Idag har halva min semester gått, jag har nu bara en vecka kvar innan jag ska tillbaka till jobbet igen.
Det brukar alltid vara med blandade känslor man går tillbaka till skola eller jobb efter en sommar. På ett sätt är det skönt, att få komma hem till sin egen lägenhet och sitt eget liv och ro om sig själv, hur skönt det än är att vara hemma hos mamma och pappa. Men sen brukar en hel del av känslan vara ångest. Nu är semestern slut, nu är det ett helt år kvar tills det är tillbaka igen. Och nu ska man tillbaka i ekorrhjulet.
Konstigt nog så känner jag ingen av den där ångesten, inte ännu iaf. Jag känner inte att nu måste jag passa på att göra det mesta av de sista dagarna på min ledighet.
Som jag ser det finns det tre anledningar till det:
Ett: Jag har bara varit ledig i en vecka, sammanlagt två, det är så lite att man nästan inte hinner känna att "nu har jag semester" och där med blir det inte lika jobbigt när den är slut.
Två: Jag ska bara jobba i tre veckor och sedan får jag två veckors ledigt igen, de där tre jobbarveckorna känns bara som transportsträckor.
Tre: Jag ser fram emot höstens pluggande! Jag vill att hösten ska sätta igång nu nu nu så jag får börja!

Dock så har jag på sistone insett att: Jobb 100%+Plugg 50%+Träning 3-4 dagar i veckan+Träffa vänner+Träffa Henke= En ekvation som inte kommer att gå ihop.

Jag kommer helt enkelt att få bli bättre än någonsin på att prioritera och organisera i min tillvaro.
Får man prioritera bort sitt jobb?