Jag anser mig vara accepterande av andra människors religion. Vi har många religioner på jobbet och jag har sällan några problem med det. Det är inte alltid jag förstår varför de gör saker men vill de låta bli att äta griskött och dölja sitt hår så gärna för mig, jag accepterar det.
Idag nåddes dock gränsen för min acceptansnivå.
Vår nya inskolnings mamma bär burka som inte ens har hål för ögonen. Hur lätt är det att hälsa på en människa där det enda man ser är ett tygstycke? (Dock kunde hon visa ansiktet inomhus, som väl var.) Hon är dessutom täckt från topp till tå, har till och med handskar på sig inomhus. 
Inskolningens kära pappa tar inte i hand med kvinnor.
Kulturkrock.
Jag blir så provocerad!
Jag vill bara springa fram å grabba tag i hans hand, skaka den hårt och skrika "händer det något? va? vad händer nu?"
Man ska ha rätt att utöva sin religion, men ibland måste man fasen ta seden dit man kommer.