan jag varit så nöjd efter ett frisörbesök. Känner mig lite som en ny människa!
Kortveckor.
Idag känns det för ovanlighetens skull inte särskilt betungande att det är måndag imorgon. Nästa vecka är nämligen en vecka med endast 3 arbetsdagar! (nästan 2.5 eftersom jag slutar tidigt på onsdag) Det kommer att säga svisch och så är det onsdag och jag sticker till Växjö för en riktigt lång helg med mina söta. Leve långhelger!
Balkongen.
Det har varit tyst om balkongprojektet här på bloggen en tag nu, men det har pågått i tystnaden. Jag brukade muttra över det faktum att jag har morgonsol av den enkla anledningen att då är det sällan soligt på balkongen när man kommer hem efter jobbet. Men jag tror jag ska sluta muttra. För hur underbart är det inte att äta frukost i solskenet på balkongen? Jag har gjort det tre gånger den här veckan och jag planerar att det ska bli en vana, för det känns så oerhört lyxigt.
Åter till balkongprojektet så är det nästan klart (om ett projekt kan bli färdigt?) Så jag tänkte visa er lite bilder jag tog i solen imorse. Det som återstår är en likadan matta till, en blev för lite, annars känner jag mig nöjd nu.
Har jag sagt att jag älskar det faktum att jag har en balkong?
En liten överblick. Det är väldigt fint med en vit duk på bordet också men jag tänkte ni skulle få se hur det blev sedan jag målat om det.
Den här blomkrukan blev jag helt förälskad i!
Just nu står det basilika i den, sen får vi se.
Mina svartöga har nu fått flytta ut permanent och har börjat klättra i spaljén. Det blev lite överbevattnade en dag när det ösregnade och sedan dess har de varit lite hängiga, men jag pysslar om och pysslar om och tror de ska repa sig.
I det "döda" hörnet passar ett av brickborden jag gjorde iordning perfekt, och även om jag inte gillar plastblommor så är de inte helt fel ibland.
Före och efterbild.
Åter till balkongprojektet så är det nästan klart (om ett projekt kan bli färdigt?) Så jag tänkte visa er lite bilder jag tog i solen imorse. Det som återstår är en likadan matta till, en blev för lite, annars känner jag mig nöjd nu.
Har jag sagt att jag älskar det faktum att jag har en balkong?
En liten överblick. Det är väldigt fint med en vit duk på bordet också men jag tänkte ni skulle få se hur det blev sedan jag målat om det.
Den här blomkrukan blev jag helt förälskad i!
Just nu står det basilika i den, sen får vi se.
Mina svartöga har nu fått flytta ut permanent och har börjat klättra i spaljén. Det blev lite överbevattnade en dag när det ösregnade och sedan dess har de varit lite hängiga, men jag pysslar om och pysslar om och tror de ska repa sig.
I det "döda" hörnet passar ett av brickborden jag gjorde iordning perfekt, och även om jag inte gillar plastblommor så är de inte helt fel ibland.
Före och efterbild.
Spjälsängshumor.
Henke brukar anklaga mig för min humor och det faktum att jag tycker det är skitroligt när folk slår sig. Det gör jag, jag tycker det kan vara hysteriskt roligt när folk slår sig sådär lagom så de inte får särskilt ont. AFV är ett mycket underskattat program enligt mig och jag asgarvade på Kenny Starfighterfilmen när han slog i svanskotan.
Lilla M på dagis är väldigt svårväckt efter sovstunden och han är helt groggy när han väl vaknat. Idag piggnade han ändå till ganska snabbt och skulle hurtigt resa sig från madrassen och gå iväg och leka. Han klarade att resa sig bra, men sedan när han skulle gå av madrassen snubblade han. Han föll framåt och sträckte reflexmässigt fram händerna för att ta emot sig. Grejen var bara det att han föll rakt mot spjälsängen och istället för att få tag i spjälorna så gick armarna rakt igenom mellanrummet mellan dem. Det gjorde dock inte huvudet och pang hade han lyckats träffa en spjäla (spjälor i bestämd form?) rakt på med näsan. Det låter brutalt, jag vet, men jag kunde inte hålla mig för skratt, det såg så jäkla roligt ut! Han bet sig i läppen så det blödde lite, men efter ett par minuter och en pytteliten fläskläpp så sprang han runt och skrattade igen. Ni skulle ha sett hur kul det såg ut!
Lilla M på dagis är väldigt svårväckt efter sovstunden och han är helt groggy när han väl vaknat. Idag piggnade han ändå till ganska snabbt och skulle hurtigt resa sig från madrassen och gå iväg och leka. Han klarade att resa sig bra, men sedan när han skulle gå av madrassen snubblade han. Han föll framåt och sträckte reflexmässigt fram händerna för att ta emot sig. Grejen var bara det att han föll rakt mot spjälsängen och istället för att få tag i spjälorna så gick armarna rakt igenom mellanrummet mellan dem. Det gjorde dock inte huvudet och pang hade han lyckats träffa en spjäla (spjälor i bestämd form?) rakt på med näsan. Det låter brutalt, jag vet, men jag kunde inte hålla mig för skratt, det såg så jäkla roligt ut! Han bet sig i läppen så det blödde lite, men efter ett par minuter och en pytteliten fläskläpp så sprang han runt och skrattade igen. Ni skulle ha sett hur kul det såg ut!
Är det här mitt liv?
Jag går upp, äter frukost, cyklar till jobbet, jobbar, cyklar hem, lagar mat, pratar med Henke, grejer med något och går och lägger mig. Jag går upp, äter frukost, cyklar till jobbet, jobbar, cyklar hem, lagar mat, tränar, pratar med Henke, och går och lägger mig. Jag går upp, äter frukost, cyklar till jobbet, jobbar, cyklar hem, tar en sväng på stan, lagar mat, pratar med Henke, går och lägger mig. Jag går upp... Stopp!
Ibland vill jag bara ställa mig mitt i mitt liv och skrika Stopp!!!
Var tar dagarna, veckorna, månaderna vägen? Är det såhär livet ska vara? Om vi nu bara lever en gång (vi utgår från det, diskussionen om liv efter döden blir alldeles för lång för det här inlägget) borde vi inte göra annat då? Borde vi inte bryta ekorrhjulet?
Ibland får jag panik. Är det här mitt liv?
Allt roligt jag vill göra då? Alla ställen jag vill se innan jag dör? När finns det tid till dem? På mina 4 veckors semester??? Var är spontaniteten?
Jag trivs på mitt jobb men ibland vill jag bara säga upp mig, utan att ha någon egentlig tanke och bara hoppa på första bästa flyg till någonstans jag inte vet var det ligger.
Ibland kan jag leka med tanken att jag skulle få ett besked att jag bara har ett halvår kvar att leva. Vad hade jag gjort av det halvåret? Ja inte hade jag jobbat hela dagarna, det är ett som är säkert.
Jag hinner ju inte med det och dem jag älskar.
Är det här mitt liv?
Ibland vill jag bara ställa mig mitt i mitt liv och skrika Stopp!!!
Var tar dagarna, veckorna, månaderna vägen? Är det såhär livet ska vara? Om vi nu bara lever en gång (vi utgår från det, diskussionen om liv efter döden blir alldeles för lång för det här inlägget) borde vi inte göra annat då? Borde vi inte bryta ekorrhjulet?
Ibland får jag panik. Är det här mitt liv?
Allt roligt jag vill göra då? Alla ställen jag vill se innan jag dör? När finns det tid till dem? På mina 4 veckors semester??? Var är spontaniteten?
Jag trivs på mitt jobb men ibland vill jag bara säga upp mig, utan att ha någon egentlig tanke och bara hoppa på första bästa flyg till någonstans jag inte vet var det ligger.
Ibland kan jag leka med tanken att jag skulle få ett besked att jag bara har ett halvår kvar att leva. Vad hade jag gjort av det halvåret? Ja inte hade jag jobbat hela dagarna, det är ett som är säkert.
Jag hinner ju inte med det och dem jag älskar.
Är det här mitt liv?
För kaxig.
Skulle inte har varit så kaxig angående de där syrenerna igår. Imorse vaknade jag nämligen med snuvig näsa och kliande ögon. Då åkte syrenerna ut på balkongen. Det kliade faktiskt en bra bit in på förmiddagen, så de åker nog inte in igen. Liljekonvaljerna får stå kvar för de står i köket, inte samma rum som jag sover i åtminstone... Jag får njuta av mina fina blommor utomhus istället.
Det kostar att ligga på topp.
Jag har plockat liljekonvaljer och syrener.
Om du mot förmodan lyckats missa det så älskar jag blommor. Liljekonvaljer är dessutom en av blommorna på topp 20 och vem älskar inte de fina syrenbuskarna?
Nu står de här och blommar så vackert och de doftar underbart. Tyvärr doftar de lite för mycket för när jag sätter mig vid datorn som står på samma skåp som syrenerna så börjar ögonen klia som attan. Men det kostar att ligga på topp. Jag intalar mig att det är värt lite kli i ögonen för att få njuta av det vackra. Det är bara vår en gång om året....
Om du mot förmodan lyckats missa det så älskar jag blommor. Liljekonvaljer är dessutom en av blommorna på topp 20 och vem älskar inte de fina syrenbuskarna?
Nu står de här och blommar så vackert och de doftar underbart. Tyvärr doftar de lite för mycket för när jag sätter mig vid datorn som står på samma skåp som syrenerna så börjar ögonen klia som attan. Men det kostar att ligga på topp. Jag intalar mig att det är värt lite kli i ögonen för att få njuta av det vackra. Det är bara vår en gång om året....
Pyssling.
Sara och jag har pysslat ikväll.
Vi har fixat fina askar med decopage på, jag har fixat ett armband och Sara har gjort kort, testat mina stämplar och skrattat åt att jag har så mycket pysselgrejor.
Jag försöker oftast undvika att tänka på hur sjukt mycket saker jag har till pyssel, det ligger åtskilliga tusenlappar där i mina lådor. Papper i alla möjliga färger, kvaliteter och mönster. Färger i många varianter, akryl, olja, tygfärg, möbelfärg, akvarellfärg, kritor, tuschpennor, akvarellpennor, jollypennor, tjocka å smala pennor.... Lera, pärlor, sysaker, och allt som hör till det. Stämplar och pynt till kort, åtskilliga fina saker att slå in paket i.... You name it! Och färre saker lär det inte bli (fasen ta dig Sara som visade mig Medmerabutiken!) Som sagt, där ligger åtskilliga tusenlappar... Lite ångestframkallande när man börjar tänka på det! Men jag brukar se det som att jag inte har några andra dyra hobbys. Jag köper inga dyra delar till min bil (som jag inte har), jag dansar inte, jag spenderar inte femhundralappar på krogen varje helg, jag handlar inte 20 nya klädesplagg i månaden osv.
Och det viktigaste av allt. Pysslet får mig att må bra.
Vissa går på yoga, andra boxas, jag pysslar.
Ibland sörjer jag lite att jag inte tar mig tid oftare, för sällan är jag så harmonisk som när jag suttit en kväll och pillat med alla mina små prylar. Dessutom hoppas jag att mina vänner gillar min hobby, för det drabbar dem med jämna mellanrum.
Ikväll har jag fått pyssla, vi har pratat strunt, hittat på nya idéer och druckit te. Dessutom hittade jag världens sötaste lilla monster idag. Jag mår bra.
Vi har fixat fina askar med decopage på, jag har fixat ett armband och Sara har gjort kort, testat mina stämplar och skrattat åt att jag har så mycket pysselgrejor.
Jag försöker oftast undvika att tänka på hur sjukt mycket saker jag har till pyssel, det ligger åtskilliga tusenlappar där i mina lådor. Papper i alla möjliga färger, kvaliteter och mönster. Färger i många varianter, akryl, olja, tygfärg, möbelfärg, akvarellfärg, kritor, tuschpennor, akvarellpennor, jollypennor, tjocka å smala pennor.... Lera, pärlor, sysaker, och allt som hör till det. Stämplar och pynt till kort, åtskilliga fina saker att slå in paket i.... You name it! Och färre saker lär det inte bli (fasen ta dig Sara som visade mig Medmerabutiken!) Som sagt, där ligger åtskilliga tusenlappar... Lite ångestframkallande när man börjar tänka på det! Men jag brukar se det som att jag inte har några andra dyra hobbys. Jag köper inga dyra delar till min bil (som jag inte har), jag dansar inte, jag spenderar inte femhundralappar på krogen varje helg, jag handlar inte 20 nya klädesplagg i månaden osv.
Och det viktigaste av allt. Pysslet får mig att må bra.
Vissa går på yoga, andra boxas, jag pysslar.
Ibland sörjer jag lite att jag inte tar mig tid oftare, för sällan är jag så harmonisk som när jag suttit en kväll och pillat med alla mina små prylar. Dessutom hoppas jag att mina vänner gillar min hobby, för det drabbar dem med jämna mellanrum.
Ikväll har jag fått pyssla, vi har pratat strunt, hittat på nya idéer och druckit te. Dessutom hittade jag världens sötaste lilla monster idag. Jag mår bra.
Skönare tisdagsmorgon får man leta efter.
På tisdagar har jag min friskvårdstimma på morgonen och börjar därför först kl 9. Jag som blivit nästan äckligt morgonpigg vaknade ändå i vanlig ordning kl 5.15. Jag låg kvar trekvart och bara drog mig och vid kl 6 gick jag upp. Folk tror jag är sinnessjuk som går upp frivilligt kl 6.
Sen gick jag en lång och skön morgonpromenad. Jag älskar morgonpromenader, luften känns så frisk och man piggnar till på ett så skönt sätt.
När jag kom hem igen hade jag en och en halv timma innan jag var tvungen att åka till jobbet. Då lagade jag min gröt och satte mig på balkongen för att äta den. Det var helt underbart i solen och den sköna luften! Jag satt där och åt och skrev ner lite grejer jag måste komma ihåg att göra innan festen och bara njöt. När gröten var uppäten var det fortfarande gott om tid kvar och jag kände inte för att göra något nyttigt. Så då gick jag in och hämtade min bok. Sedan satt jag där i 20 minuter och bara läste i solen. En mycket bättre start en tisdagsmorgon kan man knappt tänka sig, såna dagar är det gött att leva.
Gullet och jag firade förresten 2 år igår. Föga romantiskt var det eftersom vi knappt ens kom ihåg det. Jag firade lite på kvällen genom att äta jordgubbar med grädde till, lite oromatiskt att göra det själv, men bättre än inget. Vi får väl se det som att vi firade i Egypten, eller så får vi hitta på något i nästa vecka när jag faktiskt ska vara i Växjö i över 4 dagar i sträck. Halva den här veckan har snart gått och nu hägrar två kortveckor för min del, underbart.
Tisdagstema:Gummi.
När ni ser dagens bild kommer ni att tro att jag totalt missuppfattat dagens tema. Det har jag inte.
Men vad i hela fridens namn är det då? undrar ni.
Det som bilden visar är pucklar på en lekplats som man ska kunna springa upp och ner på. För att man inte ska slå sig sönder och samman när man trillar är åtminstone yttersta lagret på dem gjorda av dagens tema: Gummi.
Men vad i hela fridens namn är det då? undrar ni.
Det som bilden visar är pucklar på en lekplats som man ska kunna springa upp och ner på. För att man inte ska slå sig sönder och samman när man trillar är åtminstone yttersta lagret på dem gjorda av dagens tema: Gummi.
Boxpass är terapi.
Idag har jag inte varit på humör.
När jag kom till jobbet kände jag verkligen inte alls för att vara trevlig, påhittig eller lättsam och lekrolig. Sen på eftermiddagen blev jag lite irriterad på några av mina kollegor på ett möte. Ältade det på vägen hem, jag fick stresscykla till på köpet.
Men efter lite stress var jag äntligen där, på boxpasset. Passet som Sara och jag försökt få till så länge men misslyckats med.
Boxpass är terapi.
Passet var så jävla jobbigt, dels för att jag inte varit där på länge men han körde hårt med oss idag. Efter uppvärmningen undrade jag hur jag i hela fridens namn jag skulle orka i 50 minuter till. Och jobbigt var det, men satan så givande. När jag fått slå rejält på Sara och pressat mig igenom mängder med armhävningar, djupa hopp och andra konstiga övningar jag inte ens kan namnet på, så var all irritation som bortblåst. Man hade släppt allt groll. Jag var bara behagligt trött i kroppen och kände mig jävligt bra som klarat det så bra som jag gjorde. Vi måste verkligen försöka få till det här oftare.
Boxpass är terapi.
Tro.
Av någon anledning kom jag att tänka på Marie Fredrikssons sång Tro idag.
Så nu har jag suttit och lyssnat på den ett par gånger, den är ju så vacker.
Grubblar lite över texten, den ger stora utrymmen för egna tolkningar. Så jag tolkar den på mitt sätt, som jag känner för att tolka den idag.
Här kommer texten för din egen tolkning.
Tro
Jag vill känna tro
Jag vill känna morgondagen nalkas här i lugn och ro
I en vintervärld, finns det någon tro?
Jag vill känna önskan om en tid så ljus som friheten
Känna tro igen
Drömmarna vi har känns som bleka höstar
Där har sommaren redan regnat bort
Det spelar ingen roll hur vi gråter våra tårar
Svaren är en viskning i en värld långt bort
Tro
Jag vill känna tro
Jag vill känna morgondagen nalkas här i lugn och ro
I en vintervärld, finns det någon tro?
Jag vill känna önskan om en tid så ljus som friheten
Känna tro igen
Att vilja men inte känna är nog så svårt
Att se men inte höra
Du vände dig bort
Du sa: Inget här är givet, för sådant är livet
I mina ord finns ingen önskan eller någon lust och längtan
Tro
Jag vill känna tro
Jag vill känna morgondagen nalkas här i lugn och ro
I en vintervärld, finns det någon tro?
Jag vill känna önskan om en tid så ljus som friheten
Känna tro igen
Så nu har jag suttit och lyssnat på den ett par gånger, den är ju så vacker.
Grubblar lite över texten, den ger stora utrymmen för egna tolkningar. Så jag tolkar den på mitt sätt, som jag känner för att tolka den idag.
Här kommer texten för din egen tolkning.
Tro
Jag vill känna tro
Jag vill känna morgondagen nalkas här i lugn och ro
I en vintervärld, finns det någon tro?
Jag vill känna önskan om en tid så ljus som friheten
Känna tro igen
Drömmarna vi har känns som bleka höstar
Där har sommaren redan regnat bort
Det spelar ingen roll hur vi gråter våra tårar
Svaren är en viskning i en värld långt bort
Tro
Jag vill känna tro
Jag vill känna morgondagen nalkas här i lugn och ro
I en vintervärld, finns det någon tro?
Jag vill känna önskan om en tid så ljus som friheten
Känna tro igen
Att vilja men inte känna är nog så svårt
Att se men inte höra
Du vände dig bort
Du sa: Inget här är givet, för sådant är livet
I mina ord finns ingen önskan eller någon lust och längtan
Tro
Jag vill känna tro
Jag vill känna morgondagen nalkas här i lugn och ro
I en vintervärld, finns det någon tro?
Jag vill känna önskan om en tid så ljus som friheten
Känna tro igen
Förakt.
Idag när jag kom hem låg det ett brev på golvet. En räkning trodde jag, men när jag vände på kuvertet var där en logga som jag lärt mig förakta. Malmö högskola. Vad i hela fridens namn vill dom?
Så jag sprättade upp kuvertet och läste första meningen:
Är du nöjd med din lärarutbildning?
Sen behövde jag inte läsa så mycket mer.
Det hela var en inbjudan som handlade om att de ville bjuda in mig till en utvärderingskväll.
Jag tror inte de vill höra vad jag har att säga om dem.
Så jag sprättade upp kuvertet och läste första meningen:
Är du nöjd med din lärarutbildning?
Sen behövde jag inte läsa så mycket mer.
Det hela var en inbjudan som handlade om att de ville bjuda in mig till en utvärderingskväll.
Jag tror inte de vill höra vad jag har att säga om dem.
Det behöver inte vara svårare.
Trött som fasiken och förbaskat trött på ungarna klädde jag på mig ytterkläderna idag. Regnet öste ner ute och jag skulle cykla hem. Samtidigt tackade jag gud för att det var min tidiga dag och att jag kunde lämna det som var kvar till kollegorna.
Precis när jag ska gå tittar min lilla vän upp från pusslet han håller på med. Han hoppar ner från stolen, vinkar glatt och gör sitt lilla läte som är ytterst svårtytt men som man ändå vet att det betyder "hej då". Sen tar han sats, springer fram, kastar sig upp i mitt knä och ger mig världens kram. En riktig innerlig sådan med riktig värme i så man känner att man betyder något för ungen.
Visste han att det var den allra bästa avslutning jag kunde få på den dagen på jobbet? Kände han på sig att just idag, när det varit extra jobbigt så behöver Stina en hejdåkram? Eller gjorde han det bara av ren spontanitet? Oavsett så gjorde den älskade ungen min dag.
Precis när jag ska gå tittar min lilla vän upp från pusslet han håller på med. Han hoppar ner från stolen, vinkar glatt och gör sitt lilla läte som är ytterst svårtytt men som man ändå vet att det betyder "hej då". Sen tar han sats, springer fram, kastar sig upp i mitt knä och ger mig världens kram. En riktig innerlig sådan med riktig värme i så man känner att man betyder något för ungen.
Visste han att det var den allra bästa avslutning jag kunde få på den dagen på jobbet? Kände han på sig att just idag, när det varit extra jobbigt så behöver Stina en hejdåkram? Eller gjorde han det bara av ren spontanitet? Oavsett så gjorde den älskade ungen min dag.
En onsdag.
Ungarna har varit jobbiga som f*n idag. Sällan jag ryter på dem, men idag gjorde jag det.
Vi har varit på en teater med två damer som inte var allt för pedagogiska. Tror de verkligen att 1-3åringar i ett mångkulturellt område vet vad ett yngel är!?
Regnet öste ner på vägen hem.
Men jag har varit på gymmet.
Ätit en stor skål rabarberkräm.
Nu är det stan som gäller, fixa några ärenden och en stor kopp med varm choklad tillsammans med Sara.
Jag överlever nog den här dagen med.
Vi har varit på en teater med två damer som inte var allt för pedagogiska. Tror de verkligen att 1-3åringar i ett mångkulturellt område vet vad ett yngel är!?
Regnet öste ner på vägen hem.
Men jag har varit på gymmet.
Ätit en stor skål rabarberkräm.
Nu är det stan som gäller, fixa några ärenden och en stor kopp med varm choklad tillsammans med Sara.
Jag överlever nog den här dagen med.
Tisdagstema:Flytta.
Jag borde vara expert på dagens ämne. Jag har de senaste 6 åren flyttat 7 gånger. Men att vara expert på ett område är inte detsamma som att ha en bra bild på detsamma. Visst skulle jag kunna visa er bilder på stökiga rum fyllda med flyttkartonger, men hur kul är det att titta på?
Så efter en del om och men blev det följande bild. Man använder vagnen för att flytta på saker, och med tanke på var den ligger så borde någon verkligen flytta på den....
Så efter en del om och men blev det följande bild. Man använder vagnen för att flytta på saker, och med tanke på var den ligger så borde någon verkligen flytta på den....
Yey!
Fick idag äntligen tag på min hyresvärd, tredje gången gillt som det heter. Hon jag hyr av i andra hand kommer snart att säga upp lägenheten och jag ville bara höra så att jag verkligen får ta över kontraktet i så fall.
Enligt honom skulle det inte vara några problem!
Yey! Underbart!
Då slipper jag oroa mig, jag styr själv över när jag ska flytta och inte. Hoppas verkligen att jag ska få måla om också, jag vill ha mina vita väggar! Fast vad det gäller färgen på sakerna så har jag börjat svänga lite igen.... Funderar på om jag inte skulle ha lite sådär orange/lila/röda/rosa färger, typ lite som de har på Indiska, men inte så "indiskt" i stilen utan mer åt det romantiska, om ni fattar... Hur som haver så yey!
Enligt honom skulle det inte vara några problem!
Yey! Underbart!
Då slipper jag oroa mig, jag styr själv över när jag ska flytta och inte. Hoppas verkligen att jag ska få måla om också, jag vill ha mina vita väggar! Fast vad det gäller färgen på sakerna så har jag börjat svänga lite igen.... Funderar på om jag inte skulle ha lite sådär orange/lila/röda/rosa färger, typ lite som de har på Indiska, men inte så "indiskt" i stilen utan mer åt det romantiska, om ni fattar... Hur som haver så yey!
Mitt nyttiga liv.
Hur går det med ditt nyttiga liv? är det inte många som frågar. Så nu tänkte jag uppdatera er på den punkten.
Det går faktiskt himla bra!
Hur många kilon jag gått ner kan jag omöjligt svara på, för jag går ofta ner i fett men upp i muskler när jag sätter igång å leva nyttigt och därför märks det knappt på vågen. Men det jag kan svara på är hur många centimeter jag gått ner över höfterna: 4 cm. Det är ganska mycket ändå med tanke på att jag inte var särskilt "tjock" innan jag började. Jag har också gått ner 3 cm runt midjan och 2 cm under tuttarna. Jag är mycket nöjd.
Det var precis det här jag var ute efter. Byxorna sitter snyggare, jag har en smalare midja, mer markerade muskler, nyckelben och kindben. För andra märks det nog inte så stor skillnad, men jag gör det och det är ju huvudsaken.
Nu har jag dragit ner på striktheten vad det gäller kolhydraterna. Jag har i helgen både ätit korv med bröd, hamburgare med bröd, potatissallad, macka och potatis. Man vill inte vara en såndär skittråkig som inte äter nåt kul, jag äter bara mindre av det än tidigare, och dessutom är tanken att jag inte ska gå ner mer nu. Det svåra kommer att vara att stanna precis här nu. Inte gå upp allt till sommaren igen, och inte gå ner så mycket mer för då kommer inte min klänning att sitta snyggt. Därför unnar jag mig på helgerna men skärper mig i veckorna.
En del saker är dock fortfarande totalt nono. Jag vill t.ex. inte äta godis, visst blir jag sugen ibland, men det slinker inte ner en godisbit för jag vill inte ha någon. Läsk har jag druckit ytterst lite, visst är det gott, men man dricker ju flytande socker! Dessutom har jag vant mig av med sött på gröten, bytt den sockrade yoghurten mot osockrad och försöker att inte småäta söta saker, åtminstone inte i veckorna. Socker är lite bannlyst i mitt hem just nu. Detsamma gäller för pasta, potatis och ris i veckorna, man kan leva gott utan dem om ni inte trodde det.
Jag är stolt över mig själv, den vinner som är trägen som Winnerbäck sjunger.
Det går faktiskt himla bra!
Hur många kilon jag gått ner kan jag omöjligt svara på, för jag går ofta ner i fett men upp i muskler när jag sätter igång å leva nyttigt och därför märks det knappt på vågen. Men det jag kan svara på är hur många centimeter jag gått ner över höfterna: 4 cm. Det är ganska mycket ändå med tanke på att jag inte var särskilt "tjock" innan jag började. Jag har också gått ner 3 cm runt midjan och 2 cm under tuttarna. Jag är mycket nöjd.
Det var precis det här jag var ute efter. Byxorna sitter snyggare, jag har en smalare midja, mer markerade muskler, nyckelben och kindben. För andra märks det nog inte så stor skillnad, men jag gör det och det är ju huvudsaken.
Nu har jag dragit ner på striktheten vad det gäller kolhydraterna. Jag har i helgen både ätit korv med bröd, hamburgare med bröd, potatissallad, macka och potatis. Man vill inte vara en såndär skittråkig som inte äter nåt kul, jag äter bara mindre av det än tidigare, och dessutom är tanken att jag inte ska gå ner mer nu. Det svåra kommer att vara att stanna precis här nu. Inte gå upp allt till sommaren igen, och inte gå ner så mycket mer för då kommer inte min klänning att sitta snyggt. Därför unnar jag mig på helgerna men skärper mig i veckorna.
En del saker är dock fortfarande totalt nono. Jag vill t.ex. inte äta godis, visst blir jag sugen ibland, men det slinker inte ner en godisbit för jag vill inte ha någon. Läsk har jag druckit ytterst lite, visst är det gott, men man dricker ju flytande socker! Dessutom har jag vant mig av med sött på gröten, bytt den sockrade yoghurten mot osockrad och försöker att inte småäta söta saker, åtminstone inte i veckorna. Socker är lite bannlyst i mitt hem just nu. Detsamma gäller för pasta, potatis och ris i veckorna, man kan leva gott utan dem om ni inte trodde det.
Jag är stolt över mig själv, den vinner som är trägen som Winnerbäck sjunger.
Jag känner hornen i min panna...
Jag brukar nog ses som en ganska "vän" människa. Snäll, omtänksam och social (även om jag ibland kan stirra mig blind på att mitt sätt att göra saker på är det självklart bästa).
Men ibland så är jag inte så snäll.
I min brors umgängeskrets ingår en tjej som jag inte är speciellt förtjust i, och hon är inte så förtjust i mig heller. Det är inte så att vi är osams eller så, men vi går inte riktigt ihop och med tanke på hur ofta vi faktiskt träffas så har vi inte alls någon kontakt med varandra.
På något perverst sätt så roar det mig att irritera henne.
Hon är förtjust i en kille som ibland är med i det här kompisgänget. Han och jag har kommit att bli bra vänner och har alltid kul varje gång vi ses. Han klagar på att hon alltid är så på, men är alldeles för snäll för att göra något åt det. Det är där jag finner lite av mitt nöje. Å ena sidan gläder det mig att se honom lite förtvivlat be om hjälp att ta sig därifrån, han är verkligen alldeles för snäll. Å andra sidan gläder det mig ännu mer att vara den som drar med honom ifrån henne för en drink eller liknande, som om det bara råkade bli när hon stod bredvid. Bara för att jag vet hur mycket det irriterar henne. När hon sedan på natten skickar ett sms till killen och beklagar sig över att jag ALLTID (hon skrev det med stora bokstäver) ska komma emellan, och han visar det för mig så blir jag så jädra nöjd. Jag citerar Cecilia Vennersten:
"Jag känner hornen i min panna, som sakta börjar växa ut.... "
Skadeglädjen är kanske inte den enda sanna glädjen, men den är jäkligt glädjande...
Jag är inte snäll.
Men ibland så är jag inte så snäll.
I min brors umgängeskrets ingår en tjej som jag inte är speciellt förtjust i, och hon är inte så förtjust i mig heller. Det är inte så att vi är osams eller så, men vi går inte riktigt ihop och med tanke på hur ofta vi faktiskt träffas så har vi inte alls någon kontakt med varandra.
På något perverst sätt så roar det mig att irritera henne.
Hon är förtjust i en kille som ibland är med i det här kompisgänget. Han och jag har kommit att bli bra vänner och har alltid kul varje gång vi ses. Han klagar på att hon alltid är så på, men är alldeles för snäll för att göra något åt det. Det är där jag finner lite av mitt nöje. Å ena sidan gläder det mig att se honom lite förtvivlat be om hjälp att ta sig därifrån, han är verkligen alldeles för snäll. Å andra sidan gläder det mig ännu mer att vara den som drar med honom ifrån henne för en drink eller liknande, som om det bara råkade bli när hon stod bredvid. Bara för att jag vet hur mycket det irriterar henne. När hon sedan på natten skickar ett sms till killen och beklagar sig över att jag ALLTID (hon skrev det med stora bokstäver) ska komma emellan, och han visar det för mig så blir jag så jädra nöjd. Jag citerar Cecilia Vennersten:
"Jag känner hornen i min panna, som sakta börjar växa ut.... "
Skadeglädjen är kanske inte den enda sanna glädjen, men den är jäkligt glädjande...
Jag är inte snäll.
Flummig på ett skönt sätt.
Jag går hemhemma och har det skönt. Solar (endast i axelbandslösa bhar och toppar eftersom jag INTE ska ha någon ful solbränna till min fina klänning på festen), läser, planterar om blommor med mamma, går på promenad med Daniel, fixar fika till pappa, planerar festen med hjälp av mamma, fotograferar, tänker, är, njuter.
Bilder kommer så snart de kommit över i datorn hemma i Linköping, jag har idag upptäckt vidvinkelfunktionen på kameran (hur har jag kunnat missa den innan?) och missbrukat den flitigt.
Festen på Valborg var riktigt lyckad. Trevligt folk, komplimanger (allt från "du är så himla snäll Stina, det har jag alltid tyckt" till "vilken fin klänning du har!" eller " du har större bröst nu än förra gången jag såg dig") och det faktum att jag är bra på att påverka folk i rätt riktning.
Trött blir jag dock på folk som tvunget måste mucka och slåss, bara för sakens skull. Sådana människor tappar verkligen respekten för. Där kom min övertalningsförmåga (eller det faktum att jag kan tjata hål i huvudet på folk om jag vill?) till bra användning. Trevligt men kallt som faaan rent utsagt. Note to self, ta med varmare kläder att ta på dig på hemvägen nästa gång!!!
Imorrn är det söndag och långhelgen är slut för den här gången också, och jag har inte planerat veckans verksamhet som jag ska. Åker tillbaka ganska tidigt till Linköping imorrn, mitt hem har blivit eftersatt denna något hektiska vecka som varit. Det här inlägget känns lite flummigt, men jag känner mig liksom lite flummig idag. Flummig på ett skönt sätt. Snart är det läggdags.
Bilder kommer så snart de kommit över i datorn hemma i Linköping, jag har idag upptäckt vidvinkelfunktionen på kameran (hur har jag kunnat missa den innan?) och missbrukat den flitigt.
Festen på Valborg var riktigt lyckad. Trevligt folk, komplimanger (allt från "du är så himla snäll Stina, det har jag alltid tyckt" till "vilken fin klänning du har!" eller " du har större bröst nu än förra gången jag såg dig") och det faktum att jag är bra på att påverka folk i rätt riktning.
Trött blir jag dock på folk som tvunget måste mucka och slåss, bara för sakens skull. Sådana människor tappar verkligen respekten för. Där kom min övertalningsförmåga (eller det faktum att jag kan tjata hål i huvudet på folk om jag vill?) till bra användning. Trevligt men kallt som faaan rent utsagt. Note to self, ta med varmare kläder att ta på dig på hemvägen nästa gång!!!
Imorrn är det söndag och långhelgen är slut för den här gången också, och jag har inte planerat veckans verksamhet som jag ska. Åker tillbaka ganska tidigt till Linköping imorrn, mitt hem har blivit eftersatt denna något hektiska vecka som varit. Det här inlägget känns lite flummigt, men jag känner mig liksom lite flummig idag. Flummig på ett skönt sätt. Snart är det läggdags.
