Jag ska vara hemma imorgon också.
Och det är nog bra.
Jag är nämligen så känslig att jag gråter för allting.

Jag gråter för sorgliga saker på Kvartersdoktorn.
Jag gråter för gulliga saker på Kvartersdoktorn.
Jag gråter för jag har så fin familj.
Jag gråter för att sångerna jag väljer på Youtube är så vackra.
Jag gråter för att jag inte får träffa Henke på ännu ett par veckor.
Jag gråter för att jag är så glad att jag har Henke.
Jag gråter för att jag får träffa mina underbara tjejer i helgen.
Jag gråter för att jag tänker på den där kursen jag så gärna vill gå på.
Jag gråter så tårarna droppar ner i diskvattnet.

Ja du fattar.
Fast jag känner mig egentligen inte alls speciellt ledsen.
Som sagt, det är nog tur jag ska vara hemma imorgon.