Midsommarhelg!


Förbannelse?

I torsdags fick jag punktering på min cykel.
I lördags fick jag en smäll på en tand och en flisa gick bort.
Ikväll tappade jag kameran i golvet, krossade uvskyddet som nu inte heller går att skruva bort...

Är det här någon förbannelse eller???

Dagens tips.

När jag cyklade ner mot stan efter jobbet idag var det en man som cyklade framför mig. Han lyfte på rumpan och fes ljudligt, två gånger, sen vände han sig om och upptäckte att jag var där. Snacka om att han måste skämts, och snacka om att jag hade svårt att hålla mig för skratt.
Dagens tips: Vänd dig och om titta innan du fiser.

Semesterbehov.

Min hjärna behöver semester, så enkelt är det bara.
Jag glömmer saker, är irriterad på kollegorna och vill bara vara hemma i solen.
Otroligt bra beslut att ta ledigt på fredag och spendera helgen i ett somrigt Halmstad.
Tack för det Stina.
Nu är det lång stängningsdag på jobbet som gäller.

Soliga dagar med huvudet under armen.

Helgen har varit helt underbart skön!
Jag har firat midsommar.
Varit på fest och haft riktigt roligt.
Umgåtts med Madde.
Solat och tagit årets första dopp.
Plockat årets första fästing från mitt ben.
Haft det lugnt och skönt och träffat en massa folk på samma gång.

Samtidigt har jag haft huvudet under armen och varit riktigt klantig och glömt att ta med en massa saker hem i helgen: mina p-piller, min bh, solglasögongen, deon och leggingsen.
Det allra klantigaste är dock att jag glömt att jag lovat vara kattvakt nästa helg och glatt bokat resan till Halmstad... Vilket pucko jag är!!! Så det ska jag försöka fixa idag.
Solen lyser, vi har nästan inga barn idag nu är det bara 3 veckor kvar till min semester!
Bilder kommer förhoppningsvis, någon gång i veckan, om jag hinner...


Leve spontaniteten.

Skrev till Mira på msn häromdagen att om hon inte gör något på helgen i nästa vecka så får hon gärna komma till Linköping. Det kunde hon inte, men dock så fick jag gärna komma till Halmstad. Varför inte? Jag flirtade med en kollega igår som var villig att stänga åt mig på fredag och visp så kunde jag ta ledigt. Så nu drar jag till Halmstad på torsdag kväll till söndag mitt på dagen. Det ska bli så kul! Ibland måste man bara gripa chansen när man kan och inte tänka och planera så jädra mycket. Leve spontaniteten, Halmstad, here i come!

Små grodorna.

Idag ska det kläs stång, hoppas som små grodor och ätas jordgubbstårta i solen. Jag har dagen i ära klänning på mig till jobbet. Sen bär det av hemåt till skogen med mamma och pappa som kommer upp hit till Linköping idag. Imorrn är det ledigt.
Det ska bli sol hela helgen.
På lördag väntar Örs i glada vänners lag.
Gött!!!

Hål.

Idag har jag gjort något som jag vet att min pappa inte kommer att gilla, jag har tagit hål i öronen! Folk verkar tycka att det är konstigt att göra vid min ålder, jag tycker att det inte var en dag förtidigt. Gjorde faktiskt inte alls så ont som jag hade trott det skulle göra. Nu ska de här läkhängena sitta i 6-8 veckor men jag tänker att jag nog kommer att fuska bara över dagen och byta när jag ska på Josses 25årsfest.

På vägen hem idag blev det också uppenbart hål i min cykelslang, all luft försvann. Attans! Men vad göra.
Kanske var slangen avundsjuk på mina öron.

Upp som en sol, ner som en pannkaka, fast tvärtom.

Stack ner till stan direkt efter jobbet idag. Mötte upp Sara, Marie, Helena och Elsa och slog oss ner på en uteservering. Riktigt trevligt var det! Ätit gott, snackat skit, garvat och gjort upp lite planer. Det var precis vad jag behövde! Är på topphumör nu när jag kommit hem och har hällt upp mig en baileys, lyssnar på partymusik och skuttar runt och städar lite. Igår var livet lite segt, idag är det på topp. Upp som en sol och ner som en pannkaka, fast tvärtom!

Avundsjuk, jag är så avundsjuk...

Den gamla hederliga avundsjukan frodas som aldrig förr. Det går så många rykten om vår förskola bland de andra förskolorna i området. Att chefen skulle vara hos oss hela tiden, att vi fjäskar oss till saker osv.
Jag tycker det är hysteriskt roligt. De får säga vad sjutton de vill.
Vi vet att chefen inte är en minut längre hos oss än hos någon annan och skulle vi få något mer än något av de andra husen så beror det på att vi förtjänat det.
Vi har jobbat häcken av oss, tänkt till, engagerat oss och lyckats. För min del får det gärna sticka i andras ögon, för jag är stolt över vårt arbete.

Hon vill ha puuuls...

Det blir inte mycket träning för lilla snoriga Stina den här veckan. Men jag hann i alla fall använda pulsklockan i onsdags då jag skulle springa 5 km snabbt enligt träningsschemat. Som jag sprang snabbt. 28 minuter och nästan yr i huvudet när rundan var slut. Hela tiden smått kikandes på pulsklockan för att se var min medelpuls och var min pulstopp kunde ligga. Det var då det uppdagades, jag var uppe i 195 i puls, min teoretiska maxpuls ska bara ligga på 184... Med andra ord har jag hög maxpuls, och den teoretiska stämmer inte, räkenskaperna stämmer inte och därmed desto större anledning att göra ett maxpulstest. Attans! Aja, det kanske blir att krypa till korset framöver då...

Ett år kvar.

Ikväll har jag roat mig med att gå in på Stångåstadens hemsida och ändra mina önskemål på lägenhet från en etta till en trea med inflytt i maj 2011. Jag har bytt lite önskemål om område att bo i och lagt till bla Stolplyckan, jag har inte helt gett upp hoppet om att kunna övertala Henke om att bo i kollektiv... Sedan har jag googlat hyresvärdar som hyr ut i det område där jag bor nu eftersom jag och även Henke trivs väldigt bra här.
Jag vet, det är ett år kvar. Men det känns liksom lite närmare i tid när man gör sånt här, och man kan ju inte vara allt för påläst...

Bröllopstårar.

Vi tittade på det stora bröllopet igår, till Henkes förtret.
Vi tittade på vigseln och en stund av båtfärden, en stund när de satte sig till middagen. Sen tyckte pappa att det kunde räcka för dagen och så blev det speedway istället.
Idag fick jag höra om Daniels fina tal till Viktoria och googlade nu ikväll.
Så vackert. Jag gråter som en tok. Titta på det om ni inte sett det!


Snorhelg.

Självklart lyckades jag dra på mig en förkylning lagom till helgen. Trött, hängig, snorig som satan, nysig och inte alls mitt bästa och trevligaste jag. Stackars Henke som fått stå ut med en snorande småsur flickvän. Men vi har ändå efter omständigheterna haft det skönt hemma i skogen hos mamma och pappa. Som tur är består morgondagen av få barn och flera möten så blir jag inte sämre ska jag nog kunna ta mig dit.
Nu blir det soffläge och tidigt sänggående och kurerande till tusen för att bli frisk till nästa helg.

Dagens skratt.

Ibland när jag har tid över på morgnarna går jag runt å styr lite, plockar undan och fixar så det ska se fint ut när jag kommer hem.
Så var det idag, och helt plötsligt hade tiden gått väldigt fort och jag lunkade ut i badrummet för att borsta tänderna innan jag skulle sticka till jobbet, funderandes på vad jag skulle hitta på för mat till kvällen.
Går in i badrummet, plockar fram tandborsten och... sätter denna under tvålpumpen och trycker till!
Lagom som tvålen landade på borsten kom jag på vad jag höll på med.
Ett gott skratt förlänger livet säger de, och det är ju alltid trevligt att kunna glädja någon
-mig själv.

Inte. Det. Minsta. Bitter.

Känns det skönt att snart ha semester? frågar folk.
Näe, det gör det inte, för jag ska inte ha semester snart.
Jag har 4 hela veckor kvar att jobba, 4.5 om man räknar med denna. 4 veckor!!! Fy fan. Och när jag väl får den, den efterlängtade semestern som alla pratar om, då är den två veckor lång. Två veckor, det är ett piss i havet. Jag vet, jag har valt det själv, å ibland vill jag bara skjuta mig själv för det. Nejdå, jag är inte bitter.
Inte. Det. Minsta. Bitter.

Men vecka 34 och 35, då är det min revenge. Då. Då hoppas jag att alla utvilade kollegor sliter arslet av sig för då är det min tur å ha de gött.
Henke och jag. Två veckors semester. I Kroatien.
Dags att plocka fram katalogerna.

Känn pulsen.

Har varit och hämtat ut mitt paket idag, paketet som innehöll en pulsklocka jag beställde i lördags.
Henke har hela tiden hävdat hur mycket bättre mitt träningsupplägg skulle kunna bli av att äga en. Jag har haft lite svårt att bestämma mig för om jag verkligen ville ha en. Behöver jag verkligen en pulsklocka?

Första anledningen till att jag inte ville ha en är att träning med pulsklocka innebär att man tränar inom olika pulszoner, dvs man ska hålla sig inom vissa procent av sin maxpuls för maximalt resultat. För att räkna ut sina pulszoner behöver man sin vilopuls, lätt fixat att ta på morgonen innan man gått upp. Men man behöver också sin maxpuls. Det är där jag tvärstannat. Jag vill inte räkna ut min maxpuls av den enkla anledningen att man för att göra det måste springa skiten ur sig rent utsagt för att uppnå högsta möjliga puls. Det känner jag väldigt lite sug efter såvida det inte handlar om min överlevnad. Men efter att Henke lovat mig att jag inte behövde göra något utan att vi kunde ta min teoretiska maxpuls så blev jag genast mer sugen.

Sedan dess har det mest handlat om lathet och snålhet, men i helgen fick jag fingrarna ur och beställde en.
Jag tror faktiskt att den kan hjälpa mig i min träning, man kan få resultatet av sin träning på ett mycket mer tydligt sätt. Dessutom är det ju alltid roligt med elektriska prylar! Har lyckats ställa in klocka och datum och bekantat mig med menyerna, så på torsdag när jag ska springa nästa gång kommer jag glo på armen konstant.

För övrigt är min puls just nu 87 för den som är intresserad...

Sus.

Morgonens kedjehopp ser jag som en protest från min cykel: Nu får du banne mig rå om mig lite!
Så ikväll har cykeln fått pumpade däck, nysmord trampa, kejdan vackert inoljad i solrosolja och växeln justerad. Tog mig ett varv runt kvarteret och det gick så fint.
Imorgon, då ska ni få se på sus!

Då om aldrig annars.

Jag åkte till jobbet imorse och lämnade Henke i sängen. Jag hade mycket hellre legat kvar. Dessutom hade jag sovit dåligt, hade en lätt huvudvärk och mensvärk. Sa jag att jag kände för att stanna hemma? Motvinden var strävsam i sitt arbete att motarbeta mig på cykeln.
Då, av alla dagar, på snart två år har det aldrig hänt påväg till jobbet, så hoppar cykelkedjan.
Då om aldrig annars.

Citat ur Murphys lag:

"Om något kan gå snett kommer det att gå snett, och vid sämsta möjliga tillfälle."


Dock så fick jag faktiskt på kedjan igen, tack vare lektionen jag fick av min kära bror för ett par veckor sedan. Kanske var det meningen, att jag skulle få kejdehopp just nu när jag faktiskt visste hur jag skulle fixa det?


Blomster.

Sara ringde ikväll och frågade om jag inte ville följa med på en promenad, hon behövde vakna till.
1.5 timma ute i duggregnet. Motion, frisk luft, lite kulturellt och framförallt att prata på i avslappnat sällskap.
Det får själen att blomstra.

Imorrn kommer Henke.


Blivande bonde?

Lilla H älskar fordon. Bilar, lastbilar, grävmaskiner och framförallt traktorer. Det är det enda som finns i den lille ungsuddens hjärna. Idag när vilan var slut hade han inte vaknat och jag väckte honom genom att klappa lite på hon och säga att det är dags vakna.
Lilla H slår sakta upp ögonen, tittar på mig, smajlar stort, tar ur nappen ur munnen och säger:
-Traktor!

Fattigmanssyssla.

Sedan jag bara klämt in sommarens trekvartsbyxor och shorts i garderoben har det varit överhängande rasrisk varje gång jag öppnat garderobsdörren. Därför tog jag idag tag i att vika om och flytta runt sakerna där så det skulle bli mer plats och lättare att hitta.
Nu när allt ligger så prydligt vikt på respektive plats på hyllorna så har jag konstaterat att det är en yppelig sysselsättning att städa garderoben om man känner sig lite fattig men ändå skulle vilja ha lite nya outfits.

Under städningen hittar man nämligen plagg efter plagg som hamnat underst längst in och som man knappt hade en aning om att man ägde. "Nämen titta här ligger ju det här linnet, det är ju snyggt. Det kan jag ju ha till de där byxorna jag köpte för ett tag sen" och vips är man en outfit rikare. Man inser att man faktist har massor med fler toppar än vad man trodde och att man inte behöver köpa några på ett bra tag.
När man håller på så inser man också att man faktiskt inte alls använder vissa av de där linnena som ligger i "snygg" högen. De är inte snygga, de var snygga. Därmed kan man göra lite mer plats för de där shortsen genom att göra sig av med en del gammalt som man bara får ångest av att man inte kommer i längre. Man lägger dem fint i en påse för att skänka till second hand nästa gång.
Win-win situation.
Ger man sig dessutom på att gå igenom sina väskor kan man förutom plåster, alvedon, tamponger, pennor och läpsyl också hitta sig lite pengar. 118 kr tjänade jag på det.
Jag tror jag ska börja städa garderoben oftare.

Vad vill du bli när du blir stor?

Utdrag ur morgonens smskonversation.

Henke:... Sitter på bussen i centrum nu. Det här med jobb är nog inte min grej.

Jag: Haha, lägg till ett par ungar på det där också som har skrikit eller trängts halva natten innan du ska upp. Då kan du klaga!

Henke: Jag ska bli hemmaman. Eller pokerproffs.

Från en kvällspromenad i förra veckan.


Nöjd med regn.

Det regnar ute och jag är så nöjd med det. För idag vill jag inte sola, idag vill jag bara sitta.
Gick en halvtimma tidigare från jobbet idag, det har jag jobbat av för länge sedan när jag suttit och korrläst på kvällstid och helger. Jag har varit så slö hela dagen, med lätt huvudvärk, trötthet och inget tålamod alls. Ville i stort sett gå och lägga mig lagom som jag gått upp.
Därför ska jag nu ha en underbart skön kväll.
Maten står och puttrar på spisen, en gryta som sköter sig själv nu tills det är klart. Jag har tänt upp ljus och ska nu slå mig ner med ett brev från Elida som kom idag, jag älskar att få brev. Efter maten ska jag krypa upp i soffan med min bok som jag köpte i lördags och som är riktigt riktigt bra. Ska bara pausa när jag ska ta mig lite hemmagjord rabarberkräm framåt kvällen.
Over and out.

Söndagsfördriv.

Jag har varit hos Helena och Elsa idag, ätit lunch och tittat på film. Den ungen alltså. Jag behöver inte säga mer, bilden är talande.


Opublicerat i maj, del 2.

Det har trillat in ett nytt beställningsarbete i min inkorg på facebook! Och jag blir alltid så glad när någon vill anlita mig! Vem det är som vill boka kan jag inte säga eftersom det faktiskt är lite av en hemlighet, jag älskar hemlisar!
 
Jag har efter mycket om och men lyckats lägga en ribba för vad jag ska ta för mina jobb just nu, lite beroende på hur många bilder det handlar om och om jag känner personen jag fotat. Timpenningen är väldigt låg, men det bryr jag mig inte om. För mig är det ovärderlig träning att folk vill boka mig, att jag dessutom får lite betalt är bara en bonus. Eftersom jag inte heller är van så kan jag inte lämna några garantier, därmed vill jag inte ta mycket betalt.

Alla pengar jag tjänar på fotandet går direkt tillbaka till kameran. Nu passade det utmärkt att jag fått en av de första betalningarna eftersom ett av mina batterier valde att gå och dö häromdagen. Tur jag hade två!!! Så nu är ett nytt batteri hemklickat från nätet (elektronikkedjan i stan skulle ha de dubbla för det, hutlöst!) och det har mina senaste fotojobb därmed betalat. Sen ska resten av pengarna som kommer in gå till ett zoomobjektiv som jag börjar bli kraftigt sugen på.

För att fira dagens beställningsjobb så publicerar jag lite opublicerat från i maj. 
(Jag vet, det är inte någon ram runt de översta, blogg.se ger mig psykbryt ibland!)


 







Dagens ord.

Några barn leker med vatten på gården och så kommer ett barn fram till oss personal:
-Fröken, jag vill också ha en såndär låtsasvattenkran!

Låtsasvattenkran?
En vattenkanna såklart!


Självinsikt?

Jag: Du är ju aldrig hemma så man kan prata länge med dig längre!
Henke: Ja men var glad för min skull!
Jag: Näe, jag är inte glad för din skull, jag är egoist.

Jag vill prata med döingar.

Ibland blir jag så jädra trött på att jobba på en kvinnodominerad arbetsplats. Det ska kännas efter hela tiden och så ska det pratas så jädra mycket. Kan man inte bara få vara lite irriterad ibland, utan att man ska behöva prata om det?
- Ja jag är sur, skit i det du!

På morgnarna cyklar jag förbi en kyrkogård, och ibland blir jag så himla avundsjuk på vaktmästaren som jobbar där. Tänk att få strosa runt där såhär års, rensa lite ogräs, kratta lite gräs, klippa lite här, greja lite där. Inga jobbiga ungar och framförallt inga kollegor som måste prata om hur saker och ting känns för dem.
Utan gå där och sura om man vill och prata lite med döingarna om man känner för det, de måste ju i alla fall inte prata känslor.

Opublicerat i maj del 1.


Kladdogram.

När jag kom hem efter jobbet idag väntade det ett "kladdogram" på mig på golvet innanför brevinkastet. Ett kladdogram innebär helt enkelt att någon skickat en värdecheck på att gå och hämta ut en kladdkaka i närmsta affär!
Vem denna någon är vet jag inte eftersom denna skickat med några gulliga rader om att jag är en underbar vän som gillar choklad, men sedan inte undertecknat med namn. Har dock mina misstankar starkt riktade på vem denna någon kan tänkas vara... Tack gumman! Helt lysande ska det bli att gå och hämta ut den efter jobbet imorrn, ska ha en helg själv då jag ska njuta av att inte ha några större planer. En kladdkaka passar utmärkt in i detta.
Jag har underbara vänner.

Någon.

Ikväll saknar jag någon att gå hand i hand med på min kvällspromenad i solen. Någon som väntar tålmodigt medan jag kryper ner i gräset för att fota en snigel. Någon att sitta på balkongen och ta en liten fika med och prata om dagen. Någon som tar disken medan jag bäddar rent. Någon som ligger bredvid mig i sängen, som ger mig en puss och önskar mig godnatt.
Denna någon är just nu ute i Växjö med sina kompisar och jag hoppas han har en riktigt bra kväll.
Själv lägger jag mig i min nybäddade säng, disken får stå kvar för den hann jag inte med.
Ett år känns som förbannat lång tid.

Sommarkänslor.

Efter att Hanna och jag mötts upp ikväll gick vi och köpte oss lite fika på Pressbyrån, sen traskade vi till trädgårdsföreningen och upp på kullen vid Belvederen. Sen satt vi där och tittade ut över stan, fikade, pratade och lyssnade på fågelkvittret. Solen bröt igenom molnen och gav Hanna en gyllene gloria, jag önskade att jag tagit med mig kameran. Tiden gick snabbt och på vägen hem var kvällen ljummen, fortfarande ljus och massor med folk var ute. Då fick jag en sådan sommarkänsla. Susade hem på cykeln barnsligt lycklig på något sätt med en känsla av att det är nu det vänder.

Koll på läget.

Jag fick ett sms av Henke på förmiddagen idag: "Gött med sovmorgon till halv tio en onsdag :)"
Varpå jag vackert fick skicka tillbaka: "Älskling, det är tisdag idag!"

Om vi får några gemensamma barn kommer de att komma till förskolan vissa dagar utan gummistövlar med sig, ingen frukt i väskan och ibland kommer personalen att ringa till oss och fråga "skulle de inte gå hem kl 15 idag?"
Sedan kommer personalen att säga "det var pappa som lämnade idag" eller "det var pappa som skulle hämta idag" och då kommer alla kollegorna nicka förstående.
För visst är han smart, snäll och omtänksam min kära pojkvän, men han har inte alltid koll på läget.

RSS 2.0