Henke brukar anklaga mig för min humor och det faktum att jag tycker det är skitroligt när folk slår sig. Det gör jag, jag tycker det kan vara hysteriskt roligt när folk slår sig sådär lagom så de inte får särskilt ont. AFV är ett mycket underskattat program enligt mig och jag asgarvade på Kenny Starfighterfilmen när han slog i svanskotan.
Lilla M på dagis är väldigt svårväckt efter sovstunden och han är helt groggy när han väl vaknat. Idag piggnade han ändå till ganska snabbt och skulle hurtigt resa sig från madrassen och gå iväg och leka. Han klarade att resa sig bra, men sedan när han skulle gå av madrassen snubblade han. Han föll framåt och sträckte reflexmässigt fram händerna för att ta emot sig. Grejen var bara det att han föll rakt mot spjälsängen och istället för att få tag i spjälorna så gick armarna rakt igenom mellanrummet mellan dem. Det gjorde dock inte huvudet och pang hade han lyckats träffa en spjäla (spjälor i bestämd form?) rakt på med näsan. Det låter brutalt, jag vet, men jag kunde inte hålla mig för skratt, det såg så jäkla roligt ut! Han bet sig i läppen så det blödde lite, men efter ett par minuter och en pytteliten fläskläpp så sprang han runt och skrattade igen. Ni skulle ha sett hur kul det såg ut!