brutalt misslyckande.
Flyttkort.
Jag har flyttat.
Inte i den verkliga världen, utan i bloggvärlden.
Så nu hoppas jag att alla mina trogna läsare följer med mig till mitt nya fina hem, med en förhoppning att ni ska trivas även där.
Funkar inte sidan som den ska (blogg.se har som sagt stulat en del idag) så uppdatera webbläsaren ett par gånger så tror jag att det ska lösa sig.
Välkomna till http://enstinasliv.blogg.se!!!
Projekt.
Bloggen är borta!
Höstvila.
Ordspråket "Dammtussar kan tas som ett tecken på att någon gjort något roligare" översätter jag nu i bloggspråk till "Få uppdateringar på bloggen innebär antagligen att någon gör något som känns viktigare".
Där med skralare uppdateringar den här veckan när Henke är här. Plus att jag har mycket på jobbet den här veckan så jag är ganska trött och energilös när jag kommer hem och orkar där med om jag har tur att umgås lite med Henke. Så jag lever, men bloggen har en välförtjänt höstvila den här veckan. Jag önskar bara att jag själv hade detsamma.
8 min.
Öga mot öga.
Det min tanke främst vilar på är frågan om de faktiskt känner någon invandrare?
Då menar jag inte " ja men de där ligisterna har man ju stött på nere på centrum" eller "ja men de kommer ju hit och tar våra bidrag och våra jobb".
Jag menar känner på riktigt.
De skulle så gärna få komma till mitt jobb, ställa sig öga mot öga med några av mina kollegor, med helt underbara föräldrar som berikat mig massor och öga mot öga med världens goaste barn och säga att de inte vill att de ska få vistas i vårt land.
Jag skulle vilja ha anhängarna öga mot öga med dessa människor och höra dem säga att de själva aldrig skulle vilja fly till ett annat land om det blev krig i Sverige. Att de inte skulle vilja ha en trygg tillvaro för sig själva och sin familj utan förtryck.
Om dessa anhängare skulle kunna göra det, och verkligen mena det, då skulle jag respektera deras åsikt. Innan dess är anhängarna och deras åsikt inte värd ett skit för mig.
Dum i huvudet.
Men icke.
Skärmen gick inte att fälla ihop igen så att den gick i väskan. Jag försökte, försökte och försökte tills det kändes som att jag skulle ta sönder den. Då gick jag in på företagets hemsida och tittade på en lite filmsnutt där en tjej visar upp skärmarnas storlekar och där hon fäller ihop den i slutet, men nej. Jag försökte och försökte, och så plötsligt, lyckades det! Äntligen tänkte jag och fällde ut den igen för att göra likadant på nytt. Då visste jag inte hur jag gjort första gången när jag faktiskt lyckats. Jag spolade filmen fram och tilllbaka flera gånger för att försöka se hur hon gjorde.
Snacka om att jag kände mig dum i huvudet.
Tillslut googlade jag "hur fälla ihop reflexskärm" och hittade tillsist en mycket pedagogisk sida. Då blev det lätt som en plätt och jag har fällt ihop den flera gånger bara för att veta att jag kan.
Men det var länge sen jag kände mig så korkad.
Farmors raggisar.
Mys.
Valet var ditt.
Har svenska folket i så fall fått hjärnsläpp undrar jag.
SD i vågmästarroll.
Hur fan kunde detta hända?
Att göra.
Rösta
Vattna
Stryka
Planera träning
Skriva uppgift
Lämna tillbaka biblioteksbok
Boka hotell
Boka tågbiljetter
Boka träning
Ringa Fia
Planera mat
Handla mat
Städa
Betala räkning
Packa upp
Gävle.
Allt gick bra att ta sig både dit och hem och jag hittade till både hotell och högskola.
På ett sätt kan jag väl fråga mig hur värt det är att sitta på tåg i 4 timmar, bo på hotell och vara ledig från jobbet för att sitta och måla med kritor? Men men, på ett sätt förstår jag, vi måste göra det för att kunna undervisa i det. Om vi inte känner till materialet och dess funktioner själva, hur ska vi då kunna veta vad som skulle passa våra barn?
Det som dock är mest givande är diskussionerna. Både de som förs på lektionerna, som de vi hade idag om en ateljeristas roll. Men också mycket de som förs utöver skoltiden. Jämförelser och tips från hur andra förskolor har löst de problem som vi alla brottas med. Det var väldigt trevligt att gå på middag tillsammans efter skolans slut igår kväll. Har redan klickat jättebra med Sarah som är i min ålder och i det hela är folk väldigt trevliga. Bara två personer som jag utvecklat lite allergi mot redan, men sådana finns det ju alltid.
Har världens söndagskänsla och då är det himla gött att det är söndag först imorgon!
Piratlook.
Sprudlande.
Pratar med min jättetrevliga granne när jag kommer hem.
Sitter på balkongen med en kanelbulle och ett glas mjölk och tittar på det fina vädret. Springer upp och ner och tvättar. Bäddar rent och får små glädjespatt med jämna mellanrum.
Spontanbeställer en reflexskärm som jag tror jag kommer göra mitt fotande mycket roligare.
Firar helgens intåg med nygrillade revbensspjäll och kokt färsk majskolv.
Ler lite och ringer Henke bara för att säga hur glad jag är.
Packar omsorgsfullt.
Inte det minsta nervös.
Bara förväntansfull.
Och sprudlande glad.
En onsdagskväll.
Det räckte att jag sa ordet "träna" igår för att jag skulle vakna med ont i halsen igen imorse. Det gick över fort men jag vill inte chansa, jag ska bara inte må dåligt i helgen utan ska sprudla med energi, och jag tar därför inga risker. Känner mig inte ens lat utan tycker bara det är skönt att inte göra något. Dock har jag pluggat, fixat fler böcker, och framförallt bokat in en helg i oktober med mina käraste flickor under eftermiddagen och kvällen så helt sysslolös har jag väl inte varit. Nu blir det sängen, imorse var jag så trött att jag knappt visste mitt eget namn.
Natti natti gott folk.
Bröllop!
Det är lång tid kvar, men tiden går fort och jag har lovat att hjälpa till med massor av förberedelser av den enkla anledningen att det ska bli så roligt.
Om jag så skulle ligga i 43 graders feber den dagen så ska jag gå, så enkelt är det bara.
Å va roligt!
Bra pedagog.
Dessutom har jag varit en jäkligt bra pedagog idag. Tålmodig, lyssnande och närvarande. Var inne med bara några barn i vårt skaparrum och lät dem hålla på hur länge som helst. Vilken lyx det är att inte behöva bry sig om 10 andra ungar, att inte behöva skynda på dem och att verkligen vara med.
Idag går man lycklig ifrån jobbet.
Guldgrävarsång.
Ryck igen.
Dock känner jag mig ganska tråkig ikväll. Ni vet ett såntdär "gud vad mitt liv är förutsägbart och tråkigt" ryck. Men jag har ju såna ryck ibland. Och ni som följt mig ett tag vet att de brukar gå över, bara jag får göra något som å byta gardiner eller göra någon annan liten förändring i mitt liv.
Nu kommer förändringen på fredag, då är det första tillfället för mig på min kurs!
Ända sen den dag jag slängde iväg en ansökning på ren bitterhet över mitt jobb har jag sett fram emot den här kursen. Den känns som ren lyx och förväntningarna är höga.
Ledig dag från jobbet.
Spendera två dagar med att göra något av det jag älskar mest, att skapa.
Komma bort och bo på hotell, även om det bara är en natt.
Få ny inspiration.
Träffa nytt folk och knyta lite nya kontakter.
Som sagt, förväntningarna är höga och jag tror att de kommer att uppfyllas.
Valet.
Jag önskar att jag tyckte att politik var kul, och att jag var bra insatt. För jag tycker att det är en medborgeliga plikt att rösta, och att då rösta för att man vet med säkerhet varför man röstar på just det partiet.
Jag hade lovat mig själv att sätta mig in i hela partikarusellen inför det här valet. Det löftet har jag inte hållit. Lite har jag väl snappat upp, med betoning på lite, men det är också allt.
För mig är skolfrågorna viktiga, med tanke på det jobb jag har. Jag kan inte sympatisera med det blåa blockets synpunkter på hur skolan ska styras. Jag tror inte på hårdare tag med hjälp av tidiga betyg och betyg i uppförande, jag vet av erfarenhet att det skola/förskola saknar är resurser!
Därmed blir det rödgrönt för min del. Men där tar det stopp, diverse test jag gjort har inte visat någon direkt väg (för mig är det inte frågan om gratis inträde på museér eller inte som avgör liksom) och jag har fortfarande inte kunnat bestämma mig för vilket parti det ska bli. De har alla något som jag gillar/inte gillar (exempelvis vänsterns påhitt om 30 timmars arbetsvecka, den har jag mycket mycket svårt att se hur den skulle kunna tillämpas på riktigt.)
Men jag har 6 dagar kvar att bestämma mig.