Det finns inga borden...
Hade en hel hög med saker jag borde göra. Men jag sket i dem och photoshopade istället, så underbart det är att göra så ibland! Resultatet blev ganska vackert tycker jag.
Fusk i deklarationen är stöld!
Idag blev jag så förbannad när jag påväg till kvällsmötet på jobbet gick och lyssnade på radio. En kommersiell radiokanal har en programpunkt de kallar för Rixdagen (gissa tre gånger vilken kanal det handlar om) där man får ringa in och tycka till om ett nytt ämne varje dag. Idag var frågan: Är det okej att fuska med sin deklaration?
Jag blev så jävla arg och mörkrädd när så många verkade tycka att det var helt okej, nästan en rättighet att fuska på deklarationen. Det är det inte alls! Det är absolut inte okej att fuska i sin deklaration!!!
Några tyckte att "ja men bankchefer och sånt de fuskar ju hela tiden, så då får jag göra det nu". Vad är det för resonemang? Det skulle vara som att säga att "ja men folk rånar ju banker hela tiden så då är det ju okej för mej att sno en plopp på Maxi och trosor på hm". Fusk i deklarationen är stöld.
Ännu mer förbannad blir jag ju då när man på mötet får höra att nu har vi fått sparkrav på vår verksamhet. Inte sånadär att "nu måste ni nog börja spara lite" utan "nu måste ni spara 550 000 kronor innan terminen är slut, ni måste." Anledningen är att när tiderna är dåliga blir fler och fler utan jobb, det innebär att de inte kan skatta för något arbete. Vilket i sin tur innebär att kommunen inte får in några pengar och alltså inte har några pengar att lägga på sin verksamhet.
Om folk då skulle lägga av å fuska på sin jävla deklaration och betala det de ska så skulle vi kanske inte behöva spara. Så om du fuskar på din deklaration så kom fasen inte till mig och gnäll om att personaltätheten på din dotters förskola är alldeles för låg. Puckon. Jag säger det igen: Fusk i deklarationen är stöld!
Jag blev så jävla arg och mörkrädd när så många verkade tycka att det var helt okej, nästan en rättighet att fuska på deklarationen. Det är det inte alls! Det är absolut inte okej att fuska i sin deklaration!!!
Några tyckte att "ja men bankchefer och sånt de fuskar ju hela tiden, så då får jag göra det nu". Vad är det för resonemang? Det skulle vara som att säga att "ja men folk rånar ju banker hela tiden så då är det ju okej för mej att sno en plopp på Maxi och trosor på hm". Fusk i deklarationen är stöld.
Ännu mer förbannad blir jag ju då när man på mötet får höra att nu har vi fått sparkrav på vår verksamhet. Inte sånadär att "nu måste ni nog börja spara lite" utan "nu måste ni spara 550 000 kronor innan terminen är slut, ni måste." Anledningen är att när tiderna är dåliga blir fler och fler utan jobb, det innebär att de inte kan skatta för något arbete. Vilket i sin tur innebär att kommunen inte får in några pengar och alltså inte har några pengar att lägga på sin verksamhet.
Om folk då skulle lägga av å fuska på sin jävla deklaration och betala det de ska så skulle vi kanske inte behöva spara. Så om du fuskar på din deklaration så kom fasen inte till mig och gnäll om att personaltätheten på din dotters förskola är alldeles för låg. Puckon. Jag säger det igen: Fusk i deklarationen är stöld!
Undulater och köttbullar med ben.
Något glädjande för dagen, några söta citat av våra söta barn.
Kollegan har dagen till ära med sig köttbullar till lunch som hon värmt i micron. När hon ska sätta sig med tallriken rullar några av köttbullarna av och ned i knät på henne.
"Åh nej, nu fick mina köttbullar ben" säger kollegan.
Lilla C stelnar till, stirrar förundrat på köttbullarna och säger: "Har dina köttbullar ben???".
Lilla S står och tittar på en planch med bilder av olika djur på och ropar till kollegan: "Titta där är en papegoja!"
Kollegan tittar fundersamt, det är ju ingen papegoja utan en undulat.
"Det är nog ingen papegoja, det är en undulat" säger kollegan.
Då tittar lilla S på henne lite allvarlig och säger: "Men jag kan ju inte säga undulat."
Kollegan har dagen till ära med sig köttbullar till lunch som hon värmt i micron. När hon ska sätta sig med tallriken rullar några av köttbullarna av och ned i knät på henne.
"Åh nej, nu fick mina köttbullar ben" säger kollegan.
Lilla C stelnar till, stirrar förundrat på köttbullarna och säger: "Har dina köttbullar ben???".
Lilla S står och tittar på en planch med bilder av olika djur på och ropar till kollegan: "Titta där är en papegoja!"
Kollegan tittar fundersamt, det är ju ingen papegoja utan en undulat.
"Det är nog ingen papegoja, det är en undulat" säger kollegan.
Då tittar lilla S på henne lite allvarlig och säger: "Men jag kan ju inte säga undulat."
Tisdagstema: Stor och liten.
Idag var det inte svårt att hitta en bild till temat, den var självklar.
Bilden är tagen i Egypten, där fanns massvis med "husskelett", om de var halvbygda eller halvrivna var svårt att säga. Men mitt i ett stort sånt halvfärdigt/halvrivet hus hängde en liten bönematta. Jag älskar den här bilden eftersom den innehåller sådana kontraster. Varsågoda, här är dagens bild på temat "stor och liten".
Bilden är tagen i Egypten, där fanns massvis med "husskelett", om de var halvbygda eller halvrivna var svårt att säga. Men mitt i ett stort sånt halvfärdigt/halvrivet hus hängde en liten bönematta. Jag älskar den här bilden eftersom den innehåller sådana kontraster. Varsågoda, här är dagens bild på temat "stor och liten".
Min, bara min...
Om du ska på min födelsedagsfest och tänkt ha klänning så får du inte ha den här klänningen från Vila i chockrosa, för den är min, bara min!
Den blomstertid nu kommer!?
Den blomstertid nu kommer med lust och fägring stor:
du nalkas ljuva sommar, då gräs och gröda gror.
Med blid och livlig värma till allt som varit dött,
sig solens strålar närma, och allt blir återfött.
Nu börjar äntligen den tid då det är helt underbart att jobba på förskola. När solen lyser ute får jag spunk av att sitta inne, jag mår riktigt dåligt. Då har jag verkligen valt rätt yrke. Nu när solen börjar titta fram så är det ut som gäller! Idag har vi i stort sett varit ute hela dagen, enda stunden vi var inne var under maten. Vi till och med åt årets första mellanmål utomhus.
Inga vantar, mössa, halsduk, fleecetröja, jacka, galonisar och vinterkängor som ska krängas på. Nej idag tog vi på oss skorna och en tröja och gick rakt ut i solskenet. Min lilla vän var till och med tvungen att skutta runt barfota en stund och jag förstår honom till fullo, man måste känna gräset under fötterna för att det ska vara vår på riktigt.
Nu hoppas jag bara innerligt att det inte ska komma något bakslag med snö. Okej om det blir någon mer köldknäpp igen, bara det inte snöar! Om en vecka är det valborgsmässoafton, sköna maj välkommen till vår bygd igen!
Min lilla vän sitter barfota på mellanmålsfilten och har gräsfläckar på knäna!
du nalkas ljuva sommar, då gräs och gröda gror.
Med blid och livlig värma till allt som varit dött,
sig solens strålar närma, och allt blir återfött.
Nu börjar äntligen den tid då det är helt underbart att jobba på förskola. När solen lyser ute får jag spunk av att sitta inne, jag mår riktigt dåligt. Då har jag verkligen valt rätt yrke. Nu när solen börjar titta fram så är det ut som gäller! Idag har vi i stort sett varit ute hela dagen, enda stunden vi var inne var under maten. Vi till och med åt årets första mellanmål utomhus.
Inga vantar, mössa, halsduk, fleecetröja, jacka, galonisar och vinterkängor som ska krängas på. Nej idag tog vi på oss skorna och en tröja och gick rakt ut i solskenet. Min lilla vän var till och med tvungen att skutta runt barfota en stund och jag förstår honom till fullo, man måste känna gräset under fötterna för att det ska vara vår på riktigt.
Nu hoppas jag bara innerligt att det inte ska komma något bakslag med snö. Okej om det blir någon mer köldknäpp igen, bara det inte snöar! Om en vecka är det valborgsmässoafton, sköna maj välkommen till vår bygd igen!
Min lilla vän sitter barfota på mellanmålsfilten och har gräsfläckar på knäna!
Vardagslyx i en kupa.
Jag har länge varit på jakt efter en glaskupa. En glaskupa? säger folk, vad ska du med den till?
Det är min romantiska sida som lyser igenom igen, det är ju bara så vackert med en glaskupa över saker säger jag och kan liksom inte förklara det för den som inte redan förstår.
Sedan hittade jag äntligen en perfekt glaskupa för ett par veckor sedan! Lycka! Alldeles lagom stor och lagom pris, jag köpte den på momangen.
Efter det har den stått på mitt skåp i väntan på att jag skulle få inspiration till att fixa till något med den. Så idag kom det perfekta tillfället.
När Henke var lite nere häromdagen lovade jag honom att jag skulle baka muffins tills han kommer hit, sagt och gjort.
Det är min romantiska sida som lyser igenom igen, det är ju bara så vackert med en glaskupa över saker säger jag och kan liksom inte förklara det för den som inte redan förstår.
Sedan hittade jag äntligen en perfekt glaskupa för ett par veckor sedan! Lycka! Alldeles lagom stor och lagom pris, jag köpte den på momangen.
Efter det har den stått på mitt skåp i väntan på att jag skulle få inspiration till att fixa till något med den. Så idag kom det perfekta tillfället.
När Henke var lite nere häromdagen lovade jag honom att jag skulle baka muffins tills han kommer hit, sagt och gjort.
Finfina chokladmuffins med kexbitar stod idag på diskbänken för avsvalning. I vanliga fall hade jag lagt ner dem i en påse och slängt upp dem på micron. Föga romatiskt. Men inte idag.
Med hjälp av en duk jag köpt på secondhand för 35(?) kr, det otroligt Stiniga fatet jag fick av Josse och Mira och min fina glaskupa blir det nu istället för en plastpåse på micron lite av ett konstverk. Jag tittar och njuter. Vardagslyx!
Med hjälp av en duk jag köpt på secondhand för 35(?) kr, det otroligt Stiniga fatet jag fick av Josse och Mira och min fina glaskupa blir det nu istället för en plastpåse på micron lite av ett konstverk. Jag tittar och njuter. Vardagslyx!
Ett inlägg till mina underbara.
Igår ringde både Mira och Josse, med bara en liten stunds mellanrum. Typiskt dem att göra något sådant, att ringa samma kväll utan att veta om varandra.
Ibland kan jag liksom glömma bort hur mycket jag saknar mina underbara.
Livet bara rullar på, man går till jobbet, kommer hem, äter mat, pysslar med något och går och lägger sig, när man vaknar är det dag för jobbet igen, och så fortsätter det. Man tar sig inte tid. Sorgligt nog har man vant sig vid att vara utan dem, att inte träffas flera gånger i veckan som vi gjorde innan. Fast å andra sidan är det väl bra att man vant sig lite, annars skulle man ju bli knäpp.
Helger som den för ett tag sedan när jag var nere och festade i Växjö igen så blir man dock påmind. Man blir påmind om det man hade då och nu lever så långt ifrån. Jag kan sakna det ofantligt, samtidigt som man vet att det bara är en period i ens liv och bara ska vara det också. Men jag saknar verkligen de där små stunderna vi hade, när vi gick på morgonpromenader, bakade muffins, pysslade med något eller bara såg på tv ihop. Helt spontant och otvunget. Jag har faktiskt fortfarande svårt att gå förbi mitt gamla hus, vi gjorde så mycket kul där! Den spontaniteten blir det inte mycket av nuförtiden, korta inplanerade stunder är vad som kan skakas ihop.
Trots det kan jag inte förbli bitter någon längre stund. Inte alla är välsignade med så underbara vänner.
Mitt samtal med Josse igår var precis vad jag behövde, utan att jag ens visste om det själv. Vi har blivit bättre på att höras igen och de betyder fortfarande enormt mycket även om vi inte ses ofta längre.
Det här är ett inlägg som tillägnas mina underbara, jag känner mig så lyckligt lottad som har er!
Mitt löfte.
Vår nykomling på avdelningen är tre år, född i Sverige och med en vackert chokladbrun hud.
Hon har aldrig lekt på en lekplats, aldrig gått i en skog och aldrig suttit i en sandlåda.
Sa jag att hon var TRE år??!
Var är världen påväg?
Om jag själv får barn kommer ungen att placeras i sandlådan när han/hon lagom kan sitta och kommer att vara i skogen innan han/hon kan gå.
Det lovar jag er.
Hon har aldrig lekt på en lekplats, aldrig gått i en skog och aldrig suttit i en sandlåda.
Sa jag att hon var TRE år??!
Var är världen påväg?
Om jag själv får barn kommer ungen att placeras i sandlådan när han/hon lagom kan sitta och kommer att vara i skogen innan han/hon kan gå.
Det lovar jag er.
Tisdagstema:Trä
Jag älskar trä som material, det finns inte mycket som är så levande. Men det visade sig att jag inte hade så många fina bilder på vackert trä, kanske ska bli nästa fotoprojektet?
Därför väljer jag att på dagens tema publicera något som är väldigt aktuellt hemma hos oss i skogen just nu.
Ve´backen.
Kanske ser det ofantligt tråkigt ut men är faktiskt ganska rogivande, att stå där i sin egen lilla värld och klyva vedträn så det bara flyger (ibland bokstavligt talat) om en. Här mina vänner har vi trä.
Därför väljer jag att på dagens tema publicera något som är väldigt aktuellt hemma hos oss i skogen just nu.
Ve´backen.
Kanske ser det ofantligt tråkigt ut men är faktiskt ganska rogivande, att stå där i sin egen lilla värld och klyva vedträn så det bara flyger (ibland bokstavligt talat) om en. Här mina vänner har vi trä.
Söta gubbar och söta flickor.
Jag har spenderat en del av helgen med kära Madeleine.
Lägenhetspimp, matlagning, fest, dans och en massa skratt. Är så glad att vi hittat tillbaka till varandra igen!
Vi har också ätit årets första färska jordgubbar. Jag älskar sådana här helger!
Lägenhetspimp, matlagning, fest, dans och en massa skratt. Är så glad att vi hittat tillbaka till varandra igen!
Vi har också ätit årets första färska jordgubbar. Jag älskar sådana här helger!
Balkongprojektet fortsätter.
Igår stod jag ute i solen och skrapade tills jag hade ont i armen, nu behöver jag nog bara dra ett par tag till med skrapan. Sen ska jag bara sandpappra, olja åtminstone en gång och måla åtminstone två gånger, bara.... Målet är att de ska vara klara tills nästa helg så Henke och jag kan sitta på balkongen och mysa.
Men etapp två och tre (nummer ett var skurandet) är nu avklarade! Idag på morgonen sydde jag klart andra kudden, riktigt nöjd är jag med dem.
Igår var jag iväg och köpte mig en spaljé som jag släpade hem på cykeln. Kanske inte ser så mycket ut för världen just nu, men det kommer att bli snyggt. Den kommer att göra så det ser mer ombonat ut, och där ska mina fina Svartöga få slingra sig, en blommande vägg där jag också kan hänga andra saker är tanken.
.... kabeln.
Jag är på jakt efter en kabel.
En kabel som heter.... ehhh.... .... kabel.... Det är konstigt det där, hur man kan lätt kan minnas sådant som intresserar en men totalt glömmer bort sådant som som man inte tycker är lika intressant. Hade ju varit praktiskt om jag nu kommit ihåg vad den där kabeln hette. Jag ska ha en .... kabel.... Aja, jag vet åtminstone hur den ser ut i ändarna, det ska väl räcka.
Jag traskar sakta runt bland hyllorna, har ingen direkt brådska utan strosar lite sådär. Runt mig skyndar folk runt med sina korgar och vagnar fyllda med spolarvätska, tvättsvampar och annat de behöver för sina vårbestyr. Jag går i sakta mak bort mot hyllan där tekniska prylar finns. Har faktiskt lärt mig att hitta ganska bra på det här stället nu, fritid i en hörnet, bildelar i det andra osv. Går rakt på hyllan för hemmakontor, åh, det var fina tidskriftsamlare, och väldigt bra anteckningsblock! Nej skärpning Stina, det var en kabel du skulle ha.
På vägen dit tänker jag att det kanske var multimediakabel den hette!? Men när jag kommer fram till hyllan inser jag att nej, multimediakabel är samlingsnamnet för såna där kablar i allmänhet. Hela tiden funderar jag... ..... kabel.
Jag går längs med hyllorna med multimediasaker, det finns många många kablar. Nej, en antennkabel skulle jag inte ha. Här är en kabel som forslar ljud men inte bild, och tvärtom, och en sort som forslar båda, nej det var fel ändar på den.
Jag går längs med hyllan en gång, börjar om och går en gång till, sakta. Efter tredje rundan utan att hitta min .... kabel så tröttnar jag. Kanske jag skulle ta och fråga någon snubbe som jobbar där? Men jag inser då min begränsning, vad ska jag fråga efter? "jo jag ska ha en kabel, som typ är lite fyrkantig i ändarna", de skulle skratta ihjäl sig och tänka "typiskt kvinnor." Nej den tillfredställelsen ska jag inte ge dem.
Jag går ett varv till förbi hyllorna, ännu långsammare, men icke. Då ger jag upp, jag kan ju klara mig några dagar utan den där kabeln, tills jag tagit reda på vad den heter. Sätter därför stegen mot kassorna i sakta mak och helt plötsligt får jag se liksom i ögonvrån en annan hylla som jag inte tittat på. Där hänger den ju, min .... kabel! Nätverkskabel! Nätverksakabel var det ju den hette! Nu uppstår dock ett nytt litet problem, det finns platta, runda och svarta, grå och vita. Vad är skillnaden? Det slutar med att jag måste ringa Henke (inte min Henke) och fråga ändå. Men visst hade jag hittat rätt, och inte särskilt dyr var den heller. Stolt går jag ut från butiken. Jag har hittat min nätverkskabel.
En kabel som heter.... ehhh.... .... kabel.... Det är konstigt det där, hur man kan lätt kan minnas sådant som intresserar en men totalt glömmer bort sådant som som man inte tycker är lika intressant. Hade ju varit praktiskt om jag nu kommit ihåg vad den där kabeln hette. Jag ska ha en .... kabel.... Aja, jag vet åtminstone hur den ser ut i ändarna, det ska väl räcka.
Jag traskar sakta runt bland hyllorna, har ingen direkt brådska utan strosar lite sådär. Runt mig skyndar folk runt med sina korgar och vagnar fyllda med spolarvätska, tvättsvampar och annat de behöver för sina vårbestyr. Jag går i sakta mak bort mot hyllan där tekniska prylar finns. Har faktiskt lärt mig att hitta ganska bra på det här stället nu, fritid i en hörnet, bildelar i det andra osv. Går rakt på hyllan för hemmakontor, åh, det var fina tidskriftsamlare, och väldigt bra anteckningsblock! Nej skärpning Stina, det var en kabel du skulle ha.
På vägen dit tänker jag att det kanske var multimediakabel den hette!? Men när jag kommer fram till hyllan inser jag att nej, multimediakabel är samlingsnamnet för såna där kablar i allmänhet. Hela tiden funderar jag... ..... kabel.
Jag går längs med hyllorna med multimediasaker, det finns många många kablar. Nej, en antennkabel skulle jag inte ha. Här är en kabel som forslar ljud men inte bild, och tvärtom, och en sort som forslar båda, nej det var fel ändar på den.
Jag går längs med hyllan en gång, börjar om och går en gång till, sakta. Efter tredje rundan utan att hitta min .... kabel så tröttnar jag. Kanske jag skulle ta och fråga någon snubbe som jobbar där? Men jag inser då min begränsning, vad ska jag fråga efter? "jo jag ska ha en kabel, som typ är lite fyrkantig i ändarna", de skulle skratta ihjäl sig och tänka "typiskt kvinnor." Nej den tillfredställelsen ska jag inte ge dem.
Jag går ett varv till förbi hyllorna, ännu långsammare, men icke. Då ger jag upp, jag kan ju klara mig några dagar utan den där kabeln, tills jag tagit reda på vad den heter. Sätter därför stegen mot kassorna i sakta mak och helt plötsligt får jag se liksom i ögonvrån en annan hylla som jag inte tittat på. Där hänger den ju, min .... kabel! Nätverkskabel! Nätverksakabel var det ju den hette! Nu uppstår dock ett nytt litet problem, det finns platta, runda och svarta, grå och vita. Vad är skillnaden? Det slutar med att jag måste ringa Henke (inte min Henke) och fråga ändå. Men visst hade jag hittat rätt, och inte särskilt dyr var den heller. Stolt går jag ut från butiken. Jag har hittat min nätverkskabel.
Muffinsen var delikata.
Muffinsen har jag fått många komplimanger för idag, trevligt.
Jag gillar att baka, men har ingen att baka till. Själv försöker jag ju undvika bakverk och man kan ju inte bara baka för bakandets skull. Då passar fredagsfikat utmärkt. Har lovat Marie att jag ska baka lite till henne med, och nästa utmaning är att baka glutenfritt till Sara!
Solen skiner och nu ska jag ner och släpa fram balkongmöblerna, stoppa musik i öronen och skrapa. Projektet "pimpa balkongen" fortsätter. Dagen har varit lugn, solen skiner och eftermiddagen står öppen. Äntligen helg!
Jag gillar att baka, men har ingen att baka till. Själv försöker jag ju undvika bakverk och man kan ju inte bara baka för bakandets skull. Då passar fredagsfikat utmärkt. Har lovat Marie att jag ska baka lite till henne med, och nästa utmaning är att baka glutenfritt till Sara!
Solen skiner och nu ska jag ner och släpa fram balkongmöblerna, stoppa musik i öronen och skrapa. Projektet "pimpa balkongen" fortsätter. Dagen har varit lugn, solen skiner och eftermiddagen står öppen. Äntligen helg!
Delikata muffins?
Om de smakar lika bra som de ser ut kommer snart kusin vitamin hit och hjälper mig avgöra.
Bitterfittan.
Den här veckan är jag en bitterfitta.
Ända sen långhelgen tog slut och den nya arbetsveckan började har jag varit så jävla bitter.
Jag vill inte gå upp på morgonen och jag vill absolut inte jobba. Jag släpar mig till jobbet bara för att det är för dyrt att vara hemma på karrensdag. Hade det inte varit så dyrt hade jag varit hemma, legat kvar under täcket och ugglat och sett på film.
Jobbet känns totalt oinspirerande, ungarna är tjatiga, tjuriga och störiga och kollegorna är irriterande. Idag har jag gett en unge en brutal utskällning (hon förtjänade den faktiskt och vi blev sams sen) och muttrat åt kollegorna.
Tack käre gode gud för att det bara var en fyradagarsvecka så det redan är fredag imorrn, och min korta sådana också.
Nu skiter bitterfittan i träning och går ut på promenad, sen blir det muffinsbak och prat med kusinen. I övermorgon är det helg.
Ända sen långhelgen tog slut och den nya arbetsveckan började har jag varit så jävla bitter.
Jag vill inte gå upp på morgonen och jag vill absolut inte jobba. Jag släpar mig till jobbet bara för att det är för dyrt att vara hemma på karrensdag. Hade det inte varit så dyrt hade jag varit hemma, legat kvar under täcket och ugglat och sett på film.
Jobbet känns totalt oinspirerande, ungarna är tjatiga, tjuriga och störiga och kollegorna är irriterande. Idag har jag gett en unge en brutal utskällning (hon förtjänade den faktiskt och vi blev sams sen) och muttrat åt kollegorna.
Tack käre gode gud för att det bara var en fyradagarsvecka så det redan är fredag imorrn, och min korta sådana också.
Nu skiter bitterfittan i träning och går ut på promenad, sen blir det muffinsbak och prat med kusinen. I övermorgon är det helg.
Asfaltssymptom.
Igår skulle vi gå till skogen.
På väg upp till skogen är det en liten asfalterad väg med asfalt som inte är speciellt slät utan ganska grovkornig. Där sprang min lilla vän fram, ända tills han snubblade på något, kanske sig själv, och stupade. Hade han stupat på händerna hade det varit lugnt för han hade vantar på sig, men det gjorde han självklart inte. Nej han stupade rakt på ansiktet. Med tanke på att han hyvlade av lite av huden på både näsa, kind och läpp så var han faktiskt himla tapper och han grät inte alls så länge som förväntat med tanke på att han slog sig rejält. När vi torkat blod, tårar och jord ur munnen såg inte allt för illa ut ändå, till en början. Sedan såg vi sakta hur han svullande upp mer och mer och när han vaknade efter vilan var han riven och röd på halva pannan, ena kinden, näsan, halva läppen och hakan. Han såg rent ut sagt misshandlad ut. Stackars vännen!
Till saken hör att han idag blev kallad på någon sorts hälsokontroll. Visserligen hade det lagt ner sig massor tills idag, där var "bara" rivsår och det röda svullna hade lagt ner sig. Men han ser ju fortfarande ganska mörbultad ut och jag kan inte låta bli att tänka på hur mamma ska förklara. "Jo han sprang och trillade på dagis".
Typisk bortförklaring för misshandlade barn.... ajaj, det skär till och med i mina öron, vad ska det då göra i läkarens?
På väg upp till skogen är det en liten asfalterad väg med asfalt som inte är speciellt slät utan ganska grovkornig. Där sprang min lilla vän fram, ända tills han snubblade på något, kanske sig själv, och stupade. Hade han stupat på händerna hade det varit lugnt för han hade vantar på sig, men det gjorde han självklart inte. Nej han stupade rakt på ansiktet. Med tanke på att han hyvlade av lite av huden på både näsa, kind och läpp så var han faktiskt himla tapper och han grät inte alls så länge som förväntat med tanke på att han slog sig rejält. När vi torkat blod, tårar och jord ur munnen såg inte allt för illa ut ändå, till en början. Sedan såg vi sakta hur han svullande upp mer och mer och när han vaknade efter vilan var han riven och röd på halva pannan, ena kinden, näsan, halva läppen och hakan. Han såg rent ut sagt misshandlad ut. Stackars vännen!
Till saken hör att han idag blev kallad på någon sorts hälsokontroll. Visserligen hade det lagt ner sig massor tills idag, där var "bara" rivsår och det röda svullna hade lagt ner sig. Men han ser ju fortfarande ganska mörbultad ut och jag kan inte låta bli att tänka på hur mamma ska förklara. "Jo han sprang och trillade på dagis".
Typisk bortförklaring för misshandlade barn.... ajaj, det skär till och med i mina öron, vad ska det då göra i läkarens?
Projektet här med inlett
Idag inleddes officiellt mitt nya projekt: Pimpa balkongen.
Min balkong är inte stor, men ack så glad jag är för att jag har den!!!
Jag började det med att skura balkongen ordentligt, både golv och räcken. Det hela skulle gå så mycket lättare om jag bara kunde hälla ut en hink vatten över den och gno som jag ville. Men då rinner det ner på grannens balkong, så det går inte. Fast kanske kanske det råkade droppa ner lite vatten och trilla ner lite skräp iaf... hrm....
Sedan var jag på stan och fikade med Sara och Helena och då passade jag på att gå in i en av nya favoritbutikerna, en stor tygaffär. Där hittade jag (eller ska nog ge Sara kredit för det) ett tyg i rosa, vitt och grönt som kommer att bli kalasfint på mina balkongkuddar (eller ballongkuddar va Mira... :P)
Största projektet kommer att bli att måla om balkongmöblerna. Så på fredag ska jag sätta i sta med att börja skrapa, skrapa och skrapa. Lika bra att göra ett bra underarbete, det tjänar man på i längden, även om de e dödstrist. (Ni skulle bara sett hur mycket jag skrapade, spacklade och putsade på mitt skåp, men så blev det också jäkligt bra!)
Projekt "Pimpa balkongen" anses här med inlett!
Min balkong är inte stor, men ack så glad jag är för att jag har den!!!
Jag började det med att skura balkongen ordentligt, både golv och räcken. Det hela skulle gå så mycket lättare om jag bara kunde hälla ut en hink vatten över den och gno som jag ville. Men då rinner det ner på grannens balkong, så det går inte. Fast kanske kanske det råkade droppa ner lite vatten och trilla ner lite skräp iaf... hrm....
Sedan var jag på stan och fikade med Sara och Helena och då passade jag på att gå in i en av nya favoritbutikerna, en stor tygaffär. Där hittade jag (eller ska nog ge Sara kredit för det) ett tyg i rosa, vitt och grönt som kommer att bli kalasfint på mina balkongkuddar (eller ballongkuddar va Mira... :P)
Största projektet kommer att bli att måla om balkongmöblerna. Så på fredag ska jag sätta i sta med att börja skrapa, skrapa och skrapa. Lika bra att göra ett bra underarbete, det tjänar man på i längden, även om de e dödstrist. (Ni skulle bara sett hur mycket jag skrapade, spacklade och putsade på mitt skåp, men så blev det också jäkligt bra!)
Projekt "Pimpa balkongen" anses här med inlett!
Såhär trist såg den ut när jag fotade igår, innan jag skurade. Men om någon månad, då ska ni få se på skillnad!
Tidagstema: Godis
Godis kan man använda till mer än att äta. I en frågesport använde jag nonstop som poängsystem, rätt svar= en nonstop. Det vinnande laget hittade dessutom på ett system för att rada upp sina nonstop, därav bilden. Det bästa med nonstop som poängsystem är dock att man kan äta upp dem sen.
Bredbandet är här!
Idag var jag och hämtade ut ett stort paket på posten. När jag var på telia fick de det att låta som att det bara var en liten box som skulle pluggas i väggen, telejacket och tvn och så skulle det funka. Jag anade dock ugglor i mossen och bestämde mig för att jag nog behövde hjälp och bad Henke (inte min Henke) om hjälp. Och mycket riktigt, det var tre boxar av varierande slag och storlek som skulle kopplas ihop på många sätt. Jag hade nog klarat det själv, men det hade tagit mig tre gånger så lång tid, minst. Vi fick igång bredbandet men en gång så fint så fint, men tvboxen ville inte funka. Så vi ringde supporten och efter en bra stund i kö fick vi svaret varför. Det var inte meningen att något skulle vara inkopplat innan den 16:e, så han gratulerade mig till att bredbandet funkade. Man tackar. Nu har jag äntligen ett fungerande bredband. Nu mina vänner kan jag äntligen börja satsa på bloggen igen. Jag börjar med denna veckans tisdagstema som jag inte kunnat vara med i på jättelänge!
Snart så
Snart mina kära vänner, snart så kommer bredbandet vara igång så jag kan börja blogga på riktigt!
Jag ska godkänna avtalet idag, och så hade jag fått ett brev i torsdags om att jag kunde gå till posten och hämta ut min box. Nu ska jag bara få hjälp (jag ska försöka själv men ja e inte säker på att jag kan...) att installera den och sedan ska det bara vara igång, tror jag. Skönt ska det bli, att bli kontaktbar igen, kunna sitta på balkongen (som nu ska bli mitt nästa inredningsprojekt, det ska ni få följa) i solen och blogga, eller vara kontaktbar på msn igen, kors i taket!
Då ska bloggen få sitt lyft igen, jag lovar och svär.
Jag ska godkänna avtalet idag, och så hade jag fått ett brev i torsdags om att jag kunde gå till posten och hämta ut min box. Nu ska jag bara få hjälp (jag ska försöka själv men ja e inte säker på att jag kan...) att installera den och sedan ska det bara vara igång, tror jag. Skönt ska det bli, att bli kontaktbar igen, kunna sitta på balkongen (som nu ska bli mitt nästa inredningsprojekt, det ska ni få följa) i solen och blogga, eller vara kontaktbar på msn igen, kors i taket!
Då ska bloggen få sitt lyft igen, jag lovar och svär.
Jordnötsfunderingar.
Jag har fått lite pippi på jordnötter nu när jag inte äter godis. Häromdagen köpte jag sådana som ligger kvar i sitt skal och inte är saltade. Då började Henke och jag fundera, hur växer jordnötter egentligen? På träd?På buskar? I jorden? (tanken var att den kanske inte heter jordnöt utan anledning)
Här kommer svaret, länge leve Wikipedia.
Jordnöt (Arachis hypogaea) är en art nom familjen ärtväxter som odlas för sina näringsrika frön (nötter). Jordnötens frukter är inga egentliga nötter i botanisk mening, som hasselnötter, utan baljkapslar med ett eller två frön i varje.
Här kommer svaret, länge leve Wikipedia.
Jordnöt (Arachis hypogaea) är en art nom familjen ärtväxter som odlas för sina näringsrika frön (nötter). Jordnötens frukter är inga egentliga nötter i botanisk mening, som hasselnötter, utan baljkapslar med ett eller två frön i varje.
Idébubblande inredningsnörd
Nu när våren är här börjar inspirationen att bubbla i mig.
Det jag har mest inspiration till just nu är inredning. Åh, det finns triljoner saker jag vill göra!
Jag bara går och toklängtar till att Carro ska säga upp lägenheten så jag kan få den och då hoppas hoppas hoppas jag på att jag ska få måla om i vardagsrummet (och hallen?) Flera gånger om dagen går jag runt och planerar hur jag ska inreda då. Jag har tröttnat lite på mitt röda och just nu känns ljusgrönt och rosa väldigt lockande, speciellt rosa, det är ju så fint! Det är ju väldigt inne med lite sådär romantiskt rosa med blommor nu, och det är verkligen min stil. Men vill man ha rosa rosor när vintern börjar närma sig undrar jag? Vill jag bara ha det nu för att det känns så vårigt?
Sådär går jag runt och funderar.
Satt och bläddrade i en inredningstidning igår som mamma har börjat prenumera på, man hittar alltid små fina ideér. Sedan gick jag runt i alla våra bodar (vi har några) och letade kul grejer och jag har hittat lite saker som nog ska kunna bli fina.
För mig är det lite sport att hitta/hitta på saker som ingen annan har, jag vill inte ha det alla andra har. Hittade en grej på skroten i förrgår som jag tror jag ska gå och hämta idag. Jag har inte riktigt bestämt mig för vad jag ska ha den till ännu, men jag gillar formen och kommer säkert komma på något. Med hjälp av pappa fixade jag till två fina brickbord som jag hittade i en av bodarna som kommer att bli tokfina.
Jag känner mig nästan lite nördig, som en datanörd fast när det gäller inredning istället.
En sak har jag dock konstaterat, jag måste börja sortera ut saker. Egentligen skulle jag vilja ha ett helt hus att inreda, min lilla etta räcker inte till för alla finfina ideér jag har. Men nu har jag bara en etta och skåpen fylls sakta upp när man bara köper nytt hela tiden. Nu ska jag ta tag i att sortera bort saker jag faktiskt egentligen inte tycker sådär jättemycket om, som jag faktiskt inte använder. Bort!
Jag är en idébubblande inredningsnörd.
Såhär såg brickorna till brickborden ut, nu är de vackert mattsvarta efter min och pappas behandling.
När de placerats ut i lägenheten och fått sin funktion ska ni få se hur fina de blir.
(Kolla Josse och Mira, er fina present kommer passa perfekt på dem!)
Det jag har mest inspiration till just nu är inredning. Åh, det finns triljoner saker jag vill göra!
Jag bara går och toklängtar till att Carro ska säga upp lägenheten så jag kan få den och då hoppas hoppas hoppas jag på att jag ska få måla om i vardagsrummet (och hallen?) Flera gånger om dagen går jag runt och planerar hur jag ska inreda då. Jag har tröttnat lite på mitt röda och just nu känns ljusgrönt och rosa väldigt lockande, speciellt rosa, det är ju så fint! Det är ju väldigt inne med lite sådär romantiskt rosa med blommor nu, och det är verkligen min stil. Men vill man ha rosa rosor när vintern börjar närma sig undrar jag? Vill jag bara ha det nu för att det känns så vårigt?
Sådär går jag runt och funderar.
Satt och bläddrade i en inredningstidning igår som mamma har börjat prenumera på, man hittar alltid små fina ideér. Sedan gick jag runt i alla våra bodar (vi har några) och letade kul grejer och jag har hittat lite saker som nog ska kunna bli fina.
För mig är det lite sport att hitta/hitta på saker som ingen annan har, jag vill inte ha det alla andra har. Hittade en grej på skroten i förrgår som jag tror jag ska gå och hämta idag. Jag har inte riktigt bestämt mig för vad jag ska ha den till ännu, men jag gillar formen och kommer säkert komma på något. Med hjälp av pappa fixade jag till två fina brickbord som jag hittade i en av bodarna som kommer att bli tokfina.
Jag känner mig nästan lite nördig, som en datanörd fast när det gäller inredning istället.
En sak har jag dock konstaterat, jag måste börja sortera ut saker. Egentligen skulle jag vilja ha ett helt hus att inreda, min lilla etta räcker inte till för alla finfina ideér jag har. Men nu har jag bara en etta och skåpen fylls sakta upp när man bara köper nytt hela tiden. Nu ska jag ta tag i att sortera bort saker jag faktiskt egentligen inte tycker sådär jättemycket om, som jag faktiskt inte använder. Bort!
Jag är en idébubblande inredningsnörd.
Såhär såg brickorna till brickborden ut, nu är de vackert mattsvarta efter min och pappas behandling.
När de placerats ut i lägenheten och fått sin funktion ska ni få se hur fina de blir.
(Kolla Josse och Mira, er fina present kommer passa perfekt på dem!)
Musarm vs. dinosaurier i rumpan
Idag på väg till jobbet började jag fundera lite över skillnaden mellan att jobba på kontor mot att vara förskollärare. Här kommer en liten jämförelse.
Kontorsarbetaren: Får musarm av att sitta stilla med musen i handen.
Förskolläraren: Får ont i armen av att hon gått runt och burit på en tung klump till unge hela dagen eftersom denna vägrar att sluta gråta.
Kontorsarbetaren: Får ont i ryggen av att denna suttit stilla i en dålig ställning.
Förskolläraren: Får ont i ryggen av att denna lyft ungar i och ur vagnen 8 gånger, upp och ner från skötbordet 12 gånger och så en tung klump ur och i spjälsängen.
Kontorsarbetaren: Får ont i huvudet för att det är lite syrebrist på dennes kontor.
Förskolläraren : Får ont i huvudet för att det springer runt 8 tokiga barn och skriker när de leker lejon.
Kontorsarbetaren: Får ont i tån av att denne slog emot den i skrivbordsbenet eller ont i armen för att denna stötte emot skrivaren.
Förskolläraren: Får ont i tån för att denna blev brutalt överkörd av en bobbycar eller en cykel och får ont i armen för att ungen som man lekte tiger med bet på riktigt.
Kontorsarbetaren: Får ont i rumpan då denna suttit ner för länge.
Förskolläraren: Får ont i rumpan för att man fick två plastdinosaurier uppköra där när man stog och diskade.
Trots detta skulle jag dock aldrig vilja byta. Kontorsarbetaren får inte gå ut i två timmar i underbart väder och titta på söta kaniner och kycklingar som vi gjorde igår, denne kan bara titta ut genom fönstret och drömma sig bort. Den får heller inte se unge som och stirrar helt faschinerat på en fågel, pekar och ropar: Titta Dhina (Stina), pippi! Dessutom får kontorsarbetaren heller inte alla dessa underbara kramar jag får varje dag som är fyllda med kärlek.
Det är lätt värt några plastdinosaurier i rumpan.
Kontorsarbetaren: Får musarm av att sitta stilla med musen i handen.
Förskolläraren: Får ont i armen av att hon gått runt och burit på en tung klump till unge hela dagen eftersom denna vägrar att sluta gråta.
Kontorsarbetaren: Får ont i ryggen av att denna suttit stilla i en dålig ställning.
Förskolläraren: Får ont i ryggen av att denna lyft ungar i och ur vagnen 8 gånger, upp och ner från skötbordet 12 gånger och så en tung klump ur och i spjälsängen.
Kontorsarbetaren: Får ont i huvudet för att det är lite syrebrist på dennes kontor.
Förskolläraren : Får ont i huvudet för att det springer runt 8 tokiga barn och skriker när de leker lejon.
Kontorsarbetaren: Får ont i tån av att denne slog emot den i skrivbordsbenet eller ont i armen för att denna stötte emot skrivaren.
Förskolläraren: Får ont i tån för att denna blev brutalt överkörd av en bobbycar eller en cykel och får ont i armen för att ungen som man lekte tiger med bet på riktigt.
Kontorsarbetaren: Får ont i rumpan då denna suttit ner för länge.
Förskolläraren: Får ont i rumpan för att man fick två plastdinosaurier uppköra där när man stog och diskade.
Trots detta skulle jag dock aldrig vilja byta. Kontorsarbetaren får inte gå ut i två timmar i underbart väder och titta på söta kaniner och kycklingar som vi gjorde igår, denne kan bara titta ut genom fönstret och drömma sig bort. Den får heller inte se unge som och stirrar helt faschinerat på en fågel, pekar och ropar: Titta Dhina (Stina), pippi! Dessutom får kontorsarbetaren heller inte alla dessa underbara kramar jag får varje dag som är fyllda med kärlek.
Det är lätt värt några plastdinosaurier i rumpan.
Jag är stolt.
I fredags hade jag fått ett brev från Unicef, jag hann inte läsa det då men passade på att bläddra lite i det igår kväll när jag kom hem. Jag vet att de skickar ut det bara för att jag ska se hur stor nytta mina pengar gör, för att jag inte ska sluta skänka. Och vet ni vad, det funkar faktiskt, jag blir stolt.
Stolt över att min ynka hundralapp i månaden faktiskt kan göra lite skillnad för någon. Att den där hundralappen kan bidra till att en några ungar kan få vaccin, något att leka med, får gå i skolan eller får en brunn borrad. Hundra kronor är inget för dig som läser, men det kan göra världens skillnad för någon annan i världen, det kan faktiskt innebära liv eller död.
Jag har promotat det förut och jag gör det igen, bli världsförälder!
Stolt över att min ynka hundralapp i månaden faktiskt kan göra lite skillnad för någon. Att den där hundralappen kan bidra till att en några ungar kan få vaccin, något att leka med, får gå i skolan eller får en brunn borrad. Hundra kronor är inget för dig som läser, men det kan göra världens skillnad för någon annan i världen, det kan faktiskt innebära liv eller död.
Jag har promotat det förut och jag gör det igen, bli världsförälder!
Kanon
Kvällen igår var riktigt lyckad!
Trevligt folk, lagom med alkohol och en hel del folk som man kände på Sivans. Så ska en bra utekväll vara. Det kändes dock i huvudet imorse att man inte festat på länge eftersom det stod en liten trumslagare där inne och höll rockkonsert. Men det var inget en Ipren inte kunde bota. Imorgon kommer Henke till mig i Linköping också, så det är inte ens det tråkiga farvälet ikväll. Mer behöver liksom inte sägas, helgen har varit kanon!
Trevligt folk, lagom med alkohol och en hel del folk som man kände på Sivans. Så ska en bra utekväll vara. Det kändes dock i huvudet imorse att man inte festat på länge eftersom det stod en liten trumslagare där inne och höll rockkonsert. Men det var inget en Ipren inte kunde bota. Imorgon kommer Henke till mig i Linköping också, så det är inte ens det tråkiga farvälet ikväll. Mer behöver liksom inte sägas, helgen har varit kanon!
Underbara helg
Igår satt jag i stort sett bara i möten på jobbet, jag hann inte så mycket mer. Det sköna med det är iaf att det har löst sig med den arga mamman. Vi fick henne att komma på ett möte så vi kunde förklara oss och efter det gick mamma lugn därifrån. En stor lättnandets suck kan jag säga, nu kommer min lilla vän att komma till oss som han ska framöver igen. Det betyder mycket, då har vi bättre koll på hur han mår. Hur det blir framöver kan vi inte sia om, men nu har vi löst den första krisen och vi har gjort vad vi kan.
På eftermiddagen bar det av till Växjö där gullet och jag åt sallad på stan, himla god var den. Efter en del slöande och promenad gick jag vidare till Mira och Josse som hade myskväll, och mysigt blev det. Vi satt i flera timmar och drack drink, smoothie, pratade, skrattade så vi nästan grät och fixade Miras tavla. Sådana kvällar känner man liksom att man lever, underbart skönt.
En jättefin present fick jag också som var enormt Stinig, den ska ni få se på bild när jag fått ordning på mitt eget bredband och börjat använda presenten till en av alla de saker vi kom på igår att den kunde användas till.
Ikväll är det party på Sivans som gäller!
Har inte festat på flera månader, så jag ser verkligen fram emot det. Dessutom är det ju med några av mina käraste, gullet, Josse, Mira, kusiner, Kära bror och lilla extrabrodern, så mycket bättre kan det inte bli. Men innan det är det handling på Ica och årets första grillning som gäller.
Underbara helg!
På eftermiddagen bar det av till Växjö där gullet och jag åt sallad på stan, himla god var den. Efter en del slöande och promenad gick jag vidare till Mira och Josse som hade myskväll, och mysigt blev det. Vi satt i flera timmar och drack drink, smoothie, pratade, skrattade så vi nästan grät och fixade Miras tavla. Sådana kvällar känner man liksom att man lever, underbart skönt.
En jättefin present fick jag också som var enormt Stinig, den ska ni få se på bild när jag fått ordning på mitt eget bredband och börjat använda presenten till en av alla de saker vi kom på igår att den kunde användas till.
Ikväll är det party på Sivans som gäller!
Har inte festat på flera månader, så jag ser verkligen fram emot det. Dessutom är det ju med några av mina käraste, gullet, Josse, Mira, kusiner, Kära bror och lilla extrabrodern, så mycket bättre kan det inte bli. Men innan det är det handling på Ica och årets första grillning som gäller.
Underbara helg!
En bön.
I förra veckan var jag väldigt sjuk.
Jag vet inte vad det var för sjukdom men den måste ha varit allvarlig för det jag fick ligga med en febertermometer i munnen nästan konstant och jag fick en hel hög med sprutor. Dessutom medförde den att jag var tvungen att ha plåster på både armar, mage, ben och fotsula och handled och tår var tvugna att vara bandagerade.
Det var i alla fall inte vattkoppor,för prickar tittade vi efter och hittade inga.
Men alla de där sprutorna måste ha gjort nytta, för det tog inte lång tid innan jag blev frisk.
I över en halvtimma lekte min lilla vän och jag doktor. Det var bara han och jag och det var så himla mysigt, det är verkligen kvalitet på jobbet.
Men igår brakade helvetet lös och nu vet vi inte när eller ens om han någonsin kommer tillbaka till oss. Det enda vi kan göra är att sätta vår tro till mammas goda vilja och sunda förnuft (som hon tyvärr har lite ont om).
Det är då man börjar inse hur förbaskat mycket jag tycker om den här ungen. All tid, energi och allt engagemang man har lagt ner på att göra det så bra som möjligt för honom. Kommer han inte tillbaka blir jag verkligen ledsen, av rent egoistiska skäl, han är en underbar unge. Men för hans del så ber jag nu (och hoppas att det finns en gud där uppe) för att oavsett var han hamnar så låt det käre gode gud bli en plats där förutsättningarna är sådana att han har chans att fortsätta utvecklas till den goa unge han är, utan strul. Ge honom den uppväxt han förtjänar. Som alla barn förtjänar.
Jag vet inte vad det var för sjukdom men den måste ha varit allvarlig för det jag fick ligga med en febertermometer i munnen nästan konstant och jag fick en hel hög med sprutor. Dessutom medförde den att jag var tvungen att ha plåster på både armar, mage, ben och fotsula och handled och tår var tvugna att vara bandagerade.
Det var i alla fall inte vattkoppor,för prickar tittade vi efter och hittade inga.
Men alla de där sprutorna måste ha gjort nytta, för det tog inte lång tid innan jag blev frisk.
I över en halvtimma lekte min lilla vän och jag doktor. Det var bara han och jag och det var så himla mysigt, det är verkligen kvalitet på jobbet.
Men igår brakade helvetet lös och nu vet vi inte när eller ens om han någonsin kommer tillbaka till oss. Det enda vi kan göra är att sätta vår tro till mammas goda vilja och sunda förnuft (som hon tyvärr har lite ont om).
Det är då man börjar inse hur förbaskat mycket jag tycker om den här ungen. All tid, energi och allt engagemang man har lagt ner på att göra det så bra som möjligt för honom. Kommer han inte tillbaka blir jag verkligen ledsen, av rent egoistiska skäl, han är en underbar unge. Men för hans del så ber jag nu (och hoppas att det finns en gud där uppe) för att oavsett var han hamnar så låt det käre gode gud bli en plats där förutsättningarna är sådana att han har chans att fortsätta utvecklas till den goa unge han är, utan strul. Ge honom den uppväxt han förtjänar. Som alla barn förtjänar.
Våren är på intåg.
Imorse när jag kom ut till cykeln kl 5.30 var jag tvungen att bara stanna upp och lyssna. Fåglarnas kvitter var så underbart fint sådär på morgonen när det var lite halvmörkt, småkyligt och i övrigt tyst. När jag cyklat en bit kom det en hel hög med gula vägverketfordon på vägen med saftblandare på taket. De höll på med att sopa upp allt grus på vägarna innan all trafik kommer igång för dagen.
Våren är verkligen på seriöst intåg.
Jag längtar efter att få börja använda min nya fina röda vårjacka.
Dessutom ska det bli underbart skönt när vi slipper dra på barnen overall, vantar, mössa, halsduk, galonisar och vinterkängor, när det räcker med jacka, galonisar och stövlar.
Jag har sått basilika i en kruka hemma och känner mig som en gammal pensionär som pratar med sina pelargoner när jag kommer hem och ställer mig och tittar på de små skotten varje dag. Vattnar dem omsorgsfullt , vänder krukan för att de inte ska växa snett och pysslar om dem. Jag älskar att se saker gro och växa, det är verkligen vårigt för mig.
Nu bara längtar jag efter att få komma hem till skogen och hitta blåsippr, eller ännu hellre när haven av vitsippor kommer fram. Här kommer en liten dikt av Mamma Mu som jag tycker beskriver hela det här med våren på precis det sätt som jag känner.
Knopparna knoppas och sipporna hoppas.
Man blir glad av blad.
