Det var väl en diskmaskin du skulle ha?

Jag tycker det är väldigt spännande att iaktta försäljningstekniker. Hur försäljarna gör för att pracka på sina köpare så mycket som det bara är möjligt.
När jag skulle köpa datorn igår gick jag först till en elektronikbutik och tittade på en dator jag kollat in på nätet. Där blev jag mött av en liten skitunge till brud som uppenbarligen var yngre än jag var och som ingav noll förtroende. "Ja det här är en bra dator" lät bara som mesigt jäkla försök att låta som om hon visste vad hon pratade om. Jag sa jag skulle fundera på saken och kanske komma tillbaka om en stund "om du kommer innan 17 så kan jag hjälpa dig" halvropade hon efter mig då. Det lät endast som "kom till mig sen för vi får provision på vad vi säljer" och jag fick verkligen lust att komma tillbaka ca 17.15 när hon garanterat gått hem.

Istället gick jag vidare till nästa elektronikbutik där vi handlat med jobbet flera gånger och blivit väl bemötta för att titta på lite alternativ.
Där har vi en riktig försäljare. En sådan där trevlig person som man får akta sig för så att han inte helt plötsligt har sålt en något som man absolut inte ville ha egentligen, det gick liksom av bara farten.

Jag gick in i butiken för att titta på en dator. När jag sedan gick därifrån med datorn i hand hade han också försökt sälja följande saker till mig:
en skrivare
en trådlös mus
ett nytt objektiv till min kamera
ett officepaket
ett nytt trådlöst bredband
ett nytt mobilabonnemang
en dataväska
en ny mobil
en skärmputsflaska.
Fattades ungefär bara en diskmaskin bland köperbjudandena.
Dessutom hade han på den tiden fått veta både var jag bodde, hur gammal jag var, vad jag gör på min fritid och var jag jobbar!
Allt detta utan att det kändes näsvist eller gåpåigt.
Den snubben skulle kunna sälja sand till beduiner.
För det var väl en diskmaskin jag skulle ha, eller?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0