Vissa dagar blir jag så jävla trött på att vara kommunanställd och har bara lust att be politikergubbarna att trycka upp sina beslut långt upp i sina arslen.
Idag är en sådan dag.
I finanskrisens spår fick vi i förskolan sparkrav på oss. Vi resonerade att så att det minst smärtsamma för oss skulle vara att ta in ett extra barn per barngrupp, sålänge vi inte behöver sparka någon. Dock hade vi sådan tur att vi med en hårsmån lyckades slippa undan det.
Men då kom nästa sparkrav: Vikariestopp.
Inte en vikare får tas, är folk sjuka måste vi "hjälpas åt i huset". Så det har vi gjort. Vi har slitit arslet av oss vissa dagar när många varit borta. Plockat om folk i huset, hjälpt varandra och ställt in ordinarie verksamhet för att få det att gå ihop.
Sen händer det som får mig att vilja kräkas.
Idag kommer chefen, klappar oss på axeln och säger: "Åh vad ni har varit duktiga på att inte ta några vikarier. Bara för att ni har varit så duktiga på det har vi fått pengar över, så nu kan ni få 25 000 kr per hus."
Ehhh, va? Skämtar du med mig???
Självklart är det trevligt att få pengar, det är inte något vi är bortskämda med. Men anledningen till att vi får dem får mig att vilja skratta och gråta samtidigt. Här har vi jobbat och slitit utan vikarier, för att vi inte fick ta några. Och nu får vi höra att vi varit duktiga som klarat oss utan!?
Säg mig kära beslutargubbar, hade inte de där 25 000 kronorna varit mer välinvesterade i vikarier så att vår verksamhet kunde hållit högre kvalitet?!
Var faan är barntänket!!!!????