Jag gick till tandläkaren med tunga steg igår. Inte för att jag tycker det är sådär otäckt som andra tycker, utan mest för att jag inte har speciellt bra tänder. Dessutom så har jag inte gått till tandläkaren på två år (ajabaja Stina!) så jag förväntade mig att detta skulle bli dyrt!
Den trevliga lilla tandhygienisten röntgade, räknade, pillade och penslade sånt där "bananlack" ni vet som man fick när man var liten. Tandläkaren som kom in tittade på lite röntgen och slipade till mina framtänder efter flisan som lossnat i helgen.
Nu var sanningens minut kommen. Jag hade hål, men de var på gränsen till att behöva lagas och eftersom de kanske legat vilande så i flera år så skulle de avvaktas till nästa gång. Eftersom jag var ny kund fick jag rabatt på besöket och tydligen har försäkringskassan någon sorts tandvårdsbidrag som kan sparas i två år så där fick jag avdrag. "Så då blir det 90 kr" sa den lilla tandsköterskan. "Och så kallar vi om ett år".90 kr! Jag trodde knappt mina öron! Det får man ju knappt en lunch på stan för! Jag betalade och skyndade mig därifrån innan de kom på att de kanske missat en etta och en nolla framför de där 90 kronorna.
Själaglad är jag och lovar mig själv som alltid efter ett tandläkarbesök "att nu ska jag bli bättre på att använda tandtråd".