"En vän är någon som vet allt om en, och ändå tycker om en".
Speciellt till er som var här på middag igår och er som jag sätter mig på en 6 timmars lång bussresa för idag. Och självklart även er som "kände mig när åren var terminer" som Winnerbäck sjunger.
Jag fick några sms för ett tag sen som värmde mitt hjärta, utdrag ur dem var:
"Är så tacksam för att vänner som du finns"
"Du är verkligen en av de få människor som ger en massa positiv energi"
Jag kan fortfarande gå och tänka på dem ibland och le stort.
Jag hoppas jag är en bra vän.
Jag jobbar hårt på att vara en.
För hur skulle jag överleva utan er?
Pulslöpningen.
Löpandet med pulsklockan går bra!
Det tar ett litet tag att komma in i löpandet med en pulsklocka, innan man lärt sig lite hur kroppen reagerar på olika sorters motstånd. Exempelvis måste man sänka tempot i uppförsbackar ganska rejält, samtidigt som man måste dra på ordentligt i nedförsbackarna för att hålla en skapligt jämn puls. Det känns väldigt avigt i en början eftersom åtminstone jag är van vid att trycka på i uppförsbackar och bromsa när det går neråt, men man lär sig. Nu har jag nästan redan börjat undra hur jag klarade mig utan pulsmätning innan!
Pulsmätning ger så mycket större möjligheter, både vad det gäller upplägget av träningsprogram, att ha koll på ens utveckling och möjligheter att disponera sina löprundor på ett annat sätt.
Just nu håller jag på att läsa Henkes bok om pulsträningen och har funderat lite på följande:
Vad har jag för mål med träningen?
Då jag inte vill att min löpning ska ta allt för mycket tid i anspråk så tänker jag jobba för att minska min tid på Milen framför att utöka sträckan ytterligare.
Hur ska träningsmängden läggas upp?
Henke rekommenderade mig att lägga upp träningen 2:1, alltså två veckors ganska hård träning, en veckas vila då man också tränar men lättare träning i mindre mängd. Detta för att det är ett bra nybörjarupplägg så inte kroppen ska ta för mycket stryk och man ska skada sig.
Hur ska träningspassen se ut?
Det finns väldigt mycket man kan göra som inte är att bara springa på. Springa på en viss puls hela rundan, intervaller, flygande intervaller, fartlek osv.
De senaste veckorna har jag bara underhållit löpandet och inte tränat efter schema, det ska jag komma igång med nu igen. Än så länge är det Henke som hjälper mig att lägga upp mitt träningschema (även om han suckar och stönar över att jag är så svår att schemalägga för jag har så mycket annat att göra) och jag är väldigt glad över att han gör schema åt mig. Utan hans råd hade jag inte kommit hälften så långt i min löpning som jag gjort nu! Men målet är väl att jag ska ha erfarenhet och kunskap nog att lägga upp mina egna pass och scheman.
Sedan jag började springa har jag blivit mycket bättre på att:
Få benen att gå. Kroppen ställer om sig snabbt och benen springer av sig själva, idag i 1 tim och 17 min och jag kunde ha fortsatt längre.
Kontrollera andningen och farten. Förut hade jag mer tanken att ju snabbare man springer en runda desto bättre, så ser jag inte på det nu (även om jag fortfarande kan tycka det är tråkigt att springa på för låga pulstal, det går så sakta...) Dessutom har min kondition blivit så mycket bättre att jag för det första inte alls blir lika anfådd, och om jag blir det så går andningen ner till normalt mycket snabbare än innan när jag slutar anstränga mig. Vilket gör hela löpandet så mycket skönare!
Inte hitta på ursäkter för att inte springa. Man kan springa i de flesta väder (förrutom när det var sådär tokvarmt) och att springa i regn är faktist bara skönt. Det är bara att ge sig ut!!!
Så nu satsar jag stenhårt på målet "Milen under en timma".
Uppe med tuppen.
Jag vet, somliga tycker jag är dum i huvudet som går upp 6.15 en ledig dag,
men för mig är det lyx.
Lyxigt slink.
Jag hade bestämt mig för att ha klänningen jag hade på min egen 25årsfest nu i helgen när jag ska på Josses 25årsfest. Men idag hittade jag en ny knallröd slinkig sak som jag känner mig lyxig i på något sätt. Lyxigt är trevligt så det blir den istället.
Just nu står en massa kassar och väskor här runt mig och väntar på att bli uppackade. Så det måste väl göras i eftermiddag, i sakta mak. Tänker ha en skön dag idag och det blir nog snarare en myskväll med popcorn än en löparrunda ikväll. Känns liksom som min sista semesterdag. Imorrn ska jag nämligen klippa mig, träffa Lena, ut å springa en mil och sedan bjuda Sara och Helena på middag på kvällen. På fredag morgon går bussen mot Halmstad kl 07.10 för en jättetrevlig helg men på söndag är jag tillbaka kl 19 och då är semestern slut...
Semesterdag.
Vitrinskåpet.
Det allra bästa med skåpet är att ingen (?) annan har ett likadant skåp som jag har! Jag älskar Ikea men helst inte vad det gäller möbler, jag vill ha möbler med själ! Dessutom gillar jag höjden på det, ca 140 cm högt, så man kan ställa saker ovanpå det och det känns liksom ganska litet och nätt fastän att det slukar massor.
Har beslutat mig för att inte börja styra med det förrän det faktiskt har en plats i mitt boende, så nu åker det nog upp någon vind ett år innan det ska få ett nytt liv med hjälp av många timmars putsande, spacklande och målande.
Kanten upptill är vågig och fin.
Den här fulsöte krabaten låg kvarglömd i en låda.
Han ska få en hedersplats i skåpet i en av de gamla ramarna jag fyndade på secondhand för ett tag sen!
Höstångest?
Idag har halva min semester gått, jag har nu bara en vecka kvar innan jag ska tillbaka till jobbet igen.
Det brukar alltid vara med blandade känslor man går tillbaka till skola eller jobb efter en sommar. På ett sätt är det skönt, att få komma hem till sin egen lägenhet och sitt eget liv och ro om sig själv, hur skönt det än är att vara hemma hos mamma och pappa. Men sen brukar en hel del av känslan vara ångest. Nu är semestern slut, nu är det ett helt år kvar tills det är tillbaka igen. Och nu ska man tillbaka i ekorrhjulet.
Konstigt nog så känner jag ingen av den där ångesten, inte ännu iaf. Jag känner inte att nu måste jag passa på att göra det mesta av de sista dagarna på min ledighet.
Som jag ser det finns det tre anledningar till det:
Ett: Jag har bara varit ledig i en vecka, sammanlagt två, det är så lite att man nästan inte hinner känna att "nu har jag semester" och där med blir det inte lika jobbigt när den är slut.
Två: Jag ska bara jobba i tre veckor och sedan får jag två veckors ledigt igen, de där tre jobbarveckorna känns bara som transportsträckor.
Tre: Jag ser fram emot höstens pluggande! Jag vill att hösten ska sätta igång nu nu nu så jag får börja!
Dock så har jag på sistone insett att: Jobb 100%+Plugg 50%+Träning 3-4 dagar i veckan+Träffa vänner+Träffa Henke= En ekvation som inte kommer att gå ihop.
Jag kommer helt enkelt att få bli bättre än någonsin på att prioritera och organisera i min tillvaro.
Får man prioritera bort sitt jobb?
Folkrace
Jag tycker att man ska försöka se och prova på mycket olika saker i sitt liv. Så när möjligheten infann sig i helgen så följde jag med på folkrace!
Det var kallt som fan rent utsagt, det regnade massor och det var väääligt mycket väntan. Men trots det tyckte jag det var trevligt. Jag älskar nämligen att titta på folk och att "insupa atmosfären" med risk för att låta urtöntig. Precis som så mycket andra sporter och sysselsättningar har folkracet sin egen kultur, och med kameran i hand är det väldigt spännande att titta på.
"Tappra försök, grus, damm och rök!
Folkrace, folkrace!
Olja och glas, bland bilar i kras!
Folkrace, folkrace!"
Hjalle och Heavy
Kanotturen.
USA.
Vi hade besök av långväga släktingar från USA igår. Måste säga att jag var mindre peppad på att sitta en hel kväll och prata engelska med folk jag inte känner. Men döm om min förvåning då det var riktigt riktigt trevligt. Det är väldigt spännande att jämföra länderna (visste ni t.ex. att i USA har du bara rätt till 12 veckors mammaledighet, och bara 6 av dem är betald ledighet så vissa mammor är hemma i 6 veckor och lämnar sedan sina barn till "daycare", pappaledighet existerar inte)
Dessutom inser man att man faktiskt är rätt bra på engelska när man sätter den sidan till.
Jag och Henke pratade häromdagen om att man borde åka till New York någon gång i sitt liv och efter gårdagskvällen har jag bestämt mig.
Jag måste åka till USA.
Pratade lite med Henke om att sommaren om två eller tre år borde passa och han verkar inte sen på det. (Jag vet, skitlångt fram men Henke måste få en chans att avsluta sin utbildning och skaffa sig ett jobb så han får betald semester.) Dessutom är det ju verkligen inte gratis heller, även om vi nu lätt skulle kunna få gratis boende utanför Washington i några dagar.
Nästa drömresemål är satt.
Västerviksturist.
Den första av mina dagar spenderade jag med mamma, pappa och Henke i Västervik, vi turistade lite och gjorde sånt som man aldrig gör när man bor för nära. Var på ljusstöperiet, på museét och Unos torn och i små handarbetsbutiker. Vi åt god mat och hade väldigt trevligt!
När vi var påväg till bilen så svängde vi in i en sista "antik och kuriosa affär" som mamma velat gå in i förut men som då inte varit öppet.
En bit in i den lilla affären stod det.
Det skåpet.
Ett vitt vitrinskåp som jag inte sett innan, formen, höjden, storleken. Trots att det kommer att behöva målas om, trots att vi inte kunde ta hem det då och trots att jag absolut inte har plats med något vitrinskåp där jag bor just nu så köpte jag det. Jag var tvungen, annars hade jag ångrat mig resten av mitt liv. Jag har alltid drömt om ett vackert vitrinskåp och det här var så jag, dvs inte som alla andra skåp. Bild på skåpet kommer när det blivit hemfraktat, men här är andra bilder från dagen.
1 dag kvar.
1 dag kvar att jobba innan semestern!
Dock har den här veckan inte alls varit särskilt jobbig på jobbet utan faktiskt ganska trevlig med lite nya kontakter knutna och kanske en ny träningskompis till hösten. Men det ska bli så skönt med ledigt!!! Redan imorgon eftermiddag bär det av mot Växjö för att spendera helgen med käraste Josse och Henke. Kan man börja semestern bättre?
Sara och jag har haft en urtrevlig kväll med skagentallrik, ösregn, inga sittplatser och en avslutande stund hos mig med Baileys och Saras hembakta muffins. Och så har vi förstås pratat och pratat och pratat om Saras nya jobb, min nya utbildning och om våra jobbiga kollegor. Känner mig lite smålullig av vin och Baileys och nu är det läggdags. Så bra jag har det.
Adam och Kristin.
Här har ni Adam och Kristin!
Någon favorit?
Dagens komplimang, eller förolämpning?
Henke: Du är en penntrollsmänniska
Shortsjakt.
Jag har dammsugit igenom stora delar av stans tjejavdelningar men icke. Är man tjej ska man inte ha såna shorts uppenbarligen. När man sportar som tjej ska man antingen ha något av följande på benen:
-Trekvartsbyxor. Jättebekvämt, jag har flera par, men för varmt att springa i såhär års.
-Mysbyxor. Samma där, alldeles för varmt.
- Haremsbyxor. Antagligen mest till yoga men jag hatar haremsbyxor och skulle icke köpa några.
- Små shorts. Det finns shorts för tjejer som vill sporta, men det genomgående temat är att de är tajta och jäkligt små och korta. Även där gärna av mysbyxematerial, för det vet väl alla att tjejer inte svettas?
Till sist hittade jag ett par perfekta.
På barnavdelningen. För killar!
På tjejavdelningen för barn fanns det inga.
Att man inte ens kan hitta ett par såna shorts för sin 10-åriga dotter utan att det måste vara blommor och trams på gör mig rädd för var samhället är påväg.
Men jag är väldigt nöjd med mina nya shorts som jag har provlöpt idag!
Regn.
Jag känner att jag lever när det regnar.
Jag kan njuta av att känna dropparna rinna ner för ansiktet när jag cyklar till jobbet. Ett tag funderade jag på att helt sonika ta ett steg ut på balkongen i den strilande strömmen från himlen. Precis som Lotta på Bråkmakargatan, fast jag behöver inte bli större, jag har accepterat att jag inte blir längre än såhär. Jag nöjde mig dock med att plaska med fötterna i det vatten som regnat in genom den öppna balkongdörren.
Nu blir det bildredigering från helgens fotande, behöver få iväg dem till framkallning idag helst. Sedan blir det mys med tända ljus, en bra film eller en stund med en god bok.
Njutning.
Vad gör en ateljerista?
Kursen syftar till att utveckla kompetens hos de studerande att kunna leda arbetet med estetiska lärandeprocesser i förskola och skola. Den utgår från synsättet om ett rikt och kompetent barn och grundtanken bakom kursen är att utmana barns tänkande och stimulera ett kreativt och skapande arbetssätt.
Kursen innehåller praktiskt och estetiskt arbete med olika material och uttrycksätt, eget konstnärligt utvecklingsarbete, pedagogisk dokumentation och bildpedagogisk teori.
Kursen vänder sig till dig som vill utveckla ditt arbete med barn i förskola och grundskolans lägre stadier och som är intresserad av att lära dig mer om kreativa arbetssätt utifrån olika kulturpedagogiska förhållningssätt.
Jag går runt och ler flera gången om dan av blotta tanken på att jag ska få läsa det här. Främst för att det kommer att vara enormt utvecklande för mig som person, men även för att det ligger helt rätt i tiden nu för hur utvecklingsarbetet på vår förskola ser ut.
Ja!!!!
Du har tackat Ja till följande utbildningar:
1. HIG-13100 - Ateljerista - pedagogik för förskola och skola 30.0hp,
Fristående kurs, Högskolan i Gävle, Poängbidrag 15.0, Antagen
5 dagar.
5 dagar. Det är vad jag har kvar att jobba innan semestern. Känner mig enormt omotiverad till att jobba nu, och då gäller det att motivera sig på bästa sätt.
Det gör jag den här veckan genom att träffa Sara och äta skaldjurstallrik på torsdag och sätta mig på tåget mot Växjö på fredag för att spendera helgen med kära Josse. Och så ska jag få träffa Henke, vi har inte setts på 4 veckor!!!
Nu skulle man ha en såndär fjärrkontroll så man kunde spola fram tiden till torsdag kväll, så att jobbet, tvätten och packningen redan var gjord. Och så skulle kanske antagningsbeskedet ha kommit också.
Men någon fjärrkontroll för tid har jag inte och jag får vackert stiga upp och jobba imorgon. Men efter den dagen är det bara 4 kvar...
Filip!
Jag var hos Petra, Christian och Filip igår.
Eftersom jag bara har en bror så kommer jag aldrig att bli moster på riktigt,
men om det är någon som varit som min syster så är det Petra.
Därför känner jag mig nästan som moster nu, en låtsasmoster liksom.
Här har ni gullungen!
Bilden säger det mesta egentligen.
Inte så bara.
Det går över.
Jag är pågång in i en såndär period igen.
Det finns inget att göra.
Jag orkar inte göra det jag borde.
Lägenheten känns inte trivsam.
Rastlösheten kryper in på mig.
Inget i garderoben är snyggt.
Jag är tjock.
Och ensam.
Sa jag att det inte händer nåt kul alls?
Men det går över.
Packar, som vanligt.
Men helgen består av roliga saker så jag klagar inte. Jag inleder lördagen med min hemliga fotografering! Det ska bli riktigt roligt, jag kan avslöja att det blir en av mina första riktiga parfotograferingar. Efter att den är avklarad fortsätter jag mot Västervik där jag ska möta upp Jenny, Tessan och Madde för lite minigolf och middag, trevligt ska det bli!
På söndag kan det bli en tur till Petra och Christian och deras lilla Filip som kom i helgen! Men vi får se, jag vill inte att det ska kännas som att man tränger sig på, de får ju mycket besök ändå och jag kommer ju att få träffa den lille skrutten många gånger till i mitt liv!
Det var mina helgplaner det. Men nu måste jag packa som sagt...
Bara 6 arbetsdagar kvar till semester.
Amelie Posse
Klumpeduns.
Var på fotobutiken idag, inte heller de kan få loss min uvlins... Antagligen behövs det rejält våld som killen sa, och det vill man ju inte bruka på ett objektiv precis. Det var inte bara linsen som fick sig en känga utan också objektivet som spruckit på ett ställe och är lite böjt på ett annat. Men det funkar! Jag kan inte märka någon skillnad på bilderna. Med andra ord får jag väl vara utan uvlins tills jag bestämmer mig för att byta ut objektivet någon gång. Som tur är det inte svindyrt om det är så att jag skulle upptäcka att det slutat funka.
Det kunde varit värre. Och jag är faktiskt faschinerad över att jag som brukar vara väldigt bra på att tappa saker lyckats hålla mig ifrån att tappa kameran i ett helt år...
Snart är det mitten av juli.
Finstilt.
Jag var och lämnade in min punkterade cykel i förra veckan och fick som brukligt ett kvitto på att den var inlämnad.
Talesättet att det kan vara svårt att förstå sig på det finstilta fick plöstligt en ny innebörd...
Fotomodellen Mira.
Jag frågade Mira i helgen om hon kunde tänka sig att modella lite för mig så jag kunde öva på att använda mitt 50 mm objektiv, och det gjorde hon så gärna. Objektivet är lite knepigt på så sätt att det inte har något autofokus så det ställer mycket högre krav på mig som fotograf. Det innebär att man misslyckas med en hel del bilder, men belöningen kommer då man lyckas för då blir bilderna så jädra grymma! Så här kommer några av de bästa på min fina Mira. Vilken gillar ni bäst?
Sköna dagar.
Men helgen har varit helt kanon!
Sköna dagar på stranden i Tylösand med sol, bad och after beach. Goda middagar, mycket trevlig förfest och bandet Duojag när de är som bäst. (Att han som spelar keyboard är så jäkla snygg att man kan ägna halva kvällen bara åt att titta på honom gör ju inte spelningen sämre...)
Jag har fått träffa Mira i flera dagar och Josse och andra bekanta som hastigast, men ändå. Helgen har bara susat förbi men det har ändå känts som semester på riktigt.
Dock har jag 10 dagar kvar att jobba innan jag får gå på ledighet i två veckor, men tio dagar går fort intalar jag mig. Den här helgen har verkligen "laddat mina batterier" åtminstone.
Tack Mira!
Inte hål.
Den trevliga lilla tandhygienisten röntgade, räknade, pillade och penslade sånt där "bananlack" ni vet som man fick när man var liten. Tandläkaren som kom in tittade på lite röntgen och slipade till mina framtänder efter flisan som lossnat i helgen.
Nu var sanningens minut kommen. Jag hade hål, men de var på gränsen till att behöva lagas och eftersom de kanske legat vilande så i flera år så skulle de avvaktas till nästa gång. Eftersom jag var ny kund fick jag rabatt på besöket och tydligen har försäkringskassan någon sorts tandvårdsbidrag som kan sparas i två år så där fick jag avdrag. "Så då blir det 90 kr" sa den lilla tandsköterskan. "Och så kallar vi om ett år".90 kr! Jag trodde knappt mina öron! Det får man ju knappt en lunch på stan för! Jag betalade och skyndade mig därifrån innan de kom på att de kanske missat en etta och en nolla framför de där 90 kronorna.
Själaglad är jag och lovar mig själv som alltid efter ett tandläkarbesök "att nu ska jag bli bättre på att använda tandtråd".
