Packningen som gick efter devisen "släng ner vad du kan komma på och som får plats" är nu ändå färdig för tillfället. Pengar är överförda till Visakortet, kamerabatterierna laddade, busstidsfördriv nedlagt och förväntningarna är höga.
Utflykt, fotografering, "hemmaspa", drinkar, matlagning, party, skratt, mys och "Stinadag" är några av planerna. Håll tummarna för fint väder.
Ha en fin påskhelg, det ska jag ha!

Otroligt seg morgon, jag vaknade inte ens av mobilsignalen utan av väckarklockan som var ställd på en senare tid. Kroppen känns matt och det värker i den trots Ipren, men det är bara att bita ihop. Vi har inte full barngrupp förräns kl 9 och kl 12 lägger vi ner dem för att sova och kl 14 går jag hem. Det innebär ca 3 timmars effektivt arbete. Sen ska det hem och packas och ta det lugnt. Imorrn drar jag till Halmstad!
Nu kommer strax en skrikunge jag måste ta emot.

Jag ska vara hemma imorgon också.
Och det är nog bra.
Jag är nämligen så känslig att jag gråter för allting.

Jag gråter för sorgliga saker på Kvartersdoktorn.
Jag gråter för gulliga saker på Kvartersdoktorn.
Jag gråter för jag har så fin familj.
Jag gråter för att sångerna jag väljer på Youtube är så vackra.
Jag gråter för att jag inte får träffa Henke på ännu ett par veckor.
Jag gråter för att jag är så glad att jag har Henke.
Jag gråter för att jag får träffa mina underbara tjejer i helgen.
Jag gråter för att jag tänker på den där kursen jag så gärna vill gå på.
Jag gråter så tårarna droppar ner i diskvattnet.

Ja du fattar.
Fast jag känner mig egentligen inte alls speciellt ledsen.
Som sagt, det är nog tur jag ska vara hemma imorgon.

Jag brukar alltid vara så lojal mot jobbet.
"Har man inte feber är man inte sjuk" brukar vara mitt motto. Problemet med det är att jag får feber så enormt sällan att om det skulle vara mitt ledord så skulle jag aldrig betraktas som sjuk. Idag bestämde jag mig därför att vara lojal mot mig själv istället. Jag kunde ha klarat av dagen på jobbet med Ipren och nässpray, men jag vet ju att det bara är att göra mig själv en björntjänst.
Så jag åkte dit, diskuterade med en kollega, plockade ihop lite material för att kunna jobba lite hemifrån (och just nu tänker du "hur fasen kan man jobba hemifrån som förskollärare", fundera på det du!) tog emot lite barn och efter 2 timmar gick jag hem.
Ett ypperligt beslut. Jag tänker inte en tanke på hur de har det på jobbet utan mig, de klarar sig.
Sen jag kom hem har jag tagit en tupplur, ätit lunch och sett tre avsnitt av Kvartersdoktorn.
Nu ska jag "jobba" lite här i soffan och sedan blir det nog några avsnitt till. Ska klura på om jag tänker jobba imorgon, men just nu lutar det mot nej.
Det är viktigt att vara snäll mot sig själv.

Istället för att leta efter min gamla dammiga, gråa och halvtrasiga sug så bestämde jag mig för att skapa en ny.
Jag började i tisdags med en sug som var liten, svart och skrynklig som ett russin då jag vaknade av att regnet smattrade på rutan och jag hade huvudvärk redan då jag vaknade, lysande start på dagen.
Men under veckan har jag jobbat på att arbeta upp lite nytt sug, en sug som är rosa, glänsande och fin.
Bästa sätten att skapa nytt sug är:

Ta tag i sitt liv och få något nytt att göra och se fram emot.
Därför gick jag in och anmälde mig till en kurs i måndags när allt var som bittrast. Det var spontant gjort men det är en kurs som jag verkligen vill gå och nu hoppas jag att jag får gå den. Fortsättning följer på den punkten.

Boka resa.
Nu har vi (läs Henke, det är han som har fixat allt med den här resan, tack hjärtat!) bokat och betalat in flygbiljetterna för höstens resa! Den 24 augusti lyfter vi från Kastrup och landar i Split i Kroatien där vi ska spendera 9 nätter på vad som verkar vara ett mysigt litet hotell. Det känns helt otroligt gött! Visst, jag kommer bara få 2 veckors sommarsemester när vi stänger, men i gengälld kommer jag att få två veckors ledighet när alla andra börjat jobba. Det här känns så skönt att se fram emot.

Umgås.
När man är trött och sur och nere vill man helst inte umgås med någon, men det är egentligen precis det man behöver. Sara och Helena var hos mig i onsdags, bara några timmar och vi fikade bara lite. Men det gör underverk för en trött själ, att sitta och prata skit och allvar och skratta.
Nästa helg ska jag ju också träffa mina sötaste Josse och Mira i flera dagar och jag längtar.

I skrivandets stund sitter jag hemma hos mamma och pappa i skogen. Jag har fått magproblem och näsan rinner som en kran mellan nysningarna. Med andra ord mår jag sådär och jag släpar mig runt i nattlinnet fortfarande. Men det kunde vara värre. Jag har sällskap, jag kunde mått mycket sämre och det är lika bra att jag stökar över sjukorna nu på samma gång så jag hinner bli frisk tills nästa helg.

Jag har kommit en bra bit på min sug, den är ganska stor och ganska blank, börjar skifta i rosa. Dessutom känns allt så enormt mycket lättare nu när våren är här!
Snart ska min sug vara knallrosa.

Jag lever. Har bara inte haft tid att blogga i veckan plus att datorn har trilskats lite. Nu ska kära bror och jag ut på stan, sen ska jag hem till skogen och ha det gott. Bloggar kanske jag gör imorgon kväll eller så.
Våren är här!

I eftermiddag har jag fått en liten vers på hjärnan:
"Tappa inte sugen, världen är full av tappade sugar".
Jag har aldrig riktigt gillat versen men idag speglar den hur jag känner.
Min sug är så jäkla tappad.
Jag orkar inte och jag vill inte.

Jag orkar inte skola in fler barn pga att de man just skolat in får plats på andra förskolor.
Jag orkar inte strida för att få assistent till ett barn som så uppenbarligen behöver det.
Jag orkar inte bli av med våra största roligaste barn för å få små skitar som inte ens kan gå.
Jag orkar inte och jag vill inte.

Arbetsveckorna känns som transportsträckor inför helgerna och jobbångesten slog mig i huvudet med all kraft när klockan ringde imorse.
Jag vet att jag borde vara tacksam. Tacksam för att jag ens har ett jobb och tacksam för att det är ett jobb där jag vanligtvis trivs väldigt bra.
Men just nu orkar jag inte och jag vill inte.

Om någon hittar min tappade sug kan man väl höra av sig.

Slängde med mig kameran när jag åkte för att hälsa på lilla fröken igår, man måste passa på när man har en modell som gärna ställer upp. Elsa har växt på sig som attan och är inte så liten längre. Dessutom är hon med till tusen och kikar, drar och slickar på allt hon kan få tag i. Ljuset var dåligt och min ambition låg så därför fotade jag i Autoläge, vilket ungefär är lika illa när man gått en fotokurs som för en konfirmand att svära i kyrkan. Men resultaten blev helg okej ändå, ni kan ju åtminstone titta på hur söt hon är!



Intresserad av kameror redan i låg ålder...

Jag har inte varit ute och festat på evigheter.
Jag skämtar inte när jag säger att det är flertalet månader sedan. Det beror inte på att jag aktivt har valt bort festandet utan snarare på att jag valt annat framför party. Dessutom är jag en såndär som vill gå ut med rätt folk, folk jag vet att jag kommer att ha kul med, annars kan det vara. Så därmed har festandet uteblivit.
På ett sätt saknar jag det inte.
Men på ett sätt gör jag det.
Jag känner mig så fruktansvärt tråkig!
Snart behöver jag verkligen en kväll då man anstränger sig lite och känner sig lite snygg! Just nu rullar jag nämligen runt på slemmiga dagiskläder, träningskläder och myskläder i stort sett. När jag öppnar garderoben blänger mina klänningar på mig och jag får snabbt stänga dörren med dåligt samvete.
I min tillvaro lyser frånvaron av tjusiga frisyrer, snygga sminkningar, läckra klänningar och goda drinkar.
Och jag känner mig som en gammal nucka.
Det är dock bara en person som kan ändra på det och det är jag!

Men det får bli en annan dag för nu är klockan snart 23.30 en lördagskväll och istället för att dra mig mot krogen i min heta klänning ska jag dra mig mot sängen i min fleecemorgonrock. Ja, jag är 26, inte 76...

Vi har varit på shoppingrunda idag lilla Jenny och jag. Vi började på Ikea, det var Jenny som skulle dit men kom därifrån med ungefär tre saker, jag med en full kasse.
Sen tog vi oss en runda i affärerna och därifrån kom jag ut med en t-shirt och inte mindre än 4 par skor! Det var meningen att jag skulle köpa skor, men inte 4 par! Så nu är jag ekiperad med skor för våren i alla fall och jag tror garanterat att jag kommer att använda alla paren även om de inte riktigt är min stil allihopa, men de kanske kan bli...
Vi har också hunnit både fika och äta och prata med folk jag känner. Sprang på bland andra kusin Petra så nu har jag klappat på hennes tjocka mage. Ja, det är i en bäbis i den, då får man säga att den är tjock, då är det liksom bara en komplimang. Vi har bokat in fotosession i maj Petra och jag, då ska tjockismagen fotograferas. Det kommer att bli en utmaning som heter duga, men roligt ska det bli!
Då stackars lilla Jenny är alldeles genomförkyld åker hon hem idag istället för imorrn som var tanken. Dock så passade det så bra att Helena och Elsa skulle vara ensamna ikväll så ska jag bort till dem och titta på nya lägenheten och mysa lite.
Imorrn stundar fotokurs med spännande uppdrag.
Detta är vad man kallar en väldigt bra helg!

Här kommer två bilder till som jag tog när jag var i Karlskrona.
De föreställer lilla sötaste Molly och jag är väldigt nöjd med bilderna då ljuset blev riktigt bra.

Jag har ett ganska stort födelsemärke vid sidan av min näsa, det är något som brukar faschinera barn. Idag var det verbala J som blev intresserad av det när jag låg på en madrass när vi var på gymnastik.

-Har du en prick där, sade han och pekade på fläcken.
-Ja det har jag, svarade jag.
Han var tvungen att pilla lite på den varpå han frågar:
-Sitter den fast?
-Ja den sitter fast, svarar jag sakligt.
-Hur sitter den fast?
-Jo men den sitter ju fast på mig, försöker jag förklara, hur lätt är det att förklara hur ett födelsemärke sitter fast på kroppen?! Jag försöker visa på de andra fläckarna jag har och säga att man kan ha prickar sådär.
Han tittar lite på mig, pillar på pricken igen och säger sedan:
-Har du limmit fast den!?

Kom hem trött från jobbet idag. Ena kollegan var sjuk och vi två andra fick ta de 8 barnen själva (tack gode gud för att det inte blev 11 som vi trodde först). Familjerna i Familjen Annorlunda är förresten dumma i huvudet.
När man är trött, hungrig och mensen snart är påväg så behövs det ibland inte så mycket för att rasera världen.
Jag får veta att en jag känner ska flytta ihop med sin pojkvän och jag vill bara gråta.
Det känns så jävla orättvist.
När folk som inte ens varit tillsammans hälften så länge som Henke och jag flyttar ihop eller när folk i min ålder förlovar sig och till och med skaffar barn.
Henke och jag ska ses om 4 veckor vi, det känns så jävla muntert då.
Detsamma med vänner. När folk springer och fikar, ser på tv och ligger bakis med sina bästa vänner hela tiden. Mina bästa bor alldeles för långt bort och jag träffar dem alldeles för sällan.
Orättvist känns det.
Så jävla orättvist.

 

Jag längtar efter våren.
Jag längtar efter ljuset.
Blommorna.
Energin som sprudlar.
Att fixa iordning på min balkong och sedan sitta där på eftermiddagarna och läsa med en kopp te.
Ut och springa i ljumnare vindar, utan isfläckar och slask.
Sitta och fika på uteserveringar.
Gå långa kvällspromenader som inte är i mörker.
Sitta på gröna gräsmattor och njuta.
Sitta mot en vägg och sola.
Att få ta på min röda vårjacka och köpa snygga gympaskor.
Köpa lite piffiga inspirerande vårkläder i glada färger.
Att inte behöva klä på barnen på jobbet 18 klädesplagg utan bara skor och jacka.
Det längtar jag efter.

Igår låg jag smått utslagen hela dagen, men idag mår jag bra igen. Henke och jag var på promenad imorse, handlade lite gott å åt en god frukost. Sen åkte han vid 11.30. Det var den helgen det, och nu kan vi inte se förrän om 4 veckor. Nästa helg kan inte han, och inte helgen efter det kan han heller, å sen ska jag till Halmstad och swisch så har det gått en månad. Det känns jävligt surt men ingen kan ju rå för att jag blev sjuk.
Folk frågar hur vi orkar hålla på som vi gör.
För att man måste.
Alternativet skulle vara att göra slut och det vill vi inte. Så då får man ta att hålla på som vi gör.
Man blir väldigt bra på att ta vara på den lilla tid man faktiskt ses. Dessutom så bråkar man väldigt sällan då man sällan hinner gå varandra på nerverna.
Jag tror också att man blir bättre på att verkligen visa att man tycker om den andre och tar inte varandra förgivet på samma sätt. Sen får man bli bra på att hitta saker att se fram emot. Vi ska satsa på en långhelg i Malmö framöver och det som verkligen hägrar nu är resan i höst då vi ska få umgås bara vi två veckor i sträck. Senast vi umgicks så länge var när jag fortfarande bodde i Växjö, vilket snart är 2 år sedan.
Så man gör det för att man måste och accepterar att telefonräkningarna och resekostnaderna blir höga, för det är det värt.

Mitt immunförsvar höll inte hela vägen ut. Inatt fick jag nämligen kräksjuka.
Dock så måste jag ge mina små försvarskrigare en eloge. Jag har nämligen bara kräkts 5 gånger, den första gången kl 1 inatt och sista vid 7 imorse. Sen har det lugnat ner sig. Jag tar det i mycket sakta mak med vatten, omrörd coca cola och har nu avancerat till blåbärssoppa. Mår väl inte kanon men det kunde vara så mycket värre, jag mår knappt illa, har mest magknip. Lite frustrerande är det dock att inte kunna gosa något med Henke. Vi sitter i soffan och kramar varandras fötter. I ett lite desperat försök att få Henke att inte bli smittad. Vi får väl se hur det går, jag har nämligen ett immunförsvar som en skogshuggare och han immunförsvar som en kedjerökande anorektiker enligt Henke själv.
Men även om vi inte kan gosa så mycket så har jag åtminstone sällskap. Och någon som kunde handla åt mig imorse, det känns lite lyxigt. Nu väntar soffan igen med mer skidor, blåbärssoppa och snart Hammarbymatch. Det kunde varit mycket värre.

Jag har inte vant mig vid datorn ännu och har nu råkat ta bort 3 inlägg som jag påbörjat. Vet inte hur och varför.
Det jag ville ha sagt var i alla fall att Henke kommer hit om en stund och jag längtar.
Dessutom har jag hunnit fika med Helena, gosat lite med Elsa och tagit en dålig joggintur idag.
Imorgon är det lördag. Nu är det fredagsmys!

Jag tycker det är väldigt spännande att iaktta försäljningstekniker. Hur försäljarna gör för att pracka på sina köpare så mycket som det bara är möjligt.
När jag skulle köpa datorn igår gick jag först till en elektronikbutik och tittade på en dator jag kollat in på nätet. Där blev jag mött av en liten skitunge till brud som uppenbarligen var yngre än jag var och som ingav noll förtroende. "Ja det här är en bra dator" lät bara som mesigt jäkla försök att låta som om hon visste vad hon pratade om. Jag sa jag skulle fundera på saken och kanske komma tillbaka om en stund "om du kommer innan 17 så kan jag hjälpa dig" halvropade hon efter mig då. Det lät endast som "kom till mig sen för vi får provision på vad vi säljer" och jag fick verkligen lust att komma tillbaka ca 17.15 när hon garanterat gått hem.

Istället gick jag vidare till nästa elektronikbutik där vi handlat med jobbet flera gånger och blivit väl bemötta för att titta på lite alternativ.
Där har vi en riktig försäljare. En sådan där trevlig person som man får akta sig för så att han inte helt plötsligt har sålt en något som man absolut inte ville ha egentligen, det gick liksom av bara farten.

Jag gick in i butiken för att titta på en dator. När jag sedan gick därifrån med datorn i hand hade han också försökt sälja följande saker till mig:
en skrivare
en trådlös mus
ett nytt objektiv till min kamera
ett officepaket
ett nytt trådlöst bredband
ett nytt mobilabonnemang
en dataväska
en ny mobil
en skärmputsflaska.
Fattades ungefär bara en diskmaskin bland köperbjudandena.
Dessutom hade han på den tiden fått veta både var jag bodde, hur gammal jag var, vad jag gör på min fritid och var jag jobbar!
Allt detta utan att det kändes näsvist eller gåpåigt.
Den snubben skulle kunna sälja sand till beduiner.
För det var väl en diskmaskin jag skulle ha, eller?

I förrgår skickade vi hem ett barn som kräktes.
Igår skickade vi hem ett barn som kräktes.
Idag skickade vi hem ett barn med feber.

Tack och lov att jag har så bra immunsförsvar....
Peppar peppar!!!
(tvål och handsprit)

Den nya datorn är inköpt!
Har inte vant mig ännu men det bådar gott hittills och jag håller på att installera diverse livsviktiga program som spotify, haha. Med en ny audiosladd blir lyssnandet på musik en helt ny upplevelse!
God natt gott folk.

Jag är en såndär som inte vill ha det andra har.
Är det inne med jeansleggings vill jag inte ha några (inte ett par finns i min garderob), är gladiatorsandaler poppis vill jag inte äga några. Är det modernt med text på väggen får min vara utan, hur fint det än är, och har alla möbler som är trendigt slitna så målar jag mina mycket noggrant.
Jag gillar inte att vara mainstream på det sättet. Jag gillar personliga saker med en egen touch, speciellt sådana ideér som inte andra har.

Med den inställningen blir det också väldigt svårt att förlika sig med julpynt, påskpynt, midsommarpynt och fan och hans moster.
Jag hatar tomtar. En tomte ska då vara jäklar så speciell för att få en plats i mitt hem, tråkiga porslinstomtar och flirtkuletomtar med stickade mössor åker ut. Kanske jag kan tänka mig ett litet litet hörn med något sådant någon gång i framtiden om jag får barn, bara för barnens skull.
Detsamma gäller för påskpyntet. Varför ska man klä sitt hem fullt med fjäderfän och små fula kärringar på kvastar? Dessutom så handlar det ju bara om att ha det uppe i någon vecka, så himla onödigt. Nej, även där ska det mycket till för att något ska komma fram.
Men så i helgen hittade jag glasägg på Village med svarta prickar på, dem föll jag för då de var så stilrena och fina och jag köpte dem direkt. Då kommer man ju dock till dilemmat, varför ska jag bara ha dem uppe över påsk när jag tycker de är så fina? Det går jag inte med på så nu är äggen redan uppe i fönstret, fastän att det är lååång tid kvar till påsk. Till på köpet kommer jag inte att vara hemma i påsk så då skulle jag få se dem ännu mindre.
Påsken ska jag nämligen spendera i Halmstad med mina kära Josse och Mira. Vi bestämde det ordentligt idag och biljetterna är redan bokade. Som jag längtar efter det nu! Så nu kan jag gå här, titta på mina fina glasägg och beundra dem och tänka att snart är det inte lång tid kvar.
Det kommer att bli en Glad Påsk!

Får man skryta lite? Ja eftersom det är min blogg får jag det. Jag tycker nämligen att jag har varit så jävla duktig på att träna den här veckan så jag måste få skryta lite.

Måndag: Jogging 30 min
Tisdag: Afropowerdance 60 min
Onsdag: Promenad hem från jobbet 60 min
Torsdag Simning innan jobbet 30 min
Fredag: Vilodag
Lördag: Nu ska jag ut och springa
Söndag: Planerad timma på gymmet

Hon kan om hon vill den där fröken Stina.

Bloggen är inte särskilt inspirerande just nu, jag vet. Men jag har haft mycket för mig och bloggandet har legat långt ner på listen över saker att göra. Dessutom gillar jag inte att blogga för bloggandets skull egentligen, då blir det ändå inget bra. Ikväll kommer mamsen och papsen till mig, vi ska äta hotellfrukost och gå på stan imorgon, mysigt! På söndag är de fotokurs och lugn å ro. Det är planen i alla fall, om jag inte får kräksjuka förstås, min nya inskolning som var här igår hade tydligen fått det nu. Hua. Tvål, vatten och handsprit it is!
Kanske hörs imorrn kväll när jag ska ha en lugn och skön kväll i min ensamhet. Laga god mat å se en film. Tills dess, ha en skön helg!

Igår kände jag mig jäkligt stressad över allt den här veckan. Inskolningar på jobbet, någon aktivitet varje dag: igår Afro Powerdance med Sara, idag middag med kära kusin, imorrn fotokurs och på fredag kommer mamma och pappa. Där emellan ska jag hinna städa också.
Men Afron är mitt "må bra pass" hur fånigt det än låter.
Jag kommer dit stressad och går hem lugn och harmonisk.
Allt ordnar sig.
Jag hinner städa så mycket som jag hinner helt enkelt. Alla de där sakerna jag ska göra, det är ju bara roliga saker, varför ska jag känna mig stressad över dem? Och inskolningarna, de måste ju göras och det är bara att ta tjuren vid hornen.
Idag är det onsdag, redan mitten av veckan och jag känner mig lugn och harmonisk.

I onsdags var det ju min tur att fota Tobias.
Som vanligt hade vi väldigt roligt men konstaterade att det är jäkligt mycket svårare att fota killar än vad det är fota tjejer.
Sedan dess har jag inte haft/har jag inte tagit mig tid att fixa med bilderna och först idag fick jag fingrarna ur och förde över dem till datorn. Det började på 250 bilder och efter rensning på rensning på rensning förde jag idag över 78 bilder. Av dem inser man snabbt att man lätt kan rensa bort ytterligare 50 som inte är så knivskarpa som man vill ha dem. 
Tillsist återstår det ungefär 5 bilder som jag tycker är bra, riktigt bra.
Så jag är faktiskt inte så nöjd alls. Perfektionisten i mig kryper fram och anser att man hade kunna förvänta sig ett lite bättre resultat ändå. Men men, det är ju till för att jag ska träna.
Här kommer några av bilderna som jag på rak arm utan närmare granskning tycker är bäst. Den enda fixningen med dem är att jag tagit bort färgen på de svartvita. Jag är övertygad om att Tobias kan trolla lite i photoshop för att få dem att de mycket grymmare ut. Och det är ju tur för honom.