När jag var riktigt liten så var jag inte blond som man kan tro, jag var faktiskt riktigt rödhårig.
Så efter 25 år (kanske är det en kris?) har jag alltså blivit rödhårig igen.
Hur rödhårig då? undrar du. Lägg ut en bild!
Jag har försökt, jag har försökt att ta en bild för att visa er, men inte lyckats ta en som gör hårfärgen rättvisa. På bilderna ser jag bara mörkare blond ut med några röda inslag. Så ser jag inte ut i verkligheten, i verkligheten är jag rödhårig (kopparröd) med inslag av blonda slingor.
Reaktionerna på min hårfärg idag har varit blandade. Allt ifrån "åh va fin du är i håret, jättesnyggt!" till "jasså du har färgat håret rött, varför då?".
Men det är ju ändå jag som ska bära den, och jag är nöjd. Jag har väl inte riktigt vant mig ännu, men jag är absolut inte missnöjd även om det blev rödare än jag tänkt mig från början. Ska väl bara vänja mig vid att det inte är ett blond huvud i spegeln, utan ett rödhårigt.
Nu har jag bara ett litet huvudbry.
Jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag tycker att det röda "skär sig snyggt" till röda, rosa och korallfärgade kläder som frisören tyckte, eller om det bara skär sig så in i helskotta fult! Det lutar åt att jag ska bestämma mig för att det skär sig snyggt, annars minskar min garderobs omfång markant...

Tre fakta om rött hår, sammanställd av mig själv på 1 minut:
Ett annat käckt uttryck för att vara rödhårig är att man kallas för "rödtopp".
Sveriges mest kända rödhåriga person måste vara Pippi Långstrump.
Rödhåriga har ett rykte om sig att vara eldiga och bra i sängen...

Här är jag som liten. Då jag bara fotat av ett gammalt foto så är kvaliteten urusel, men visst kan ni se min röda hårfärg!