Till dig älskling.
Ibland är jag för huslig.
Lilla söta fröken.
Jag har varit och hälsat på lilla söta fröken Elsa idag. Hon växer så det knakar! Idag fick hon strippa och modella lite framför kameran och resultaten är faktiskt över förväntan för min del. Några av bilderna är jag så nöjd med!
After hard work
Jag har varit på "After hard work" med några kollegor ikväll.
Jag var trött och med huvudvärk när jag kom hem men visste att det skulle bli trevligt när jag väl gick. Och det blev det verkligen, och billigt! Jag har ätit en lättare måltid och druckit tre glas vin för 140 kr! Vi har pratat och druckit och jag sitter nu här lite smått salongsberusad. Jag hade gärna suttit kvar längre men jag var tvungen att gå hem för att ta emot min lilla inneboende för helgen.
Hon heter Tindra och är kollegans kissemiss. Kollegan ska flytta i helgen och jag har lovat att ha lilla kissan här hela helgen. Hon traskar nu runt å runt och bekantar sig med lägenheten och ibland kommer hon hit och tar några skutt på datorn och skriver några konstiga tecken. Så imorrn ska vi va hemma och mysa och jag ska städa i skåp och kanske träffa Helena och Elsa. Det är helt underbart med helg nu, det var verkligen vad jag behövde. En i stort sett oplanerad sådan. En helg när jag bara kan ha det lugnt och skönt och vila upp mig After hard work. Kommande tecken är Tindras verk:
+´´´´´´´´´´´å¨
+88888888888888888888888iúj nmw23
Så. Jävla. Trött.
Jag höll på att få psykbryt på jobbet igår. Om ni bara visste hur barnskrik kan mala hål i hjärnan på en, jag anser mig annars vara en tålmodig person. En dag för ett tag sen sa jag till Henke att jag kände mig som en riktigt bra pedagog . En pedagog som lyssnar på barnen, är tålmodig, ser alla barn, plockar upp det barnen är intresserade av och är positiv och gullig mot barnen.
Igår kände jag mig som en första klassens pisspedagog. Detta jävla barnskrik, som aldrig slutar. När det inte spelar någon roll vad man gör, ungarna gråter i alla fall. Och det pågår flera dagar i sträck.
Då tappar man tillslut sitt goda tålamod.
Och den annars duktiga pedagogen är tillslut lättretlig, ryter till ungar som inte förtjänar det, har inte tid och ork att ägna de duktiga barnen någon uppmärksamhet och orkar helt enkelt inte mer. Man vill faktiskt bara ta skrikbarnen och sätta ut dem i snön och ge dem ultimatumet "stå här tills du slutar tjuta eller tills du fryset ihjäl!"
När jag kom hem från jobbet visste jag in om jag ville sätta mig ner och gråta eller om jag bara ville sova. Satt som ett kolli i soffan och var för en gång skull jäkligt glad över att jag inte har någon sambo för denna hade varit jäkligt nära en smocka vid blott ett pipljud. Och jag som vanligtvis inte har några problem med att gå till jobbet kände mig tjutfärdig av blotta tanken av att gå dit idag.
Så imorse handlade det om första klassens målfokusering.
"Det kommer att gå fort idag och när jobbet är slut så kommer Sara och Helena och det blir mysigt".
"När den här dagen är slut så är det fredag och då kommer inte en av de här ungarna"
"Imorrn är det fredag och då ska vi ha afterwork med jobbet och sen är det äntligen helg"
"Sen är det äntligen helg och jag får vila huvudet"
"Pengarna jag jobbar in idag ska jag göra något jäkligt nice för när vi ska på semester"
Jag gillar mitt jobb, men inte alltid.
Blekfet mördarsnigel.
När det gäller vintertiden så är det inte den allra bästa tiden på året för att känna sig snygg och fräsch. Så när det trippar in två små smala spetor till brudar som just tillbringat 3 månader i Thailand och därmed är bruna som pepparkakor så blir inte självförtroendet på topp.
Jag kände mig som en blekfet mördarsnigel. Och nej, det är inte någon bra känsla.
Men men, jag ser ut som jag ser ut. Det enda jag kan göra är att jobba på att bli en något smalare och något brunare mördarsnigel. Men jag kommer aldrig att bli en pinnsmal pepparkaka och det ödet har jag accepterat.
Trösten kom dock när jag simmat klart och stod och tvättade håret efteråt. Då traskade det nämligen in fler än en kvinna i sina bästa år och lyfte på sina valkar för att kunna tvätta sig.
Då kände jag mig plötsligt som Pamela Anderson i Baywatch.
Omväxling förnöjer.
Jag förstår om du hajade till när du klickade in dig här idag. Det är lite mer... orange! Ja jag vet att jag nyss ändrade designen men tro det eller ej så har jag redan tröttnat på den. Då gjorde jag enormt mycket av grundarbetet som tar så mycket tid så nu är det inte så himmelens krångligt att ändra när man känner för det. Just nu ser bloggen ut såhär, det kommer den inte att göra i evigheter till. Jag grunnar på en ny riktigt snygg header som känns proffsigare och liksom säger lite mer om bloggens innehåll. Vi får la se vad det blir av det hela. Omväxling förnöjer.
Dagens foton presenteras i samarbete med: Snöstormen.
Du gråa trista vardag.
Snö. Gäller hela området.
Jag har en cykel, en cykel som är blank...
Tryggare kan ingen vara, än med skyltar i stor skara.
Du som försökte sno vår älskade huvudledsskylt, du var iakttagen.
Vi har vidtagit åtgärder.
Solvändan? Snövändan.
Jag kryper upp i soffan med mina nyanlända resekataloger.
Gråååt inte dracula!
Får jag lov att stolt presentera: Grååååååt inte dracula!
Inte idag.
Visst kan det vara lite svårt att komma upp men efter ett litet pepptalk med mig själv i sängen brukar det gå bra. Men inte idag. När klockan ringde låg jag i någon sorts djup vintervila och jag visste inte var jag var, varför klockan ringde och knappt vad jag själv hette. Försökte förhandla med mig själv om att jag kunde ju gå och simma istället för att styrketräna.
Men idag gick det inte.
Jag var i halv koma. Så jag bara låg kvar i en timma innan jag gick upp och nu sitter jag framför nyhetsmorgon, har ätit min gröt och ska ta mig en kopp te för att den lite raspiga känslan i halsen ska försvinna.
Ibland får man ta att ambitionen tryter, det blir nya friska tag imorgon.
Spåkärring.
Idag säger tvvädret att det ska bli snöstorm på onsdag.
Told you so!
Tone Bekkestad, det är bara att ringa mig nästa gång du undrar något om vädret.
Jag klarar mig bra utan mer snö dock...
Den 26:e födelsedagen.
När vi var mätta och belåtna gick vi en sväng på stan innan vi fortsatte mot museét för att titta på änglautställningen. Där gick vi dock på en liten nit för de hade redan börjat plocka ner den! Surt med tanke på att det stod att den skulle vara uppe till sista januari. Men vi traskade runt där i alla fall och eftersom vi båda gillar att gå på museér så kändes inte tiden alls bortkastad.
Sen satte vi av mot närmsta café för att njuta av årets första semla, mmmm....
Efter allt detta var vi ganska trötta och gick hem och slog oss ner i soffan en stund. Jag somnade såklart och dreglade lite på Henkes axel. På kvällen blev det tacos och hyrfilm och sänggång tidigt för jag var skittrött.
Det var den 26:e födelsedagen i mitt liv och jag är jättenöjd. En alldeles lagom dag, lugn och mysig men ändå med lite lagom aktiviteter sådär. Nu är jag närmare 30 än 20 och nu är jag inte längre ungdom hos Sj och Östgötatrafiken, fast den gränsen kommer jag nog att tänja lite på...
Tanken är att ni ska få se bilder på mina fina presenter, vi ska bara se när jag tar mig tid till att fota dem, imorgon kanske...
Kanonhelg.
Det går bra nu, kompis det går bra nu.
Sen efter en liten liten sväng på Ikano begav jag mig in till stan för middag med tjejerna. Jag blev lite sen, men Sara, Marie och Helena väntade tålmodigt på mig! Elsa var också med, fast hon var inte så tålmodig, men jag fick gulla lite ändå.
Av söta Sara fick jag underbara rosa tulpaner, så glad jag blev! Och av kära Marie fick jag jättefina muffinsformar i födelsedagspresent som jag har lovat att bjuda henne på något i framöver (det hade hon klurat ut bra). God mat och avslappnad stämning i trevligt sällskap. Alldeles för länge sedan!
Ikväll har jag pratat i telefon med mysiga Madde och imorrn är det fredag!
Då har vi lite barn så vi ska möblera om på avdelningen, ja igen! Sen slutar jag redan kl 13 och då kommer Henke hit. Vi ska äta mat och möta upp Sara och Erik vid bion för att dubbeldejta och se på Snabba cash. Sen är det plötsligt lördag och då är det Happy Birthday för mig! Det ska vi fira genom hotellfrukost på Scandic och gå på den där änglautställningen jag fick av Henke i julklapp. Unna oss och mysa.
"Släng upp en hand om du känner det går bra nu,
det går bra nu, kompis det går bra nu."
Den dolda sysslan.
En del personer har väldigt dålig insyn i vad man gör på en förskola som förskollärare, och jag klandrar dem inte. Man tänker ungefär att man sitter på golvet och leker, äter lite mat, byter lite blöjor och tröstar lite barn. Vi gör allt det, men, det är en sak man gör ofta och mycket på en förskola som jag tror att du inte har tänkt på.
Jag hade kunnat ha en lång föreläsning om hur enormt mycket tid vi lägger på att planera och föra vårt arbete framåt för att göra tillvaron så meningsfull som möjligt för barnen. Men det är inte det som det här inlägget ska handla om.
Nej, det här inlägget ska handla om hur sjukt mycket tid man lägger på en syssla som man inte tänker på: städning.
Städa städa städa.
Ibland känner jag att om jag får plocka upp en endaste bil till ifrån golvet, om jag måste lägga en endaste kloss till i sin låda, om jag måste sopa upp en endaste lite fruktbit till eller om jag måste torka av en enda kladdig stol till så kommer jag att få ett utbrott.
Hemma vet man att om jag städar idag så kommer det att vara fint här imorgon och ett par dagar framöver. På jobbet vet man att om jag städar idag kommer det att hålla sig ungefär till lunch imorrn, om ens till det. Sen får man plocka dessa evinnerliga saker, igen.
Det hela blir ju inte bättre av att barn har en underbar förmåga att samla på sig saker från alla ställen de är på, och sedan lägga dessa i en dockvagn. Den här dockvagnen parkerar de sedan någonstans, och en snäll fröken får vid dagens slut plocka ur den. Dockor, klossar, bilar, telefoner, nycklar, kameror, låtsasmat och väskor. Allt i en salig röra. Som måste städas undan.
Jag tycker det är dödligt tråkigt och därför är jag också väldigt hård på att de stora barnen får städa undan det de häller ut. Det resulterade i att J och S igår fick sitta och plocka upp varendaste liten legobit de hade vräkt ut på golvet, trots mycket suck och stön. Men jag gav mig inte.
Det hjälper inte hur mycket jag än suckar och stönar, jag måste likväl ställa upp alla djur på sin hylla och parkera bilarna i parkeringshuset när dagen är slut.
Röstresurser.
Jag tog med mig tre av de största barnen och gick på gymnastik ett tag, underbart.
Nu efter att jag har jobbat mellan 8-16 så ska jag snart iväg igen, jag ska nämligen på obligatorisk föreläsning mellan 18-20, tjoho! Nej då, jag lever inte för att jobba... Imorgon ska jag dock på föreläsning hela dagen och slipper därmed både en av mina öppningsdagar och skrikiga inskolningar, lovely! Dags att byta om från sina kläder med snoriga axlar till något lite mer respektabelt. Ikväll börjar handbollen!
Ljuvliga jullov.
Lovade fler foton häromdagen, nu tänkte jag uppfylla det. Här kommer foton från när jag var hemma på lovet. Jag låter bilderna tala för sig själva, men ni kommer att förstå varför jag älskar att komma hem!
Dagen efter.
Det blev längre på festen igår än vad jag först hade tänkt. När man väl kom igång med att socialisera sig så tänkte man inte så mycket på förkylningen och näsan skötte sig bra och rann inte som en kran hela tiden. Dock blev det inte mer alkohol än två små fördrinkar, kände inte att det var läge för det.
Mycket god mat och vi körde frågesport, mitt lags resultat var väl sådär... Sen framåt kvällen lekte vi dryckesleken 21. Herregud vad vi skrattade. Jag minns inte när jag skrattade så mycket senast, och då var jag nykter.
Idag har vi bara tagit det väldigt lugnt och mitt tåg var faktiskt bara 10 minuter sent till Linköping idag. Helgen gick alldeles för fort. Har mått sådär ikväll och spenderat den mesta tiden i soffan och sett Lark Rise, Robinson och En annan del av Köping.
Henke och jag håller på att planera årets utomlandsresa, något som jag verkligen ser fram emot men som ännu är långt ifrån spikad. Men man kommer långt på att drömma.
Nu är det sängen som gäller, sömnbristen är stor och imorgon stundar en ny arbetsvecka...
Dementi.
Har lovat Henke en offentlig dementi, det var inte rättvist att skriva så om honom som jag gjorde igår. Han hade verkligen frågat om det var okej att han gick, det var bara jag som var sur på andra saker och det gick ut över honom.
Idag har vi tagit sovmorgon, gått en väldigt lång promenad, ätit Henkes goda mat och tagit en tupplur. Nu ska jag göra mig iordning för examensfest för Josse och Mira ikväll. Känner mig inte särskilt iform, är trött, hängig, snorig å har lite lätt magknip. Men jag ska åtminstone dit en liten sväng, sen får jag väl gå hem tidigt. Dags att börja rota i väskan efter kläder.
SJ blir min död.
Frågan nuförtiden är inte om utan hur mycket man kommer att bli försenad. Idag var inget undantag. Det som jag tog som ett glädjens besked att tåget bara var 4 minuter sent byttes snabbt ut i 24 minuter vilket tillslut resulterade i en halvtimma vilket innebar missat byte i Alvesta. Där fick jag då vänta i 35 minuter och kom till Växjö lagom för att se bussen mot campus åka iväg. Ställde mig då och väntade på nästa som skulle gå om 10 min. När det var 3 minuter kvar till avgång slog det om och blev plötsligt 17 minuter till nästa avgång. Då trodde jag att jag skulle börja tjuta.
Nu har jag ändå anlänt till min kära pojkväns lägenhet. Han har dock bestämt sig för att han hellre festar ikväll istället för att träffa mig så jag är ensam här. Som tur är så var söta Mira ledig för kvällen så nu ska jag dra på mig mjukisbyxorna och traska bort till henne. Jag är trött och sur som ett åskmoln men är det något som kan hjälpa mot det så är det kära vänner man inte träffat på länge.
Antikrundan är ett trevligt program.
Krypa upp i soffan med en kopp te och titta på antikrundan. Det är inte för intet man är närmare 30 år är 20...
Packa, igen och igen och igen och igen....
-Hur många dagar ska jag vara borta?
-Var ska jag?
-Vad ska jag göra där, något speciellt?
-Vad ska det bli för väder/hur kallt kommer det att bli?
-Måste jag ha med mig något speciellt?
Men trots en ypperlig strategi så hatar jag fortfarande att packa, fast jag börjar bli mycket bättre på det. Det är ju alltid en liten tröst...
Borta!
59 137 kronor.
Är du sysslolös och kvicktänkt kan du nu räkna ut exakt hur mycket min månadslön ligger på, fast det blir lite knepigt eftersom jag fick en löneökning i mitten av året och du vet inte om jag har gjort några avdrag. Oavsett vad du kommer fram till så är det dock för lite för 4 års studier. Men det var en liten parentes.
När man ser att man betalat nästan 60 000 i skatt för ett år så sätter man nästan i halsen, det är väldigt mycket pengar! Men, för mig blir grejen lite speciell eftersom jag är kommunanställ. Med andra ord så är det skatten som betalar min lön. Alltså skulle man kunna säga att jag är med och betalar min egen lön!? Märkligt.
Det man sätter ännu mer i halsen för är dock sammanfattningen av hur mycket lön jag sammanlagt har tjänat under året, det är ännu mer pengar. Och var sjutton tog alla de pengarna vägen!?
August Rush.
Istället har jag pysslat lite och kröp ner i soffan under en filt för att se en film. Fick ett par filmer av kollegan häromdagen och valde ikväll att se filmen August Rush.
Sicken film! Jag satt helt fängslad. Om du gillar filmer som nästan blir lite sliskigt lyckliga är detta en film för dig. (Ni minns väl att jag var en sucker för lyckliga slut.) Filmen får mig att önska att jag vore lite musikalisk. Men istället är jag en extremt visuell person och det är inte fy skam det heller eftersom det bidrar till 99% av mina intressen. Dock så vill jag lära mig spela gitarr. Det är något jag gått och funderat på ett tag och filmen gör det inte bättre. Det skulle vara väldigt roligt att kunna och skulle vara väldigt användbart på mitt jobb, något att fundera på.
Ett lite flummigt inlägg kanske, liksom filmen, fast på ett bra sätt...
Lätta upp stämningen?
Det där med rutiner är en konstig grej.
Ett exempel är att här på jobbet har vi två kannor, den ena med te och den andra med kaffe. Det är ett big no no att ställa dem på fel plats. För ställer man kannan med te till höger istället för till vänster så tar hälften av personalen fel eftersom att de tydligen inte kan läsa att det tydligt står TE på en lapp på den ena kannan.
Kanske man skulle göra just det för att lätta upp stämningen lite en onsdag som denna?
Ska försöka bättra mig...
Det beror inte på att jag inte har några bilder att lägga ut, för det har jag!
Bilder från vår grillkväll ute, kanonfina bilder från när mamma och jag var ute och gick häromdagen och så har jag ju lovat att fota hur hallen blev nu när den är "klar".
Jag ska försöka bättra mig, men inte idag. Nu ska jag krascha isäng, är toktrött och jag öppnar imorrn så då blir det till att gå upp tidigare än tuppen. Imorrn ska jag dessutom fylla på min allaredan sprängfyllda hårddisk med ännu fler bilder, den här gången med porträtt på Tobias är tanken (min kära Henke är nämligen värdelös som modell så att ha honom till det är inte att tänka på).
Godnatt kära läsare, imorgon är en ny dag och redan mitten på veckan!
Lämnar er med åtminstone en bild! Ännu en bild som Tobias har tagit på mig som ni inte har fått se. Den är så vacker och har sin egna lilla historia med snö i rumpan och kläder som låg alldeles felplacerade.
Busschaufförskan.
Detsamma gäller en man som sitter i en kassa, vad kallar man en sådan? Istället för kassörska borde det ju heta kassör, men det betyder något helt annat. Det var en fotnot, fast i början av inlägget.
Jag åkte buss hem från jobbet idag. När jag gör det brukar jag aldrig kolla ut vilken buss jag ska ta, de går så ofta och håller aldrig tiderna i alla fall så lättast är att bara gå ut och ställa sig och vänta på en buss. Idag hade jag tur och kom på en buss dirket när jag kom ut. Det var mycket folk på bussen och väldigt trångt och plötsligt hör man busschaufförskan prata i högtalaren:
- Du som just kom in med barnvagnen kan vänta med att betala till senare, vi kör vidare nu.
Alla tittade sig lite omkring, dels efter barnvagnen och dels lite förundrade över att chaufförskan pratade i högtalaren, det är väldigt ovanligt. Efter bara en liten liten stund så tar hon dock ton igen:
-Ja förresten, jag kanske skulle ta och hälsa på er alla. Som ni vet så är bussen väldigt försenad,jag ligger 20 minuter efter schemat. Men som ni säkert förstår så beror det på vädret, det är väldigt halt på sina ställen. Hoppas ni får en bra dag.
Det fick nästan alla i bussen att skratta till och börja le. Och den som eventuellt varit sur över att bussen var försenad hade nog väldigt svårt att fortsätta sura efter det.
Fler sådana busschaufförskor åt folket!
Bra som attan.
Sen har kvällen spenderats under en filt i soffan, ätit fruktsallad, pratat livets stora gåtor med kära kusin Marie och skrattat åt berättelser från hennes miserabla liv, haha.
Det var min måndag det.
Jag har en pojkvän som betyder massor för mig, underbara vänner, ett fast jobb jag trivs på, en lägenhet jag tycker väldigt bra om, en familj som alltid ställer upp och inga hemskheter i min närhet. Bra som attan har jag det! Ibland behöver man påminnas lite om det.
Tillbaka till verkligheten.
Vi sätter igång verkligheten på jobbet med att börja skola in två nya barn, jag slipper dock ta någon av dem som min inskolning så det är lite skönt.
Det bästa med att gå hemma och skrota i flera veckor är att man blir peppad till att komma igång igen. Framförallt med maten och med träningen. Innan jul var jag totalt omotiverad till att som hade med träning att göra, och äta var ett nödvändigt ont. Nu ska det bara bli så himla skönt att komma igång med träningen att jag längtar efter att träna. Och jag längtar efter att laga god mat som jag har planerat, inte bara äta något för jag inte pallade hitta på något annat att äta.
Maten och träningen för den kommande veckan är vackert planerad.
Vad det gäller mitt nyårslöfte att bli mer social så uppfyller jag det verkligen den här veckan. Jag ska nämligen fika med Marie imorrn, gå promenad med Sara på tisdag och träffa Tobias och fota med honom på onsdag. Sen åker jag till Växjö på fredag.
Är inte det socialt så säg!
Lördagsnöje.
Eftersom att frosta av frysen är det absolut roligaste jag vet en lördagskväll så blev jag såklart överlycklig!
Ironi.
Men jag har blivit så mycket bättre på att ta såna här saker utan att bli skitsur.
Det kunde ha varit så mycket värre. Det hade bara varit en liten glipa så det var inget som tinat så mycket att det var förstört, inget var varmare än det hade varit i ett kylskåp och det mesta var fortfarande mer eller mindre fruset. Med andra ord behövde jag inte kasta mer än några saker, resten åkte ner i en påse och ut på balkongen i de 17 minusgraderna. Sedan var det bara att stänga av frysen och bända bort lite is ur den i pauserna i Robinson.
Allt i frysen kunde varit förstört.
Det kunde varit en dag mitt i sommaren när det är svårt att göra av alla frysgrejer någonstans under tiden.
Det kunde ha inträffat när jag verkligen inte hade tid att fixa till frysen.
En liten miss, vad gör den om hundra år?
Jag fick i alla fall en mycket ren och avfrostad frys.
Nyårslöften.
Vi kom att prata om nyårslöften på jobbet i veckan. Min ena kollega frågade min andra om hon hade några nyårslöften.
Hon funderade en stund innan hon svarade "ja, att dricka mer vin kanske". Hon fortsatte sedan "jag tycker bara att man ska ge löften om roliga saker".
Det tycker jag var en otroligt bra inställning! Jag hade inga direkta nyårslöften, men med det i bakhuvudet har jag nu gett tre nyårslöften.
Satsa mer på att må bra.
Ha färska blommor hemma mycket oftare. Jag mår ju så bra av dem! Livet är för kort att leva utan färska blommor.
Gå på fler massager, hotellfrukostar och laga mer god mat.
Träna mer!
Unna mig saker som får mig att må bra!
Mer spontanitet.
Fler spontanturer till Sara.
Flera spontanöl (vin för min del) på stan en onsdagskväll.
Fler spontanfikor, turer på stan, middagar på restaurang och tvtittande tillsammans med någon.
Inte planera allt så minutiöst hela tiden utan köra lite mer på känsla. Vara mindre tråkig med ursäkten "jag är så trött efter jobbet". Rycka upp mig och bli mer social!
Fota mer.
Ta fler bilder och ta bilder oftare.
Läsa på mer om fotande i allmänhet.
Gå någon mer kurs?
Fortsätta fota tillsammans med Tobias förhoppningsvis.
Fixa fler "fotouppdrag" att träna på och sikta mot.
Helt enkelt utveckla mitt fotande för att jag ska bli ännu bättre och tycka det är ännu roligare!
Med detta ser jag fram emot 2010!
Virvelvind.
Idag ska det också bli en promenad, en sväng förbi Sara (som nuförtiden bor så mycket närmare, yey!), jag ska laga god mat, sjunka ner i soffan och påbörja bok nummer två av fotoböckerna jag fick i julklapp och så är det ju skidskytte på tv! O härliga lediga onsdag!
Porränglar.
De små söta oskuldsfulla änglarna är faktiskt små muskulösa nakna pojkvänglar med snoppen hängande alldeles fritt.
Jag har små porränglar på väggen!
Vinstlotten.
Studiedagar ser man fram emot med skräckblandad förtjusning på något sätt. Antingen kan de vara dödligt tråkiga, eller så kan de vara väldigt givande. Den här gången var det faktiskt väldigt givande och vi fick väldigt mycket tid till att sitta i grupper och diskutera saker som kändes angelägna.
Det är framförallt en sak som jag har fått väldigt klart för mig under de här dagarna.
Jag är så enormt tacksam över att jag hamnade på den förskolan som jag gjorde!!!
När jag sökte hade jag ju inte den blekaste aning om var jag skulle hamna och visste inget om förskolorna i området.
Nu kan jag dock konstatera att jag drog en vinstlott.
Ni som följer bloggen vet om att jag klagar på mina kollegor med jämna mellanrum, det gör jag absolut. Men konflikter kommer alltid att uppstå, oavsett hur bra man trivs.
Så mycket man har fått insikt i de senaste dagarna om hur vissa förskolor har det. Hur man har onödiga konflikter, skitprat, man kör över varandra, och har ingen vi-känsla. Och så har man vissa personer vars beteende skulle vara väldigt svårt för mig att jobba tillsammans med så att säga...
På min förskola har vi en väldigt bra vi-känsla.
Vi har högt i tak, man törs säga vad man tycker och så diskuterar man det på en bra nivå. Det blir en inspirerande miljö som gör att alla vill jobba framåt och att alla trivs, det ger ett lugn och en harmoni. Så enormt viktigt detta är! Det är till och med folk som har kommit fram till oss idag och sagt: "-Ja ni där på ... ni verkar ha det så himla trevligt. Ni verkar så säkra med er själva och verkar trivas så himla bra."
Ja, det gör vi faktiskt. Vi trivs. Mitt jobb är en vinstlott.
"Jag kommer hem till dig, jag är en händig kvinna!"
När jag flyttade in så prioriterade jag inte hallen för 5 öre, jag bara köpte väggblommor på Ikea för att kunna dölja alla fula hål och fettfläckar.
Men efterhand har jag tröttnat på dem och innan jul åkte de ner, och för ett par månader sedan köpte jag en "hallmöbel" att kunna sitta på.
Idag har jag flyttat spegeln till motsatt vägg och satt upp ett tyg på väggen, just för att tapeten ser vedervärdig ut. Jag hittade ett tyg med änglar i Västervik som jag var tvungen att köpa, såklart! Var lite rädd att det skulle se för "töntigt" ut men det blev himla bra. Lite neutralt men man ser det ändå. Nästa steg är att få upp fyra ramar (som va rätt så dyra...) med förstoringar av några av de bilder Tobias tog på mig. Ramarna står mot väggen och väntar på bilderna som jag beställde igår.
När allt är färdigt ska ni få se bilder. Passar på att tacka mamma och pappa för stegen jag fick när jag flyttade in, oumbärlig, och för symaskinen jag fick när jag fyllde 25, klarar mig inte utan den heller.
Jag har borrat, pluggat, skruvat, mätt, räknat ut, strukit, sytt och fixat.
Jag är totalt värdelös på historia och om möjligt ännu sämre på geografi.
Men jag är jäklar så händig när jag sätter den sidan till!
Blängande kartonger.
Jag är ingen större fan av julsaker ens från början, tomtar ska då vara väldigt charmiga för att få en plats i mitt hem, i år hade jag ingen alls. Lite julpynt ville jag ju dock ändå ha även om jag inte skulle fira jul i lägenheten, och jag tycker alltid att det är så mysigt att plocka fram min elektriska adventsljusstake.
Men såfort jag kommer tillbaka till lägenheten efter nyår så avskyr jag allt juligt! Jag tror det härstammar i att jag ofta har den där känslan av att börja om när jag kommer tillbaka efter jul, och då vill man inte ha något gammalt kvar.
Så direkt efter att jag plockat upp mina påsar så åkte julpyntet rätt ner i sina kartonger, vilket gick snabbt då jag hade så lite. Jag var påväg med det ner till förrådet med en gång, men så hängde inte förrådsnyckeln på sin plats, och sådant är aldrig bra! Eftersom jag inte hittade nyckeln efter sökande på de mest uppenbara gömställena så fick julpyntskartongerna förpassas till bänken i hallen. Där ligger de nu och liksom blänger lite på mig.
Men jag tittar inte tillbaka på kartongerna, jag slänger kärleksfulla blickar på min underbara julklappslykta och de fina lila tulpanerna jag unnade mig idag.
Ut med julen, in med nytt!
Hem kära hem.
Men det känns faktiskt helt okej, ska bli skönt att komma tillbaka lite till verkligheten igen.
Dessutom så börjar det med en riktig mjukstartsvecka, mån och tis är studiedagar, ons ledigt, tors jobbar jag till 15.30 och sedan bär det av hem till skogen igen för på fredag ska jag på begravning. Det är nog tur att det inte kör igång pang bom för jag har liksom vänt lite på dygnet under ledigheten. Man brukar kunna ställa klockan efter mig eftersom jag brukar bli trött 21.19, pip. Men nu är jag piggare på kvällarna och död på morgnarna. Då får man vara glad över att man inte har någon öppning den här veckan innan man vant tillbaka sig lite åtminstone.
Söta bror ställer upp och skjutsar mig till Linköping idag, det hade aldrig gått annars med alla saker jag har att släpa på.
Så nu ska det sista slängas ner och sedan ska vi dra oss någon gång snart framöver, vill komma upp skapligt tidigt idag så man hinner stöka lite i eftermiddag åtminstone. Har ju inte varit i min lägenhet på två veckor så det är ju ett tag.
Mot hem kära hem.
Gott nytt år!
Kvällen igår var riktigt trevlig och idag tar vi det väldigt lugnt. Tittar på tv, tagit en promenad och nu ska vi sjunka ner i tvsoffan igen.
Mitt långa lov börjar verkligen lida mot sitt slut, på gott och ont. Nu blir det snart tillbaka till verkligheten och på ett sätt ska det faktiskt bli ganska skönt. Men ännu är det ett par dagar kvar som jag ska njuta av i fulla drag.
Mot mys, tv och lite mera godis.
