För att man måste.
Folk frågar hur vi orkar hålla på som vi gör.
För att man måste.
Alternativet skulle vara att göra slut och det vill vi inte. Så då får man ta att hålla på som vi gör.
Man blir väldigt bra på att ta vara på den lilla tid man faktiskt ses. Dessutom så bråkar man väldigt sällan då man sällan hinner gå varandra på nerverna.
Jag tror också att man blir bättre på att verkligen visa att man tycker om den andre och tar inte varandra förgivet på samma sätt. Sen får man bli bra på att hitta saker att se fram emot. Vi ska satsa på en långhelg i Malmö framöver och det som verkligen hägrar nu är resan i höst då vi ska få umgås bara vi två veckor i sträck. Senast vi umgicks så länge var när jag fortfarande bodde i Växjö, vilket snart är 2 år sedan.
Så man gör det för att man måste och accepterar att telefonräkningarna och resekostnaderna blir höga, för det är det värt.
Det blir nästan lite jobbigt när man tänker på att vi har pendlat till varandra knappa majoriteten av de snart tre år vi har varit tillsammans. Men som du säger så finns det inte mycket till alternativ om man tycker om varandra tillräckligt mycket. Sen vill jag påminna dig om att vi bråkade väldigt lite även under det året du bodde i växjö, så det har nog inte bara med distansen att göra.
I den bästa av världar skulle vi kunna ses varje dag, men tyvärr ser inte livet ut så just nu. Däremot tycker jag att vi har anpassat våra liv på ett bra sätt för att klara av ett distansförhållande. Till och med jag som hatar att åka kollektivtrafik har lärt mig fördriva tiden på tåg =)
För det blir många timmar i olika transportmedel. Men även om du ligger kräksjuk i soffan hela helgen så tycker jag att det i längden är värt allt farande.
