Pulslöpningen.

Lollo frågade häromdagen hur det går med löpandet med pulsklockan. Jag har med flit låtit bli att skriva så mycket om min löpträning på bloggen då jag tänkt att det kanske är ganska trist för er läsare att läsa om? Men kanske jag har fel, eftersom hon frågade tänkte jag ta ett inlägg om det.
Löpandet med pulsklockan går bra!
Det tar ett litet tag att komma in i löpandet med en pulsklocka, innan man lärt sig lite hur kroppen reagerar på olika sorters motstånd. Exempelvis måste man sänka tempot i uppförsbackar ganska rejält, samtidigt som man måste dra på ordentligt i nedförsbackarna för att hålla en skapligt jämn puls. Det känns väldigt avigt i en början eftersom åtminstone jag är van vid att trycka på i uppförsbackar och bromsa när det går neråt, men man lär sig. Nu har jag nästan redan börjat undra hur jag klarade mig utan pulsmätning innan!
Pulsmätning ger så mycket större möjligheter, både vad det gäller upplägget av träningsprogram, att ha koll på ens utveckling och möjligheter att disponera sina löprundor på ett annat sätt.
Just nu håller jag på att läsa Henkes bok om pulsträningen och har funderat lite på följande:

Vad har jag för mål med träningen?
Då jag inte vill att min löpning ska ta allt för mycket tid i anspråk så tänker jag jobba för att minska min tid på Milen framför att utöka sträckan ytterligare.

Hur ska träningsmängden läggas upp?
Henke rekommenderade mig att lägga upp träningen 2:1, alltså två veckors ganska hård träning, en veckas vila då man också tränar men lättare träning i mindre mängd. Detta för att det är ett bra nybörjarupplägg så inte kroppen ska ta för mycket stryk och man ska skada sig.

Hur ska träningspassen se ut?
Det finns väldigt mycket man kan göra som inte är att bara springa på. Springa på en viss puls hela rundan, intervaller, flygande intervaller, fartlek osv.

De senaste veckorna har jag bara underhållit löpandet och inte tränat efter schema, det ska jag komma igång med nu igen. Än så länge är det Henke som hjälper mig att lägga upp mitt träningschema (även om han suckar och stönar över att jag är så svår att schemalägga för jag har så mycket annat att göra) och jag är väldigt glad över att han gör schema åt mig. Utan hans råd hade jag inte kommit hälften så långt i min löpning som jag gjort nu! Men målet är väl att jag ska ha erfarenhet och kunskap nog att lägga upp mina egna pass och scheman.

Sedan jag började springa har jag blivit mycket bättre på att:
Få benen att gå. Kroppen ställer om sig snabbt och benen springer av sig själva, idag i 1 tim och 17 min och jag kunde ha fortsatt längre.
Kontrollera andningen och farten. Förut hade jag mer tanken att ju snabbare man springer en runda desto bättre, så ser jag inte på det nu (även om jag fortfarande kan tycka det är tråkigt att springa på för låga pulstal, det går så sakta...) Dessutom har min kondition blivit så mycket bättre att jag för det första inte alls blir lika anfådd, och om jag blir det så går andningen ner till normalt mycket snabbare än innan när jag slutar anstränga mig. Vilket gör hela löpandet så mycket skönare!
Inte hitta på ursäkter för att inte springa. Man kan springa i de flesta väder (förrutom när det var sådär tokvarmt) och att springa i regn är faktist bara skönt. Det är bara att ge sig ut!!!

Så nu satsar jag stenhårt på målet "Milen under en timma".

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0