Med en glass i handen slår jag mig ner på en bänk på Gustav Adolfs torg.
Ett par med gräsänder vaggar runt till synes oberörda bland allt folk och dricker vatten som runnit ut från en fontän. På andra sidan av fontänen står en kille med en speciell frisyr och spelar dragspel. Vid nästa fontän sitter en kille med rastaflätor i skräddarsittning direkt på kullerstenarna och säljer bilder från Finland för 80 kr. Bredvid honom står ett par från Zooland och delar till synes ut gratispåsar med något i om man skriver på någon sorts lapp.
Herr gräsand har nu hoppat i fontänen, smackar lite med vattnet och smattrar till frugan som fortfarande står kvar på gatan: Hoppa i nu frugan, det är skönt!
Mina tankar på gräsandsparet avbryts av en dam med mycket flammande röd, oäkta hårfärg. Hon pratar högt med sin vännina på något utomrikiskt språk som för mig är obegripligt. Fram till henne kommer nu en annan äldre dam. Hon pratar också utomrikiska och bär på två buketter rosor. Rosorna är nedstuckna i en pappmugg från samma mulinationella hamburgerkedja där jag nyss köpt min glass. Hon försöker sälja rosor till de som sitter där, men utan resultat. Samtidigt taskar fru Fin förbi med sina Gucciglasögon och påsar från exclusiva butiker.
Gräsandsmaken har nu hoppat ur fotänen igen, uppenbarligen fick han inte sällskap. Människorna från Zooland har gått vidare, dragspelmannen har tagit en paus i sitt spelande. Herr och fru gräsand får snabbt fly ifrån en hund som kommer väldigt nära med en stirrande blick.
Min glass är slut.