Semester!!!
Den har börjat alldeles lysande med en myskväll med Madde igår, mat, rosé, mycket prat och skratt. Idag har jag varit på stan med Hanna. Second handbutiker, mycket mat och inspiration till skapande.
Nu ska här plockas lite, kanske ha ett litet öråd för något av mina klädesplagg, läsa, kanske skapa och gräva ner mig i soffan med två Johan Falk filmer framåt kvällen.
Underbart.

6 timmar kvar!!! Sen ska jobbet begravas i en låst kista långt långt långt ner i mitt medvetande de närmsta veckorna.
Innan dess lite mer packningsstök och ett yogapass innan sänggående.

Idag har jag gjort något som jag tänkt göra länge. Något som jag tycker är varje frisk människas plikt om man känner att man själv skulle ha lust att bli räddad om det hände en någonting. Jag har blivit blodgivare. Eftersom jag tog hål i öronen för ett tag sen får jag inte lämna blod förrän det har gått 6 månader efter det, men jag har skrivit in mig och tagit testerna idag. Två rör blod tappade de mig på från min vänstra arm där de alltid säger att jag har så fint ställe att sticka i. (Alltid å alltid, låter som de tappar mig på blod ofta, men de få gånger de har gjort det.)
Tre gånger om året får jag som tjej komma och lämna 145 ml blod, som kille får du komma fyra gånger. Det är en pytteliten insats för en jätteviktig sak! Dessutom så får du en gåva, de säger att det är bra för kroppen att få bilda nya fina blodkroppar med jämna mellanrum och framförallt får du en gratis hälsokontroll tre gånger om året. Och tänk så många som skulle dö om inte andra människor gick och lämnade sitt blod eftersom blod inte kan tillverkas. 
 Så om du är mellan 18-60 år, fullt frisk, väger över 50 kg och inte är stickrädd så förstår jag inte varför du inte går iväg och anmäler dig med en gång!

Jag var inne på ett apotek idag, vilket i djungeln av alla nyuppkomna apotekskedjor vet jag inte ens, men jag skulle handla några småsaker till resan. Jag expiderades då i kassan av en kvinna med en väldigt käck titel på sin namnbricka: Egenvårdstekniker.
Skulle bra gärna vilja veta vilken utbildning som leder till denna fina titel.

När jag var på Ikea i förra veckan var jag nära att köpa en sprayflaska. Ni vet en såndär alldeles vanlig sprayflaska som man fyller vatten i och sprejar sin tvätt med när man ska stryka den (eller spraya håret med när man vill få fram sina lockar som den mest används till hemma hos mig.)
Flaskan var billig och hade fin färg, men just när jag skulle ta den tänkte jag: "Amen Stina, vad ska du med den till? Du har ju redan en till vatten och en till rengöringsmedel, vad sjutton ska du med ännu en sprayflaska till? Du köper alldeles för mycket grejer." Och så gick jag förbi.
Igår kväll när jag satt vid datorn hördes först ett "bang" och sedan ett "kluck kluck kluck". Ett "bang" och ett "kluck kluck kluck" i kombination är sällan en bra grej, och inte heller denna gång. Den flaska jag har rengöringsmedel i hade nämligen gått sönder där den hängde i sprayhandtaget över en pinne och trillat ner och "kluckat" ut allt medel i botten på städskåpet.
Föga intressant fakta egentligen, MEN, det jag vill komma till är att jag med andra ord skulle ha köpt den där flaskan på Ikea.
Det måste ha varit mitt undermedvetna som liksom visste om att jag skulle behöva en ny sprayflaska, och så struntade jag helt i vad det sa. Så from. nu så tror jag det är bäst för alla parter om jag börjar lyssna på mitt undermedvetna mer!
Jag tycker nog att det känns som att mitt undermedvetna gärna vill skicka iväg mig på en massage eller liknande inom snar framtid...

Jag har tillbringat kvällen med att bocka av saker på min "att göra innan jag åker iväg" lista. Mailat flera personer, lånat om en bok som skulle gå ut när jag var borta, lagt in räkningar som ska betalas när jag är borta och bokat tågbiljetter.
Det som känns bäst är att jag nu bokat både tågbiljetter för de två första gångerna jag ska upp, och hotellrum för min första helg i Gävle. Det känns mer och mer riktigt då man gör sådana konkreta saker. I snitt så kommer varje helg som jag åker upp att kosta mig ungefär 1000 kr med resor och boende. Det blir en del om man räknar på det, men det känns så värt det!!! Jag har åtminstone förhandlat med min chef så hon ger mig ledigt de fredagar jag kommer att vara borta på kursen med bibehållen lön. Dessutom kan man ju hoppas att kompetensutvecklingen ska höja min lön med några kronor, för att inte tala om vilka utökade möjligheter jag får att söka andra jobb. En investering i min framtid med andra ord.

Mamma och pappa var på "Bondfest" i helgen, och klädde därför ut sig till dräng och piga. Visst är de fina!

Just nu känner ren illvilja mot att gå och jobba.
Jag vill bara inte.
Jag vill inte ha en skrikande och kräkande inskolning, jag vill inte sitta och diskutera höstens projekt med kollegorna och vara den som driver på. Jag vill inte vara ansvarsfull, reflekterande, tänka på allt, ta hänsyn till kollegor och vara den inspirerande Stina.
Jag vill ligga kvar i sängen imorrn och läsa min bok, det är vad jag vill.
Just nu känns det som att jag på nåt sätt kvävs av att vara på jobbet. Jag vill göra något annat.
Jag tackar mig själv gånger 1000 att jag sökte kursen jag ska gå i höst, för det är just nu tanken på den som håller mig uppe. Den som ger mig motivation och något annat att tänka på och som kommer att inspirera mig. Inspirera mig utanför snor, bajs och skrikkarusellen.

Var på släktmiddag i fredags, hade som vanligt med mig kameran men tog som på senaste festen inte en enda bild. Varför? Jag vet inte själv, men jag tror att jag blivit bortskämd. Bortskämd med att ta fina bilder, och därmed känns det inte alls lockande att ta bilder över ett långbord i konstig vinkel med blixtvita ansikten och röda ögon.
Dock var det en väldigt trevlig kväll! Jag var trött efter en lång arbetsdag och inte särskilt peppad, men det blir i regel alltid trevligt när vi träffas med släkten. Och det blev det, som vanligt. Jag minns inte senaste jag skrattade så mycket, framförallt åt ett hysteriskt roligt missförstånd kring det lilla ordet "nästgårds". Vet ni vad det ordet betyder?

Igår drog jag bara runt i värmen. Var ute och badade, läste, pratade med mamma, och somnade till film med Marie på kvällen. Väldigt skön dag. Nu väntar jag på att frukosten ska smältas så jag kan sticka ut och springa och vid 16.30 tiden bär det av mot Linköping igen. 5 arbetsdagar kvar till semester!

Jag hade kunnat skriva ett inlägg om min nya inskolning, om vad jag ska göra i helgen, om den här veckans träning och om hur det är idag.
Men det känns trist.
Därför består dagens inlägg av ett par fina bilder jag tog i helgen och en påminnelse om att inte glömma bort att se de vackra sakerna i vardagen, glöm inte att leva!

Mina fotbollskunskaper skulle jag kalla medelmåttiga. Jag har gjort mina år i barnlag och sett mina vm matcher. Jag vet vad en forward är och vad offside innebär. Men om någon frågar mig vem som spelar i landslaget, eller vilka lag som ligger i allsvenskan har jag inte den blekaste. (Nej det är faktiskt inte alls allmänbildning!)
Sedan träffade jag Henke. Henke är mycket intresserad av fotboll i allmänhet och av Hammarby/Bajen i synnerhet. Och helt plöstligt förvandlades jag till vad jag brukar kalla ett ofrivilligt fan. Plöstligt finner jag mig själv med att faktiskt kolla hur tabellen i allvenskan ser ut med jämna mellanrum, och jag spenderar fler söndagskvällar än någonsin med att titta på fotboll. Allt för att vara den stöttande flickvännen och för att kolla av om ens pojkvän (dvs pojkvännens fotbollslag) har en bra dag. Jag blir dessutom matad med totalt meningslösa fotbollsfakta allt som oftast, fakta som jag glömmer lika snabbt som jag hört dem.

När man som Blekingebo väljer att hålla på ett Stockholmslag som i Henkes fall så räknar man inte med att kunna se sitt lags matcher live speciellt många gånger om året.
Därför var det givet att gå på matchen Norrköping-Bajen när denna utspelade sig i Norrköping i måndags, och som stöttande flickvän följde jag såklart med. Då jag inte hittar speciellt bra i Norrköping skrev vi ut en karta för att kunna hitta till idrottsstadion.
Det hade vi inte behövt göra.
Vi hamnade nämligen precis vid Hammarbyklackens framfart mot arenan. Kände mig lite som en liten lanttös som kommer till stora staden och häpnar. För jag häpnade faktiskt. 
Det vällde fram folk. Alla grön och vitklädda, högt skrikande och skrålande och nästan lite maniska. Alltsammans kantat av mängder av poliser, polishundar och pikébilar. Efter en bit av sträckan blockeras vägen av kravallklädda poliser, vi får inte gå fram där. Detta händer mer än en gång och vi som inte ens tillhör klacken får gå flera kvarters omväg för att komma fram till arenan.
Jag gör klart för Henke att om någon gång får barn så ska de inte få följa med på något liknande, helt klart. För jag var faktiskt lite rädd. Stämningen var så upptrissad och gränsen till att det ska bli hätskt är hårfin.

Vi kom dock fram välbehållna och hittade våra sittplatser som var riktigt riktigt bra.
Fotboll är verkligen en helt annan sak i verkligheten, speciellt när man har ett "lag att heja på".
Och säga vad man vill om Bajenklacken men de kan sin sak när det gäller att peppa sitt lag då de höll på nonstop under hela matchen med sånger och ramsor.
Dock så kan jag inte förstå mig på en del av åskådarna som den som satt framför mig i första halvlek. Ena stunden satt han och skrek ramsor om att "vår fana den är grön och vit" och nästa stund satt han och ropade saker till sina egna spelare som inte passar sig att skriva på en rumsren blogg. Förskolläraren i mig ville bara banka till honom och säga att så säger man inte!

Det väcktes några frågor hos mig under måndagskvällen.
Hur måste inte alla polisinsatser under ett sånt arrangemang kosta oss skattebetalare?
Hur kan man titta på fotboll när man sjunger, ropar och viftar med halsdukar samtidigt?
Varför har inte Linköping ett bra fotbollslag, vi är ju större än Norrköping? (det kunde Henke svara på såklart)
Tar man semester för att åka och titta på ett fotbollslag?

Ett konstaterade är också att jag kommer aldrig att förstå. Om jag så började titta på 5 matcher om dagen i 10 års tid så kommer jag att förstå den där kärleken till ett lag.

Jag sitter och läser bloggar som har helt grymma foton.
Tittar, beundrar, suckar och önskar att jag hade inspirationen, orken och motiven.

(Fast två av mina foton var med i en dopinbjudan jag fick häromdagen. Det var roligt!)

Jag var trött med huvudvärk när jag cyklade hem. När jag kom hem och såg röran blev jag på uruselt humör. Det gick inte bra att springa pga huvudvärken. När jag skulle slänga in dammsugaren efter en snabb runda på golvet så gick en hylla sönder och jag började nästan tjuta och slängde in skiten i skåpet med en smäll efter att jag stampat hårt i golvet. 
Men just då, just den dagen har det kommit ett brev till mig från min mamma. Några korta rader och några lotter. Det ska vara mammor för något sådant.
Tack mamma!

Lägenheten är ordentligt städad,disken diskad och tvätten struken. Jag har pratat med Josse och muffins är bakade.
Nu ska jag ner på stan och fixa lite småärenden. Därefter ska jag möta Henke på stationen, han satte sig på ett tåg till Linköping idag efter endast 3 timmars sömn bara för att vi skulle få en längre och mysigare kväll ikväll. Är det inte kärlek så säg?

Stora A har slagit ett annat barn som tjuter i högan sky.
Varför slog du honom? frågar jag.
Jag tycker man ska ge honom en chans att förklara sig innan han får en utskällning när man faktiskt inte sett vad som hände.

"Vi lekte tjuv och polis och jag sköt honom och han dog, men så reste han sig upp, och det gör inte tjuvar!"

Då får jag svårt att förmana, för visst har han så rätt!
Ibland är det inte lätt att vara smart och ha svårt att styra sina impulser samtidigt.

Plötsligt händer det.
Man läser en blogg, klickar på en kommentar, vidare till dennes blogg, och in på dennes lästa bloggar och där är den. En pärla man inte hittar ofta som jag måste dela med mig av.
 En riktigt jävla bra blogg!
Jag har skrattat högt flera gånger, antagligen för att mycket påminner om min kära pojkvän...

Aldrig tidigare under mina 8 terminer på högskola och universitet har jag skaffat all litteratur så långt innan kursen börjar. Jag menar allt (förutom en artikel) som jag ska läsa under hösten är nu fixat! Visserligen kanske jag inte får behålla alla böcker under hela terminen, men då har jag i alla fall tittat på dem och sett om det är något jag tycker är värt att köpa till mig själv.
Ett mycket tydligt tecken på hur peppad jag är för den här kursen skulle jag vilja säga!
Böckerna som nu ligger i min lilla hög har titlar som:
Det som muser viskat (är mindre flummigt än det låter även om det är en aning flummigt)
Lära barn skapa
KG Nilsons färglära
Skapande handling
Skapelsemorgon
Intro bild

Första delkursen handlar mycket om att man ska "granska" och utveckla sin egen konstnärlighet. Det ska bli väldigt spännande. Första boken jag läser nu är "det som muser viskat" och eftersom jag bestämt mig för att jag måste bli diciplinerad och plugga på onsdagar så är det den boken som gäller för ett par timmar efter joggingturen jag ska ta nu!

Är det inte meningen att man ska känna sig pigg och utvilad efter sin semester? Att man ska vara sådär peppad, driven och sprudlande full av idéer?
Jag känner mig varken utvilad, pigg eller speciellt sprudlande idérik. Snarare trött och oinspirerad.
Mest tror jag det beror på att jag inte riktigt vill dra igång på fullt när jag vet att jag ska vara ledig snart igen. Jag går hellre runt på halvfart tills semester nummer två är över.

Dock hade jag ett väldigt bra samtal med min kollega på rasten (som blev en halvtimma för lång eftersom vi inte kunde sluta prata) och vips känner jag hur något händer med mig. Som om någon pumpat in extra bensin i en motor som har svårt för att starta. Hur hjärnan börjar processa och tusen frågor börjar bearbetas i mitt huvud.
Inte många kan inspirera mig som hon gör.
Nu ska jag gå och lägga mig med min första kurslitteratur som just nu får mig att fundera på om kreativitet kan läras ut?