Igår slötittade jag och pojken på ett program som handlade om unga mammor. Det är möjligt att de kommer att bli underbara mammor man jag kan inte hjälpa att tycka att de inte vet vad de ger sig in på. Som att de vill ha en docka att ta hand om när de känner för det, men som sagt, de kanske blir underbara mammor.

Jag har på sistone gått och tänkt rätt mycket på det där med barn och igår under programmet diskuterade jag och pojken det litegranna. Sedan jag var liten har jag alltid tänkt mig att jag skulle bli mamma i samma ålder som min mamma var när hon fick mig. Men om det skulle bli så så skulle jag behöva bli gravid inom några månader eftersom hon fick mig när hon var 25, och jag fyller 24 om två veckor, sen ska man ju gå å bära på ungen i 9 månader också. Så det känns ganska kört på den fronten.

Dessutom är jag väldigt kluven på "skaffa barn fronten". Å ena sidan skulle jag vilja vänta i flera flera år till, känns inte som jag hunnit göra allt jag vill hinna göra innan jag får barn. Å andra sidan går jag i funderingarna att jag faktiskt skulle kunna tänka mig å skaffa barn inom en överskådlig framtid på något år eller två. Jag är då färdig med min utbildning, jag känner mig redo för det, vet vad jag ger mig in på. Men där sätter pojken käppar i hjulet. Han deklarerar klart och tydligt att han inte vill ha barn innan han har pluggat klart och så vill han hinna jobba ett tag med. Det innebär alltså en väntetid på 3-4 år, så länge vill jag inte vänta! Jag vill vara en skapligt ung mamma!
Så på barnfronten är vi inte eniga alls. Något jag konstaterat är att jag inte skulle göra abort om jag råkade bli gravid nu iaf, inte en chans. Till på köpet kan man faktiskt inte vara helt hundra på att man faktiskt kan få barn, det är något man ofta tar förgivet. "När jag får barn...." Man borde ju säga "OM jag får barn..."

Barn är underbara och fruktansvärt jobbiga på samma gång, vilket ger en ganska kluven känsla. Men mest är de underbara. Jag hoppas att någon i min närhet kan ta och bli gravid snart så att jag kan få gulla lite utan att det behöver vara mitt eget. Jag saknar mina Norgebarn, där var det precis så, gulla men inte ha dem på heltid.

När jag var hemma passade jag på att fota av lite bilder från när jag var liten, de passar bra in dagens tema.