Idag när jag precis hade deklarerat för Henke att nu skulle jag ta tag i min dag och gå ut och gå, så fick jag följande sms av Mira: "Lotta på tv. Den vi vill se. Puss"
Jaaa! Det är Lotta på Bråkmakargatan jag talar om, IGEN, den filmen som Mira och jag inte lyckats få tag på att hyra under hösten. Så promenaden fick vänta och jag satt där i min ensamhet och skrattade högt.
Jag tror att en av anledningarna till att jag tycker att Lotta är så cool är att jag känner igen mig själv en del i henne. Jag var nog inte så jobbig som hon när jag var liten, men jag känner igen mig själv precis i hur hon är när hon blir arg. Hon stampar nämligen foten i marken allt hon kan, precis så gjorde jag också, och kan fortfarande göra de få gånger jag blir riktigt förbannad nuförtiden.
Å lite saker hade jag nog för mig, jag hade nämligen en "dum Stina" som bodde i en hasselbuske i vår trädgård och så fort jag hade gjort något dumt så var det hon som hade varit framme, det var inte jag.
Lotta är en mycket bestämd liten tös som vet vad hon vill, och det är jag också ska jag i ärlighetens namn erkänna. Så man kan nog säga att det finns en del likheter...

Dagens bästa Lottacitat:

Lottas mamma argt: - Men Lotta, varför kletar du fast korven på fönstret?
Lotta: - För att den fastnar mycket bättre än köttbullarna.

Klockren!