Nattens ragg var nog det bästa ever.
För det första slapp jag vänta så länge på natten utan när jag ringde kl 00.10 kom han traskande på kommando.
Han var alldeles lagom onykter och kärlekskrank och till på köpet väldigt omtänksam och visste precis vad och hur jag ville ha saker.
Han var mycket mysig och det bästa av allt var att jag visste att jag skulle tycka om honom även när jag vaknade, inga pinsamma morgnar där inte.
Han var då för söt, mitt lilla midnattsragg.

Idag har jag äntligen inhandlat en. En portabel hårddisk.
Jag har tänkt köpa en i evigheter, för hemska hemska hemska tanke om datorn skulle få för sig att krascha eller nåt liknande så att alla mina tusentals bilder skulle försvinna!
Så nu ska jag börja föra över kopior till hårddisken, frågan är om jag ska rensa lite i dem innan först, men då kommer det ta evigheters evighet är det värsta....
Till på köpet inhandlade jag också en badrumsmatta, två spel, pickniktallrikar, balsam och två stämpeldynor.
Så dagens besök till Samarkand var mycket givande!
Nu ska jag klura på hur jag ska göra ikväll, och så borde jag nog plugga lite också...

Mina vänner tycker nog att jag är tråkigast i år, följde varken med på after schoolen eller med ikväll heller.
Men ibland är jag bara sjukt osocial och behöver bara för mig själv.
Gick runt hela eftermiddagen och var trött och tjutfärdig utan någon somhelst anledning.
Så jag bäddade ner mig i sängen med Stig Larssons Män som hatar kvinnor som äntligen börjat bli sjukt spännande.  Efter ett tag bestämde jag mig för att jag inte kunde ligga där hur länge som helst, även om det som sagt är jäkligt spännande i boken. Så jag gick upp och satte på technomusik på högsta volym och bara skuttade. Jonas supportade mig med mer musik och vips var allt segt å jobbigt borta. Nu ångrar jag att jag sa att vi inte skulle ut imorrn, kanske jag kan övertala Johanna att följa med mig, hon kommer snart hit och ser på Let´s dance å äter dippade grönsaker.
Efter den läsestunden känns allt mycket lättare, Stina har återuppstått

Jag säger till mig själv att nu ska det bli ordning på bloggen, nu ska jag skriva sådär bra lite krönikaaktigt som jag vet att jag faktiskt kan. Sen kommer skolan emellan, jag får åka iväg och jag kan inte blogga på några dagar och motivationen tryter.
Jag säger till gullet att "nu ska jag vara hemma ett tag, nu ska jag inte åka någonstans" sen visar det sig att jag ändå ska iväg, antagligent till skolan och blir borta några dagar. Har inte varit hemma en hel vecka sen vecka 8...
Jag säger till mig själv att nu måste jag ta tag i mitt nyttiga liv, sen kommer skolan emellan och jag åker iväg och kan inte alls komma igäng med saker som jag tänkt mig.
Det här pendlandet är egentligen inte så jobbigt i sig, jag har inget emot att sitta på tåget.
Men pendlandet skäl min tid.
Alla veckor bara kapas och blir konstiga, jag tycker att jag ständigt är på resande fot.
Men nu ska det bli ändring på det.
På fredag ska jag till skolan igen, sen är det bara två lektioner kvar, varav minst en, kanske båda, kommer att missas om/när jag åker iväg till solen. Sen blir det iofs lite handledarträffar och praktikdagar också, men det värsta är över.
Jag säger till mig själv att det värsta är över och hoppas att det är så den här gången.
Även om jag kommer vara en slav under min c-uppsats så kan jag ändå göra det jag vill, träna, blogga, träffa mina vänner, äta middag med pojken och bara vara. Bara vara hemma. Det är det jag vill.
Med värkande axlar av släpande på tunga väskor, ett kylskåp som ekar tomt eftersom det aldrig är någon idé att fylla på det eftersom jag ska åka snart, en resväska som står standby och med tårar i ögonen av trötthet hoppas jag att det värsta är över nu.

Klockan är inte ens 8 och jag sitter i skolan, på en ledig dag!!!
Anledningen till det är att jag tänkt ha en effektiv förmiddag med en hel del plugg och sedan ska jag gå på stan på eftermiddagen. Dessutom fick jag skjuts in till stan så jag slapp att ta bussen om jag åkte såhär tidigt, och vad är vitsen med att ligga kvar när man ändå vaknar vid 06.03?
Fick gå en liten bit till skolan idag men det var hur skönt somhelst, vilket underbart väder!!! Här på Malmö högskola ligger biblioteket på femte våningen och alla väggar utåt är av glas, med andra ord kommer jag att kunna sitta och njuta av det fina vädret, även om jag sitter inne och pluggar, de e gött!
Blir perfekt att stöka av plugget på morgonen och sen gå ner på stan och slå sig ner på en uteservering som paus i bikinletandet.
Bikinivarmt har det iofs inte blivit ännu, men går planerna rätt så sticker jag och gullet till varmare breddgrader om några veckor, resmålet är inte riktigt spikat ännu.... Men jag längtar!
Nu ska jag dock sätta mig och lägga upp en plan för mitt fortsatta arbete med c-uppsatsen, en bra plan kräves om jag ska fixa detta. Men jag fick iaf bra kritik på min handledarträff igår så just nu känns det som jag är på god väg. Sedan när bibblan öppnar blir det lite läsning och skrivande på hemtentan som ska va klar i nästa vecka, hoppas kunna ordbajsa ihop något, pallar inte lägga hela min energi på den här uppgiften.
Imorgon efter lektionen bär det av hemåt mot Växjö igen för en skön helg med date med mina flickor och shopping med gullet. Jag har det ganska bra faktiskt.

Johanna är lite av min coach i "söka jobbvärlden", hon kan så mycket om sådant som inte jag kan eftersom hon läser kurser inom just såna grejer. Så efter diskussionerna på dagens morgonpromenad är mina förhoppningar om att få jobbet i Öjaby körda ner i botten.
Tänk er följande scenario:
Det är ett jobb många kan tänka sig, så de får in kanske 200 ansökningar. Då måste de sålla på något sätt. Ibland tar de helt sonika och slänger halva högen, utan att läsa den, och koncenterar sig på den hög som är kvar. Annars kollar de snabbt igenom och letar efter saker som de kan sålla bort någon efter, tex. att man inte är utexad ännu eller inte har någon arbetserfarenhet inom det, som jag.
Sedan tar de kanske in 5-10 personer för en intervju.
Så med andra ord är chansen för att få jobbet ganska minimal.
Jag måste nog söka lite fler jobb i Malmö eller någon annanstans nu....

Så var man tillbaka i Växjö igen.
Kom hit tidigare än jag hade tänkt från början, men jag fick skjuts i bil fram till porten så jag ska väl inte klaga, då kan det vara värt att åka lite tidigare.
Idag är jag avslagen, dvs väldigt trött.
Igår bestämdes det på eftermiddagen att jag skulle vara chaufför till min bror som skulle ut på Nöjespumpen i Södra Vi. Japp, jag är snäll, men det handlar om tjänster och gentjänster, jag brukar få följa med honom på en massa saker när jag är hemma så någon gång måste man ju ge något tillbaka.
För er som aldrig hört talas om Södra Vi så är det en liten liten håla, och Nöjespumpen är ett ställe där de har både dans till dansband och en avdelning för en lite yngre publik. Från början visste jag inte om jag bara skulle skjutsa brorsan och kusinen som skulle med, eller om jag skulle följa med in. Men efter en del övervägande kom jag fram till att det inte var lönt att sitta och åka för ett par timmar hemma, och dessutom så betalade de mitt inträde. Där var sjukt mycket folk och väldigt väldigt trångt! Blev lite trött ett tag men det var helt okej trevligt med tanke på att jag var spik nykter och där utan så många jag känner. Fick dansa lite, det har jag inte gjort på läääänge känns det som!
Det innebar dock att jag inte somnade förrän efter 3, kl 6 kom mamma och sa hej då och klockan ringde kl 8, så det var ett antal mindre timmars sömn än jag brukar ha.
Så nu sitter jag slö i min lägenhet och funderar på om jag ska orka ta mig för något idag eller om jag bara ska lägga mej och glo på en film eller något tills mitt gull kommer hem.
Jag har saknat honom de här dagarna, så nu vill jag bara mysa mysa mysa.

De säger att folk i allmänhet är dåliga på att framhäva sina bra sidor. Därför tänker jag nu framhäva en bra sida med mej själv:
Jag är väldigt omtänksam!
Påskpresenter hitan och ditan har jag givit bort i år:
Pojken har fått ett påskägg, mina flickor fick små "påskburkar" som jag pysslat till själv och familjen här hemma får platta påskägg bestående av böcker.
Jag inte är bara bra på att ge bort saker heller, jag är bra på att bry mig om och lyssna och ge råd, så det så!
Och det mina nära och kära, beror på att ni betyder så mycket för mig!
Glad påsk på er!

Jag är en sådan där person som gillar att vara sjukt effektiv under en stund för att sedan kunna ha det lugnt å skönt.
Så idag har jag redan innan kl 11 lyckats klara av att: äta frukost, blogga två inlägg, varit på bibblan och kopierat och lånat en hög med böcker, varit på vinden, snabbdammat och dammsugit och torkat golvet (inte världens mest noggranna dock...) och diskat!
Satan va nöjd jag är!
Nu återstår det att läsa lite litteratur, gå och handla till middagen och laga den, packa, titta lite på skolarbete, fixa mina naglar. Det hinns med ganska snabbt å sen tänker jag ta det lugnt innan det är dags att  fixa till mig för kvällen då det är dags för drinkklubbens sjätte träff, denna gången hos Sara. En bra dag igen helt enkelt!

Jag har funderat en del kring ensamhet nu i veckan.
Vilken enorm skilland det är på vilket behov/ vilken skräck olika människor har för det ordet.
En del måste göra något hela tiden, alltid träffa någon, aldrig sitta hemma ensam i "tristessen".
Själv värderar jag min ensamhet sjukt högt, utan ensamhet blir jag knäpp!
Eftersom jag inte fått mycket av den varan under praktiken tar jag tillfället i akt nu när jag kommer hem. Jag förstår om en del av mina vänner tycker jag är tråkig, jag tvekar att se på tv ihop för att få gå hemma och städa....
Men jag måste få vara ensam, ensam med mina tankar och ensam och få göra sådant som får mig att må bra.
Gå och plocka och bara vara.
Självklart ska det ju dock vara i en väl avvägd balans med att kunna göra saker och umgås när jag vill, jag vill ju inte alltid vara själv. Den balansen känner jag emellertid att jag har, jag känner mig trygg i de vänner jag har, det liv jag lever.
Därför har jag inga somhelts problem att gå och fika ensam som jag gjorde i veckan. Jag satt där på cafeét med en stor kopp varm choklad med grädde och marsmallows i och lektionsplanerade.
För en del är det en skräck, för mej är det en vardagslyx.

Minns ni barnprogrammet lånarna?
Det var sådana pyttesmå människor som levde på att låna saker av "riktiga" människor.
Jag tror att jag har lånare hemma hos mig, eller ett troll i min garderob som gillar mina grejer. Oavsett vad det är försvinner saker, för att sedan helt plötsligt dyka upp igen på helt rätt ställe!
Jag tappade för ett tag sen, innan jul, bort ett par örhängen som jag fått av Henkes mamma och som jag tänkt att använda över jul så jag letade och letade, men icke. Örhängena var och förblev borta.
För någon månad sedan försvann mina svindyra silkesdroppar till håret, och jag letade utan resultat.
Men så igår när jag lyfte ner linsvätskan så stod silkesdropparna där i badrumsskåpet. Hue? Jag letade  ju igenom hela skåpet som en tok och då var de ju inte där! Inte kan de ha stått där hela tiden?
Sedan idag så letade jag efter ett halsband (som inte var borttappat, jag skulle bara plocka fram det) och vad hittar jag då i smyckesskrinet, om inte mina örhängen! Men va f....
Jag är helt övertygad om att det är de där lånarna som har lånat sakerna men sedan ställt tillbaka dem!
Tack snälla lånarna, vad glad jag blir!
Nu får ni gärna ta och lämna tillbaka min lila topp också så skulle jag bli ännu gladare...
 

Tittade ut genom fönstret för att kolla så det inte regnade idag för Josse och jag tänkte gå en promenad på förmiddagen.
Så dröm om min förvåning när det ligger 2 cm snö ute. Jag hade hört att det kunde bli kallt igen, men var ändå inte förberedd. Är väl inte direkt vad man är sugen på just nu men det är inte mycket att göra något åt. Tur att man inte hunnit hänga undan vinterjackan ännu åtminstone.
Idag blir det promenad, PLUGG i massor och matlagning till pojken. Sen ska vi ha lite myskväll ikväll, vi har inte myst ordentligt sen jag kom hem så pojken är lite sur över det. Därför blir det middag och film till kvällen, myspys!
Nu är det dags att ta tag i dagen!

Idag sa den andra Stina till mig på msn:
"men hela du är ju klurig".
Först tyckte jag bara att det var roligt sagt, men sen funderade jag lite över det.
Det är så sant.
Jag går alltid runt och klurar på ett eller annat och jag kan vara lite klurig att förstå sig på,
så klurig är ett alldeles utmärkt adjektiv för att beskriva mig.
Jag är klurig!

Idag fick jag hjärtat i halsgropen när jag läste ett infomail om lite av vad vi ska göra de kommande veckorna i skolan och det står "Här ska ni för varandra berätta om hur det gick med övningsuppgiften i bedömning."
Shit! Vilken övningsuppgift i bedömning å när ska den va klar?
Och hemtentan som står på de här pappret, när ska den va klar???
Men jag tror jag har koll på läget igen. Hemtentan var inte så lång och ska va klar först v14, och jag tror att den andra uppgiften har med den att göra?
Det är så rörigt med vilken uppgift som är vilken och när saker ska göras.
Om det inte var det vi skulle diskutera den gången så får jag väl ordbajsa lite när vi ska diskutera den för det är jag faktiskt rätt grym på!
Ibland tackar jag verkligen min lyckliga stjärna att jag har relativt lätt för att formulera mig!

Inledde dagen med en morgonpromenad med Mira och Josse, trevligt att traska runt och prata nu när det var så länge sedan vi sågs!
Sen bar det av hem till mig där Jossan anslöt och så åt vi en trevlig sconesfrukost med 5 sorters marmelad till! Efter ett ganska långt frukostsoftande så gick Josse och jag till Willys och handlade lite och när jag kom hem la jag mej helt sonika på sängen en stund. Lagade mat till pojken och nu är jag ensam. Hela dagen har bara varit så harmonisk. Och så ska den få fortsätta. Jag har valt att sitta helt ensam ikväll och bara ha det skönt. Äta popcorn, ha melodifestivalen på i bakgrunden och pyssla. Evigheter sen jag satt helt ensam en kväll!
Softaste dagen på läääänge, en energikick för själen.

Ja, jag erkänner: Ibland har jag bara sådan lust att strypa vissa ungar.
Speciellt dagar som denna när de varit helt psykade. Vad är det som gör att det är mycket värre vissa dagar?
När man tycker att man sagt "nej" och "sluta" 184500295 gånger så börjar det bli en aning tjatigt och jobbigt. Så när de börjar tramsa för 7 gången på en kvart så tryter tålamodet ska jag säga. Idag tryckte jag helt sonika upp en unge mot väggen med en jäkla fart och skrek åt henne att nu fick det vara nog! Och det funkade! I en kvart.
Så idag har det verkligen varit en jobbig dag. Till på köpet så öste regnet ner när vi skulle gå hem, och då menar jag verkligen öste! Så Fredrik (den andra praktikanten på min avdelning) och jag konstaterade helt enkelt att det var ett perfekt slut på en perfekt dag, med en aning ironi i rösten.
Men jag fick iaf skjuts hem idag, jag har tagit ett bad och lite att äta och imorgon är det sista dagen på praktiken för ett tag framöver. Och ungarna är ju rätt söta emellan allt stök och bök. Så man överlever väl, men som sagt, ibland vill man bara strypa dem långsamt.

Om man skulle be en stor grupp människor att göra samma sak på kommando, tex. lyfta på benet samtidigt, så skulle det finnas några personer som inte skulle göra det. Man skulle inte få alla att hänga på.
Men tänk, det finns en fras som får alla människor på en plats att göra samma sak, och det är inte ens ett kommando
Vad kan det vara? Undrar du då. Jo, detta är frasen:
- Biljetterna tack!
Trots att det bara är två små ord så får de en hel grupp människor att göra samma sak samtidigt: Gräva i fickorna.
Det är nästan som att slänga en liten trollformel över tågvagnen.

När våren är i antåg så händer något med mig.
Det börjar klia i mina fingrar och i min hjärna efter att få ta hand om och titta på saker som växer.
Jag älskar verkligen blommor.
Formerna, färgerna och allt med dem får min själ att blomstra. Idag när jag gick igenom stan så gick jag förbi en blomsteraffär som hade en av mina allra käraste favoritblommor utanför. Ranunkel. Bara namnet är så fint. Dessutom är formen och färgerna makalösa. Jag vill bara köpa dem på studs. Men jag vet att det inte är någon idé, inte innan jag kommit hem och inte innan påsk. Men efter det, då! Då ska jag unna mej färgsprakande blommor i långa banor, om jag så ska svälta på kuppen.

Jo tack, helgen var bara bra om du undrar!
Henkes släkt var absolut inte farliga uten bara trevliga,och lite nyfikna. Men det var roligt, det kändes som att de brydde sig! En trevlig kväll hade vi, men det blev sent, kom inte isäng förrän klockan 3, vilket är alldeles för sent för lilla Stina. Var så sjukt seg hela söndagen så det kändes som jag var bakfull, utan att ha druckit något, det är surt det! Så på söndagen blev det inte mycket mer än mys, men det ska man ju ha det också. Så helgen har varit lugn och skön och nu återstår det bara denna veckan med praktik också så kan livet börja återgå lite till det normala. Ska bli skönt att få vara hemma i min annars obebodda lägenhet igen!

Så var den veckan också gången, imorgon är det redan fredag. Det är inte klokt vad tiden går fort!!!
Imorrn bär det av till Karlskrona för att spendera helgen med Henkes familj, ska bli skönt och mysigt. Ska dock träffa Henkes släkt på lördag, är inte orolig direkt men det är ju ändå alltid lite pirrigt! Man får ju bara en chans att göra ett första intryck som det heter. Men Henke har sagt att de inte är farliga, jag ska bara vara beredd på att svara på en massa frågor, och vara social är jag faktiskt himla bra på om jag vill. Så det ska nog vara lugnt.
Imorgon bitti ska jag förresten på något jag aldrig varit med om innan. Lena som jag bor hos går hos en frisör som ibland har morgnar när hon bjuder på frukost och fixar till en i håret, gratis! Så eftersom man får ta med sig någon så ska vi åka dit imorgon bitti och äta frukost och styla oss lite. Inte ofta man kommer stylad till dagis, haha! Men roligt ska det bli!
Nu ska jag dock ta tag i att packa min väska och göra lite annat  såntdär nödvändigt man måste göra innan man ska åka någonstans. Ha en bra helg mina vänner!

Det finns krokodiler i Malmö om ni inte visste det. Och idag blev jag så illa biten av två av dem att jag dog. Så jag låg där på dagisgolvet, på rygg med slutna ögon och tungan ut som sig bör när man spelar död. Då springer en 3-årig flicka fram och ropar med spelad förfäran: -Åh nej! Sedan lägger hon sig med huvudet på mitt bröst med armarna om mig och säger: -Jag saknar dig!
Trots att det inte var på riktigt så värmer det i hjärtat.

Veckans tema på Tisdagstemat är fritid. 
Jag valde en bild som visar på det jag gör allra mest, även om jag är en mångsysslare, bilden visar ett av alla mina pyssel.
Pysslar är verkligen det jag gör allra oftast, och då i alla dess former.
Jag gör allt från kort till stämplar till smycken till det som visas på bilden, presenter.
Jag älskar att göra små presenter som jag sedan går och stoppar i mina vänners brevlådor för att överraska dem. Anledningen till att jag tycker det är så roligt med dessa presenter är flera faktorer, jag får ett mål med mitt pysslande så det inte bara hamnar i en låda, jag gillar att göra saker personliga, och jag älskar att göra någon glad. (förhoppningsvis) Det finns alltid en anledning till att  ge bort en present till någon. (Snart är det ju t.ex. påsk. Visste ni att påskharen har slopat äggen i år för en något mer praktiskt förvaring?)
Dessutom får jag utlopp för min kreativitet och det gör mig så harmonisk att sitta och pilla. Fick jag inte pyssla skulle jag nog långsamt tyna bort....

En svart plastbit som en gång var en backspegel singlade ner i asfalten, några sekunder efter att det hörts ett brak på bussens tak.
Det som hade varit en backspegel hade suttit på en lastbil, som nu hade blivit påkörd av vår buss, eller var det tvärtom? Den diskussionen drogs ju igång så snart lastbilschauffören (som var en rund, skäggig ultraskåning i 55årsåldern som dessutom var rätt barsk) hade klättrat ur sin hytt och kommit ner till vår busschaufför.
Med andra ord konstaterade jag snabbt, detta kommer att ta tid! Så jag hoppade av bussen och gick till nästa busshållsplats. Där var det givetvis packat med folk eftersom fler än jag tänkt tanken att det inte var någon idé att sitta kvar på bussen, plus alla de som stått där från början. Kors i taket fick jag ändå en sittplats på den överfulla bussen (där det senare kliver på en mormor med en skrikande unge som fick mitt redan värkande huvud att bulta ännu mera) .
Buss 4 som jag oftast åker med går alltid till Bunkeflostrand dit jag ska, trodde jag. Nu har de kommit på någon bra idé om att varannan buss bara går till Limhamn, alltså inte hela vägen till Bunkeflo. Givetvis hade jag hoppat på den som bara gick till Limhamn, utan att veta att så var fallet. Därför fick jag i Limhamn hoppa av bussen och hoppa på den som kom precis strax efter vår buss, och då fick jag givetvis stå.
Så bussresan som skulle tagit ca 20-30 min, tog ca 45 min.... Men det var rätt lugnt, jag hade ju ingen tid att passa, och en lika händelserik bussfärd har jag nog inte varit med om innan....

Jag skulle inte kalla mig själv naiv.
Därför har jag insett att jag inte kan sätta allt mitt hopp och all min tro till det enda jobbet i Växjö som jag verkligen verkligen vill ha. Jag måste ha fler alternativ. Så idag gick det iväg en ansökan till tre dagis i Malmö. Tre jobb som jag inte vill ha. Jag vill verkligen inte flytta. Men som jag sa, jag är inte naiv. Jag inser att jag kanske måste. Blotta tanken får mina ögon att tåras.

- Alla fortsätter bakåt i bussen! Ljuder en klar stämma på den överfulla bussen.
Folk börjar titta sig omkring, vem är det som pratar? Är det en busschaufför eller en biljettkontrollant? Men det är det inte, det är en alldeles vanlig 60årig man som just klivit på bussen och fortsätter med hög skånsk stämma:
-Fortsätt nu bakåt så får alla plats, du också, fortsätt bakåt, hör du inte, fortsätt bakåt!
Nu börjar folk vrida lite på sig och om man hade kunnat läsa tankebubblor på varandra som jag pratade om häromdagen så hade det stått samma sak i dem: "Vem faan tror han att han är!"
Tillslut är en äntligen en man som gör det alla egentligen vill men inte vågar, säger till gubben.
-Fortsätt bakåt själv istället för att stå där, det är ju du som blockerar vägen nu!
Så gubben går in i bussen och fram till killen som tilltalat honom och börjar diskutera. Och trots att jag sitter ganska nära kan jag inte höra mer än att killen säger "bra då kan ju du göra det på din fritid" och gubben muttrar någon ting med "jävla pack" i. Sedan kliver han av bussen, en hållplats efter att han stigit på.
Det finns då folk till allt.

Jag har blvit så otroligt morgonpigg.
Är i vanliga fall också morgonpigg men under den här veckan har kroppen vant sig vid att lägga sig tidigt och vakna tidigt. Så imorse vaknade jag kl 6.30, vid den tiden jag gått upp nästan hela veckan. Försökte naturligtvis somna om, men det gick bara inte!
Så jag låg och funderade ut en av veckans lektionsplaneringar och var efter en stund tvungen att gå upp och skriva ner allt bra jag kommit på. Nu har jag alltså hunnit göra en lektionsplanering, betala min hyra, föra över pengar, boka min tågbiljett tills ikväll och nu bloggar jag, innan klockan hunnit bli 7.40, en SÖNDAG! Jag vet, jag är sjuk. Så snart pojken vaknat till ska det bli scones, packning och mys innan det bli Malmö ikväll igen...

Min pojkvän är en aning tankspridd.
Ibland kan det driva mig till vansinne, men man har liksom fått vänja sig vid det om man ska vara tillsammans med honom. Så när jag hittade en bok på rean som hette "Ursäkta vi glömde något, en bok om tankspriddhet" så tyckte jag att det kunde passa honom ganska bra. När jag dessutom läste i boken att den var till för den som titt som tätt letar efter saker och som hittar fjärrkontrollen i kylskåpet så förstod jag att den var helt rätt. (Han brukar hitta fjärrkontrollen i kylskåpet med jämna mellanrum).
När jag läste i den satt jag tidvis och skrattade så att tårarna rann, bland annat på bussen så folk måste trott jag var knäpp. Den var så sjukt rolig med berättelser på tankspridda saker som folk gjort.
Så igår fick han den av mig i födelesdagspresent tillsammans med lite andra saker. Han skrattade åt piken och läste lite i den och fnittrade lite. Men det roligaste var dock det som hände sedan.
Pojken skulle fixa efterrätt och hade köpt glass och kolasås men när vi skulle äta det hittade han inte kolasåsen. Han letade och letade men kunde inte hitta den så jag fick hjälpa till. Jag hittade den på första stället jag letade på. Den låg så fint i frysen, nedstoppad samtidigt som glassen och var jäkligt svår att klämma ut sen så trögflytande som den var. Behöver jag säga att boken passade honom?

Jag är inte något märkesfreak, snarare tvärtom. Men den här våren hade jag bestämt mig för att köpa skor med bra kvalitet istället för de där för 249kr på din sko som är skitdåliga för fötterna. Problemet är bara att ska man ha riktigt  bra och snygga skor är det svårt att hitta sådana som inte kostar mer än 500kr där min egentliga smärtgräns går.
Så idag lyckades jag äntligen hitta ett par snygga vita skor, i rätt storlek som var sköna! Det är inte varje dag ska jag säga er. Men smakar det så kostar det, de var inte billiga.... Fast de blev dom iaf, jag får snåla den här månaden, jag tycker sjukt mycket om dem! Ett par nya skor och ett frisörbesök, sen är jag redo att möta våren!