Jag åkte till jobbet imorse och lämnade Henke i sängen. Jag hade mycket hellre legat kvar. Dessutom hade jag sovit dåligt, hade en lätt huvudvärk och mensvärk. Sa jag att jag kände för att stanna hemma? Motvinden var strävsam i sitt arbete att motarbeta mig på cykeln.
Då, av alla dagar, på snart två år har det aldrig hänt påväg till jobbet, så hoppar cykelkedjan.
Då om aldrig annars.

Citat ur Murphys lag:

"Om något kan gå snett kommer det att gå snett, och vid sämsta möjliga tillfälle."


Dock så fick jag faktiskt på kedjan igen, tack vare lektionen jag fick av min kära bror för ett par veckor sedan. Kanske var det meningen, att jag skulle få kejdehopp just nu när jag faktiskt visste hur jag skulle fixa det?