"Jag såg döden i vitögat".
På spark.
Sparken är ett mycket underskattat fordon som är så in i helsike roligt att åka om det bara är bra sparkföre. Och det var det idag, nästan för bra! Jag vurpade två gånger och Henke gjorde en sjujäkla snygg räddning från att trilla. "Jag såg döden i vitögat" för att citera honom själv.
Ikväll ska vi grilla korv på gården, det ska bli riktigt mysigt. Vi har bjudit hit folk på vad som är en av de kallaste dagarna på länge med varningar om ca -15 grader ikväll! Men vi har laddat upp med varm oboy, glögg och korv och när vi huttrat en stund ska vi gå in och fika.
Får jag till några bra bilder så kommer de kanske imorrn (är egentligen inte bra att släpa kameran in och ut när det är så kallt ute och så varmt inne).
Det ligger och väntar bilder från Tobias också som han har photoshopat, riktigt grymma är några av dem och nu går jag med beslutsångest över vilka jag ska förstora för att sätta upp på väggen. Det är dock mitt största bekymmer nu, så jag har det rätt så jäkla bra.
Att googla sig själv.
Jag är av åsikten att många lägger ut alldeles för mycket info om sig själva utan att tänka på följderna.
Själv är jag ganska restriktiv med vad jag lägger ut och vad jag skriver var. Det kanske man inte tänker på eftersom jag skriver ganska personligt i min blogg, men jag har ganska genomtänkta restriktioner för mig själv.
Exempelvis så skriver jag inte om min blogg på min facebook av den enkla anledningen att jag inte vill att mina arbetskamrater ska kunna hitta till min blogg.
Dessutom nämner jag aldrig någonsin efternamn på någon jag skriver om (om det inte är en författare eller något sånt.) Vissa nämner aldrig hela förnamn heller men jag har valt att göra det för att göra det mer personligt, förutom när det gäller namn på barnen på jobbet, som bara benämns med en bokstav.
Mitt eget efternamn har aldrig nämnts av den enkla anledningen att jag inte vill att min chef ska kunna googla mig och hitta min blogg.
Detsamma gäller min gatuadress eller namnet på förskolan jag jobbar på, dessa har aldrig nämnts.
Vad det gäller bilder så lägger jag inte ut bilder på folk som inte givit sitt samtycke, bilderna på Elsa har exempelvis Helena godkänt.
Många tänker inte alls på sådant.
Min kusin berättade att hon googlar alla som är anställda under henne en gång i månaden. Hur pass "schysst" det är var en diskussion som inte gav något tydligt svar. Min inställning är att har man lagt ut något på nätet så får man också stå för konsekvenserna av vad det kan tänkas användas till.
Eftersom jag kom att tänka på den diskussionen idag så googlade jag mig själv. Jag vet att mitt examensarbete ofta kommer upp först när man gör det, och så var det även idag. Men idag när jag googlade så hittade jag en rolig sak.
Någon har använt mitt examensarbete som källa till sitt eget!
Det måste jag erkänna känns väldigt smickrande! Dels för att någon äntligen fått användning av något som man slet så mycket med, och dels för att denna person måste ha tyckt att mitt arbete i så fall varit bra.
Dessutom hade hon väldigt liknande rubriker som jag hade i mitt, dvs citat från barnen, och hon hade till och med citerat mig. Det som var roligt med det citatet var dock att det var ett rent felcitat. Hon hade citerat det som ”Utomhuspedagogik och estetiskt skapande med bild och form har en tydlig gemensam nämnare, nämligen att båda ämnena upplevs med sina sinnen” (s. 8). Jag tyckte dock att det inte alls lät som mitt sätt att formulera mig på och gick in på mitt arbete och tittade på sidan 8, mycket riktigt så lyste citatet med sin frånvaro. Men men, jag är glad ändå.
Så mycket mer hittade jag inte på min googling av mig själv, och det ser jag enbart som en bra sak.
Så levde de lyckliga i alla sina dagar.
Jag är en sucker för lyckliga slut.
Lite av en obotlig romatiker.
När jag läser en bok eller ser en film så måste det vara lyckliga slut, annars tycker jag inte att den har varit bra.
Helst ska det sluta "så levde de lyckliga i alla sina dagar".
Henke brukar reta mig lite för det, men jag kan inte rå för det.
Här kommer en liten saga som jag har skrivit, som min farmor har sparat på. Jag vet inte när den är skriven, men till synes är det någon gång i åldern då jag lagom lärt mig skriva och läsa.
Redan då var jag en romantiker i själen.
Hej mitt vinterland.
Fröken Stina.
Fröken Stina som tar tag i saker och har massor med projekt pågång.
Fröken Stina som planerar sina dagar ordentligt.
Fröken Stina sitter nu fortfarande i pyjamas.
Fröken Stina är glad om hon kommer upp innan 9.30 på morgnarna.
Fröken Stina orkar inte ta tag i nästan någonting.
Fröken Stina har jullov och har bytt personlighet.
Efterböljande vågor.
Men man ligger kvar och gungar på någon sorts efterböljande vågor, man har inte släppt det riktigt ännu. För ännu finns det julmat som ska ätas upp, ännu finns de några släktingar man inte har träffat, ännu finns det plats för lite mer kola, lite mer knäck, ännu kan man tänka sig att sitta och sega en dag eller två.
Ikväll blir det Västervik för traditionsenligt juldagsparty. Jag har inte alls samma känsla för det iår, det skulle kunna kvitta mig egentligen, men å andra sidan så tror jag att jag behöver komma ut lite och göra lite annat. Jag har liksom satt mig och kärvat ihop lite sen jag kom hem, orkar å vill inte hitta på något. Hoppas att det bara var något jag behövde efter intensiva arbetsveckor och att jag snart tankat upp lite så jag kan komma igång igen. Ute vräker snön ner och vi behöver inte mer snö!! Men å andra sidan ska man väl vara glad över att det inte är regn. Snöstorm eller inte så ska jag ändå ut och gå idag, annars kommer jag att få knäppryck efter att ha suttit stilla hela dagen igår.
Bjuder på ännu en av bilderna Tobias tog på mig som jag photoshopade lite idag, jag gillar känslan i den.
God Jul!
Idag började vi dagen med att äta frukost ihop hela familjen vid kl 8 och när det var färdigt gick vi in till alla paket under julgranen. De senaste åren har vi öppnat på morgonen och i år ska mamma jobba till kl 21 ikväll så då är det mysigare att ha den stunden tillsammans på morgonen i lugn och ro.
Jag blev så himla glad för mina julklappar!!!
Jag hade önskat mig en kudde med lila på, jag fick tre kuddar med lila på. Jag hade önskat mig en bok av Scott Kelby (om digital fotografering såklart) men jag fick hela serien med tre böcker! Nu är risken för jullovstristess minimerad, jag kommer att gräva ner mig i dem! Svarar jag inte telefonen vet ni varför.
Tillsist hade jag önskat mig en stor lykta, och den jag fick övergick min fantasi, helt underbart fin! Ni ska få se bilder framöver men nu hinner jag inte riktigt för nu ska jag fixa till mig och sedan gå in och hjälpa farmor med stöket.
God jul alla läsare! Hoppas att ni får en lugn, skön och mysig julafton!
I år har vi ju faktiskt en vit jul!
Dan före dopparedan.
Axlarna är helt ömma efter allt släpande på väskor de senaste dagarna, och det känns även som att det är en förkylning pågång. Men men, det är inte att göra så mycket åt, bara att gilla läget.
Sitter hemma i skogen nu, kom hem igår kväll. Gick upp vid 7 imorse trots att jag kände mig som en zoombi bara för jag ville se avsnittet av julkalendern och komma upp i skaplig tid. Nu ska jag packa upp min väska och stöka lite tills det blir ljust så jag kan gå ut och fota! Har även lovat att skala potatis, men det är det enda. Ikväll ska vi till mormor och fira lite jul så i år blir det inte riktigt som det brukar.
Det är dan före dopparedan, under granen ligger fina paket och här sitter jag i grön sidenpyjamas och smakar på mammas goda kola!
Såhär ser det ut utanför mitt fönster just nu. Förstår du varför jag älskar att komma hem?
Jag frös inte ihjäl.
Jag frös inte ihjäl.
Det var faktiskt inte alls speciellt kallt, inte så det var plågsamt. Det var bara fötterna som blev kalla framåt slutet. Men det var riktigt roligt och då glömmer man lite att det är kallt. Några av bilderna blev dessutom riktigt grymma!
Här kommer några smakprov som inte är ett dugg fixade med, hinner inte eftersom jag snart måste dra mig mot bussen. Tobias bilder gick inte att lägga in på min dator för han hade dem i RAW format, så det kommer senare.
Dagens konstaterande: Mitt blonda hår hade inte blivit i närheten av lika bra som detta blev!
Toppad form.
Alldeles lagom till dagens fotografering och till julhelgen med allt som väntar då. Håret är alldeles lagom rött nu, såhär vill jag ha det. Förhoppningsvis kan ni få se någon smakprov från dagens fotografering redan i eftermiddag, om jag inte frusit ihjäl...
Lida för konsten.
Jag kommer nog att lida som fasiken, och det är helt självvalt.
Tobias ville ha någon att fota porträtt på, och jag anmälde mig frivilligt. Sen har jag gått och klurat och kommit på ett jag vill ha en lång serie där man har samma klänning på sig, men i många olika miljöer och årstider.
Så idag ska vi ta första omgången, i snö.
För att man faktiskt ska se att jag har klänningen på mig, och inte bara en bylsig jacka, så innebär det att jag kommer att få gå runt lite i klänning och kofta. Och ute är det nu -10.7 grader.
Jag kommer att ångra ihjäl mig när vi kommer ut, det är jag helt övertygad om. Men vi ska göra allt för att göra det så smidigt som möjligt, planera och reka när jag har termobyxor och jacka på mig för att jag bara ska kunna slänga av mig jackan, ta bilden å så på med jackan igen.
Det blir nog bra, man dör inte av att frysa lite.
Och jag vill verkligen ha de här bilderna, jag tror de kan bli grymma!
Då får man väl lida lite för konsten.
Dags att bli packad igen.
Det är dags att packa.
Ibland vet jag precis vad jag ska ha med mig och kan packa ett bra tag i förväg bara för jag så gärna vill hem. Jag vill hem den här gången med, men jag har bara skjutit och skjutit på packandet och nu har jag liksom inget val längre.
Nu måste jag packa.
Det sämsta med att packa när jag är omotiverad är att jag inte tänker till på vad jag stoppar ned. Jag bara lägger ner saker och det brukar sluta i att jag har med mig alldeles för mycket saker men glömmer det som är viktigt.
Men om jag bara får med mig följande saker:
-P-piller
-Kamera och alla tillbehör till den
-Linser
-Underkläder
-Någon fin klänning
-Julklapparna
-Bankdosan (som jag var jäääääkligt nära att glömma hos Henke)
Så räcker det nog egentligen. Jag går ju ändå bara runt i mina Berribyxor hemma, så varför släpar jag alltid hem så mycket?
Förbannelsen.
Det här citatet är så jäkla klockrent. Det beskriver mig i ett nötskal.
Man kan inte riktigt låta något vara fult ifred."
En mästare på paket, men inte på inslagning...
Jag blev så imponerad av julklapparna jag fick av Henke!
Först när man öppnade var det en jättefin metallburk. Han vet hur förtjust jag är i dels gamla saker och framförallt i just plåtburkar.
I burken låg det tre paket med varsin lapp till.
En påse te "för värme och smak"
Ett hänge till mitt armband som han gjort själv! (med lite hjälp av Rebecca...)
Det var "för fägring".
Och så ett kuvert med "en upplevelse" som innehöll att han hittat en utställning om änglar, i Linköping! Den ska vi gå och se på min födelsedag har vi bestämt.
Jag är så himla glad över mina paket. Jag älskar paket där det finns en tanke bakom, där någon lagt ner sin själ på något sätt. När inslagningen av paketet dessutom var en pers så beundrade jag det krullade snöret extra mycket. Haha!
Han är för söt mitt gull.
Inte så intressant, men annars lysande.
Anledningen var en olycka som hänt tidigare på dagen som medförde att alla tåg neråt till var brutalt mycket försenade. Men den här gången orkade jag inte vara särskilt bitter. Jag hade inget tid att passa och orkade inte känna mig stressad. Var bara så nöjd med att ha lov, jag kommer väl fram när jag kommer fram. Kl 23.30 kom jag fram till Henke inatt, då var det ungefär puss och godnatt.
Idag har det varit riktigt mysigt. Vi började dagen med lyxfrukost, ciabatta med skagenröra! Såg lite på skidor och öppnade våra julklappar! Mer om julklappen jag fick kommer i ett blogginlägg för sig imorgon. Sen gick vi in till stan och tog en liten runda, nöjda med att vara klara med våra julklappar och strosade mest. När vi kom hem lagade vi riktigt god mat och eftermiddagen fortskred i soffan i minst sagt lugn takt, jag har ju faktiskt lov nu!!
Kvällen har spenderats hos min Kära Josse. Vi har druckit flera koppar te, fikat och ätit godis i alla dess former. Men det vi har gjort mest är att prata. Prata, prata och prata. Från klockan 18-00.30 satt vi på samma plats med enda avbrotten när vi var tvugna att kissa ut allt te vi druckit. Nu har jag lagom kommit hem efter en 2 minuters och 40 kronor dyr bussresa. Sängen väntar och förhoppningsvis kommer Henke hem snart och gör mig sällskap i den.
Det här är ett av mina mindre intressanta inlägg, det är jag mycket medveten om. Men dagen har varit lysande!
Då var det här.
LOV!!!
Nu är äntligen lovet här, på riktigt!
Om en och en halv timma går mitt tåg mot Växjö.
Där väntar gullet och en riktigt mysig helg. Vi ska byta julklappar och ha det bra. Inte ställa någon klocka i morgonbitti, se på skidåkning på tv. Imorgon ska Henke på fest så då passade det helt utmärkt att kära Josse var ledig för att hitta på något. Så då blir det en myskväll även med henne, det bästa av två världar.
Kan du tänka dig en mycket bättre start på lovet?
Det har jag svårt för att göra!
Växjö och lovet, here I come!!!
Häejå min lilla vän.
Nu ska han vidare till ett annat och bättre liv i en annan stad.
Jag hoppas att han ska få det bra nu, det önskar jag av hela mitt hjärta.
Fick en kram av honom och när jag sa hejdå smilade han upp sig, vinkade glatt och sa sitt egna lilla "häejå"!
Självklart kunde jag inte hejda tårarna.
Den ungen kommer jag alltid att minnas.
Lovet.
-Jodå, svarar jag, det är ju snart lov!
Jag vet att jag har tjatat, det är snart lov.
Men det är det enda jag har för ögonen nu.
Lovet.
Det har varit en kämpig höst.
I början låg jullovet långt borta, mest i periferin. Men långsamt har det närmat sig, i samma takt som jobbet har tagit en större och större del av min tillvaro.
Jobba, fota lite, flänga runt på helgerna och försöka få tiden att gå ihop.
Jullovet har kommit närmare och närmare och ju närmare det har kommit, desto mer säker har jag varit på att jag ska ta ett långt sådant.
Och nu är det här.
Lovet.
16 lediga dagar i sträck.
Bara ha det skönt, göra inget, göra sånt jag vill göra.
"Ladda batterierna" låter klyschigt, men det är precis vad man gör. Laddar om för att orka köra igång igen i januari.
Om någon kom och sa till mig imorgon att jag skulle bli tvungen att jobba kommande veckorna, att jag inte skulle få något lov, då skulle jag få härdsmälta. Sätta mig ner och bara gråta.
För det här är vad man jobbat mot.
Det som har legat som skatten vid regnbågens slut.
Lovet.
Jag hade tänkt...
Jag hade tänkt göra så mycket idag när jag kom hem:
-Stryka
-Packa
-Städa
-Diska
-Duscha
Men jag är helt slut.
Det enda jag vill är att lägga mig i soffan framför en bra film. Så nu tänker jag göra det.
Jag åker till Växjö imorgon, men jag slutar redan kl 13 och åker inte förrän kl 18.25 så jag har gott om tid att styra med allt det där imorgon eftermiddag och har då förhoppningsvis lite mer krafter till det. Så nu blir det femte filmen om Johan Falk insvept i en filt med en kopp glögg i handen.
Ps. Pratade med mamma idag, de har sk "snökaos" hemma och har en halvmeter snö!!! Det båda gott för en vit jul när jag kommer hem i nästa vecka. Gött.
Rosor.
Rosorna blev en stor hit!
Jag hade ju hoppats att kollegorna skulle bli glada och överraskade, och det blev de!
Reaktionerna blev större än väntat, väldigt roligt.
Två av kollegorna blev faktiskt lite tårögda, haha.
Det känns värt varenda liten minut jag la ner, trots att jag svurit lite över min egen överambition.
Nu är min häktiska dag över, nu väntar sängen.
16 december.
Jag fixade den sista lilla, bokstavligt talat, igår kväll. I år har jag inte behövt anstränga mig så hårt. Dels för att vi redan hade gett mamma och pappa, redan i oktober faktiskt, och dels för att jag hade ganska bra hum om vad jag ville ge bort i år.
Nu är det bara de tre till jag ska fixa till jobbet i eftermiddag som är kvar.
Rosorna står förövrigt uppställa här på bordet nu och rent estetiskt är jag väldigt nöjd. Reaktionerna jag hoppas på är såklart: "Åh vilket kul påhitt, vilken fin blomma" och framförallt" vad glad jag blir".
Men jag är också fullt medveten om att det kan komma andra reaktioner som "Varför skrev du så på min blomma". Eller "jag tycker inte att det var okej att du tog av pengarna som vi faktiskt hade samlat ihop till annat." Det är dock risker man får ta, det är farligt att leva.
Den 16 december är påbörjad, det vräker ner snö ute och när den här dagen är slut har jag bara två arbetsdagar kvar innan jul...
Imorgon ska jag:
- Gå upp svintidigt och välja ut kläder till kvällens middag, slå in rosorna, hämta tvätten
- Vara på jobbet kl 6
- Fixa iordning kollegornas rosor, skriva de sista två svåraste lapparna
- Jobba till 13.30
- Skynda ner på stan och fixa tre presenter
- Vara hos Helena och Elsa kl 15 för att fika
- Skynda hem från dem efter ett par timmar och byta om
- Vara på julfest med jobbet kl 18.30
- Äta maten och sedan åka hem och pusta ut. Tur det bara är två arbetsdagar kvar sedan...
Håller ett löfte.
Det här är jag efter 2.5 timmars promenad i lördags.
Halvdunklet och blixten gör sitt (jag är inte alls förtjust i blixt, men ibland är den ett nödvändigt ont).
Kompositionsmässigt gillar jag dock bilden skarpt!
Man får väl ändå säga att this is me now!
Nackskott eller positiva lappar?
Jag tog på mig att fixa presenterna till jul till kokerskan, städerskan och chefen och kom då på att vi själva också skulle behöva lite peppning. Det är ju trots allt oss själva vi har att tacka för att det har funkat.
Så jag bestämde mig för att köpa en bukett rosor för lite av de insamlade pengarna. Sen ska jag skriva en personlig lapp till varje person på jobbet, med något positivt om den personen och sätta en på varje ros.
Nu sitter jag här med de sista 5 och undrar om jag inte varit lite överambitiös igen. För satan i gatan vad svårt det är att hitta på något positivt och personligt om alla. De första gick lätt som en dans, men sen blir det svårt.
Speciellt när man vissa dagar skulle ha lättare att sätta ett nackskott på vissa personer än man skulle ha att säga något positivt om dem...
Norrköping.
Jag var i Norrköping igår och gick runt och fotade med Tobias.
Vi gick och vi gick och vi gick i tre timmar.
Här är de bästa resultaten. 
Den gamla goda tiden.
Idag saknar jag den gamla goda tiden.
Den gamla goda tiden när man en söndag kunde slänga ihop en sats muffins, skriva ett par meningar på msn och ett par timmar senare kom små mysbyxebeklädda flickor traskade genom campus.
Var man trött (läs bakis) åt man sina muffins under mer eller mindre tystnad, kurade ihop sig i sängen allihopa på ett eller annat sätt och så låg man där å glodde tillsammans.
Var man pigg och glad kunde man sitta där i flera timmar och bara skratta och prata skit.
Idag har jag bakat muffins men de ska jag bjuda bort till kollegorna imorrn. Visst är väl även det snällt, men det är på intet sätt samma sak.
Ja ibland saknar jag verkligen den gamla goda tiden.
Ett gott skratt.
Ett sådant skrattanfall då man skrattar så där riktigt hjärtligt, och där tårarna sprutar. Tyvärr har jag dem alldeles för sällan nuförtiden. Men igår hade jag ett riktigt skrattanfall, inte så att tårarna sprutade, men nästintill.
Igår lyckades kära Sara och jag äntligen få ihop en kväll då vi båda kunde ses! Kors i taket! Så jag åkte hem till henne direkt efter jobbet och efter väldigt god soppa så satte vi oss i köket för att pyssla som vi hade bestämt att vi skulle göra. Då gick Erik (Saras sambo) in och la sig i tvsoffan. Det var han som förorsakade skrattanfallet eftersom deras tvdosa helt enkelt fått spunk och kastat om allting som finns på en tvdosa.
Kanalerna låt huller om buller och till och med volymknapparna hade bytt plats.
Så han låg där inne och rapporterade vilka platser de olika kanalerna låg på, och när han kom till 6:an på dosan så hittade han knappen för att höja volymen. Problemet var bara att när han skruvat upp volymen jättehögt för att visa oss att han hittat volymen, så hittade han inte knappen för att sänka den igen. Inte ens när han stängde av tvn och satte på den igen så blev ljudet sänkt.
Herregud vad jag skrattade!
Efter mycket om och men så hittade han tillslut knappen för att kunna skruva ner (den låg på playknappen för videon?). Då hade jag skrattat så det räcker för en vecka eller två.
Julen är räddad.
Sillen äter jag inte.
Jansson ger mig kväljningar bara av lukten.
Köttbullar och prinskorv kan man äta en vanlig tisdag.
Det finns i stort sett bara ett måste för mig på julen.
Idag fick jag ett sms av min kära mamma:
"Rapport från mammas julstök:kolan är kokt och inslagen.
Om den blev bra? Ja, ovanligt god och lätthanterlig. Kram"
Min mamma gör världens godaste kola.
Nu kan det bli jul.
Nytt drömprojekt!
Självklart har det med foto att göra.
Jag har hittat en ny fantastisk fotograf vid namn Emelie Ohlsson. Henne hittade jag faktiskt genom att läsa Blondinbellas blogg, ibland kan det vara givande att läsa skräpbloggar, haha.
Emelie Ohlsson är bara 22 år men redan en helt suverän fotograf.
Hon håller 3 dagars skräddarsydda personliga kurser i fotografering, och det är en sådan jag skulle vilja gå!!
Det finns en del detaljer som vränger till saker och ting. Exempelvis att hon bor i Sundsvall, och dit är det ganska långt... Men jag har faktiskt redan mailat henne och fått svar, allt går att lösa. Man kan träffas i Stockholm, dit är det inte långt från Linköping, där har jag dessutom sovplats utan problem. Dessutom går det att slå ihop det till bara två dagar, perfekt, och om man är två som går det samtidigt så får man rabatt.
Hur underbart vore inte det att genomföra framåt maj när vädret börjar bli fint? Så nu tror jag att jag ska börja bearbeta Tobias att följa med mig på det här, borde inte vara allt för svårt... Och så börjar spara pengar då, för det är ju inte gratis, men det skulle det vara så värt!!!
Rödtopp igen.
Jag hade orkat jobba, men det kändes att jag inte alls har samma ork som jag brukar. Man blir matt på ett helt annat sätt. Så jag har tagit det lugnt hela dagen,donat här hemma och avslutade eftermiddagen med ett frisörbesök.
Japp, jag vet vad du tänker, det var inte länge sedan jag var hos frisören. Min plånbok påminner mig om detsamma. Nästan allt mitt röda hade gått ur nu och intet ont mot mitt blonda hår, men jag gillade skarpt min röda hårfärg.
Så nu är jag "rödtopp" igen.
Det blev ganska mycket rödare än förra gången, och drar mer mot brunt nu. Men av erfarenhet vet jag ju att det bleknar ganska kraftigt så framemot jul borde det vara lagom, vilket är mitt mål. Jag har upptäckt att det är nästan omöjligt att vara helt hundra nöjd med sitt röda från början, för då kommer man att vara missnöjd efter några veckor. Den här gången valde jag frisörskola för att det inte skulle bli så dyrt. Det är något jag verkligen rekommenderar, om man har gott om tid vill säga...
Kvällen kommer nog att avslutas lika lugnt som gårdagens kväll, framför tv:n. Fast med några rundor till spegeln så jag lär mig känna igen mig själv.
Presentation.
VAS.
Jag VAS:ar, Vård Av Stina.
Det är lika bra så blir jag frisk på riktigt. Vi klagar ofta på att föräldrarna skickar tillbaka ungarna till förskolan innan de är riktigt friska så då vill jag inte göra detsamma. Den här terminen har jag dessutom bara tagit den här halva sjukdagen och inget mer, så då kan jag lika gärna köra en dag till när jag ändå tagit karrens idag.
Det är jag "värd" liksom.
Var tvungen att ringa till mamma och pappa och beklaga mig lite bara, och få medhåll om att det nog är bäst att stanna hemma imorgon, då känns det mycket lättare att ta det beslutet. En mammas åsikt är inte att förringa.
Det värsta är att jag är så dålig på att vara sjuk. Har inte varit hemma mer än en halv dag och jag är redan lite rastlös. Ligga på soffan är inte riktigt min grej men jag har inte orkat göra annat idag.
Jag har idag sett: Ett avsnitt av Förlossningskliniken, ett avsnitt av Ghost wisperer, ett avsnitt av Robinson, ett avsnitt av Sosgute och nu har jag precis sett färdigt den femte filmen i serien av Johan Falk.
Herregud, så mkt har jag inte sett på tv sammanlagt på flera veckor eftersom jag inte är någon direkt tvtittare i vanliga fall utan hellre hittar på andra saker.
Men är man sjuk så är man.
Imorgon hoppas jag dock vara ganska frisk och kan då med andra ord hitta på lite andra saker. Mår jag bra på eftermiddagen så tänker jag faktiskt gå och ta min frisörtid som jag har bokat in.
Jahopp, ska man dra till med ännu ett avsnitt av Sosgute innan man går och lägger sig?
Vad gjorde man innan kanalernas "play" funktioner på nätet fanns?
Sjukling.
Jag mådde konstigt redan när klockan ringde imorse och det blev inte någon träning. Men eftersom jag inte mådde tillräckligt dåligt så släpade jag mig till jobbet med tanken att det blir nog bättre.
Det blev inte bättre.
Så vid lunch tog jag bussen hem, då hade jag ont i magen, mådde illa och började känna mig skakig. Jag kraschade i sängen och somnade i 1.5 timmar.
Nu känns det redan bättre, har kunnat äta en macka för att jag inte ska må illa för att jag är hungrig. Vi får se hur det känns senare.
Eftermiddagens plan är att ta det jäkligt lugnt, ska börja med förra veckans Robinsonavsnitt som jag missade i lördags, Sen framåt kvällen får jag ta beslutet om jag ska jobba imorrn eller inte. Det är ett svårt beslut eftersom man inte vill va hemma och sätta kollegorna i klistret om man faktiskt inte känner sig sjuk. Å andra sidan borde jag kanske vara hemma imorgon också, för att bli ordenligt frisk. Aja, det blir kvällens svåra beslut.
Robinson stundar.
Julkänsla.
Pausade lite från bloggpillandet för att fota mitt julpynt. Jag blev inte särskilt nöjd, blev alldeles för många suddiga bilder. Antagligen för att jag var för otålig och körde med för kort slutartid och utan stativ. Men det är av misstagen man lär sig. Det är ju meningen att jag ska göra dem nu, när det inte påverkar någon annan. Man vill ju inte göra dem om man har ett fotouppdrag åt någon. Här kommer några av de bästa bilderna iaf, även om inte alla är lysande. Kanske passar de halvtaskiga bilderna min minst sagt halvtaskiga julkänsla.
Tackar!
Tack för tipsen på hur bloggen ska bli snyggare!
Simon tipsade om ett nytt teckensnitt, blev väldigt snyggt, Mira tyckte det var för tomt utan bakgrundsfärg så då la jag in det, och Josse tyckte den färgen var för trist så idag har jag ändrat den igen också ,haha. Trial and error helt enkelt! Prova, ändra å prova igen. Har tagit bort "OM" å lagt till en permanent text på sidan om idag... Funderar just nu på om jag ska ha någon presentationstext eller om det känns för fjortis?
Simon tyckte jag skulle ta bort understrykningarna också och det kan jag verkligen hålla med om men just nu kan jag inte klura ut hur det ska göras... Det är nämligen en sak att vilja göra något och en helt annan när man väl kommer in stilmallarna och kodmallarna och ska ändra och styra. Läsa och skriva koder är inte min grej så jag måste ha hjälp med allt jag gör. Designa din blogg har varit en helt ovärderlig hjälp!
Vill gärna ha ännu fler tips på hur bloggen ska bli snyggare och proffsigare! Man blir så blind när man sitter här å pillar i oändlighet! Vet du förresten hur man tar bort just underskrykningarna så är jag det förste att vilja veta det...
Bra eller dåligt?
Som du ser har jag lekt med stilmallen igen... Åsikter tack!
En inredande blomstersmyckande fotograferande psykolog.
Man kanske skulle kombinera det där.
Jobba halvtid som psykolog så man tjänar bra med pengar, och så resten av tiden inreda lägenheter, smycka dem med blommor och så fotografera dem! Sicken bra kombination!
Låter lite långt bort från min verklighet dock... Jag får nog nöja mig med förskollärare åtminstone ett tag till, tills jag betalat av csn litegranna innan jag tar nya lån sådär. Men sen, "när jag blir stor", då har jag min framtid planerad!
Leva för att jobba?
Det har hänt lite saker på sistone som får mig att fundera över:
Lever jag för att jobba eller jobbar jag för att leva?
Svaret borde vara självklart: Jag jobbar för att leva!
Och det är så jag ser det, jag är inte en av de där personerna som lägger ner hela sitt liv i sitt jobb, åtminstone vill jag inte att det ska vara så. Men på sistone har jag börjat undra... Jobbet tar enormt stor del av mitt liv. Jag är där 40 timmar i veckan, minst. Även om jag inte är där så kretsar många av tankarna på just jobbet. Hur det ena eller det andra ska lösas. På ett sätt är det väl bra, det tyder ju på att jag är engagerad i det jag gör. Men på ett sätt ger det mig panik.
Det finns små faktorer som pekar på att det skulle kunna bli så att jag framöver kommer att få en större ansvarsroll på mitt jobb, kanske kan man kalla det att bli befordrad? Det är inte alls säkert att det blir så, men det har fått mig att fundera. Vill jag det om tillfälle erbjuds? På ett sätt ja, det är ändå lite smickrande och ganska viktigt. Men på ett sätt bara skriker min hjärna NEJ!!! För om jag redan nu lägger så stor tid på mitt jobb, hur skulle då bli sen?
Jag skulle leva för att jobba.
Insikt.
Det är när man slår ner sin fina lilla ask med hårnålar på golvet
som man inser att man har sjukt många hårnålar....
Julfest.
Vi började kvällen med chokladprovning.
Det passade mig utmärkt eftersom jag älskar choklad, aldrig varit på cholkadprovning innan och länge har velat prova. Häftigt att få smaka lite "riktig" choklad som känns lyxig. Det kommer garanterat att bli mer av den lyxiga varan i framtiden, en investering i själen liksom.
Efter chokladen fick vi god middag och efter det körde vi en variant av julklappshazard med tema smak. Jag fick torkade jordgubbar och ett par små chokladtomtar, ska bli spännande att smaka jordgubbarna.
Vid 23 kom vi på att det kanske var dags att dra sig neråt stan för vi som ville det och tillslut var vi sex kollegor som hamnade på Harrys. Vilken skillnad det är att vistas på Harrys en fredag mot en lördag! Anna Book var där med några snubbar och sjöng hits för ett halvfullt Harrys, även om jag ville det så fick jag känslan av att det hela var lite patetiskt. 40-åringar som sitter aspackade i ett hörn eller sitter med sina väninnor och gråter.
Men vi hade riktigt trevligt och framåt 2 tiden fick vi skjuts hem av en av kollegornas sambo.
Såna här kvällar känns väldigt viktiga på något sätt.
Alla börjar bli en aning slutkörda nu, man går på sparlåga och väntar på att det ska bli jul. Nu får man en chans att sätta sig ner, prata utan att bli avbruten och man kan prata annat än jobb även om det blir en hel del av den varan också. Man får skratta tillsammans och man får bara vara. Vi har dessutom en väldigt bra stämning i vårt hus, och jag är så tacksam över att jag jobbar där jag jobbar.
En riktigt trevlig kväll, nu är det bara ett par veckor kvar innan jul...
Soffan, för de få intresserade.
Jag är väldigt nöjd.
Blev först lite besviken för den var mycket grundare att sitta i än vad jag hade trott den skulle vara. Men den kommer att forma till sig när man fått sitta in den lite.
Det är ju en Ikeasoffa så den är ju inte särskilt fancy sådär, men det är några punkter som gör att jag gillar den:
-Utbytbara/tvättbara överdrag! Jag är världens spillmaja och spiller hela tiden, så en soffa som inte går att tvätta är nästan otänkbart för mig. Dessutom gillar jag att man kan byta ut den där man tröttnat på färgen efter ett tag sådär.
-Formen. Som sagt, det är Ikea och inte någon designerrevolution men jag gillar formen. En soffa hos mig får inte vara för "modern" för då passar den inte alls in i min stil.
-Fotpallen. Helt klart det bästa av allt. Det går att förvara saker i den och med den till blir det som en divan. I hörnet vid divanen och soffan kryper jag upp under lampan och sitter och läser. Det har blivit mitt nya myshörn!
Dessutom känns rummet lite mer möblerat nu tycker jag, och jag är nöjd med resultatet! Så för dig som orkar ta dig igenom allt dravlet så kommer nu bilderna.
Det här är nog dessutom de första bilderna som publicerats här som visar på lägenheten mer i helhet. Jag gillar förresten mina (ganska) nya lila gardiner!
Senhöstdvala.
Det hela blir en ond spiral, har jag ont i halsen vill jag inte träna, vilket leder till att jag får spänningshuvudvärk ifrån rygg och axlar, för att jag inte tränar. Bingo! Så imorgon bitti får jag nog skita i halsontet och gå och simma i alla fall, även om jag helst vill ligga kvar i sängen. Jag har en totalt omotiverad period just nu, och jag blir så trött på mig själv.
Orkar inte träna, orkar inte laga mat, orkar inte anstränga mig. Orkar inte höra av mig till folk, orkar inte engagera mig på jobbet, orkar inte vara hurtig. Orkar inte ens göra saker jag gillar!
Orkar inte med mig själv. Tiden bara går.
Jag skulle behöva en slägga som slog ner i huvudet på mig för att vakna upp ur någon sorts senhöstdvala. Det känns som att jag liksom bara går och väntar på att något ska hända.
Har jag sagt att jag längtar efter jullovet?
Fira första advent.
Anledningen till att det blev så tidigt var att vi inte vet om vi kommer att kunna ses allihopa någon mer gång innan jul. Vi är inte såna där att vi måste vänta till julafton för att öppna paketen utan vi öppnade direkt. Jag tror inte att jag någonsin fått en present av dem som jag inte gillat, de känner verkligen mig och vet vad jag vill ha.
Den här gången fick jag en liten prenumeration på 3 nummer av en fototidning!
Alldeles lysande! Sådant som man inte vill lägga pengar på själv men som kommer bli kanonkul att få.
Tack gullungar!
För mig spelar det sällan någon roll vad saker har kostat, bara det finns en tanke bakom. Jag får mycket hellre en billig present som någon verkligen tänkt till på än en där man bara köpt något för att man ska handla. Så jag blev jätteglad för tändsticksasken för 15 kr som Henke köpte till mig i helgen.
Julkortet (som Mira gjort, hon är grym på att scrappa) med presentkortet. I bakgrunden står de nya fina julburkarna jag hittade på Panduro. Jag vet inte hur det kommer sig, men jag är en sucker för burkar!
Titta vilken fin liten tändsticksask! En mer "Stinig" sådan går knappast att hitta...
Klaga lite.
Men men, annars är det väl bra...
Man ska ju vara glad att man har ett jobb i dagens samhälle!
Imorrn slutar jag tidigt också, och på kvällen blir det lussekattefika med kära kusinen och Bonde söker fru till det. På torsdag har vi kvalitetsdag (dvs inte några barn!) På fredag stundar julfest med jobbet och sen är hela helgen helt öppen, ska gå runt å pyssla å mysa! Jag har det ganska bra,egentligen, men man måste få klaga lite.
