Stackars gubbe.
Jag cyklade genom trädgårdföreningen och där är det inte någon speciell cykelbana, men det står heller inte något om något cykelförbud. Då jag svängt förbi en barnfamilj hamnade jag på samma sida av "gångstigen" som den mötande gubben så vi blev lite sådär veliga som man kan bli när man inte riktigt vet vilken sida man ska vara på ni vet. Får jag lägga till att det var bara gubben och jag där, inga andra och med andra ord gott om plats.Men då ställde han sig plötsligt i mitten och ropar när jag kommer:
-Det är gångbana här!
Orka tjafsa med en sur gubbe tänkte jag och svarade:
-Det är cykelbana också, och cyklade förbi.
Då jävla tände gubben till:
-Det är det inte, då skulle det ha varit en skylt, är du helt dum i huvudet!!!
Då borde man väl inte få gå där heller då för någon gångbaneskylt har jag då aldrig sett. Ska ta och kolla upp det där. Hade där varit massor med folk hade jag förstått. Men nu ställer sig gubben och skriker att jag är dum i huvudet för att han fick gå två steg extra, max. Orka bry sig om en tjurig gubbe. Jag tyckte bara så synd om honom, för hur kul liv kan man ha om man är så?
Senaste alstren.
Här kommer några av mina senaste alster.
Inte helt överraskande så föreställer de Elsa, barn är tacksamma att öva på och Helena är tacksam över alla bra bilder jag lyckas få till. Som jag sagt, projekt som någon får nytta av är roliga projekt.
Den här gången är Helena också med och hon har godkänt bilderna. Jag älskar den sista svartvita!
I övrigt får bilderna tala för sig själva.
Torsdag är det nya fredag.
Jag älskar såklart fredagar, eftersom jag är en sådan som har lediga helger. Ni som följer bloggen vet dock att mina helger brukar vara ganska fullsmockade. Det innebär i sin tur att fredagarna sällan innebär någon större vila i min ensamhet utan ofta består de av tågresor, väntan på någon, packande eller städande för att någon ska komma dagen därpå.
Därför har torsdagarna nu blivit de nya fredagarna för mig.
På torsdagar slutar jag kl 15, då har man tid att fixa det man ska på eftermiddagen och sedan är kvällen helt fri. Då kan jag ha den där lugna stunden man egentligen ska ha på fredagen. Ligga och slappa, se en film, gå å pyssla i godan ro. Ikväll har jag legat i soffan å tittat på Johan Falk, GSI, som var riktigt bra. Lägenheten var städad, disken var diskad och känslan av lugn infann sig. Hade det inte varit så att jag ska upp tidigt imorrn hade jag tagit mig ett glas vin, nu blev det några chokladbollar istället. Så här sitter jag nu, med lugnet i kroppen och vetskapen om att imorrn är det fredag, en toklugn sådan på jobbet, och sen är det gullungarna Tessan och Jenny som gäller.
Övertolkningar.
"Vad tänkte du när du tog den här bilden"? frågar fotoläraren. Vid det här laget har vi lärt oss att det han gärna vill se i bilderna är diagonaler och trianglar. De båda lyser med sin frånvaro. Hon som tog bilden vet nog inte riktigt vad hon ska svara.
"Nej för jag tänkte här på hur färgerna passar ihop, fortsätter läraren. Ser du här, katten, blomkrukan och löven matchar ju varandra jättebra, tänkte du på det när du tog bilden"?
Öhh... Då kan jag inte hålla tyst.
Jag hatar nämligen övertolkningar.
Jag menar, det är inte så att hon kan välja färg på löven, färga om katten och antagligen har hon inte slängt fram en annan blomkruka heller för att det skulle matcha katten. Hon har bara tagit en bild när katten satt stilla,oavsett färgen på blomkrukan.
Pladder om en bra vecka.
Igår åkte jag hemifrån kl 07.05 för att hinna träna innan jobbet. Sen jobbade jag mellan 9-18, efter det blev det vidare till kusin Lisa för god mat och mycket skratt. Kl 22.02 var jag hemma igen, då var det lite fix och läggdags för kl 04.45 imorse ringde klockan.
Idag slutar jag redan kl 14 och då blir det förhoppningsvis en promenad med Helena och Elsa eftersom det enligt smhi ska va jättefint väder i eftermiddag. Ikväll är det dags för fotokursen igen och analyser av de bilder vi tog i mörker förra veckan. Efter ikväll är det bara två gånger kvar, varav en på söndag. Jag vill inte att kursen ska ta slut!!!
Imorrn blir det städ och tvätt för på fredag kommer Jenny och Tessan och hälsar på mig, så mysigt det ska bli! På lördag är det 25årsfest i Norrköping hos Madde med Disneytema och på söndag är det fotokurs igen redan kl 12. Sen har den veckan gått.
Kära nån vad tiden bara flyger. Men det känns bra. Jag känner mig inte stressad på något vis alls och vi har det toklugnt på jobbet. En bra vecka med andra ord.
Helgens besök.
Min mamma har varit här i helgen.
Min moster och morbror har varit här i helgen.
Min pappa har varit här i helgen.
Min bror har varit här i helgen.
Jag är så stolt.
Jag är så stolt.
Bilderna nedan är foton som Lena skickat på tavlan som nu sitter på hennes vägg.
Den tavlan har jag gjort.
Jag har arrangerat, fotograferat och redigerat bilden.
Sedan har hon skickat in den till Extrafilm och nu sitter den på hennes vägg i stort format.
Jag är så stolt.
Hade jag fått en chans till hade jag beskurit den lite annorlunda, men jag är sjukt nöjd ändå.
Den blev grym.
Det är så roligt med projekt där någon får nytta och användning av det man skapar. När man måste prestera på riktigt.
Mitt första riktigt "publicerade verk".
Tack till Lena för förtroendet och för ett gott samarbete.
Jag är så stolt.
Mysigt mys blev det.
Pappas intresse.
Det är mitt fotointresse.
När pappa var yngre fotade han massvis, och var riktigt duktig. Men nu har han inte rört sin gamla analoga systemkamera på säkert 30 år. Så det är inte så att han har överfört det aktivt på mig, på något sätt måste det ju gått i generna? Det är iaf jätteroligt att diskutera min fotokurs med honom nu. Jämföra hur det var när han fotade analogt mot när jag fotar digitalt idag. Och tänk, han har rotat fram ett gammalt stativ till mig! Det ska han ta med när han kommer hit i helgen, och så ska jag få honom att fota lite med min kamera. Min fina starka pappa.
Fredagsmyyys!
Välkommen härliga fredag.
En fredag med urlugnt på jobbet.
Simning i eftermiddag och ikväll blir det lasagne hemma hos mig för 5 personer,
å så Elsa, men hon får ingen lasagne.
Nu är det slut på veckan, det är dags för fredagsmyyyyys!
Nördande i mörker.
Onsdagar är den klart bästa dagen i veckan just nu. Dels för att det är min tidiga dag, men främst för att det är fotokurs på onsdagar! Igår var det dags för fotograferande utomhus i mörker utan blixt och jag byltade på mig upp till tänderna då jag frusit hela dagen.
Sällan känner jag mig så nördig som när vi vandrar runt en grupp på åtta personer med våra systemkameror om halsen, med stativen i handen och där samtalen låter ungefär: "Wow, den var snygg, vilken bländare använde du där?" Vi sitter på huk mitt på torgen, stirrar på trafikljus, letar bra vinklar på våra uppdrag och står fem personer runt en fontän i djup koncentration.
Men samtidigt så är det sällan som jag har så roligt. Jag har redan lärt mig enormt mycket på den här kursen, och den är inte slut ännu!
Och frös jag? Ja och nej. Mina fötter var iskalla men det kände jag inte förrän det var dags att gå hem.
Kvällens konstaterande: Jag måste köpa mig ett stativ. Så enkelt är det bara.
Smakprov från gårdagens fotande. Och nej, bilderna inte redigerade på något sätt alls.
Uppdrag: Ta en bild där rött, gult och grönt lyser samtidigt på trafikljuset. Dessutom ska det gärna finnas med fina ljusspår från bilarna.
Den här kallar jag "smakprov på nördighet" och hoppas Tobias förstår att det inte är honom jag menar, haha. 
Allmäna ljusbilder på stan.
Uppdrag: Fota Filbyterstatyn
Uppdrag: Gå hem och ta en bild i befintligt kvällsljus där en ljuskälla ska finnas med (tror jag, vår lärare är ganska bra på att ge luddiga instruktioner...)
Busy as a bee.
I eftermiddag är det fullt upp. Ska strax iväg och handla till de tre lasagner jag ska laga, och så ska jag tvätta å städa också. Imorrn får jag nämligen besök på kvällen och på lördag till söndag får jag också besök. Men jag vill hinna photoshopa lite ikväll med, bilderna som jag tog på Josse väntar på att fixas med. Jag lämnar er med en av dem som jag slängde ihop på en kvart igår. (Sorry för att jag inte frågade dej först Josse men jag gissar på att de e ok). På återseende ikväll.
Att kunna andas.
Då innebar det att de såg fula och säckiga ut. Nu medför det att jag kan klämma på mig långkalsonger under dem och ändå kunna få luft.
Inget ont som inte har något gott med sig.
Ingenting mer än Narnia.
Har varit så sjukt trött sedan helgen. Trött, hängig, värk i kroppen, matt och allmänt ovillig att göra saker. Så då har jag skitit i att göra saker. Jag brukar hitta på en massa saker på kvällarna och inte ens tvn brukar vara på, men så har det inte varit denna veckan. Båda kvällarna den här veckan har jag suttit ihopkrupen under en filt i soffan med raggsockar på fötterna och tittat på Narnia. Sen har jag gått och lagt mig. Inget bloggande, inget städande, inget planerande. Ingenting. Helt underbart.
Vemod och lugn.
Jag blir vemodig när jag tänker på hur mycket oftare jag skulle vilja träffa Henke, Josse och Mira. Hur mycket bättre jag skulle må om de var ett mer regelbundet inslag i min tillvaro.
Jag vill nästan gråta.
Men samtidigt känner jag ett sådant lugn.
För vad har jag för rätt att klaga på att jag träffar mina vänner för sällan, när det finns de som inte ens har några? Inte kan jag vara ledsen över det faktum att jag har personer i min tillvaro som jag verkligen bryr mig om, och som jag hoppas bryr sig om mig.
Jag ska vara tacksam.
Lugnet brer ut sig i mig, ett lugn som jag bara kan uppnå när jag bara fått vara, utan stress och med personer som tillför mig något, där jag inte behöver anstränga mig.
Så vemodet och lugnet får liksom samsas därinne. Och jag känner mig sårbar och starkare än någonsin på samma gång.
Imorgon börjar en ny arbetsvecka.
Det är vägen, som är mödan värd.
Den bästa dagen är en dag av törst.
Nog finns det mål och mening i vår färd
men det är vägen, som är mödan värd.
Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.
På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.
Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.
Karin Boye
Lördag i Växjö
Tur till Josse. Fotografering, traskande till stan. Marknad med fina fynd och fika på stan.
Softande hemma en stund.
Haremsgryta och ugnsbakad banan hos Mira. Trevligt prat och gamla nostalgiska minnen med "Björne", "Ika i rutan", "Luftens hjältar" och diverse adventskalendrar. Titta på körslaget och bara mysa.
Komma "hem" till lägenheten där öldoften slår emot en i dörren. Lyssna på roliga fyllediskussioner.
Sovdags.
Det är min lördag.
Själv.
Funderade på om det kan räknas som patetiskt, ,men varför ska det göra det? Jag går faktiskt hellre själv än släpar med mig någon som ändå inte skulle uppskatta det. Dessutom vill jag verkligen se henne och jag skulle ångra mig så dant om jag inte gick bara för att jag inte har någon att gå tillsammans med. Det här är ju ingen kanonstor spelning där man ska hoppa runt och sjunga med, det här är soft musik man ska sitta ner och lyssna på, sluta ögonen och njuta av.
Så 18 november kl 20 ska jag på spelning med Melissa Horn, alldeles själv å de ska bli jättekul!
"Jag kan packa lätt, jag är inte rädd..."
Ibland tänker jag att jag inte ska packa så mycket, men efter alla "tänk om" så ligger det plötsligt en gigantiskt hög på sängen som ska med.
Men inte den här gången.
Den här gången SKA jag packa lätt.
Anledningen till att jag tror jag kommer lyckas den här gången är att jag vet i stora drag vad jag ska göra i helgen. Därmed behöver jag inte tänka "men tänk om vi ska göra det, då behöver jag den här, å ska vi göra det så behöver jag det där".
Så istället för att släpa på den stora resväskan jag brukar ha, så blir det nu två små väskor.Väldigt små med tanke på att den jag ska packa kläderna i är den jag brukar ha som "handbagage" annars. Att det blir två väskor skyller jag på min stora kamera och alla tillbehör till den. Den måste jag ha med och därmed får hela kameraväskan följa med. Men hade jag inte haft den hade jag klarat mig med en väska.
Den här gången har jag inte tänkt ett enda litet "tänk om". Jag har bara med mig de skor jag åker i, tar bara med mig ett par jeans å en topp utöver det jag åker i, ett par tunna extra leggings, strumpor, trosor, mössa å vantar och en ytterst liten sminkväska (jag äger en gigantisk). Thats it. Så blir jag genomblöt, spiller ner mig (jag är grymt bra på det) eller om det händer nåt annat oförutsett så är jag körd. Men då får det bli så. Det här är ett test, kan andra packa "weekendbags" så kan jag!!!
Vad skulle kunna vara bättre?!
Henke träffade jag ju förra helgen så det var ju inte så länge sedan jag träffade honom, men jag är ju inte bortskämd med att träffa mina flickor allt för ofta och i helgen visade det sig att både Josse och Mira kunde.
Så jag bestämde mig för att om jag hittade en bra sistaminuten som inte var så dyr så skulle jag åka. Efter ett tag så insåg jag dock att det nog inte skulle bli så lätt och att jag nog skulle få ge 350 kr för enkel resväg. Det är inte så mkt pengar i sig, men jag lägger mycket pengar i månaden på resor.
Så jag gick där och funderade på om jag skulle skita i att åka, och lägga pengarna på något bättre istället. Men precis när jag tänkt den tanken så dumförklarade jag mig själv, vad skulle kunna vara bättre att lägga pengarna på? Vad skulle kunna vara bättre än att träffa och umgås med några av de som verkligen betyder mest i hela världen för mig? Vad skulle kunna vara bättre än att få somna på Henkes arm, att gå på fotosession i skogen med Josse och vad skulle kunna vara bättre än att tillbringa lördagskvällen tillsammans med Josse och Mira, mysig middag och få prata på riktigt? Vad skulle kunna få mig att må bättre?
Då bestämde jag mig för att åka, oavsett om jag fick ge 350 kr för enkel resväg. 15 min senare fick jag dock tag i en biljett för 219 kr.
Växjö, here I come!
Josse och Mira när de var här i Linköping för några helger sen.
Ät inte min macka!
Eftersom hans macka då var borta så fick han ett knäckebröd istället, och när jag sträcker fram handen för att ta hans knäcke och ge honom mjukost på den så drar han den åt sig, tittar på mig och ropar:
-Ät inte min macka!
Planering eller barngrupp?
Det är underbart skönt med kvalitetsdag. Då kommer kvalitetsteamet in och tar våra barn och så får vi planera en hel dag. Man kan prata ordentligt, utan att bli störd av blöjbyten, torkande av näsor eller tjutande ungar.
Man får massvis gjort, kan verkligen tänka till och planera ordentligt. Komma framåt med sin verksamhet.
Men det finns inte mycket som är mysigare än när man kommer in på avdelningen igen och ett barn ger en världens största smile och springer mot en för att ge en en stor kram.
Det är då man känner att man faktiskt gör skillnad i den ungens liv.
Så, nej, jag utbildade mig nog inte till förskollärare för att planera.
Långväga släktingar...
Först hittar vi en ekorre, och efter en stund ännu en.
- Titta! Ekorren, och pappa ekorre! ropar Z.
Sen lägger han till:
-Och mamma ekorre bor i Pakistan!
Måndag, igen.
Men för ovanlighetens skull på sistone så känns det inte så tungt.
Dels för att det känns som att barngruppen äntligen börjar sätta sig lite nu. Det känns inte lika hysteriskt längre och både vi och barnen börjar bli mer vana.
Dels för att vi har planeringsdag imorrn vilket innebär en dag mindre i barngrupp den här veckan, underbart skönt!
Dels för att Henke och jag har haft en underbart lugn, skön och mysig helg.
Dels för att jag inte känner mig stressad den här veckan me hundra saker å göra.
Dels för att helgen som kommer är helt öppen,skönt att kunna göra precis som jag känner för.
Men just nu känner jag mig så trött, så trött och har gjort det hela dagen. En vända ner till tvättstugan och sedan blir det mys i soffan med min "braiga" bok. Kura under en filt, tända ljus och slappa.
Så var den måndagen slut,igen.
Lugn och rofylldhet i sin renaste form.
Helena, Elsa (som förresten fyller en månad idag) och jag skulle på promenad idag. Men självklart började det regna och efter ett tag öste haglet ner. Så då gick vi hem till dem och fikade med äppelpaj istället. Efter fikat ville Helena diska upp lite, så då fick jag hålla Elsa trots att hon var kinkig. Det gick riktigt bra och efter bara några minuter hade hon somnat på mitt bröst. Sen gick jag och satte mig tillrätta i soffan och Elsa låg där och snusade i 20 minuter innan hon vaknade och ville ha mat igen.
Det här mina vänner är lugn och rofylldhet i sin renaste form för mig. Det finns inte en möjlighet att känna sig stressad i en situation som denna.
En varm, gosig och alldeles avslappnad liten Elsa och jag.
Ja, jag vet.
Föräldramötet, upplösningen.
Men det var över förväntan och faktiskt riktigt trevligt och givande.
Det är mången gång jag suckat över att jag valt att arbeta i ett sådant område som jag har, med massvis med invandrarföräldrar. När man stått där i hallen och inte förstått varandra.Men när chefen säger två meningar som iledning på mötet så sätter mumlet sedan igång. Arabiska, persiska, assyriska, somaliska och kinesiska ska alla ha sina språk tolkade. Själv har jag agerat svensk/engelsk tolk till några vars tolkar inte kom i tid. Det är en riktigt häftig känsla, att höra alla dessa språk på en gång, och att folk kan göra sig förstådda när de kommer från olika världsdelar. På ett "helsvenskt" föräldramöte hade vi säkerligen fått 8 frågor om hur vi följer läroplanen. Här är man så glad över att man kan förstå varandra. Mötet hade en ny form där föräldrarna skulle diskutera olika frågor och stämningen blev glad och uppslupen. Fikat efteråt var trevligt och alla hade någon att prata med trots att vi hade arabiska, somaliska, svenska, persiska och kinesiska föräldrar där. Man har fått lära känna några föräldrar på ett annat sätt och det kändes tillfredställande att komma hem.
Nu har vi stökat över det för den här terminen, och faktiskt med ett leende efteråt.
Föräldramöten.
Personalen suckar över att behöva ha dem.
Föräldrarna suckar över att behöva gå på dem.
Och ändå ska man ha dem?!
Jag har självklart blivit utnämnd till att prata på en del av mötet. Jag har inte förberett ett skit just nu, jag vet inte vad jag ska säga. Och jag orkar inte bry mig just nu heller. Imorgon är en annan dag...
Lanseringen!
Minns ni den där fotobloggen jag skapade, som jag var så dålig på att uppdatera? Glöm den! Jag gillade den aldrig. Nej här kommer lanseringen av mitt nya projekt. Idag vill jag istället välkomna er till min nya hemsida! http://stinasfoton.zoomin.se är adressen.
Jag hoppas att det är något jag kommer att finna större intresse av att hålla vid liv, det känns redan mycket bättre än den gamla fotobloggen någonsin gjorde.
Kan passa på att fråga en liten fråga. Henke tyckte bakgrundsfärgen var tråkig, det kan jag hålla med om, men då är frågan vad jag ska ha för färg istället!? Citrongult drog Henke till med.... Vad tycker du? Vad ska jag ha för bakgrundsfärg?
Välkomna in, och kom ihåg att jag inte är riktigt klar med den ännu....
Nytt projekt.
Måndag igen.
Jag orkar inte ens klaga.
Den här veckan innebär tre öppningsdagar som medför att jag måste vara på jobbet kl 6, mån, ons, fre. Det är också föräldramöte på onsdag som i sin tur innebär att jag missar min tidiga dag, och fotokursen.
Som sagt, jag orkar inte ens klaga, jag bara går och gör det jag ska.
Det som dock gör att hela upplägget känns så mycket lättare, som ger mig ljusningen i tunneln det är att min kära pojk kommer till mig redan på torsdag! Sen har jag min korta dag på fredag, och så ska vi bara ha en underbart skön helg. Det är vad som keeps me going den här veckan.
Nödvändigt.
Melissa Horn.
Jag har upptäckt den underbara artisten Melissa Horn.
Fantastisk röst och brillianta texter.
Riktigt soft musik som jag lyssnar på konstant just nu.
Visade sig att hon spelar i Linköping den 18/11 och jag funderar starkt på att gå på den spelningen.
Någon som vill följa med?
Så står det skrivet i pannan att man väcker en ångest när man släcker en annan
Vilken kanonkväll!
Vilken lyckad kväll det var igår!
God mat på restaurang, som jag dessutom blev bjuden på.
Kanontrevligt hemma hos Madde och alkoholen flödade.
När vi väl skulle ner på stan för å gå in på Palace var vi askalas, haha.
Som jag skrattade igår. Det var länge sedan jag skrattat så mycket! Flera gånger om skrattade jag så tårarna rann, helt underbart.
Kvällens ångringar:
Att jag inte tog med några skoskavsplåster! Men söta Christian fixade plåster till mig.
Att vi inte bestämde att vi skulle sova hos Christian istället för hos Madde, så jävla långt de va å gå hem!
Kvällens roligaste:
Att jag var fullare än jag varit på evigheter, ibland kan de faktiskt vara jäkligt befriande, haha.
När Marie blev så jävla rädd för en kille som sa "ursäkta" till henne när han skulle gå förbi att jag trodde jag skulle falla i hög av skrattanfall.
När Marie trillade ur sängen.
Kvällens bästa citat:
Jaha, så du bor här vid kvinnomottagningen, när du ser dem gå in där på mottagningen, tänker du gravid eller klamydia då?
Visst är det lite synd om oss? Ja, det durrar i mina ben så trött är jag.
Det är så jobbigt med mina tår, det känns som att naglarna är för stora för tårna.
Mållös.
"Då borde du kolla på veckans avsnitt av Dr Åsa sa jag, det handlade om en tjej som var ungefär som du, och hon hade motion som en 53 åring. "
"Ja men det gör inte mej någonting, svarade hon, jag menar, jag ska inte ut och springa eller nåt så vad ska jag med bra motion till?"
Det är inte ofta jag blir mållös. Men då blev jag det. Resonerar man så när det gäller sin hälsa så är vi så milslångt ifrån varandra i värderingar att det finns inget jag kan säga.
Hate to say told you so när du får en hjärtinfarkt vid 41 års ålder....
Min bror och jag.
Jag ringde honom imorse och grattade honom och imorrn blir det firande i Norrköping. Presenten ligger här inslagen, jag, Josse och Mira har valt med omsorg.
Min bror och jag har alltid kommit så bra överens. När vi var små och kusinerna höll på att klösa ögonen ur varandra så småtjafsade vi två litegrann, röt någon gång och sen var vi sams. Vi lekte tillsammans och hittade på saker. Sedan kom den där perioden när jag växte ifrån honom genom att börja på högstadiet och gymnasiet och han var ju tre år efter. Efter det flyttade jag till Oslo och Malmö, och då var det liksom svårt att hålla kontakten. Men nu har vi växt ifatt varandra igen och sedan jag flyttade till Linköping så ses vi oftare än någonsin. Jag vet inte om jag tror på att blod är tjockare än vatten i den bemärkelsen, men vi trivs i varandras sällskap och det är så okomplicerat. (och ja, jag har varit med och skämt bort honom).
Jag vet att han alltid skulle ställa upp om det var något, och han är den person här i världen som jag skulle kunna dö för.
Grattis på födelsedagen min lilla bror!
Min bror och jag
vi har kramats av samma mamma.
Min bror och jag,
har gått från vått till torrt och lärt
oss skilja katt från hund.
Min bror och jag.
Pontus & amerikanarna.
Envis som en gammal get.
Envishet behöver inte vara en smickrande sida alls, jag vet med mig om att jag kan bli dum å hålla på mitt bara för jag har så svårt att ge med mig. Men när man har ett arbete som jag så är envishet en alldeles lysande egenskap.
Igår tyckte inte lilla M. att han skulle sova. Han har klurat ut att om man skriker i högan sky så slipper man ligga i "sovrummet" med de andra barnen och får kanske göra något kul istället.
Men icke. Den tron bestämde sig Stina igår för att ta ur honom. Han var envis, men jag var envisare. Så ungen skrek och skrek, och jag höll och höll. Ignorering är ett av de allra bästa verktygen. Efter en timmas skrik, läsande i bok och ålande som en mask så somnade lilla M. i mina armar. Skam den som ger sig! Idag var det dags för samma procedur, och hör och hämpnad gick det så mycket lättare idag. Allt tack vare min envishet igår.
"Du är envis som en gammal get Stina". Tack, det tar jag som en komplimang.
Utifall om att...
Utifall om att du kanske en dag helt plötsligt tänker att "åh vad jag skulle vilja ge Stina ett tillbehör till hennes kamera" så önskar jag mig:
- Ett uvfilter till mitt andra objektiv
- Ett stativ
- En extern blixt
- Motljusskydd
Allt utan inbördes ordning, och detta till att börja med förstås, det är inga problem med att fylla på listan om den skulle ta slut...
Say cheese.
Jag minns när jag gick i typ femman, man hade bestämt i flera veckor i förväg vad man skulle ha på sig och på morgonen stod man i evigheter för att få till den där perfekta luggen. Ni minns den där "vågen" till lugg som var så populär ett tag. Man tränade leenden och valde halsband med omsorg, skolfotot var ju årets viktigaste händelse nästan.
Idag har jag stigit upp och går runt i träningskläder. Jag tänker sminka mig å fixa håret lite snabbt på jobbet för var tjänar det till att göra ifall det ändå regnar på vägen dit. Ännu har jag inte bestämt mig för vad jag ska ha på mig, känns som det kvittar lite. Jag kommer antagligen att sitta ner med en unge i knät och och ser man ändå inte vad man har på sig. Vet inte om vi ska ta enskilda småfoton, men i så fall så kommer man ju ändå bara att se någon decimeter av tröjan upptill. Räcker med att se till att det inte är en tröja med fläckar eller en färg som gör att jag ser ut som en gris.
Nu är det tandborstningsdags och snart är arbetsveckan slut...
UPDATE: Fy fan! Så jobbigt det var! Ungar som inte kom, ungar som tjöt, föräldrar som inte kan hålla sig undan, å en bild som blev jäkligt halvtaskig. Hata fotograferingar.
