"Hej Stina, Stina hej! Stina! Stina, kom, Stina, kom! Stina!"

Barnen har lärt sig mitt namn.
De har kunnat det ganska länge, men nu har de lärt sig säga det. Hitan och ditan hela veckan har det varit Stina hit och Stina dit. Det kan vara fruktansvärt enerverande. När de bara tjatar och tjatar och vill ha min uppmärksamhet.

Men allra mest så värmer det i hjärtat.

Det värmer i hjärtat att det är mig de vill något. Det värmer i hjärtat jag betyder så mycket för dem att det är mig de vill visa något eller berätta något för. Och det värmer allra mest när de skuttar in i hallen på morgonen, ger mig världens största leende och ropar Hej Stina! När de kryper upp i mitt knä och bara är och man känner att den här ungen litar på mig till 110%.
Då känns mitt jobb så jädra viktigt. Det är då man påminns om varför man har valt det jobb man har och inte jobbar vid ett löpande band som man skulle önska de där dagarna när det bara är fördjävligt.

Annat som värmer i hjärtat just nu är kvällens afterwork med kollegorna. Sitta, prata, äta, dricka vin, ha det trevligt.
De dyra chokladbitarna jag köpte på hemvägen värmde min själ.
Söta Madde kommer att värma mitt hjärta imorgon och på fredag har jag tagit semester så då ska Henke få värma mitt hjärta i flera dagar.
Mira värmde mitt hjärta väldigt mycket i veckan då jag fick världens finaste alla hjärtans dagkort och present, jag blev nästan tårögd. Josse värmde hjärtat med sitt samtal häromdagen och min familj värmer alltid mitt hjärta var jag än är.