Jag var och simmade igår kväll. En liten revansch för det faktum att jag inte orkade mig upp till min morgonträning.
När det gäller vintertiden så är det inte den allra bästa tiden på året för att känna sig snygg och fräsch. Så när det trippar in två små smala spetor till brudar som just tillbringat 3 månader i Thailand och därmed är bruna som pepparkakor så blir inte självförtroendet på topp.
Jag kände mig som en blekfet mördarsnigel. Och nej, det är inte någon bra känsla.

Men men, jag ser ut som jag ser ut. Det enda jag kan göra är att jobba på att bli en något smalare och något brunare mördarsnigel. Men jag kommer aldrig att bli en pinnsmal pepparkaka och det ödet har jag accepterat.

Trösten kom dock när jag simmat klart och stod och tvättade håret efteråt. Då traskade det nämligen in fler än en kvinna i sina bästa år och lyfte på sina valkar för att kunna tvätta sig.
Då kände jag mig plötsligt som Pamela Anderson i Baywatch.