Höstvila.
Ordspråket "Dammtussar kan tas som ett tecken på att någon gjort något roligare" översätter jag nu i bloggspråk till "Få uppdateringar på bloggen innebär antagligen att någon gör något som känns viktigare".
Där med skralare uppdateringar den här veckan när Henke är här. Plus att jag har mycket på jobbet den här veckan så jag är ganska trött och energilös när jag kommer hem och orkar där med om jag har tur att umgås lite med Henke. Så jag lever, men bloggen har en välförtjänt höstvila den här veckan. Jag önskar bara att jag själv hade detsamma.
8 min.
Öga mot öga.
Det min tanke främst vilar på är frågan om de faktiskt känner någon invandrare?
Då menar jag inte " ja men de där ligisterna har man ju stött på nere på centrum" eller "ja men de kommer ju hit och tar våra bidrag och våra jobb".
Jag menar känner på riktigt.
De skulle så gärna få komma till mitt jobb, ställa sig öga mot öga med några av mina kollegor, med helt underbara föräldrar som berikat mig massor och öga mot öga med världens goaste barn och säga att de inte vill att de ska få vistas i vårt land.
Jag skulle vilja ha anhängarna öga mot öga med dessa människor och höra dem säga att de själva aldrig skulle vilja fly till ett annat land om det blev krig i Sverige. Att de inte skulle vilja ha en trygg tillvaro för sig själva och sin familj utan förtryck.
Om dessa anhängare skulle kunna göra det, och verkligen mena det, då skulle jag respektera deras åsikt. Innan dess är anhängarna och deras åsikt inte värd ett skit för mig.
Dum i huvudet.
Men icke.
Skärmen gick inte att fälla ihop igen så att den gick i väskan. Jag försökte, försökte och försökte tills det kändes som att jag skulle ta sönder den. Då gick jag in på företagets hemsida och tittade på en lite filmsnutt där en tjej visar upp skärmarnas storlekar och där hon fäller ihop den i slutet, men nej. Jag försökte och försökte, och så plötsligt, lyckades det! Äntligen tänkte jag och fällde ut den igen för att göra likadant på nytt. Då visste jag inte hur jag gjort första gången när jag faktiskt lyckats. Jag spolade filmen fram och tilllbaka flera gånger för att försöka se hur hon gjorde.
Snacka om att jag kände mig dum i huvudet.
Tillslut googlade jag "hur fälla ihop reflexskärm" och hittade tillsist en mycket pedagogisk sida. Då blev det lätt som en plätt och jag har fällt ihop den flera gånger bara för att veta att jag kan.
Men det var länge sen jag kände mig så korkad.
Farmors raggisar.
Mys.
Valet var ditt.
Har svenska folket i så fall fått hjärnsläpp undrar jag.
SD i vågmästarroll.
Hur fan kunde detta hända?
Att göra.
Rösta
Vattna
Stryka
Planera träning
Skriva uppgift
Lämna tillbaka biblioteksbok
Boka hotell
Boka tågbiljetter
Boka träning
Ringa Fia
Planera mat
Handla mat
Städa
Betala räkning
Packa upp
Gävle.
Allt gick bra att ta sig både dit och hem och jag hittade till både hotell och högskola.
På ett sätt kan jag väl fråga mig hur värt det är att sitta på tåg i 4 timmar, bo på hotell och vara ledig från jobbet för att sitta och måla med kritor? Men men, på ett sätt förstår jag, vi måste göra det för att kunna undervisa i det. Om vi inte känner till materialet och dess funktioner själva, hur ska vi då kunna veta vad som skulle passa våra barn?
Det som dock är mest givande är diskussionerna. Både de som förs på lektionerna, som de vi hade idag om en ateljeristas roll. Men också mycket de som förs utöver skoltiden. Jämförelser och tips från hur andra förskolor har löst de problem som vi alla brottas med. Det var väldigt trevligt att gå på middag tillsammans efter skolans slut igår kväll. Har redan klickat jättebra med Sarah som är i min ålder och i det hela är folk väldigt trevliga. Bara två personer som jag utvecklat lite allergi mot redan, men sådana finns det ju alltid.
Har världens söndagskänsla och då är det himla gött att det är söndag först imorgon!
Piratlook.
Sprudlande.
Pratar med min jättetrevliga granne när jag kommer hem.
Sitter på balkongen med en kanelbulle och ett glas mjölk och tittar på det fina vädret. Springer upp och ner och tvättar. Bäddar rent och får små glädjespatt med jämna mellanrum.
Spontanbeställer en reflexskärm som jag tror jag kommer göra mitt fotande mycket roligare.
Firar helgens intåg med nygrillade revbensspjäll och kokt färsk majskolv.
Ler lite och ringer Henke bara för att säga hur glad jag är.
Packar omsorgsfullt.
Inte det minsta nervös.
Bara förväntansfull.
Och sprudlande glad.
En onsdagskväll.
Det räckte att jag sa ordet "träna" igår för att jag skulle vakna med ont i halsen igen imorse. Det gick över fort men jag vill inte chansa, jag ska bara inte må dåligt i helgen utan ska sprudla med energi, och jag tar därför inga risker. Känner mig inte ens lat utan tycker bara det är skönt att inte göra något. Dock har jag pluggat, fixat fler böcker, och framförallt bokat in en helg i oktober med mina käraste flickor under eftermiddagen och kvällen så helt sysslolös har jag väl inte varit. Nu blir det sängen, imorse var jag så trött att jag knappt visste mitt eget namn.
Natti natti gott folk.
Bröllop!
Det är lång tid kvar, men tiden går fort och jag har lovat att hjälpa till med massor av förberedelser av den enkla anledningen att det ska bli så roligt.
Om jag så skulle ligga i 43 graders feber den dagen så ska jag gå, så enkelt är det bara.
Å va roligt!
Bra pedagog.
Dessutom har jag varit en jäkligt bra pedagog idag. Tålmodig, lyssnande och närvarande. Var inne med bara några barn i vårt skaparrum och lät dem hålla på hur länge som helst. Vilken lyx det är att inte behöva bry sig om 10 andra ungar, att inte behöva skynda på dem och att verkligen vara med.
Idag går man lycklig ifrån jobbet.
Guldgrävarsång.
Ryck igen.
Dock känner jag mig ganska tråkig ikväll. Ni vet ett såntdär "gud vad mitt liv är förutsägbart och tråkigt" ryck. Men jag har ju såna ryck ibland. Och ni som följt mig ett tag vet att de brukar gå över, bara jag får göra något som å byta gardiner eller göra någon annan liten förändring i mitt liv.
Nu kommer förändringen på fredag, då är det första tillfället för mig på min kurs!
Ända sen den dag jag slängde iväg en ansökning på ren bitterhet över mitt jobb har jag sett fram emot den här kursen. Den känns som ren lyx och förväntningarna är höga.
Ledig dag från jobbet.
Spendera två dagar med att göra något av det jag älskar mest, att skapa.
Komma bort och bo på hotell, även om det bara är en natt.
Få ny inspiration.
Träffa nytt folk och knyta lite nya kontakter.
Som sagt, förväntningarna är höga och jag tror att de kommer att uppfyllas.
Valet.
Jag önskar att jag tyckte att politik var kul, och att jag var bra insatt. För jag tycker att det är en medborgeliga plikt att rösta, och att då rösta för att man vet med säkerhet varför man röstar på just det partiet.
Jag hade lovat mig själv att sätta mig in i hela partikarusellen inför det här valet. Det löftet har jag inte hållit. Lite har jag väl snappat upp, med betoning på lite, men det är också allt.
För mig är skolfrågorna viktiga, med tanke på det jobb jag har. Jag kan inte sympatisera med det blåa blockets synpunkter på hur skolan ska styras. Jag tror inte på hårdare tag med hjälp av tidiga betyg och betyg i uppförande, jag vet av erfarenhet att det skola/förskola saknar är resurser!
Därmed blir det rödgrönt för min del. Men där tar det stopp, diverse test jag gjort har inte visat någon direkt väg (för mig är det inte frågan om gratis inträde på museér eller inte som avgör liksom) och jag har fortfarande inte kunnat bestämma mig för vilket parti det ska bli. De har alla något som jag gillar/inte gillar (exempelvis vänsterns påhitt om 30 timmars arbetsvecka, den har jag mycket mycket svårt att se hur den skulle kunna tillämpas på riktigt.)
Men jag har 6 dagar kvar att bestämma mig.
Då ska jag sluta mina blå.
När de kalla vindarna drar in. När snöslasket ligger i drivor. När minusgraderna biter sig fast i kroppen så man inte vet om man någonsin ska bli varm igen. Då ska jag sluta mina blå och tänka på det här.
Lön för mödan?
För jag fick mycket beröm, och om det är hennes taktik att få mig på gott humör så lyckades hon. Jag gick glad ifrån mötet med känslan att hon faktiskt har sett. Att hon har sett att det är jag som är drivande, vad jag gör för avdelningen och allt vad jag gör för huset. Fick även lite hopp om att kunna få till en riktigt bra tjänst till mig själv när jag är klar med min utbildning. Visst var det långt i från några löften och vi får se vad som händer, men det känns som att vi är inne på samma tänk och spår kring vad jag skulle kunna göra.
Nu gäller det bara att se om man får något beröm i lönekuvertet.
Det vankas kräftor.
Me.
Det här är också en bild ifrån Kroatien. Från en av de varmaste dagarna jag upplevt i mitt liv, men det syns inte på bilden. Kanske är bilden ganska intetsägande men jag gillar den. Skärpan ligger ganska bra och den har riktigt snygg bokeh.
Som ett vykort, men på riktigt.
Själavärme.
En kväll med wok till middag och diverse uppdateringar. En lång pratstund i soffan med te och choklad. Skratt och lite samhörighet.
Tänk vad det kan värma en själ!
Nu är jag piggare än vad jag varit på hela eftermiddagen.
Bibblan.
Men det finns en anledning till att jag brukar ta initiativet till att åka och låna de där böckerna. Jag älskar att vara på biblioteket! Jag frågar mig själv varje gång jag är där varför jag inte går dit oftare, speciellt med det stora fräscha bibliotek som vi ändå har i Linköping.
Så nu har jag bestämt mig för att göra en del av mitt pluggande till kursen just där. Då kan man inte hitta på tusen andra saker att göra som när man är hemma, och det är skönt att vara på några andra ställen än jobbet, gymmet och hemma. Ska försöka göra det till en vana att sätta mig åtminstone någon timma varje onsdag när jag slutar tidigt. Idag gick det väl sådär med plugget då jag var så trött att jag nästan somnade i den sköna fåtölj jag hittade. Men lite fick jag gjort, och det var väldigt rogivande.
Nu väntar lite städ och sedan kommer Sara hit på enkel middag ikväll, känns som vi har en del catching up to do.
Hört på jobbet.
Barnet: Godis?
P:Nej
B: Glass?
P:Nej
B: Leksaker?
P:Nej
B: En extra pappa?
P:En extra pappa? Tycker du att vi behöver det?
B:Ja, för då kunde en pappa gå till skolan och en pappa kunde vara hemma och så kunde jag få vara hemma med honom!
Stina Svartfot.
Magväskan.
Har du undrat vad som hände med marknaden med magväskor som var så populära där ett tag på 90 talet? (Själv hade jag två, en rosa med Tom & Jerry på, och senare en svart i skinn). Jag vet vad som hände. De flyttade affärsverksamheten till Kroatien!
Det kryllade av magväskor där och nej, det var inte alls bara turisterna som hade dem utan jag upplevde det som att det var de "infödda" som använde dem mest. Såg till och med en kroatisk kvinna köpa en splitter ny sådan av märket Nike i en sportaffär.
Jag är en person som är väldigt praktiskt lagd, och gillar smarta lösningar. Magväskan är en väldigt väldigt smart lösning på det sätt att man slipper bära något i händerna, man tappar inte bort det och man har händerna fria till annat. Men hur jag än försöker gilla uppfinningen magväskan så går det inte. Jag kan inte gilla dem igen, för de är ju så fula. Men vem vet. Om 10 år kanske modet är tillbaka i Sverige igen, och jag vet ju vad jag tyckte om ballerinaskor och leggings i vadlängd när de kom...
Vindlande gränder.
Jag har hittills varit väldigt dålig på att hålla mitt löfte om att visa lite Kroatienbilder, så här kommer några.
Hela gamla stan i Split består av små trånga vindlande gränder där man ständigt går vilse. Jag älskar sådana! (Även om de försvårar restaurangätandet eftersom man ständigt glömmer var matställena ligger som man har lust att gå till.) Det blir en alldeles speciell känsla att gå runt där. Även Dubrovnik som vi var på en dagsutflykt till bestod av mycket gränder, trappor och hus.
Filip.
Det här lilla charmtrollet har jag varit på dop för idag.
Han låg och somnade så mysigt i min famn,
(varm som ett litet element, vi ju släkt som sagt)
En trevlig dag som liksom försvann i ett nafs. 
Höstsol.
"På dopdagen".
Har tillbringat en del av dagen med att leta dopkort till Filip som ska döpas på söndag. Det finns i stort sett två kategorier kort för bebisar och deras föräldrar.
"Mormorskortet" med en liten unge i vit dopklänning med texten "På dopdagen". Funktionellt men ganska tråkigt och inte alls min stil.
Kortet med barnvagnar eller strumpor som är ljusblå med texten "En pojke" eller med ljusrosa med texten "En flicka". Det känns liksom som att Petra och Christian vet om att det blev en pojke, och det där med att det alltid ska vara ljusblått till killar och ljusrosa till flickor ger mig någon sorts allergisk klåda på hela kroppen. Jag hatar att allt måste vara så könsstereotypt och mjuk å mysigt till bäbisar.
Var är de lite coola och roliga könsneutrala korten? Med strumpor och barnvagnar med ränder i limegrönt, knallgult och neonrosa? Eller med lite coola gubbar på, lite rolig text och som man blir lite glad av! Det är ju inte en begravning jag ska på!
Den här marknaden behöver helt klart utvecklas och nu vet jag vad jag ska göra om jag någon gång känner för att byta jobb.
Vackra värld.
Tillbaka.
Höstluften i Sverige har slagit emot mig och jag har konstaterat att här är det ingen sommar kvar. Men luften känns frisk att insupa. Snälla Sara har vattnat mina blommor och lämnat en söt lapp som välkomna mig hem. Gullfian.
Vi har haft det fantastiskt bra Henke och jag. Riktigt riktigt bra. Nu känner jag mig utvilad och redo att möta tillvaron med ny energi igen. Ganska skönt att vara hemma.
Bilder och lite anekdoter från resan kommer, var så säkra. Nu är det lite uppackning som gäller.
