Uttrycket att ta sitt förnuft till fånga har vi väl alla hört.
Men vad säger man när det är tvärtom?
När man inte borde ta sitt förnuft tillfånga?
När man borde vara bättre på att bara ta saker som de kommer?
Jag är alltid så förnuftig. Tänker igenom allt så noga. Analyserar.
Men nu är jag SÅ trött på det.
Jag vill bara låta saker hända.
Jag skulle kunna komma på hundra anledningar för att inte fortsätta med detta:
Han är för ung, vi är för olika, det är snart sommar så hur ska det gå, jag har inte tid.....osv osv
Men nu skiter jag i det.
Nu låter jag saker hända, sen får vi se var detta bär...