Ibland blir jag så jädra trött på att jobba på en kvinnodominerad arbetsplats. Det ska kännas efter hela tiden och så ska det pratas så jädra mycket. Kan man inte bara få vara lite irriterad ibland, utan att man ska behöva prata om det?
- Ja jag är sur, skit i det du!

På morgnarna cyklar jag förbi en kyrkogård, och ibland blir jag så himla avundsjuk på vaktmästaren som jobbar där. Tänk att få strosa runt där såhär års, rensa lite ogräs, kratta lite gräs, klippa lite här, greja lite där. Inga jobbiga ungar och framförallt inga kollegor som måste prata om hur saker och ting känns för dem.
Utan gå där och sura om man vill och prata lite med döingarna om man känner för det, de måste ju i alla fall inte prata känslor.