SJ=spänning.

Jag åkte tåg igår igen. En kollega sa för ett tag sen att hon kunde tycka att det är lite spännande att åka tåg för hon gör det så sällan. Den tröskeln kan jag väl påstå att jag med råge har kommit över. Spänningen för min del består mest i att se hur många minuter/timmar jag kommer att bli försenad.

Kl 18 skulle jag åka ifrån Linköping och mitt tåg anlände kl 18.05 vilket är imponerande punktligt. Dock så ville jag inte att det skulle bli mer försenat eftersom jag bara hade 9 minuters byte i Alvesta, vilket i dessa tider är alldeles för lite.
Jag blev därför föga förvånad när det efter ett tag ropas ut att vi är en kvart sena och därefter en stund senare ropar ut att anslutningen kommer att missas och att jag kommer att få ta ett tåg kl 20 istället för 19.33. I vanliga fall hade jag tyckt att det var lugnt, bara 30 minuters extra väntan är väl inget men nu började jag nästan tjuta. Anledningen till det var att Henke skulle hoppa på mitt tåg i Växjö och vi skulle åka tillsammans till Emmaboda för att byta där och åka vidare mot Karlskrona som var slutdestinationen. Nu såg jag hur allt skulle röra till sig maximalt, hur jag skulle få sitta i timmar i Emmaboda och glo, själv.
Döm då om min förvåning när jag kliver av tåget och där står en snubbe och pekar och ropar "resande mot Växjö Kalmar, häråt, tåget väntar in". Jag småsprang fram till tåget och hoppade på själaglad. Det finns en SJ gud i alla fall!

I Växjö kliver Henke på. Vi pratar och äter mina goda morotsmuffins när vi plötsligt hör ett dunk och tåget kränger till. Inte bra. Vid nästa station blir vi stående och det ropas ut att vi krockat med två älgar och nu saknar tåget drivkraft. I nästa stund slocknar hälften av lamporna och några sekunder senare alla lampor. Vi sitter nu i ett kolsvart tåg. Åter igen börjar fantasin måla upp vyer om förseningar i timtal. Dock så kändes det inte så bittert den här gången eftersom vi ändå var två. Henke ringer till sin mamma för att förklara att här kommer det att bli rejält försenat.

Dock så verkar vi ha haft en duktig lokförare för när vi stått där en stund tänds lamporna och tåget börjar rulla. Det ropas ut i högtalarna att vår anslutande buss i Emmaboda kommer att vänta in, skönt. Henke ringer sin mamma igen. Vid nästa station blir det dock stopp igen, vi väntar på mötande tåg och blir stående en kvart. Nu ropas det ut att anslutande buss inte kommer att vänta in och att vi kommer att få vänta en timma i Emmaboda. Henke får ringa sin mamma igen.

När vi rullar in på stationen i Emmaboda mer eller mindre försenade så får jag dock syn på en buss med texten Karlskrona på sidan. Och i samma stund ropas det ut att bussen visst har väntat in. Vi hoppar på bussen och Henke får ringa sin mamma, igen.

Då bussen tillslut anländer till Karlskrona så är vi faktiskt bara 20 minuter sena. Då har vi pendlat mellan hopp och förtvivlan mer än en gång. SJ, det är spänning det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0